Scylla

Those where the days

2012-02-11T07:44:00.000+01:00

Det var rätt länge sedan loken såg ut så här. Jag undrar hur länge det kommer att vara självklart för folk vad skylten betyder.

Och vill man ha lite smäktande musik till kan man lyssna här. Märk dock väl att filmen är rena nymodigheten jämfört med loket och inte tågrelaterad alls. Men inte hunden som åt upp ögat då.

(Tramsig? Jag?! Äh, det var bara ett gammalt citat från Måns Herngren som dök upp och som jag tyckte passade så bra där)

Tulpan

2012-02-11T00:05:00.000+01:00

Nej, jag såg inte 'Så mycket bättre'. Jag gillar Laleh ändå.

Hon är död

2012-02-10T23:05:00.000+01:00

Ända sedan jag hörde att Wisława Szymborska dött, har jag haft ett embryo till text malande i bakhuvudet. Wisława, min favoritpoet. Underbara Wisaława!

Ikväll handlade K-special om henne. Jag visste att jag inte skulle hinna titta, men konstaterade att en repris ska gå i morgon. Jag hoppas att jag kan se den då.

Nu när jag tittar in i min blogg har Alexandra uppmärksammat mig på programmet. Jag antar att det för henne, med polska rötter, är lätt(are?) att minnas att Wisława är min favorit. Eller borde jag kanske säga Szymborska. Att Szymborska är min favorit.

'Om döden utan överdrift' har följt mig i över tio år, sedan jag upptäckte henne, och jag har haft den uppsatt på min anslagstavla på jobbet. På mitt jobb som, sista halvåret före mammaledigheten, bara inbegrep patienter som snart skulle dö. Jag har haft den uppsatt innan också, på en garderob, den enda korta tid före ST då jag hade en fast plats som var "min" att pryda med det som var viktigt för mig.

En annan favorit är denna.

Och det blir visst inte mer av embryot, än denna text, som mest är här och nu. Denna kväll med lite för mycket vin.

Hennes senaste, hennes sista, finns på bokrean. Jag har den faktiskt inte. Naturligtvis kommer jag att köpa den. Det hade jag gjort oavsett.

Tack Alexandra för omtanken!

(Jag nöjer mig med att länka. Efter Karins varning, varefter jag plockade bort en bild från bloggen, har jag blivit väldigt nojig av mig)

Ögonblick

2012-02-10T19:50:00.000+01:00

Jag sjunker ner i min älskade fåtölj med Nassan i famnen. Lägger upp fötterna på fotpallen och Lizzy hoppar genast upp i mitt knä. En kopp kaffe av nymalda bönor bredvid mig. Nassan uppallrad med en kudde och en mjuk fleecefilt i snuttningsposition så att jag har händerna fria. Och där sitter jag och lyssnar på Nassans andetag och på Lizzys spinnande, smuttar på kaffet och läser Yang Mus dikter. Långsamt, långsamt. Allt är ro. Och jag andas.

Skulle jag?!

2012-02-10T07:10:00.000+01:00

Jag håller på och läser tre böcker. Nå, det är ju knappast något exceptionellt. Jag antar att majoriteten av er få som tittar in här då och då oftast har ett flertal böcker på gång samtidigt. Men det är inte bra att läsa flera böcker samtidigt när man har så svårt att få till det med läsanden, som jag har nu. Det blir så sönderhackat att jag tappar tråden, och - troligen - lite av lusten. Ändå kan jag inte låta bli. Tandläkarbesöksdagen passade jag på att svänga förbi biblioteket med några böcker som skulle lämnas. Tre, närmare bestämt. Nå, tror ni att jag, som en duktig flicka, travade ut från biblioteket utan att ha lånat några nya böcker, när jag nu har tre på gång och travar överallt med böcker som ska läsas, och just nu inte lyckas finna någon tid för läsning? Nej, just det! Jag börjar befara att man förbereder för min ankomst i tredje kretsen. Men vem är jag att motstå något så vackert som denna bok?! Lyrik, förvisso, liksom ytterligare en av de fyra som tvingade sig ner i min bokkasse, med berått mod. Eller hur de nu hamnade där.

Jag räknar med att återkomma till skönheten ovan.

De tre jag läser nu:
Kor - en kärlekshistoria, Åsa & Mats Ottosson
Döden i grytan, Mats-Eric Nilsson & Henrik Ennart
Kärlekens historia, Nicole Krauss

Något slags stillhet

2012-02-09T22:20:00.002+01:00

Så där särdeles mycket variation är det ju inte på mina dagar nu för tiden. Fast var det egentligen det när jag jobbade heller? Det går i ett - ändå är det på något vis helt stilla. Det börjar falla på plats. Jag har kommit in i rytmen och Nassan är aningen mer självständig. Om jag bara fick behålla min lön så skulle jag kunna tänka mig att fortsätta så här i några år :)

Jag har just tillsatt resten av mjölet till degen jag satte igår kväll. Den luktade syrligt och friskt. Mycket godare än jag minns att surdeg luktar. Nu sitter jag och dricker Kooh-i-Noor - ett annat av mina enkla nöjen; alldeles vanligt men mycket starkt Kooh-i-Noor med honung. Tidigare idag har jag bakat rågsiktskakor med anis och pomerans. Jag mår påfallande bra när jag får baka bröd. Och när jag får laga ordentlig mat. Det är väl det jag har ägnat min "lediga" tid åt - istället för läsning och handarbete, som jag hela tiden vill och längtar efter, men som uppenbarligen får ge vika för viljan och längtan efter mat lagad från grunden och nybakat bröd. Inte fy skam det heller. Och tids nog finns nog utrymme för det andra med.

Husmor stökar i köket

2012-02-08T21:36:00.001+01:00

Ja, inte blir det mycket promenerat den här veckan. Idag har jag varit hos tandläkaren och imorgon har jag Trollet hemma, för dagmamman är sjuk. Men igår gick jag i alla fall en 40-minutersrunda. Det var otroligt skönt, och det fungerade bra med axeln. Tandläkartiden idag låg så där mitt i, så att det varken blev tid före eller efter. Jag bestämde mig för att baka bullar istället, för Draken har tjatat så länge. Han kom instormande när jag precis hade börjat och ville absolut hjälpa till. Det gjorde han med den äran, så nu har vi nybakade bullar här i huset. Draken åt sju stycken och Trollet åt fem, sedan satte vi stopp för frosseriet. De får fler imorgon.

Jag hittade fläskkotletter, när jag storhandlade igår, som såg så himla bra ut, med lite insprängt fett och allt. Tänkte att de kunde bli bra i cidermarinad. När jag letade recept på marinad så hittade jag ett där kotletterna skulle sjuda lite efter stekningen i en cidersås med äpple och lök. Det lät bra, tyckte jag, så det gjorde jag. Men fläskkotletter är tråkiga, det är bara att konstatera. Det händer väl någon gång vart femte år, eller så, att jag lyckats förtränga detta, och tycker att jag måste prova något recept jag hittat, eller tycker att kotletterna ser så fina ut där de ligger i affären. Att man aldrig lär sig. Nå ja, i övrigt var det inget fel på rätten och det fungerade bra med ugnsbakad potatis och morot till.

Nu på kvällen har jag satt deg till 'Surbröd' ur Annas mat. Jag har haft i halva mjölmängden och nu ska det stå ett dygn innan jag har i resten. Därefter ska det stå i ett halvt dygn till innan man stjälper upp det hela på en bakplåt och gräddar. Det ska bli bröd av finsk typ, står det i boken, så nu hoppas jag på något i stil med Fazers 'Rallarhalvor' :)

Fåglarna

2012-02-07T23:13:00.001+01:00

Det tog tid innan jag fick fatt på späck, men nu hänger det fyra bitar i häggen sedan någon vecka. Det är främst avsett för hackspettarna, och nu är de här. Jag tycker väldigt mycket om hackspettar. Dessvärre tycker skatorna och kajorna att det är de som har första tjing på späcket - ja, på det mesta, faktiskt. Kajorna hade försvunnit från byn, trodde jag, men nu är de tillbaka. Jag missunnar varken skator eller kajor mat, för allan del, men är ju så stojiga och skrämmer bort de andra fåglarna. Baja dem!

Idag hade vi en nötskrika i häggen. Visserligen finns det gott om dem här i trakten, men det är första gången jag ser någon här på tomten. Jag blev väldans glad.

Jag har nog aldrig sett mig som någon som är speciellt, utan mer lite allmänt, förtjust i fåglar, men jag börjar inse att jag nog är det. Inte så att jag är något ornitologämne. Club 300 intresserar mig inte det bittersta. Jag är fullt nöjd med alldeles vanliga fåglar, och känner alls ingen längtan efter att klämma några rariteter. Jag kan inte särskilt många fåglar och det är inte många vars läte jag känner igen. Men fåglar gör mig glad.

När jag hör hönsen gå omkring mig och skrocka förnöjt, när häggen är full av fåglar som äter av maten jag hängt ut, när pilfinken bygger bo i en av våra holkar och när korpen flyger här över och korrar, då är det ren och skär lycka jag känner. Faktiskt.

Och jag längtar fortfarande väldigt mycket efter att få ha ett påfågelpar, ölandsgäss och broncekalkoner.

De här är jag nog lite extra förtjust i, tror jag:

koltrast
större hackspett
korp
nötskrika
nötväcka

Det underbara trädet

2012-02-06T20:38:00.002+01:00

Nu har jag läst godnattsaga för Trollet. Den här bland annat:

Jag älskade den som barn och har faktiskt letat efter den på biblioteken i några år, utan att komma ihåg vad den egentligen hette och vem författaren var. Jag ville så förtvivlat gärna låna den till ungarna. Jag hittade den aldrig, men i somras sprang jag på ett ganska emligt, utrangerat biblioteksexemplar på Tulavippan - till ett pris som var högre än det borde. Jag kunde naturligtvis inte låta bli att köpa den.

Jag tycker fortfarande att den är magisk och bilderna är underbara. Och nu verkar det som om Trollet också fattat tycke för den. Ja, inte gör det mig något om jag får läsa den ofta.

En nyutgåva är uppenbarligen planerad.

Ulf Löfgrens hemsida.

Viktrapport 4

2012-02-05T21:29:00.000+01:00

68 kg. Jag räknar det som oförändrat. Jag har nämligen slutat med Naproxen sedan några dagar, så det är sannolikt vätskan som försvunnit. Det var för övrigt synnerligen korkat gjort, för nu har jag satans ont igen. Och jag som tjatar så på mina patienter att de ska ta NSAID som en penicillinkur ungefär. Där fick jag!

Jag har inte promenerat på hela veckan eftersom jag ville spara på axel och knän. Frågan är om de verkligen skulle belastats så mycket. Det kanske bara var dumt att låta bli. Jag får nog försöka gå igen, trots att smärtan är tillbaka. Jag kan ju ta halvtimmaspromenader istället för dryga timmar. Nå ja, imorgon blir det inget av, för då har jag Trollet hemma, men jag får väl ge mig ut en runda på tisdag och se vad som händer.

Nästa söndag lär väl vågen stå på 70 igen. Det känns rätt meningslöst att dokumentera under de här förutsättningarna :( Jag får se om jag fortsätter. Det var ju tänkt att fungera som en sporre för mig, men det har nästan motsatt effekt.

Längtan

2012-02-05T07:43:00.000+01:00

När jag såg Tant Koftas prinsesstårtevantar (två olika länkar) så visste jag att jag måste sticka en marsipangrön mössa med rosa ros till Nassan - ja, förutom jordgubbsmössan då, och den gröna med virkade blommor på, och den rosa i mosstickning med uddspets och pärlor på uddarna och...

Det borde funka att använda jordgubbsmössemönstret och sedan virka en ros med hjälp av min införskaffade 100 blommor att sticka & virka. Jag vill minnas att Tilda finns i marsipangrönt.

Nä, nu måste jag ta mig i kragen och sätta igång med mina två ufon, så att jag får köpa något nytt.

-25º

2012-02-04T23:29:00.002+01:00

Jäkla hattigt väder denna vinter!

Vombathoppning

2012-02-02T21:03:00.000+01:00

Nu sitter Trollungen vid datorn och spelar för fullt, medan Drakungen går omkring med en mjukiskanin i koppel och leker kaninhoppning sa Älsklingen häromdagen och såg betänksam och en liten aning bestört ut. Borde det inte vara tvärt om?

Nu var det förvisso ingen kanin utan en vombat, och Draken påpekade mycket förnärmad att det minsann inte var kaninhoppning han lekte, utan vombathoppning. Nå ja!

Jo, man kunde kanske snarare förvänta sig att åttaåringen satt vid datorn och fyraåringen lekte med gosedjur. Men inte i vår familj, då.

En gåtfull vänskap

2012-01-31T21:11:00.000+01:00

En ung kvinna börjar arbeta som hemhjälp åt en matematikprofessor, som råkat ut för en bilolycka och drabbats av en hjärnskada. För honom stannade tiden 1975 och nu klarar han bara av att minnas saker 80 minuter åt gången. Varje morgon måste hon på nytt tala om för honom vem hon är. Men allteftersom dagarna går växer en varm och egenartad vänskap fram mellan de båda - och mellan professorn och kvinnans tioårige son. Matematiken blir snart deras gemensamma språk, steg för steg avtäcker professorn dess mysterier för dem. Han får dem att upptäcka en ny, tidigare okänd värld och vad det innebär att fullt ut leva i nuet.

Jag fick syn på den på Pocket Shop då jag var i Stockholm strax innan Nassan föddes och tyckte att det kanske kunde vara något för mig. Sedan tog det, som vanligt, lite tid innan jag tog mig an den. Uppenbarligen gick den som radioföljetong i slutet av förra året. Det upptäckte jag nu när jag googlade på den.

Jag tyckte att den var jättefin. Jag tilltalas av det faktum att professorn, trots sin svåra hjärnskada, och trots att han uppenbarligen var lite eljest även innan han ådrog sig den, har så mycket att ge och är så betydelsefull för människor i sin närhet. Man måste inte vara 100% för att vara värdefull. Och så blir jag fascinerad av det här med matematiken. Matte är ju inte riktigt min grej. Trots att jag i alla fall har krånglat mig igenom naturvetarmatten på ett anständigt vis, så lider jag fortfarande av matteskräck. Dock inte värre än att jag kan förtjusas av hur den framställs i denna bok.

Siv tyckte också om den.

Ampelfackla

2012-01-31T07:40:00.000+01:00

Jag vill minnas att det var på Gesneriasternas årsmöte, för några år sedan, som jag blev med denna ampelfackla som liten stickling, Aeschynanthus 'Japhrolepis'. (Ja, åtminstone tror jag att det är så den ska skrivas. Googlar man får man Aeschynanthus japhrolepis också). När jag googlade för att se hur blomningen skulle se ut, fick jag inte fram en enda bild med blommor. Eller rättare: jag fick fram en jäkla massa bilder, men ingen av dem visade sig vara A 'Japhrolepis' när det väl kom till kritan. Jag trodde därför att den skulle ha en synnerligen anonym blomning och att den mest odlades för bladverkets skull, som Aeschynanthus longicaulis till exempel. Dröm om min förvåning när den började blomma så här iögonenfallande.

Rätt trevlig och annorlunda färg. Jag ska nog plantera om den och få ner den i en ampel så att den växer till sig lite.

Ägg!

2012-01-30T22:10:00.000+01:00

Igår fick vi årets första ägg. I morse hittade jag ytterligare ett. Det var förhållandevis stort och mörkare än jag minns att de brukar vara. Jag misstänker att det är en av de nya hönorna som värpt, sannolikt Lilja (bilden).

Musfälla

2012-01-30T07:29:00.000+01:00

Var har du begravt musen? frågade Draken surt när jag hämtade honom från fritids på eftermiddagen efter musincidenten. Vaddå begravt?! Den lever ju. Inte har jag begravt den. Det visste han, tämligen säkert, han var bara så förbålt sur över att inte fått vara med i den fortsatta jakten. Detta försökte han råda bot på genom att bygga en musfälla när han kom hem. Ho ho!

Det spelade ingen som helst roll att både jag och fadern försökte förklara för honom att musen kunde hoppa ur lådan lätt som en plätt, musfälleriet skulle fullföljas. Jag vet inte om han på allvar trodde att musen skulle klättra upp för repstegen, gå svärdet bort, lockad av valnöten i andra ändan, få syn på päronbiten och knäckebrödet i tallriken på lådbottnen, hoppa ner för att få tag på godsakerna och sedan vara fången.

Han blev i alla fall mäkta besviken nästa morgon när det inte fanns någon mus i hans fälla.

Sockergrisen min!

Viktrapport 3

2012-01-29T22:18:00.000+01:00

Jaha ja. Gissa vad vågen står på! 70 pannor. Upp två. Visserligen åt jag tio winegum igår och jag har bara gått tre dagar denna vecka, men det ska man ju knappast gå upp två kilo av. Jag ser ingen annan förklaring än att jag går på fulldos Pronaxen. Man retinerar vätska av NSAID.

Jag har djävulusiskt ont i ryggen/axeln/bröstet på vänster sida. Därav Naproxen. Dessvärre hjälper det inte särskilt mycket, något som jag aldrig tidigare varit med om. Jag har dessutom tämligen ont i muskelfästena (antar jag) ovan knäna och jag har rätt svårt att ställa mig upp från sittande och det gör också tämligen ont att gå upp för trappan. Det har jag haft ett tag nu, och det är ju inte hela världen, men när det nu inte heller blir bättre av NSAID, så tänkte jag att jag kanske ska ta det lite lugnt med promenerandet några dagar och på så sätt vila både ben och axel. Även om sjalen avlastar bra och jag inte tycker att jag känner av Nassan särskilt mycket när jag går, så antar jag att det ändå belastar en del med den där lilla klumpen.

Det är jäkligt lätt att tappa sugen när det blir så här, och tänka att man lika bra kan peta i sig något särdeles fettbildande eftersom det i alla fall inte hjälper det man försöker. Men jag får väl hålla mig i herrans tukt och förmaning och kämpa vidare.

Annan kalabalik

2012-01-28T20:46:00.000+01:00

Igår morse drömde jag att jag slog mina barn. Ja, det var ju inte riktigt mina barn, men i drömmen så... Mellanbarnet hade lagt en knubbig pojkbäbis i kylskåpet och jag var vansinnigt arg. Och det sprang kackerlackor och annat omkring mig och allt var bara så irriterande.

När jag vaknade satt Trollet på toa och ropade på mig. Det var bara att vingla upp och torka liten rumpa.

Klockan fyra på morgonen hade Nassan snuttat tio gånger, och hon uffade, nuffade och sprattlade värre än någonsin. Jag gick upp och satte mig vid datorn och snuttade henne, för att se om jag kunde bryta det hela. I en timma satt jag uppe sedan tippade jag ner henne i sängen. Sovande. Det tog inte lång stund förrän hon var igång igen. Jag orkar inte mer! upprepade jag, som ett mantra, med allt mer eftertryck. Nassan förhöll sig emellertid kallsinnig till detta. Vid halv åtta när Älsklingen och Draken skulle åka hade hon äntligen somnat. Då hade jag en halvtimma på mig att sova. Men efter tio minuter vaknade jag alltså av Trollets skrikande från toan. Det var väl därför jag drömde att jag slog barnen, en förtvivlad trötthet befriad från överjag. Vinglandet fortsatte, bokstavligen. Jag var dödligt trött.

Trollet klagade över huvudvärk. Ganska snart började han kräkas. För att hjälpa honom blev jag tvungen att lägga ifrån mig Nassan - som naturligtvis började skrika i högan sky. Och när hon skrek, så måste Trollet också skrika. Och så höll det på.

När det lugnat ner sig lite, Trollet låg nedbäddad i soffan med en kräkbutt och papper bredvid sig och Nassan för omväxlings skull höll sig lite lugn, så passade jag på att gå ut till hönsen och ankorna. Först ankornas vattenbutt ute i hönsgården och ordentligt med mat till dem samt lite för hönsen att picka i. Sedan in i hönshuset för att fylla på hönsens foderautomat och vattenautomater. Då upptäcker jag att två ankor - snabbaren än blixten, uppenbarligen - tagit sig in till hönsen. Det är inte bra. Ankor äter tills de stupar och bör inte få tillgång till hönsens foder. Det var bara att sätta igång och jaga anka. Till slut hade jag fått över dem båda, Viol och Sippa, till ankavdelningen.

Efter ytterligare lite kräkningar, ynk, gråt och tandagnisslan, blev det åter lugnt. Då fick jag för mig att jag skulle ta och baka lite scones av gammalt mjöl och slänga ut till fåglarna. När jag tittade i dinkelmjölspåsen så var där kusar som kröp och krallade. Då jag kände mig lätt *host* olustig vid detta fynd, åkte samtliga påsar i soporna och 'Operation Sanering' vidtog. Urk, liksom!

Sedan kräktes det och gräts om vartannat resten av dagen, och därför blev det inte särdeles mycket uträttat. Jag kokade i alla fall ris till fåglarna. Ja, det är nämligen så att Älsklingen hittade tre oöppnade förpackningar grötris, samtliga utgångna, i skafferiet. Han har retat mig för detta allt sedan dess. För att riset ska komma till någon nytta, trots att det aldrig tycks bli av för mig att koka risgrynsgröt till jul, fast jag alltid längtar så väldigt efter det, så kokar jag det alltså till skatorna. Jag häller i honung - jag har ett par burkar som jag verkligen inte gillar smaken på, trots att det inte är något fel på den - och rapsolja, klickar upp det och sätter ut det att stelna. Sedan åker det ut under häggen där vi matar fåglarna. Någon äter i alla fall upp det, för borta är de tidigare laddningarna.

Björkar...

2012-01-26T13:09:00.000+01:00

måste väl ändå vara de träd som klär allra bäst i rimfrost.

Vildhjärta

2012-01-25T20:20:00.000+01:00

Jag hittade den på biblioteket. Redan efter några sidor visste jag att jag måste ha ett eget exemplar. Den är inte lik något annat jag sett. Fantastisk. Magisk.

Och en sådan här världsafin hemsida har Maria Westerberg. Sätt dig till rätta! Se och njut! Andas!

När lokattsungarna kläcks, då vet man att det är vår.
Stolt går lokattspappan runt i grannskapet och visar upp dem.

Näää

2012-01-25T12:25:00.000+01:00

Prutt också! Jag hade ju velat se Nick Brandt på Fotografiska. Jag hade hoppats att den skulle gå lite längre. Varför kollade jag inte upp det innan det var för sent. Dum-Scylla!

Nålbindning

2012-01-24T21:28:00.000+01:00

Jag har anmält mig till den där kursen i nålbindning. Åååååh vad kuuuuul det ska bli! Jag känner mig alldeles exalterad :)

Liten morgonkalabalik

2012-01-24T12:18:00.000+01:00

Vissa händelser tar sig rätt stora proportioner när man har barn hemma. Åtminstone mina barn.

Älsklingen satt på toa i godan ro i morse när han plötsligen fick se ett litet mushuvud sticka fram bakom duschdraperiet. Äh, det där får Lizzy ta rätt på, tänkte den grymma människan, och lyfte in katten på toa. När han öppnade efter ett tag satt Lizzy innanför dörren och väntade på att få komma ut. Hur han nu kunde tro att den senila katten skulle ta sig för att jaga en mus, begriper jag då inte.

Så småningom fick ungarna reda på att det fanns en mus på toan och då blev det liv i luckan vill jag lova. Allehanda attiraljer släpades fram och in på toa för att användas i 'Operation Musfångning'. Trollet hämtade ett förstoringsglas, modell större, för det tyckte han kunde vara användbart när de letade spår. Sedan stormade de in till mig, som låg halvdåsande i sängen med en snuttande Nassa - och det var ju omtänksamt att de ville informera mig om så viktiga skeenden i vårt liv.

Någon mus fick de naturligtvis inte tag på och till slut blev Älsklingen och Draken tvungna att åka för att hinna i tid till skola och jobb - varvid Draken naturligtvis fick ett utbrott. Vi måste åka nu. Sätt på dig! Vi kommer för sent annars. Mamma tar hand om musen. Ta på dig kläderna! Nej, hon kommer inte att döda den. Nu klär du på dig! hörde jag Älsklingen tjata där nere. Till slut kom de iväg och Trollet satte sig framför tv:n.

Jag lade in en papperskasse med lite solrosfrön på toan. Efter ett tag tittade jag in. Ingen mus i påsen. Efter ytterligare ett tag tittade jag in igen. Då först såg jag att den ramlat ner i toan och låg där och simmade. Jag hoppas verkligen att du spolade ner den sa dagmamma T när jag sedermera lämnade Trollet och berättade om morgonens tilldragelser. De är ju skadedjur. Nej, det gjorde jag förstås inte. Jag är en blödig fan. Jag fiskade upp den med en butt och tippade ner den i papperskassen. Där satt den och flämtade och skakade, och började inte ens putsa sig. Jag kan ju inte släppa ut den nu tänkte jag, då fryser den ju ihjäl. Den är ju helt utmattad. Jag stoppade ner ett nystan toapapper som förhoppningsvis skulle suga upp lite väta. Ja, jag sa ju att jag är en blödig fan.

Efter ett tag tittade jag in igen. Musen var borta. Den rackaren hade hoppat ur påsen. Att de är bra på att gnaga och klättra, visste jag ju, men att de är så rackarns bra på att hoppa visste jag inte. Jag gick och hämtade en pappskiva, lokaliserade musen, drev in den i påsen, lade pappskivan över och bar ut den framför huset där jag släppte ut den. Den sprang fort som blixten bort till vedboden. Där kan den få bo. Jag kan inte se en liten mus med stora pepparkornsögon och små runda söta öron som skadedjur, när den inte ens har gjort någon skada. Inte än i alla fall.

Viktrapport 2

2012-01-22T22:16:00.000+01:00

68 kg visar vågen ikväll. Ytterligare ett ned.

Idag har vi ätit Kreolskans gryta (Anbefalles!). Ingen bantarmat direkt. Ingen bantarmat annars heller, för den delen. Jag lägger mitt krut på annat istället. Jag drar in på godis, kakor, läsk och efterrätter, äter väldigt lätt lunch i veckorna och äter apelsin och dricker te till mellanmål. Det senaste har jag ökat på promenadtiden lite. Nu blir det för det mesta en timma och en kvart, tjugo minuter. Mest för att det är skönt.

Låt mig orka hålla fast vid detta!

Mildare

2012-01-22T20:55:00.000+01:00

Det var mildare idag, bara ett par minusgrader. Jag sjalade in Nassan och gick upp mot Ändlösberg. Upp, upp och upp. Jag mötte Svensson på skotern och ett par traktorer körde förbi mig. Det är mycket aktivitet i skogarna här efter Gudrun. En ensam korp flög över skogen.

Och jag älskar korpar.

Vägen

2012-01-21T22:23:00.002+01:00

Vägen jag gått på mina promenader den senaste tiden är egentligen rätt tråkig. Visserligen en skogsväg, men inte någon av dem jag tidigare gått, de som går uppför.

Den här går åt motsatt håll. Bortsett från en ganska lång nedförsbacke är den tämligen plan och nästan helt rak. På ena sidan vägen går linjan (vad det nu heter på rikssvenska, kraftledningsgata?). På andra sidan, en rätt lång sträcka, ligger ett stort hygge. Tillbakavägen går jag ute på stora vägen (som förvisso inte är så stor, men i alla fall asfalterad). Inte så upphetsande, nej.

Men tråkigheten för det med sig att det blir meditativt att gå, och det har ju ett värde. Gå, gå, rensa hjärnan, bara vara. Å andra sidan är det ett ypperligt tillfälle att lyssna på böcker. Jag skulle förstås kunna växla, men det känns som om jag vill välja ett av alternativen, att kontinuitet i det här fallet skulle tillföra mer än omväxling.

Jag kan inte riktigt bestämma mig. Jag får fundera vidare.

Chanticleer

2012-01-21T00:05:00.000+01:00

Vintrigt

2012-01-20T09:53:00.000+01:00

Idag är det -15º. Djurmo klack syns inte för diset över älven, men solen skiner på rimfrostiga träd i skogsbrynet bortom åkern. I toppen av häggen sitter två domherrar.

Wow liksom!

2012-01-20T07:27:00.000+01:00

Kolla vilken bautatass jag träffade på uppe på skogsvägen häromdagen. Och det var nysnö, så den har inte smält ut

Där älvarna sammanflyta

2012-01-19T21:16:00.000+01:00

Idag tog jag Nassan i sjalen och travade ner till vårdcentralen för att få henne vaccinerad, vägd och mätt. 50 minuter tog det att gå dit. Hemvägen tog betydligt längre tid, för jag gick lite extra kringelkrokar. Bland annat gick jag ner till älvmötet. På höger sida av bilden kommer Västerdalälven, som synes isbelagd, och från vänster Österdalälven som är öppen.

Nassan hade ökat fint i vikt och längd. Man ser tydligt på kurvan när jag började med tillägg, för där sticker den iväg uppåt.

Mamma är lik sin mamma

2012-01-18T22:37:00.001+01:00

De där storhandlingsdagarna är inte nådiga. Lämna Trollet hos dagmamma - Köra till Borlänge. Biblioteket - Bolaget - Granngården - Kupolen - ICA Maxi - Köra hemåt - Hämta Trollet - Hämta Draken - Köra hem.

Nassan gråter och är akuthungrig - Ankor och höns väntar på mat - Trollet sitter på toa och ropar: Mamma jag har bajsat - Torka liten rumpa - Trösta Nassa - Mata ankor och höns - Snutta Nassa - Göra tillägg - Packa upp sex matvarukassar - Sätta grytan på spisen - Plocka ur diskmaskinen - Plocka fram riset - Ge Nassan tillägg - Plocka in drivorna med smutsig disk i den nu urplockade diskmaskinen, så att det går att arbeta i köket - Duka...

Sedan kommer Älsklingen. Jag blir avlastad.

Klockan åtta stupade jag i säng. Kanske inte bara på grund av storhandlingen. Det var ju ett tag sedan jag fick sova om nätterna.

Suck No 418

2012-01-16T22:16:00.003+01:00

När äntligen redigerafunktionen fungerar igen efter ett halvår och Blogspot fattar att jag är inloggad när jag är inloggad, så lägger kommentarsfunktionen av. Åtminstone kommer inte jag in och kan svara på kommentarer - eller ens läsa dem den vanliga vägen, men bakvägen går det. Och det är bara där det redan finns en kommentar som det inte funkar. Tänker det här hålla i sig ett halvår också? Suck!

Imorgon ska jag storhandla. Och det är suck No 419.

Ja, det var dimmigt nere vid älven idag.

Viktrapport

2012-01-15T23:14:00.000+01:00

Ja, jag sa ju att jag skulle rapportera vikt på söndagarna, så det är väl bara att bita i det sura äpplet. Förra söndagen när vi kom hem från Pappa på kvällen visade vågen på 70 kg. Så lagom kul! Visserligen hade jag - precis som jag sa att jag skulle - ätit och druckit gott och petat i mig både efterrätt, godis och nötter, men eftersom jag skötte mig så väldigt väl i början av veckan trodde jag att det skulle ta ut vartannat. Inte då! Drygt ett halvt kilo plus.

Ikväll står vågen på 69. Ett kilo på en vecka får man väl vara nöjd med. Det är ju inte direkt så att jag bantar och hårdtränar. Jag har låtit bli de värsta onyttigheterna och promenerat. Mycket mer än det känns inte rimligt i nuläget. Men eftersom jag gick upp ett kilo över jul, så känns det lite grand som att vara tillbaka på ruta ett. Nå ja, bara att traggla vidare.

Husmor återinviger Schlemmertopfen

2012-01-15T21:33:00.001+01:00

Jo, lergrytan har plockats fram och dammats av och jag har använt den till två rätter under veckan. Den här gjorde jag först. Den var riktigt bra - bortsett från köttet.

Jag skrev av bara farten att jag köpt högrev. I själva verket var det ytter- eller innerlår (jag är urdålig på kött och minns inte vilket; rätt stor skillnad på dem båda va?), färdiga grytbitar. Jag trodde i min enfald att det skulle vara likvärdigt med högrev, detta bedömt på priset, som var relativt högt trots att jag köpte storpack på ICA Maxi. Mörat i sju dagar stod det på paketet. Jag var snarast orolig för att det skulle koka sönder helt och hållet på de där tre timmarna. Det var det sämsta jäkla kött jag någonsin köpt, tror jag. Det var inte segt, det var det inte, efter de där tre timmarna, men det var som om hela köttet var genomsatt av brosk. Det såg så där blankt ut mellan muskelfibrerna och konsistensen var bedrövlig. Så käckt att jag köpte storpack och har hälften kvar i frysen! Inte, nej.

Den andra rätten var denna. Jag var lite osäker på hur starkt det skulle bli och vågade inte ha i någon sambal för Drakens skull (Trollet äter bara ris). När han fick höra det blev han sur och gick och hämtade sambalburken och blandade själv i sin mat. Hå hå ja ja! Den grytan var också riktigt bra. Men det där vattnet kan man nog hoppa över. Det ska jag göra nästa gång. Och så ska jag stoppa i sambal oelek. För husfridens bevarande.

Nu är glada julen slut slut slut

2012-01-15T12:00:00.000+01:00

Jag håller på och städar ut julen. Jag är inne på tredje dagen nu. Nassan och jag har lite olika åsikter om i vilken takt detta arbete bör ske. Jag tyckte att vi kunde få det överstökat lite raskt, så att jag kunde sätta mig i lugn och ro i en skön fåtölj och njuta av att ha det fint och städat omkring mig och ägna mig och Nassesnutt, Nassegos, Nassesnack och lite handarbete och läsning. Nassan tycker att det bara är snuttning som är viktigt - detta alldeles oavsett hunger. Hon har sugit sig fast vid min tutte som en annan känguruunge. Jag har försökt att tala om för henne att tålamod är en dygd, men se det köper hon inte alls.

Kvällens skörd

2012-01-14T23:35:00.001+01:00

18 gosedjur, två gevär, en tubkikare och en puck. Madrassen på väg utanför sängen och Draken med.

Lilla barnet mitt!

Föresats No 2

2012-01-14T21:42:00.000+01:00

Nej, några nyårslöften har jag inte avgivit, men nog har jag en hel del föresatser för det nya året, mer eller mindre färdigformulerade.

Det här med att återgå till normalvikt är förstås en av dem.

Nästa punkt på listan - delvis knuten till den förra - är att jag måste börja röra på mig så att jag får till något som liknar en grundkondition och så pass med muskler att jag kan hålla uppe min kropp och få en anständig hållning. Jag behöver också bli mjukare och smidigare.

Min ambition är att komma ut på promenader åtminstone fyra gånger i veckan. Naturligtvis borde jag gå varje dag, men det låter sig inte så enkelt göras. Måndagar och fredagar har jag Trollet hemma, och med honom går man inga raska promenader, det kan jag intyga. Promenaderna med honom går mer i sid- och höjdled än framåt. Tisdag till torsdag är Trollet hos dagmamman i fem timmar, men en av de dagarna behöver jag till att uträtta ärenden, och då hinner jag helt enkelt inte promenera också, det tar tid att snutta och trösta Nassor. Obegripligt mycket tid.

Promenerandet har jag fått till riktigt bra, bortsett från dagarna då vi var i Hufvudstaden. Förhoppningsvis ska det ge både lite kondition och en och annan muskel. Eftersom jag går med Nassan på mig räknar jag med att sakta men säkert bygga upp "bärmuskler", vilket kommer att ge bättre förutsättningar för oss att komma ut i skogen och på diverse utflykter, hela familjen, framåt våren och sommaren.

Utöver promenaderna hoppas jag kunna lägga till två yogapass i veckan, trots att jag hittills i år inte lyckats genomföra ett enda. Då får jag in lite smidighetsträning också.

Alltså:
1. Återgå till normalvikt
2. Skaffa en mycket grundläggande kondition, styrka och smidighet

Inte ska det väl vara så jäkla omöjligt?!

(Satan i gatan vilken torr jäkla text!)

Det eskalerar

2012-01-13T23:01:00.001+01:00

Nu har jag plockat två gevär, en pistol, ett svärd och sexton gosedjur ur Drakens säng. Två gosedjur är kvar, renen Plupp och orangutangen Rick. Suck!

Fredagsnöje

2012-01-13T21:20:00.005+01:00

Nu har Älsklingen och jag varit ute och vägt höns, ho ho. Jodå, vi har uppmanats - som innehavare av genbank - att väga alla djur över ett år. Sedan Mynta blev slagen och Boström slaktad så har vi bara två. Nu har vi varit ute med ficklampa, liten digital köksvåg och plastbutt och plockat ner Noppa och Gullviva från sina sovplatser för vägning. De väger inte så där särdeles mycket, hedemorahöns. 7, 8 hekto bara.

Med anledning av detta så undrar jag lite, vad är en broiler egentligen? De brukar väl väga över kilot och gärna ett och ett halvt, och jag trodde inte ens de var vuxna. 'Kyckling' säger man ju.

Vi får väl se till att de tre tuppkycklingarna växer till sig något innan de går till dagmammans make för *host* åtgärd. Annars blir det inte mycket till coq au vin.

Tillägg: Vi har konstaterat att vägningen inte blev riktig och försökt med en annan metod, som verkligen inte är exakt, men i alla fall lite mer med verkligheten överensstämmande. 1,3 kilo väger de. Ungefär.

Årets STA - nördlista

2012-01-13T07:15:00.003+01:00

Sent, sent har jag fått iväg årets fröbeställning. Jag kommer inte ens med i första omgången - fast det gör jag ju aldrig ändå, även om jag skickar in tidigt (sade hon bittert). Årets första 20 ser ut som följer:

Maianthemum dilatatum - stort ekorrbär. (Bilder). Jag visste inte ens att det fanns 'stort ekorrbär' förrän jag fick den här listan. Och jag som älskar ekorrbär. Blir fint med en större variant.

Peltoboykinia tellimoides - filigranbräcka. (Bild). Jag tycker att den är ljuvlig. Bladen är jättefina, men det syns inte riktigt på denna bild.

Cardamine heptaphylla - violtandrot. (Bild). Jag har C. pentaphyllos - fingertandrot - och den är helt underbar. Vill ha fler av släktet. (Jag blir inte klok på ändelserna här. Den ena borde inte ha -a när den andra har -os, men jag får inte fram annat).

Sorbus reducta - dvärgrönn. (Bild). Rönnar kan man väl inte få för många av?! Och de rosa bären är ju urläckra.

Aconogonon divaricatum - vippslide. (Bild). Jag tycker den är magnifik. Finns i flera trädgårdar i grannbyn. Den är förhållandevis hög och blommar rätt sent.

Daphne pontica - ett slags tibast. (Bild). Underbar i sin enkelhet. Fast nu börjar jag undra om den är härdig hos mig.

Maianthemum stellatum - stjärnrams. (Bild). Underbar skuggväxt.

Oplopanax horridus - djävulsklubba. (Bild). Taggig rackare med vackra blad och röda bär.

Tulipa sprengeri - sommartulpan. (Bild). Underbar liten vild röd tulpan som blommar sent. Har sått den förut med varierande resultat. I början fick jag upp de flesta fröna, men när de stod på tillväxt i kruka i väntan på att jag skulle få egen tomt, så dog de plötsligt. Därefter har jag haft svårt att få dem att gro. Nytt försök.

Prunus cerasifera - körsbärsplommon. (Bild). Kan man få för många träd? Nä! Och prunusar är jag extra förtjust i.

Cardamine glanduligera - ungersk tandrot. (Bild). Se ovan för motivering!

Prunus tenella - dvärgmandel. (Bild). Jag gillar - som sagt - prunusar :)

Potentilla tridentata 'Nuuk' - grönlandsfingerört. (Bild). Vill ha den som marktäckare. Lär få fin höstfärg också.

Hosta 'Blue Umbrellas' - (Bild). Jag är förtjust i blåbladiga hostor, och vill därför försöka med denna.

Heuchera 'Palace Purple' - rödbladig alunrot (Bild). Vanlig hederlig 'Palace Purple'. Dess röda blad är roliga att ha både mot gul- och blåbladiga växter och den ska få tjäna lite som marktäckare.

Elymus magellanicus - (Bild). Ett blått gräs som jag älskar. Har redan en tuva, men vill ha flera.

Aster divaricatum - skogsaster (Bild). Inte så iögonenfallande på nära håll, men den blommar sent och lyser upp på mörka ställen. Jag har önskat den länge och försökt så förr.

Molinia caerulea 'Karl Foerster' - jättetåtel. (Bild). Det är underbart med gräs! (Men inte gräsmattor)

Melica ciliata - grusslok. (Bild). Det är fortfarande underbart med gräs!

Lamprocapnos spectabilis 'Alba' - löjtnantshjärta, vit form (Bild). Jag kan tänka mig att ha dem lite här och var, i synnerhet nedåt granhäcken.

Vi får väl se hur många av dem jag får. Det brukar inte vara särskillt många.

Paradoxalt nattsällskap

2012-01-12T22:06:00.003+01:00

Ur den sovande Drakens säng har jag nu plockat bort sexton gosedjur, ett svärd och ett gevär. Ungen har trots allt bara en juniorsäng, och så där överdrivet mycket plats är det ju inte. Två gosedjur har jag lämnat kvar.

Igår plockade jag bort 21 gosedjur och ett gevär.

Jag begriper inte varför han har börjat med det här helt plötsligt. Och hur skönt kan det rimligen vara att ligga och sova på ett leksaksgevär?

Att lämna svåra besked

2012-01-11T08:42:00.001+01:00

Visserligen var det just det här jag arbetade med halvåret före mammaledigheten, men inte tror jag mig om att vara ens i närheten av fullärd. Jag kan rätt mycket om det hela rent teoretiskt, och har praktiserat det hela i princip dagligen, men hur det egentligen blir i praktiken vet jag inte säkert.

Mest är jag nog rädd för att jag ska linda in det svåra så pass att det blir luddigt. Och sedan är det det där med att hålla sig på en nivå som passar just den individ man för tillfället har framför sig. Vara tydlig utan att slå undan benen. Inte ta ifrån någon hoppet, även om hoppet kanske måste se annorlunda ut framöver. Inte fan är det lätt. Jag måste absolut skaffa den här boken.

Men först ska jag vara lite mammaledig till.

Pust!

2012-01-10T21:20:00.004+01:00

Storhandlingen är avklarad. Skönt! Jag laddar för långkok. Högrev är inhandlat och imorgon åker min gamla lergryta fram. Jojomänsan!

När Nassor inte sover

2012-01-09T06:30:00.002+01:00

så går deras mammor upp och tittar på SVT Play.

Jag sörjde lite att jag inte sett Lindarws avsnitt av Stjärnorna på slottet så det passade jag på att se nu.

Älsklingens väckarklocka ringde just.

Det är en dag kvar på jullovet.

Hem till byn

2012-01-08T23:34:00.003+01:00

Hemma igen efter en tur till Stockholm. Vi var till Husdjursmässan i Kista på fredagen - och det kunde vi gott ha låtit bli, för det tillförde då inget. Och på lördagen var vi på "Förhistoriska riksmuseet" - som Draken kallar det. Draken fick gå med sin far och morfar på Cosmonova, medan jag, Trollet och Nassan gick runt på muséet. Trollet brydde sig inte det bittersta om djuren, utan skulle trycka på knappar. Alla knappar. Utställningen Robotzoo var således ganska lyckad. Trollet kan inte se skillnad på en ren och en älg. Som mor till Draken är jag naturligtvis djupt chockerad över detta.

Paestum rose

2012-01-07T18:50:00.000+01:00

Tja, min sorgligt underutvecklade näsa kan förstås som vanligt inte uppfatta särskilt många nyanser av doften. Först tycker jag att den luktar citrus och rosen känner jag också. Jag tycker mig också känna något mintaktigt. Efter ett tag luktar den lite åt rosengeraniumhållet.

Beskrivningen från Lucky Scent lyder som följer:

A rose carved from ancient stone that begins to glow at the edges - with a dry, peppery crackle - then slowly comes to life. A gothic rose, dipped in incense, with the sheerness and intensity of sunlight shining through ruby red stained glass. Named for the ancient Roman city famed for its temples to the gods and its profusion of roses, this extraordinary fragrance is regal and pagan all at once. Velvety, wine-drenched Turkish rose luxuriates in a bed of sweet myrrh and bracingly dry and spicy frankincense and woods. The luminous, drunken petals float on breezy osmanthus and peony, but never stray far from the mesmerizing cedar, wenge and resins that give this fragrance its mysterious, shadowy power. A mythical rose, dark and glowing, fit for the gods.

Jo jo, de kan konsten att skriva doftpoesi som lockar Scyllor att nosa.

Noterna uppges vara:
Davana, cinnamon, pink and rose pepper, coriander, blackcurrant buds, osmanthus, peony, Turkish rose, tea, elemi, incense, myrrh, opoponax, cedarwood, papyrus, patchouli, wenge, vetiver, musk, benzoin.

Ja men, det är ju bedrövligt! Varför känner jag i princip inget av det här? Jag har provat den flera gånger, men icke.

Nej, den tillför inget.

Förresten...

2012-01-07T09:35:00.000+01:00

Jag köpte den där mobilen till Nassan i julklapp. Hon älskar den.

(Ja ja, bilden är alldeles stulen)

Pärlband

2012-01-06T18:07:00.000+01:00

Antalet Pärlanlyktor har utökats sedan jag lyckligt presenterade de tre första. Åh, vad jag är kär i dem :)

Pullor

2012-01-06T08:10:00.000+01:00

Åh vad det är trevligt med höns!

I förgrunden Smörblomma, som är en av de två vi köpte i somras. Till höger en av våra hönskycklingar - som förvisso vuxit till sig en hel del - och i bakgrunden en av de blå hönskycklingarna. Ingen av dem har fått namn än. Fina, fina små pullor!

(Nej, jag kan fortfarande inte fota mot snö, men jag kanske lär mig endera dagen)

Kulturtanten

2012-01-05T23:47:00.000+01:00

Jag har inhandlat en linneklänning hos Sjödénskan, på rea och med ytterligare 20% rabatt. Mitt exemplar är dock oblekt med blå rand (se lilla bilden). Den ser ut som en gammal kökshandduk tycker jag. Jag funderar på om jag inte ska ta och brodera ett korsstygnsmonogram på den. Sedan ska jag gå och skrota i den uppe i buan i sommar och se ut som en riktig bondmora, och solen ska skina och det ska vara varmt och ungarna ska vara snälla och rara och inte skrika.

Ja, jag vet att det är en utopi, men jag kan väl få drömma lite.

Liten blir stor

2012-01-05T13:53:00.000+01:00

Kycklingen Pip har blivit tuppen Pip - som sannerligen borde få ett mer passande namn, men som troligen aldrig kommer att kallas annat ändå, stackarn.

(Nej, jag är inte kapabel att få mer anständiga bilder med snö som bakgrund, uschäääkta!)

Mycket snack och lite hockey

2012-01-04T22:03:00.004+01:00

Nu har jag fyndat några handarbetsböcker på Tradera, ho ho.

Jo, jag inser att jag ägnar bra mycket mer tid åt att titta i böcker, klicka runt bland bloggar och drömma och planera än att faktiskt handarbeta. De två UFO:na har jag ännu inte avslutat, men jag har i alla fall stickat en till hysterisk ruta och virkat några små snöstjärnor (av befintligt garn) som ska fästas på Nassans turkos mysse. En vacker dag så...

Här är böckerna (säljarnas bilder):

Bra jobbat

2012-01-03T19:06:00.003+01:00

I morse vägde sig Trollungen med en flugsmälla, och på detta sätt kom han fram till hur hög han var. Inte illa pinkat!

När jag just passerade honom upp för trappan höll han på och gjorde mat till mig (en puck - såg väldigt god ut) han skulle bara knyta en fin rosett runt om så att maten höll ihop sa han. Jag har fortfarande inte fått någon puckmat. Han måste ha kommmit av sig.

:)

Helt hysteriskt

2012-01-02T16:26:00.002+01:00

Här är de hysteriskt randiga lapparna - som jag tidigare nämnt - som ska bli till en filt jag ska ha uppe i buan. 20 av 35 är klara. Ja, trådar ska naturligtvis fästas, de ska strykas släta och jag ska virka röd kant runt dem alla. Sedan tror jag att jag ska virka ihop dem. De ska också passas ihop lite snitsigare, är tanken.

Färgvalet kan tyckas mindre upphetsande, men tanken är att det ska ta upp befintliga färger, de som fanns där redan när vi köpte och som jag inte tänker ändra. Jag har också draperier och en del andra matchande textilier efter min farmor, som jag tänkt ta upp till buan, och de är broderade just i rött och blått, med mindre inslag av grönt och gult. Det är därför varje lapp har en smal grön eller gul rand, för att ta upp färgerna på draperierna.

Glad snopp

2012-01-02T07:41:00.000+01:00

Trollungen står med handen i brallorna:

- Har du ont i snoppen eller är du kissnödig?

- Nej, jag har inte ont. Jag kliar på honom för att han ska bli glad. Han behöver lite kli.

Basta!

2012-01-01T20:11:00.002+01:00

Nää, nu får det baske mig vara nog. Venus från Willendorf må vara hur fin som helst med sitt hull, men jag är det inte. Åtta extra kilo lade jag på mig under graviditeten, och den här kroppen är inte jag. Inga kläder har jag att sätta på mig. Mammabyxorna ramlar av mig – lite konstigt, eftersom jag hade dem redan tidigt i graviditeten innan min mage var stor – och allt annat är för litet och sitter åt och skär in. Och jag är extremkänslig för sådant och får nästintill panikkänslor. De byxor i storlek 40 som jag köpte tidigt i graviditeten, då när jag hade gått upp så mycket för att jag åt hela tiden för att försöka hålla illamåendet borta, de får jag med nöd och näppe på mig. De stramar runt låren och jag känner hur valkarna hänger över kanten. Det är inte roligt.

Jag brukar väga 61 till 63 kilo, med ytterst sällsynta utflykter ner till 59 eller upp till 65. Nu visar min våg något drygt 69 kilo, vilket antagligen är 71, för jag är ganska säker på att den visar två kilo för lite. Det är ju inte riktigt läge för varken hårdträning eller att hårdbanta när jag har en liten tvåmånaders att amma och två andra små illbattingar att ta hand om. Hade jag bara haft Nassan hade jag väl gått ut och tagit raska promenader tre timmar om dagen, men sådant går inte nu. Jag får göra vad jag kan med de förutsättningar jag har, helt enkelt. Särskilt fort kan det ju rimligen inte gå, men bort ska de här eländes kilona. Hädanefter blir det viktrapport varje söndag. Känns det som jag har ögonen på mig, så räknar jag med att det går lättare att hålla sig i herrans tukt och förmaning.

Kommande vecka räknar jag emellertid inte med några stordåd. Jag är ensam med ungarna om dagarna måndag till torsdag, och kommer inte att kunna gå några raska promenader då. Och i slutet av veckan ska vi ner till Stockholm och hälsa på Pappa och Mommi, och då tänker jag inte späka mig, utan njuta på ett anständigt vis av den goda mat, sannolikt med efterrätt, som de kommer att bjuda på.

Gott nytt år!

2012-01-01T05:12:00.001+01:00

Vardagsnoter

2011-12-30T23:15:00.000+01:00

Nassan har haft ont i magen och skrikit hjärtskärande en timma här på kvällen. Sedan somnade hon i min famn. Jag har just stjälpt ner henne i hennes säng. Trollet hade smugit in i min säng och somnat där, lätt snarkande med alldeles för många kuddar under huvudet och de sötaste fötterna i världen ovanpå täcket. Draken sover i sin säng, med ett gevär, en vombat och en Anki-anka bredvid sig i sängen. Jag har pussat på dem alla tre och förundrats över hur fantastiska de är och vilken ynnest det är att få ha dem, att få vara med dem.

Älsklingen och jag har tittat på Downton Abbey. Jo, en ny tv-dosa är införskaffad och inkopplad sedan igår.

Igår tog jag med ungarna till stora biblioteket i Borlänge, och kom hem med en hel drös handarbetsböcker för egen del. Nu ska jag lägga mig och bläddra i dem. Igår natt sov Nassan till halv fyra. Jag förväntar mig inte att det ska upprepas i natt, men jag är oändligt tacksam över att i alla fall ha fått en natt med lite sammanhängande sömn.

I morgon nyårsafton. Lite speciellt är det i alla fall. Lite: Du ska få en dag i mårå som rein og ubrukt står, med blanke ark og farjestifter tel-känsla.

Pans labyrint

2011-12-28T21:27:00.004+01:00

Igår kväll såg vi Pans labyrint, Älsklingen och jag. Jag visste att den skulle vara otäck. Det var nog därför jag lät bli att gå och se den när den gick på bio. Men så inhandlades den på DVD för några år sedan *host*, och igår kväll var det då dags.

Ja men fy satan vad otäck den var! Jag blundade och höll för öronen under de vidrigaste partierna. Jag klarar helt enkelt inte av att bevittna tortyr, även om det "bara" är på film.

Den har ju fått övervägande fina recensioner, vad jag vet, men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag tilltalades av fantasydelen, men hade svårt för "verklighets"-delen eftersom den var så grym.

Recension från SvD finns här

Fast varför heter den Pans labyrint? Det har ju ingenting med Pan att göra. Förvisso var Pan en faun, men alla fauner är inte Pan. Och i originaltiteln står det Fauno. Nu kan jag förvisso inte spanska, men jag inbillar mig i alla fall att 'fauno' inte betyder Pan på spanska, utan helt enkelt 'faun'.

Snipig snippa

2011-12-28T11:32:00.006+01:00

Draken till Älsklingen inne i vardagsrummet:

- Jag såg en äcklig bild på internet.

- Jaha, vad var det då?

- En tjej som sög på en snopp. Usch! Uuuuusch!

Jaha, det är så dags alltså, tänkte jag.

Hörde du vad han sa? undrade Älsklingen när han kom in till mig i köket. Vi måste skaffa någotslags filter. Det där måste han ha fått från skolan. Jag har sett att han sitter och skriver in konstiga saker i sökfältet.

Jodå, när han kollade stod där:

Nakna kejer som visar snipan

:)

Jag vill!

2011-12-28T00:13:00.003+01:00

Jag vill lära mig nålbinda. Jag vill verkligen lära mig nålbinda. Något i den här stilen hade jag tänkt mig att snickra ihop :)

(Bilden lånad på slowcraft.se)

Jag har letat och letat efter kurser här i närheten, men inte hittat någon. När jag letade - för femtioelfte gången - idag hittade jag emellertid en enkvällskurs på Garnverket i Stockholm. Den går ett par gånger under vårterminen, och den som ligger i april tänkte jag ge mig på. Jag kan åka ner med Nassan och bo en natt hos Pappa. Nassan kan jag endera ha med mig på kursen - hon borde väl inte störa någon - eller lämna hos Pappa och Mommi några timmar, beroende på vad hon visar sig vara för en liten unge vid den tiden.

Förutom nålbindningen vill jag lära mig följande:

Tvåändsstickning

Krokning

Vävning

Bildväv

Sömnad med lite mönsterkonstruktion

Snickeri av enklare typ

Och så vill jag fortsätta med tai chi.

Kurser, ge mig kurser!

Alla goda ting är...

2011-12-27T08:16:00.001+01:00

När jag skickade efter julklappsböcker råkade det komma med några till mig själv också, kan man tänka :)

Jan Eatons Virkskolan ryckte jag åt mig på biblioteket. Egentligen bara för att jag var så sugen på handarbetsböcker och de har så jäkla lite att välja på här på vår bibla. Virka kan jag ju redan. Det visade sig vara en alldeles ypperlig bok med beskrivning på många olika tekniker och annat matnyttigt när det gäller virkning. Jag bestämde mig rätt omgående för att jag behövde ett eget exemplar.

100 blommor att sticka & virka omnämns väldigt ofta i de handarbetsbloggar som jag under den senaste tiden klickat runt bland. Jag har ju den där tanken om att sticka mössor med blommor på till Nassan och jag var allmänt nyfiken, helt enkelt.

Jag är verkligen ingen pysselmänniska. Framförallt för att jag har så taskig fantasi och sådan brist på konstnärlig ådra, tror jag. I Vårglädje finns emellertid ett mönster på virkade rutor som jag ville åt. Så enkelt var det.

Ja, det åkte visst med ett par pocketböcker också, men dem tar vi en annan gång.

Vaken

2011-12-27T03:50:00.003+01:00

Det har börjat blåsa rätt oroväckande igen. När jag läser på Facebook verkar vi ha kommit rätt lindrigt undan med några nedblåsta takpannor och en del fallna träd här i krokarna. Det är kanske meningen att vi ska ha oss en omgång till för att jämna ut skadeverkningarna.

Jag har ätit en apelsin, druckit en Loka och hunnit konstatera att Nassan inte är det minsta intresserad av någon ersättning, och det är således inte hunger som gör att hon ligger och uffar, nuffar, puffar och sprattlar nätterna igenom, även om hon förgyller tillvaron med att ta sig en liten snutt av den äkta varan typ en gång i kvarten. Suck!

Liten mysse

2011-12-26T21:02:00.000+01:00

Jag skulle ha en lite tunnare overall till Nassan. Tunn för att hon till största delen sitter sjalad på mig eller i en uppvärmd bil. Men så är det de korta promenaderna till och från bilen, och de kan bli många per dag. Hittills har jag tyckt att hon klarat sig med kofta och mössa, och eventuellt en filt - även om jag stup i kvarten blir påhoppad av äldre damer om att det är kallt för den lilla. Men rätt vad det är så slår det till och blir -20º. Storebrödernas overall är inte att tänka på, eftersom Draken är född i juni och Trollet ökade i vikt så vansinnigt snabbt. Efter två månader väger Nassan ungefär lika mycket som Trollet när han föddes(!). Förutom att overallen skulle vara tunn ville jag också ha "inbyggda" tossor och vantar. Det här var den enda jag hittade. Den är rätt fin, för all del. Jag tycker om grått och jag tycker om snöflingor. Men nog tycker jag att det är lite trist med blacka färger på ungar. Dessutom har jag bara mössor i vitt och ljusgult, i hennes lilla storlek, att ha till.

Igår hittade jag på ett nästan helt garnnystan i turkos bomull. Så jag tog och knåpade ihop en liten mysse på eftermiddagen. Enklare än enkel med bara fasta maskor och en liten uddkant. Så där överdrivet vacker är den ju inte, men den är gjord av befintligt garn, "kostade" bara några timmar, var rolig att göra och den kommer att lysa upp lite när den sticker fram under kapuschongen.

Julafton

2011-12-26T17:21:00.000+01:00

Julafton förflöt lugnt och fridfullt. Så lugnt det nu kan vara när man står som värdinna för julfirandet och så fridfullt man nu kan tycka det är att lyssna på en Nassegroda som skriker i högan sky så fort hon inte får snutta. När det gäller värdskapet så är kraven från gästerna blygsamma, ty svärföräldrar och svägerska är förnöjsamma varelser. Det största besväret brukar vara att förklara för Farfar varför han har fått två tallrikar. Han är lika förvånad över detta varje år. Ja, jag kan inte klandra honom, för uppenbarligen är jag lika glömsk jag, eftersom jag inte minns att han har problem med de tvenne tallrikarna och helt sonika sätter fram en åt honom. Han behöver i alla fall bara en, för han blandar sill, lax, skinka, prinskorv och köttbullar huller om buller. De tycks förövrigt ha ett spritt tallriksproblem i den familjen. Svägerskan brukar flytta assietten åt sidan, och lägga mackan/bakverket direkt på duken istället. Men på julafton använde hon faktiskt assietten och nöjde sig med att placera kaffekoppen bredvid kaffefatet.

Jag fick i alla fall min brunkål och min Skåne och struntade blankt i det jag inte hunnit med att göra. Allting gott med andra ord.

Ja, jag lovar att inte utsätta Farfar för något dylikt:

Dagmar

2011-12-26T12:15:00.003+01:00

Under natten passerade stormen här över. Ja, kanske var det inte stormstyrka på vinden, men det lät tillräckligt för att jag skulle vakna av det. När jag gick upp på toa märkte jag att strömmen hade gått och på morgonen såg vi att tegelpannor blåst av uthusen. Ja, förvånas ni över min enfald, men jag trodde att det bara var norröver det skulle storma!

Hur som helst har vinden mojnat och stömmen är tillbaka. Men vår tv-box har pajat. Lite typiskt när jag - som nästan aldrig ser på tv - hade siktat in mig på reprisen av 'Kokvinnorna' och dessutom hade lovat Draken att han skulle få se på programmet om Vasa, trots att det är nattningstid.

Klockan fyra - igen

2011-12-25T04:10:00.002+01:00

Liten Tomtenissa-nassa är stöksnuttig och jag har gått upp för att se om jag kan få henne att komma till ro. Utanför viner vinden. Temperaturen sjönk igår kväll till bortemot tio minusgrader, men väderrapporterna spår plusgrader idag. Det börjar likna stockholmsvinter det här. Inte som jag minns den från min barndom, men från mina vuxenår. Hatt, hatt, hatt. Några plusgrader och snö - som inte låg kvar - följt av minusgrader och ingen snö, med ständig isgata som följd. Vinter utan snö kan jag sannerligen vara utan.

God jul!

2011-12-24T17:33:00.002+01:00

För bra, ja

2011-12-22T10:13:00.000+01:00

Fem hönor och tre tuppar, konstaterade vi när kycklingarna vuxit till sig något. Kan vi verkligen ha haft sådan tur?! Det är ju nästan för bra för att vara sant, sa vi. Å andra sidan, killen vi köpte de senaste två hönorna av hade ju fått hela åtta hönor av tio.

Nu, när de vuxit till sig ytterligare, har det visat sig att tre av dem vi trodde var hönor faktiskt är tuppar. De hade så små kammar att vi var tämligen säkra på att det var honor, men när jag plötsligt fick se dem "tuppa sig" mot varandra började jag ana oråd. Nu har kammarna vuxit lite mer och de har uppenbara tuppstjärtar, om än inte färdigutvuxna. Blä vad trist!

Tuppkycklingen här på bilden har vi hela tiden varit inne på att behålla. Fast nu börjar jag vackla lite. Två av de tidigare förmodade hönorna är svarta med guldkrage och guldiga inslag på ryggen, och jag tycker att de är så himla vackra. De är dessutom mer sällskapliga än den här - som för övrigt är den enda Noppa tog sig an av sina fem kycklingar. Men tre tuppar lär väl bli lite väl mycket när vi bara har sju hönor.

Vår dagmamma lär få en del att stoppa i sin lergryta till våren :(

Vintersolstånd

2011-12-22T08:01:00.000+01:00

Låtom oss glädjas!

I år infaller det faktiskt 22:a och inte 21:a, som det står på denna - säkert gamla - bild, som naturligtvis är stulen.

Gröt?

2011-12-21T21:56:00.004+01:00

Jag är visst mer än lovligt vimsig. Det var inte 47 gram Nassan gått upp utan 110. Förvisso lite i underkant på tio dagar, men inte så katastrofalt som jag tänkte mig. Idag räknade jag också helt galet och trodde först att hon bara gått upp drygt 20 gram. Men syster R sa lugnt Men, hon har ju gått upp JÄTTEBRA, och när jag sansade mig såg jag att hon faktiskt ökat 150 gram på fem dagar. Idag har jag tryckt i den lilla grisen 90 ml extra. Med flaska. Jo jo, så olydig är jag. Nu blir hon väl rund som en boll istället.

I övrigt går jag här och grämer mig över vädret. Som om det skulle göra någon nytta. Just nu har vi -10º, i morgon spår de -5º, på fredag +6º(!). Sedan kallt igen ett par dagar och tö igen ett par. Jäkla hattande! Och fy vad fult det kommer att bli på julafton! :(

Klockan fyra

2011-12-21T04:10:00.004+01:00

Nassan är allmänt uffig, nuffig och sprattlig, så nu har vi gått upp ett slag för att se om det kan lugna ner sig.

Det fortsätter att knöggla med vikten. Sist vi var på BVC hade det lilla skrället bara gått ipp 47 gram på tio dagar, och då kände jag själv att, Nää, nu blir det tillägg. Det här går ju inte. Sköterskan höll förstås med. Men inte sjutton vill Nassan ha tillägg. Sköterskan tyckte att jag kunde börja med att ge henne en gång på kvällen. Börja med en deciliter. Vill hon ha mer, så gör mer. Flaska ska man inte använda, utan sked eller liten kopp. Första gångerna fick jag i henne 20 ml med sked innan hon började gråta och protestera. 20 sketna millilitrar! Sedan bara 10 eller inte alls. Då försökte jag med en spruta som jag stack in i mungipan samtidigt som hon fick snutta på mig. Ungefär 0,2 ml per tryck gick det att få i henne. Gav jag mer så rann det bara ut. Tre gånger per dag har jag givit henne, och ingen dag har jag fått i henne mer än 45 ml. Suck! Igår kväll gav jag henne flaska trots "förbud". Då gick det fortare, men mer än 30 ml ville hon i alla fall inte ha.

Förra veckan vägde hon bara aningen mer än fyra kilo. Hon är två månader nu, och alla tror att hon är nyfödd. Idag har vi tid på BVC igen, och jag hoppas verkligen att hon har gått upp minst 100 gram, så att jag kan slappna av lite.

Utför vindstrappan

2011-12-18T16:25:00.000+01:00

I fredags kväll slog jag in alla julklappar. Skönt att ha det avklarat. Ja, några till dyker det väl upp här under veckan, men det mesta är klart i alla fall.

När jag var uppe på vinden, som är belägen i uthuset, för att hämta julklappspapper och snören, så lyckades jag ramla ner för trappan - ja, bara ett par, tre steg, men ändå - och landa på vänster knä. Det gjorde djävulskt ont och jag pep och kved och hade mig när jag haltade in.

Det jäkla vindsförrådet i uthuset går mig på nerverna. Trappan är urläskig. Ett steg - som man inte kan hoppa över för det är långt mellan stegen - ser ut att gå sönder när som helst, och eländet leder rakt ner till en igenspikad dörr. Ja men, hur kan man spika igen en dörr precis framför en trappa? Man får således kliva i sidled ut från trappan för att komma ut genom den icke igenspikade delen av dubbeldörren. Dessutom finns där inget lyse. Jag gick alltså i nermörkret, i denna hemska trappa, med en jättestor kartong som jag inte riktigt kunde ta mig förbi, och ramlade därmed.

Det är jordgolv där i uthuset och jag blev ordentligt blöt och lerig om det där vänstra knät. Det kändes rätt obehagligt, så relativt snabbt efter att jag kommit in drog jag av mig byxorna. Då såg jag att jag slagit upp ett rätt djupt jack i knät och jag var blodig på hela underbenet. Draken, som stod bredvid mig när jag klädde av mig, blev uppenbart förskräckt. Mamma!?! ropade han med ynklig röst. Och Älsklingen hann knappt in genom dörren förrän Draken med skärrad stämma delgav honom att mamma ramlat ner för trappen.

Nu går jag här och haltar. Ja, egentligen mest när jag ska upp och ner för trappan. Och när jag ska ställa mig upp. Av någon anledning gör det väldigt ont just när jag ska ställa mig upp, och eftersom jag nästan alltid bär på Nassan, så har jag inga händer att ta hjälp av. Nätterna är också krångliga, eftersom jag behöver ligga på sidan en stor del av tiden - på grund av Nassans snuttningsiver - och då måste jag böja åtminstone ett knä, och ibland måste det bli det med hål i, och det gör ont. Problem blir det också när jag ska vända mig. På grund av Nassan måste jag vända på stället, och kan inte bara rulla fram och tillbaka, och då måste jag böja knät, och då!

Ja ja, nu ska jag inte gnälla mer, men ni kan gott tycka lite synd om mig ;)

Nej se det...

2011-12-18T12:14:00.004+01:00

snöar som fagerlund. Hurra! Nu blir det åter vackert. För några dagar i alla fall. Det spås regn till på torsdag. Nu kanske jag vågar mig ut på promenader igen. Det har varit fortsatt glashalt här, och när jag väl kom ihåg att köpa broddar, så var de slut i min storlek.

Igår bakade jag pepparkakor med ungarna. Det gick riktigt bra. Ja, pepparkakorna är förvisso inte alltför vackra, men ungarna var glada och nöjda hela degen ut. Inget bråk, inget gnäll, bara trevligt. Jag tror knappt att det är sant. Har det någonsin hänt förut att mina barn är glada och inte bråkar en hel aktivitet igenom? Jag tror inte det.

Idag ska vi försöka få kristyr på kakorna också.

Förspilld kvinnokraft?

2011-12-15T08:20:00.000+01:00

Åh, jag har hur många handarbetsprojekt som helst som jag håller på att längta ihjäl mig efter att få sätta igång med. Jag hoppar runt bland handarbetsbloggar, letar garner och mönster och drömmer. De halvfärdiga handarbetena som finns här hemma längtar jag naturligtvis inte ett smack efter att ta itu med. Jag har i alla fall bestämt att jag måste göra klart ett par stycken innan jag får skaffa något nytt.

Det ena är en Pippitröja i storlek 4 år som jag påbörjade till Draken - i rätt god tid, vill jag minnas. Han är 8 nu. Nu får väl Trollet ta den. Om jag nu lyckas skärpa till mig och komma till skott, vill säga. Men det är bara lite av ärmarna och monteringen kvar, så det borde väl inte vara någon omöjlighet.

Det andra är ett par grytlappar som jag virkade uppe i buan i somras och som jag inte kunde montera och virka kant på, eftersom det skulle krävt strykjärn. Någon el finns naturligtvis inte där uppe.

Därtill håller jag på och stickar hysteriskt randiga lappar som ska sammanfogas till en filt till buan. 18 lappar av 35 är klara. Det ser jag som ett pågående projekt, även om det tillfälligt ligger nere. Någon av katterna har nämligen pinkat på garnet, och jag är i full färd med att tvätta det och få det torrt. Det har tagit lite tid.

Före jul lär det väl inte bli så mycket ledig tid, men i mellandagarna så.

Opsis kalopsis

2011-12-14T22:12:00.000+01:00

I natt när Nassan höll på och uffade, nuffade, puffade, sprattlade och snuttade på sitt maniska vis, tog jag helt sonika och klev upp ur sängen och satte mig framför datorn och snuttade henne. Klockan var halv tre eller halv fyra, jag minns inte riktigt. När hon somnat i min famn, lite ordentligt så där, gick jag tillbaka till sovrummet och tippade ner henne i hennes säng. Och dra på trissor, ungen sov ända till morgonen! Jag vet inte om det var en engångslyckträff, men jag tänker definitivt försöka igen. Det är som hon blir helt uppspeedad i det där beteendet om nätterna, och inte kan sätta stopp för det utan hjälp.

Det var komplett glashalt idag och jag vågade inte ge mig ut på min promenad, i synnerhet inte bärandes på en Nassa. Till råga på eländet började det regna vid middagstid också. När jag åkte och handlade igår tänkte jag att jag skulle gå in på Apoteket och köpa broddar, men jag glömde. Typiskt! Vägen, eller snarare vägarna, jag går sluttar alla uppför, mer eller mindre. Hade det varit helt plant hade jag kanske vågat tassa ut en försiktig runda. Jag vet hur jag tidigare år "fastnat" i övre byn, för att det varit så halt att det bara inte gått att ta sig ner för backen. Den gången hade jag vagn som jag skulle försöka hålla emot också (med litet Troll i). Jag minns faktiskt inte hur jag bar mig åt för att lösa det hela. I samma backe höll en bil på att bli överkörd av tåget här om året. Det gick bara inte att få stopp på bilen, så föraren hade valt att gasa utav bara helsike istället. Han klarade sig med en hårsmån, men jag vill minnas att bilen blev påkörd. Nå väl, i stället gjorde jag mitt yogaprogram, så någonting blev det i alla fall. Jag är fruktansvärt stel. Kan i princip inte sitta i skräddarställning ens. Jag måste träna. Jag måste bli mjukare. Jag måste gå ner de här kilona så att jag har något att sätta på mig.

Till middag gjorde jag kalops - för första gången i mitt liv. Det hade jag gott kunnat låta bli, för den var verkligen inte god. Jag undrar om det var kycklingfonden. Den fanns inte i något annat kalopsrecept. Jag tänkte att det nog skulle bli lite mustigare med fond, men så här i efterhand undrar jag varför det inte var kalv- eller oxfond i stället

Nu jäklar!

2011-12-14T19:11:00.004+01:00

Nu har jag fått hem ett nytt strykjärn. Det var sannerligen på tiden. Mitt gamla var från -88 tror jag, och ångan på det fungerade inte ens i början, vad jag kan minnas.

Är det inte stiligt så säg? :) Och gud nåde det om det inte är bra - till det priset.

Fallfrukt

2011-12-14T12:30:00.004+01:00

Det är synd på Fallfrukt tycker jag. Väldigt synd.

Och apropå oskrivna platser, så funderar jag på att föra över mina inlägg i trädgårdsbloggen hit och sedan stänga ner den. Det är ju uppenbart att jag inte klarar av att underhålla den, lika lite som jag klarade av att upprätthålla min plats på Fallfrukt, när jag nu återvände dit. Jag undrar om det skulle gå att föra över mina gamla Fallfrukttexter hit också. Tveksamt. Jag misstänker att det skulle bli för knöligt med alla bilderna.

Tunga fjät i slask

2011-12-13T21:28:00.005+01:00

Jo då, lite glögg och lussebulle har jag i alla fall fått här på kvällen, efter allt flängande och före nattning och undanplock.

Promenaden fick jag också till. Upp mot Ändlösberg gick jag. Upp, upp. Grått och slaskigt. Det är så in i helvete fult att det inte ens är att tänka på att fota tänkte jag surt, och lät kameran stanna i fickan. Så efter en stund: Men varför tänker jag så? Nog måste det finnas något fint någonstans.

Så tittade jag upp. På ett några år gammalt hygge stod en hög gammal tall. Den avtecknade sig mot den grå himlen med, i motljuset, grönsvart krona och brunsvart stam. Vid dess fötter de skira topparna av småbjörkar. Det var verkligen vackert. Murriga färger, förvisso, och måhända en skönhet för subtil att låta sig avbildas av en klåparaktig amatörfotograf, men likväl.

Jag måste öva mig på att inte låta sådana negativa tankar färga stunden. Fast det är svårt, i synnerhet med ett sådant skitväder som det faktiskt var idag. För det var det. Faktiskt!

Något mindre angenämt

2011-12-12T11:11:00.004+01:00

Ja, då var det slut på det roliga. Det är nollgradigt och lite blåsigt, och allt det vita vackra börjar försvinna från träden. Som på bilden ser det inte ut längre. Och till i morgon spås regn. Fy bubblan alltså! Men ska man tro yr.no så blir det minusgrader och snö i början av nästa vecka. Jag får väl hoppas på och trösta mig med det.

Nassan är rätt jobbig på nätterna. Ofta sover hon rätt lugnt i början av natten, med lite tur till halv ett och med mycket tur till halv tre, men sedan ska hon snutta ungefär en gång i halvtimman och vägrar ligga annat än tätt, tätt intill mig. Och däremellan så ligger hon och uffar och nuffar, sprattlar och krånglar. I natt har det lilla skrället emellertid hållit på så ända sedan jag gick och lade mig igår kväll. Och ändå fick jag inte äta frukost i lugn och ro, utan hon skulle vara på mig. Men hon satt i alla fall en stund i bilbarnstolen medan jag hängde tvätten. Men nu är det åter stor gråt och tandagnisslan - i den mån man nu kan gnissla tänder när man inga har - om hon inte får suga sig fast på mig som en annan liten parasit. Herregud, behöver ungen aldrig sova?!? Det är ju inte många timmar hon får ihop med de där korta slummerstunderna hon presterar på natten eller i min famn om dagarna.

Nu ska jag se om jag kan få den lilla kråkan att hålla sig lugn medan jag klär på mig själv och Trollet så att vi får komma ut på promOnad före lunch.

Bokat

2011-12-11T21:24:00.004+01:00

Nu har vi bokat resa till Rhodos i början av juni. Blä, jag får lite lätt ångest när vi betalar så mycket pengar för en vecka som sedan är POFF borta. Älsklingen tycker att det är sådant man ska lägga pengar på. Jag tycker att det är lättare att betala större summor när det är något som finns kvar, som en snöslunga, eller något annat upphetsande.

Som sist kör vi med hängslen och livrem, d v s avresa från Borlänge och all inclusive. Det känns väldigt konstigt att resa på det här viset, men med våra krångelungar finns inget alternativ. Jag hoppas att jag får riktig grekisk mat, annars lägger jag mig ner och grinar. Och jag hoppas att det är trevligt att ströva runt i omgivningarna - ligga på en solstol är ju inte riktigt min grej.

Jag får nog ta och plugga lite grekiska under våren tror jag. Jag har glömt det mesta, känns det som.

Dagens promenad

2011-12-11T14:56:00.004+01:00

I morse var det klart igen. Några få minusgrader. Åter igen satte jag Nassan i mei tai:en och gick ut. Jag har inte alls längtat efter snön i år, men nu när den är här kan jag bara inte begripa varför. Snö är fortfarande det vackraste jag vet.

Vid lillbäcken stannade jag till en stund, lyssnade på porlandet och såg in i skogen, på vita björkstammar, snötyngda grenar och de skira yttre kvistarna med sina isinfrusna knoppar.

En liten brun fågel med vitt bröst klättrade upp för en trädstam. Vad finns det för små bruna stannfåglar med vitt bröst? En trast (vad skulle det annars vara?) med oroväckande smal näbb, i toppen av en al. Så smala näbbar brukar betyda insektsätare. En flock domherrar i en björk.

Jag njuter, njuter, så länge detta undebara varar.

Alba

2011-12-11T07:58:00.000+01:00

Det här lät ju alldeles särdeles lockande tyckte jag:

The perfect antidote to a stressful day. This incredibly comforting scent takes rich, warm woods – almond wood, hazel wood and sandalwood -- and blends them with powdery amber to create a cashmere soft fragrance that caresses the senses. Alba means dawn, and this is sunrise in a pristine forest – hushed and tranquil. Pine needles cover the forest floor; there is a circle of ancient oaks and a pile of moss covered stones. The cool gray mist slowly melts away as the hazy sunlight begins to filter in at the edges and touch the forest with rose and gold. Reassuring and subtle – the woods and powder warm together on the skin like the trees in the sunshine. Peaceful and cozy. (Från Lucky Scent)

Noterna uppges vara: sandalwood, hazel wood, almond wood, amber

Men nää. Fy bubblan vad jag tycker illa om den här. Jag kan inte identifiera någon enda not. Något sött och pudrigt med något vasst ovanpå. Luktar sunkig gammal tantparfym. Påminner mig om lukten på Arcancils mascara - som ett antal väninnor använt genom åren - och som jag mår illa av. Det är ju möjligt att jag skulle hitta något hos den om jag gav den en tredje chans - sådant har ju hänt förr - men det tänker jag inte göra. Blä!

Kvällen

2011-12-10T23:25:00.006+01:00

Marschaller på vägen ner mot älven. Glögg i grillkåtan. Och pepparkakor med brie. En ny variant. Älsklingen vann tre vinster av fyra i bylotteriet. Nassan i fårskinsfäll i mitt knä, där jag satt och tittade in i elden. Lysande orange kol.

I fåtöljen framför Nobelbanketten. Älsklingen kom med vin. Denna min oerhörda förtjusning i galaklänningar och gnistrande tiaror.

Jag plockade med min Tranströmer upp för trappan. Den ska jag somna till. Den och Nassans andetag.

Sol

2011-12-10T16:02:00.005+01:00

Igår kväll slog barometern i botten. Jag trodde att det skulle bli oväder. Nederbörd! sa Älsklingen. Och visst har det snöat i natt, men inga extrema mängder på något vis.

I morse var det fantastiskt. Blå himmel, strålande sol, gnistrande snö och en 4,5 minusgrader. Domherrarna satt i häggen och det var fullt av gulsparvar under. Jag satte Nassan i mei tai:en och gick på promenad. Det var sanslöst vackert.

När vi kom hem åt vi våfflor med sylt och grädde. Alla tre äggen var befruktade, såg jag, så uppenbarligen gör Pip sitt jobb - trots att det inte blev några kycklingar av de ägg Mynta ruvade i november. Han har blivit riktigt stor och stilig nu, tuppen vår.

Framåt eftermiddagen började det mulna. Synd! Jag hade så gärna velat att ungarna fick se månförmörkelsen.

Nu ska vi snart trava nedåt älven på byns Luciafirande.

En ritning, någon?!

2011-12-10T07:32:00.000+01:00

Men alltså, jag skrattar ihjäl mig

Baume du doge

2011-12-09T15:08:00.002+01:00

Det har varit lite dåligt med doftprovandet det senaste, och nu när jag har en liten bäbis känns det tveksamt att dölja min egen lukt med parfym. Jag inbillar mig att bäbisar behöver mammalukt för att känna sig trygga och knyta an som de ska. Men lite parfym någon gång ibland i alla fall...

Eau d'Italies 'Baume du doge' har luktat olika varenda gång jag provat den, tycker jag, men jag ska försöka mig på någon slags sammanfattning. Det där med att identifiera noter är ju inte min starka sida, men i början känner jag citrus och saffran med söt vanilj i bottnen. Sen övergår den i rökelse, en lite sötare variant. Är det vaniljen som ligger kvar? Eller kåda kanske? Får mig att tänka på CdG:s 'Avignon', men jag har inte haft dem på mig samtidigt, så det kanske är helt åt skogen. Jag har faktiskt inget minne av att jag kände någon rökelse alls första gången. Ofattbart! Se så, då tar vi en titt på vad Lucky Scent säger.

An opulent, spicy, oriental mixture of precious gifts from India, Africa and Asia, brought by merchants to Venice. Rare hot spices, resins and incenses will most certainly recuperate your body and soul. Baume du Doge delights the nose from the very first notes: juicy, sweet orange is followed by cinnamon, which colours the composition in golden-brown nuances. Orange thrills us with its perfect harmony with sweet and hot cinnamon aroma, but leaves unnoticeably, while spicy choir becomes sharper and tingles your nose. Noble sorts of incense unwrap their notes of resins and smoke, while saffron suddenly introduces a gourmand layer. The composition becomes woody, briefly hot with spices-- and then we get comfortable with the company of vanilla, peaceful cedar and warm resins.

Noter: sweet orange, bergamot, wild fennel, myrrh, frankincense, saffron, cloves, cardamom and vanilla

(Jag skulle gärna vilja känna den där kardemumman, men det har jag inte gjort i en enda doft)

Inte så tokig, men den tillför inget nytt till mina befintliga favoriter.

Blå morgon

2011-12-09T11:27:00.004+01:00

Det har fallit mer snö över natten. Idag är det mulet och nollgradigt. Någon blåst har vi inte ännu, men det kommer kanske.

Inte fixade jag tvätten och bytte lakan igår kväll. Inte drack jag någon glögg heller. Men nu på morgonen lyckades jag faktiskt bädda rent - med Nassegrodan i mei tai:en.

Nassan har vägrat att vara annat än på mig hela förmiddagen. Nu ligger hon här, fastknuten tätt intill mig, nerbajsad och osande, och sover med tutte i mun. Bäbisens himmelrike :)

Bra dag

2011-12-08T18:05:00.004+01:00

Så kom då vintern till slut. Idag har vi haft -10º. Jag trodde att det skulle kännas vansinnigt kallt, nu när man är så ovan vid kylan, men det var riktigt skönt när jag kom ut.

Jag brukar ha svårt att få till mina dagar och känner mig oerhört frustrerad över det. Jag väger 8 kilo mer än när jag blev gravid och min hållning är helt katastrofal. Jag blir rent förskräckt när jag ser mig själv i spegeln, kutig och dan. Jag vill komma ut och promenera och jag vill fortsätta med yogan. En gång har jag kommit ut på ordentlig promenad och ingen, säger ingen, gång har jag gjort yogan sedan dagen innan jag födde Nassan.

Men idag fick jag äntligen till det. Både yoga och en 50-minuters promenad. Dusch och lunch där emellan. Och så amning förstås, gånger sjuttioelva. Sedan var det dags att åka och hämta barnen. Inte ett förbaskade dugg har jag gjort här hemma förstås, det är priset man får betala. Nå ja, något litet ska jag väl hinna med innan jag går och lägger mig. Ta rätt på tvätten och byta lakan åtminstone.

Och kanske en slatt hjortronglögg :)

Glögg

2011-12-06T23:35:00.000+01:00

Jag håller på och gör slut på de glöggslattar vi har kvar i skafferiet sedan tidigare år. Idag avnjöts en med lingon och enbär från 2006 :)

Det var en gång...

2011-12-06T08:04:00.000+01:00

... en älskad liten höna.

Inte kaffet, tror jag

2011-12-05T15:10:00.001+01:00

Nassan går inte upp i vikt riktigt som hon ska. Det är lite varannan vecka, så där. Ena veckan bra, nästa för lite. Barnmorskan tror att jag är stressad, och därför inte producerar tillräckligt med mjölk. Det känns väldigt konstigt. Jag har ju haft så väldigt mycket mjölk med de två andra. Men det kan kanske stämma. Den veckan då Nassan bara gått upp 60 g (de ska upp 100-200 per vecka) hade jag haft det väldigt tufft. Älsklingen jobbade över en del och var på jobbresa på helgen. Och på grund av olyckliga omständigheter fick jag flänga som en galning. Jag tyckte inte jag gjorde annat än satt i bilen och åkte hit och dit.

Hon pruttar en massa också. Riktiga surisar. Man häpnar över att en sådan söt liten unge kan vara så full av gaser och osa så väldans. Barnmorskan undrade om jag åt mycket lök och kål. Det kan jag inte säga att jag gör. Dessutom kan jag bara inte fatta hur det gasbildande i lök och kål kan gå över i mjölken. Att det blir gaser lokalt, i tarmen, är en sak, men att det skulle finnas "gasämnen" som tas upp i blodet och överförs till mjölken har jag faktiskt svårt att fatta. Jag kan verkligen inte komma på något jag äter som skulle kunna orsaka gaserna. Jag ser liksom inget system i det hela, att hon skulle vara särskilt drabbad vissa dagar och att jag då skulle ha ätit något speciellt. På vägen ut från barnmorskan behövde jag snutta Nassan, och då bläddrade jag i någon mammatidning, som låg där. Där stod det att kål och lök, kaffe och mejeriprodukter ibland kan orsaka gaser hos bäbisar. Suck!

Kaffe och mejeriprodukter är väl i princip det jag tycker är mest oumbärligt, och det är det enda jag äter/dricker varje dag. Till frukost Bollnäsfil och kaffe. Ofta mjölk till maten. Ost både på macka och i bit. Ofta grädde, creme fraiche, yoghurt eller gräddfil i maten.

Barnmorskan sa inget om kaffe och mejeriprodukter, trots att jag berättade att det enda jag petar i mig varje dag är just kaffe och mejeriprodukter. Kanske ville hon att jag skulle upptäcka det själv. Eller så är det inte alls så självklart detta man ska misstänka, som det lät i tidningen.

Vi kom överens om att jag ska försöka anteckna vad jag äter och hur Nassan mår. Jag har varit lite slarvig med det. Men sedan i fredags har jag låtit bli att dricka kaffe. Jag märker ingen skillnad på Nassan. Jag antar att jag får ge mig på mejeriprodukterna i veckan. Det innebär att jag förlorar kaffet också, eftersom jag dricker med hälften mjölk. Ja, inte bara, men det är då kaffet är som godast, och det är just det kaffet som jag absolut inte vill vara utan.

Och favoritkaffet är Sibyllans 'Riviera', d v s hälften franskrost och hälften italienskrost, tillagat i den allra enklaste typen av bryggare:

Nu har hon flyttat

2011-12-04T19:18:00.003+01:00

Som jag nämnt - eller i alla fall antytt - så fungerar det inte bra med katterna. Lizzy är en jäkla surtant som attackerar Olivia så fort hon kommer åt. Olivia har blivit alltmer skygg, hon flyr när ungarna väsnas och duckar när man försöker klappa henne - även om hon gärna kommer tillbaka när man sätter sig på huk och ropar på henne, och då vill hon gärna gosa. Hon ligger också gärna hos barnen på kvällarna, när det är tyst och lugnt. I tre år har vi kämpat med att Olivia och Lizzy kissar inne - Lizzy började när Olivia kom och satte igång med de där olaterna. Det är inte kul. Det senaste har vi varit så less på det hela, att vi talat om att faktiskt låta avliva Olivia. Lizzy är sannerligen inte särskilt kul, hon verkar tämligen senil ibland och ska in-ut-in-ut-in-ut varannan minut och krafsar sönder våra dörrar, men det är trots allt henne vi haft längst.

För någon månad sedan dog Farmors och Farfars katt. Eftersom de båda är väldigt förtjusta i katter, de känner Olivia sedan tidigare och Farfar verkligen behöver en katt att gå och pyssla om, så har vi försökt få dem att överta Olivia. Åtminstone på prov. Jag tror inte att hon skulle fortsätta kissa där som ensamkatt. Men nej, de har nekat. De har planerat att flytta, eventuellt till lägenhet, och vill inte ha någon mer katt, har de sagt.

Men så plötsligen ändrade de sig. De planerar att bo kvar i huset ett tag till och de tackade ja till att ta emot Olivia. Idag körde vi dit henne. Ungarna tog det lugnt, de vet ju att de får fortsätta att träffa henne, även om Draken sörjer att inte ha henne i sängen om kvällarna. Även han är dock rätt trött på att hon springer och kissar i hans rum, gärna på böcker och andra grejer.

Jag hoppas verkligen att det kommer att fungera. Olivia skulle kunna vara en sådan trevlig katt om hon bara inte var så sönderstressad och hon kan inte ha det bättre än hos Farmor och Farfar.

Vem är det som knaprar på mitt lilla...

2011-12-03T19:12:00.001+01:00

Jag köpte en glittrig pepparkakshusadventskalender till ungarna. Jag klistrade ihop den med mycken möda och stort besvär. Under processens gång fann jag mig saknandes ett par, tre armar. Det är vad som hade behövts för att kunna hålla och vika och trycka på typ fyra ställen samtidigt. Till slut såg den husliknande och tämligen anständig ut. Ungarna blev påfallande lyckliga och det är förunderligt hur oerhört tillfredsställande det är att se sina ungar bli glada över något man gjort för dem.

Och ikväll är det Downton Abbey. Tjihooo!

Bärdonen

2011-12-03T17:44:00.001+01:00

(En lägesrapport med anledning av Kickis kommentar)

Sex bärdon har jag. Den gamla Baby Björn-selen, en mei tai, en Baby Bag Sling, en Mysak trikåsjal, min gamla Tricotslen trikåsjal (som grannen kom och lämnade tillbaka) samt en Easyhug.

Mei tai:en, Mysak och Baby Bag:en använder jag flitigt. Baby Bag:en brukar jag ta med i bilen om jag ska handla eller gå på biblan. Den är lätt att sätta på sig på parkeringen, det är lätt att stoppa ner Nassegrodan och man kan stoppa ner pluskan och telefonen där också. Den är inte jättebekväm, men det funkar bra att ha den ett tag. Ska jag utföra något slags arbete så brukar jag ha min Mysak. Där ligger Nassan trångt och stadigt. Ska jag bara bära henne på mig, och inte behöver böja mig en massa och så, så tar jag mei tai:en. Pinsamt nog har jag inte provat Easyhug:en än, trots att det egentligen var den jag hade störst förhoppningar på. Min gamla Tricotslen har jag inte haft sedan jag fick hem den. Som jag minns den är den inte alls lika stadig som Mysaken, trots tjockare och dubbelt(?) så brett tyg. Baby Björn har det inte blivit av att använda än, fast Älsklingen har knäppt på sig den någon gång. Det är ju väldigt lätt att bära en liten bäbis i Baby Björn, men jag tror kanske att Nassan mår bättre i grodställning än med benen ute än så länge.

Jag måste ta mig i kragen och prova Easy Hug:en!

Och kanske borde jag köpa en ringsjal också, nu när Kicki frestat mig med att bära japanskt :)

Mei tai:en och Baby Bag:en syns här och Easyhug:en finns här. Mysak syns här nedan - säljarens bilder. Min sjal är marinblå, som den på nedre bilden, och än så länge bär jag Nassan liggande.

Orchdödaren

2011-12-02T17:38:00.000+01:00

Vi gick på promOnad - som han säger, Trollet. Jag hade Nassan i mei tai:en innanför kappan. Himlen var till största delen blå och det låg runt nollan, men fy satan vad kallt det kändes. Vinden var isande och det riktigt bet i kinderna och nöp i låren. Nassan hade det bra där hon låg och Trollet verkade inte lida nämnvärt. Han hade fullt upp med att döda orcher. Det är inte många steg han tar utan att ha svärd eller något annat tillhygge i handen. Antingen är han Gimli eller Aragorn, eller - mindre vanligt - Legolas eller Gandalf. Ibland är det lasersvärd han har, och då är han någon av Jedikrigarna i någon av de senare Star Wars-filmerna. Jag har inte så bra koll på figurerna där.

- Kom nu älskling, klockan är mycket, det är dags att sätta på pyjamasen.
- Nej, jag måste döda orcherna först. De ligger ju här, SER du dem inte?!?

Han ser inte så blodtörstig ut, tycker jag. Eller?

Det gångna är inte en dröm

2011-12-02T12:44:00.000+01:00

Jo, jag är ju väldans svag för den här karln. Jag tycker om det han skriver och han verkar så oerhört sympatisk. Fast varför han väljer att skriva på svenska, och inte på världens vackraste språk, är mig en gåta. Grekland och greker kan visserligen göra mig galen, men i grund och botten ser jag mig som en hellenofil - eller vad det nu kan tänkas heta - av stora mått.

Lustigt nog hörde jag Sven Wolters röst inom mig när jag läste. Jag lyssnade ju på hans inläsning av 'Mödrar och söner', för något år sedan. Man kan ju tycka att jag snarare skulle höra Kallifatides röst - fast jag minns nog inte riktigt hur han låter.

'Det gångna är inte en dröm' handlar om Kallifatides själv. 'Mödrar och söner' om hans mamma. Ypperliga båda två.

Si eller så

2011-12-02T09:13:00.003+01:00

Men om jag kunde begripa varför kassapersonal av yngre modell nu för tiden säger Var det bra SÅ? Med betoning på så och inte bra. Det låter ta mig fan inte klokt. Först trodde jag att det bara var någon konstig idé hos ett par individer i en specifik butik i Västerhaninge, men det är ju likadant här uppe.

Hon är borta

2011-11-30T20:54:00.004+01:00

Idag förlorade vi vår bästa ruvhöna, käraste, fina Mynta. När jag kom hem från BVC såg jag att det satt en rovfågel på gräsmattan, och jag förstod direkt att den hade slagit något. Jag hoppades, hoppades att det inte skulle vara någon av våra, och så var det vår finaste, bästa höna. Igen.

Nog förstår jag, och accepterar, att vi kan förlora djur när vi låter dem gå lösa, men varför hela tiden våra käraste djur? Först förlorade vi vår favoritanka - när vi hade två andrikar vi behövde bli av med. Sedan förlorade vi min älsklingskatt - när vi har två som jag mest önskar att jag slapp (ja, det är hemskt men sant!). Därefter förlorade vi älskade Nonoosen och nu Mynta - när vi har hela hönsgården full av tuppkycklingar som vi måste göra oss av med.

Utöver det har vi förlorat en andrik och varit tvungna att låta slakta vår vackra tupp.

Till råga på eländet så flög rovfågeln iväg när jag kom. Den hade bara hunnit plocka bort fjädrarna på buken, och vad jag kunde se inte egentligen ätit något. Sedan satt skatorna där och hackade. Så onödigt! De kan ju äta vad som helst. Älsklingen bar iväg henne bort över åkern. Jag hoppas att räven eller någon rovfågel hittar henne, så att det i alla fall var någon mening med hennes död.

Fy vad jag är ledsen!