När vi flyttade hit trodde jag inte att vi skulle lyckas locka hit några fåglar. Dels känns inte denna gräsöken till tomt, med knappt några träd och buskar alls, som något som skulle locka fåglar, dels är det så många andra i byn som matar.
Men nog är här fåglar alltid. Talgoxarna och blåmesarna kom först. Och skatorna förstås. Sedan såg jag en nötväcka. Den brukar sitta på talgbollarna i syrenhäcken*. Sedan kom pilfinkarna och gulsparvarna. Sedan grönfinkarna. En dag såg jag en hackspett. I förrgår var här en nötskrika. Jag älskar nötskrikor! Käraste Gudmor har massor av nötskrikor på sin skogstomt.
Vart ska du gå Timbeltå, Timbeltå?
Vart tar du vägen din tosa?
- Bort till ett land där rymden är blå
och dagarna aprikosa.
...
Tänk om det kommer en björn Timbeltå
nötskrikan skriker ur törnen!
- Nötskrikan bjuder mig nötterna små
och jag plockar blåbär åt björnen.
Idag har jag sett en talltita/entita. Eller om det möjligen var en svartmes. Svårt att se uppe i trädet, så där.
Nå, det är kanske inte så mycket att skryta över, men jag är så evinnerligen glad över fåglarna. Och fler ska det bli. Apselut.
Jag har sett domherrar i byn. Dem tänkte jag lägga beslag på :)
*Kanske låter tjusigt, men den är bara några få meter lång.
Kommentarer:
[2008-01-23 16:48] Bonita: Men hallå!! Den där versen tycker jag verkar helt underbar... har du lust att dela med dig av hela?
[2008-01-23 17:05] Sheela: nötskrikor är fina så länge de håller tyst :) jag hade ett gäng gamla ekar utanför mitt fönster förut och om hösten var det ett fruktansvärt oväsen när nötskrikorna hamstrade.
[2008-01-23 20:50] Skylla: Bonita: Dikten heter 'Samtal med en älva' och är skriven av Lennart Hellsing. Den finns i 'Trollringen' - med underbara bilder av Tord Nygren. Jag hypomailar den till dig.
[2008-01-23 21:28] Bonita: Tack tack tack tack tack
[2008-01-23 22:34] Skylla: Sheela: Nej, de låter inte så vackert, det är sant. Men de är förlåtna, för de är så underbara :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar