söndag 29 april 2012
Fiendeträd, kopparödlor och hönsaskankar
Jag tog ungarna och Älsklingen med mig upp till vattenfallet. Nu ska vi gå till djungeln sa jag. Det är bäst att ni tar några bra pinnar med er, för där finns farliga djur, så ni kommer att behöva försvara er. Drakungen blev exalterad. Vart ska vi gå? Vart ska vi gå? Ja men säääg!
Jag förstod att det skulle bli ett jäkla gnällande, åtminstone på Trollet, på vägen dit, och tänkte att lite pinnar säkert kunde avleda honom en smula. Jag räknade med att få bära dem en del, men tänkte att det på det hela taget skulle betala sig.
Draken var salig redan när han såg Kvarnbäcken. Titta! Kvarnbäcken! Visste du det mamma? Det är Kvarnbäcken! Och än mer lycklig blev han när han fick syn på vattenfallen. Han ville klättra och kliva, vada och plaska och följa bäcken till vägs ände. Tyvärr var varken Älsklingen eller Trollet lika begeistrade som han, och jag klarar inte av att gå i oländig terräng och hoppa över bäckar på hala stenar när jag har Nassan sjalad. Annars brukar Älsklingen vara väldigt pigg på att trava i skogen, men idag var han avslagen. Jag vet inte riktigt vad det var med honom. Synd på Drakens entusiasm. Nästa gång vi går på äventyr vill jag att vi går längre! sa han uppgivet. Det är synd att jag är såpass "orörlig" med Nassan på mig så att vi inte kan trava iväg på äventyr, bara han och jag. Trollungen är så jäkla tråkig just nu. Jag är trött. Jag har ont i benen. Sitta på axlarna! Eller så slåss han, mot orcher och allsköns oknytt. Idag var det 'fiendeträd', gudbevars, överallt, och han slogs och slogs.
När vi gick vägen hem igen tittade jag och pekade:
- Ser du Trollet, det sitter en bofink där och sjunger.
- och då spränger jag kanonkulan...
- Och titta där på citronfjärilarna, ser du skillnaden på hanen och honan? Hanen är mörkare gul.
- och så dödar jag dem...
- Har du sett så mycket tibast?! Den doftar jättegott, känner du? Men den är giftig, tänk på det.
- och så kommer deras trupper...
Suck!
Sedan mötte vi i alla fall den här lilla kompisen, och då glömde han kriget för ett tag och ville vara med och klappa.
Vilken fining va?! :)
Ikväll har jag varit ute och smörjt Liljas och Smörblommas ben med Helosan. Ett tag tyckte jag att de började se bättre ut efter oljebaden, men nu är det sämre igen. Jag har tyckt att Smörblommas ben sett värst ut, men nu när jag smörjde tyckte jag att Liljas kändes värre, och att de dessutom kändes värre än vad jag tyckt att de sett ut. Förresten, hönor har små mjuka "trampdynor" under fötterna. Jag blev jätteförvånad första gången jag kände det. Jag trodde att de var så där beniga och hårda överallt. Sötehöns!
lördag 28 april 2012
Vattenfall
Hela förmiddagen höll jag på och stökade i köket. Trollet har sagt i flera dagar att han vill ha "sånt där bröd med oliver", så jag bakade focaccia. Och så fixade jag tzatziki, sallad på tomat, mozarella och basilika, ugnsbakade körsbärstomater och marinerad aubergin. Trollet åt en, säger EN, ynka focacciabit. Jäkla unge!
I och med stökandet fick Nassan inte sova på mig på förmiddagen, som hon brukar vilja, utan jag sjalade henne på mig och gick på promenad efter lunch så att hon skulle få vila lite då istället. Till min förvåning såg jag en sorgmantel på vägen upp mot Kvarnbäcken. Det känns inte som en fjäril man brukar se så här tidigt på året, men jag kanske missminner mig. Därefter såg jag en citronfjärilshane och ett treögt påfågelöga, och så en hel del som jag inte lyckades artbestämma - för att de flög för högt, eller för snabbt, eller för långt bort, eller för att jag helt enkelt inte kunde.
Nassan somnade nästan direkt och vaknade inte förrän vi kom hem. Inte ens vid vattenfallet, där jag stod stilla långa stunder, vaknade hon till. Kanske var brusandet rogivande.
Igår bakade jag en limetårta - som väl egentligen snarare är en kaka, men som kallas 'tårta' i receptet. En sådan där som gärna kan stå till sig någon dag. Jag fick för mig att vi skulle ha lite fikabröd nu när Älsklingen är ledig fyra dagar i rad. Och så tänkte jag att det kanske skulle vara gott med lite Cointreau till den där kakan, så jag hade köpt en liten flaska. Eftersom jag var osäker på om Älsklingen tyckte om Cointreau satte jag fram punsch också. Älsklingen tog likör. Sedan tog han lite till. Det är verkligen ute med likör och punsch sa han sedan, såg lite förnöjd ut och hällde upp en tredje slutt. Jo jo, sådana är vi. Alldeles ute.
Hönshjärna!
- fast man kan kanske inte förvänta sig något annat hos en höna.
Igår när jag tittade till hönsen låg Gullviva plötsligt i Noppas rede och tvärt om. Jag antar att Gullviva lagt sig fel och Noppa då tagit det som blev över. Gullviva lade sig nämligen i andras ruvreden lite då och då redan förra året, utan att fullfölja något. Jag minns att jag hade problem med det, men inte riktigt om jag fick ta till några åtgärder eller om det löste sig av sig självt. Nå väl, inte så lyckat, tyckte jag, eftersom det är tveksamt om det blir något av äggen i Gullvivas rede och jag hellre haft den något mer pålitliga Noppa i det rede som har störst chans att ge kycklingar.
Idag när jag tittade in så låg Noppa fortfarande i Gullvivas rede, medan Gullviva hade lagt sig på nya ägg och lämnat Noppas ursprungliga ägg åt sitt öde. Äbla höna! Jag vet inte alls hur länge de legat bara, kanske är det helt kört nu, men jag pulade i alla fall in de fem äggen under Noppa, så nu ligger hon på allihop. Och Gullviva lär ju knappast ha tålamod att ruva klart de ägg hon nu lagt sig på, så egentligen borde jag ta bort dem. Vi får se imorgon hur jag gör. Suck!
onsdag 25 april 2012
Lyxdagar
Jag har lyckats gå på promenad och köra igenom mitt yogapass två dagar i rad. Det känns väldigt lyxigt - och det kan jag behöva, för Nassan är helt hopplös för närvarande. Hon ska vara på mig 24 timmar om dygnet, helst med tutte i munnen.
Jag gick 'lilla rundan' och vek upp i skogen, till Kvarnbäcken, och stod och tittade på vattenfallet. Det brusade och porlade och bofinken sjöng. Nassan sov i sjalen på min mage och trots att himlen till största delen var grå, så sken solen och värmde i ansiktet.
Här finns rätt mycket tibast. De doftar underbart
Tussilagon är nästan utblommad nu
Till min stora förvåning hittade jag några emliga små blåsippor. Jag har aldrig sett några här förut. Och det är klart, i den här sura gamla podsolen
Jo, vitsipporna blommar - som sagt - här också nu
Jag gick 'lilla rundan' och vek upp i skogen, till Kvarnbäcken, och stod och tittade på vattenfallet. Det brusade och porlade och bofinken sjöng. Nassan sov i sjalen på min mage och trots att himlen till största delen var grå, så sken solen och värmde i ansiktet.
Här finns rätt mycket tibast. De doftar underbart
Tussilagon är nästan utblommad nu
Till min stora förvåning hittade jag några emliga små blåsippor. Jag har aldrig sett några här förut. Och det är klart, i den här sura gamla podsolen
Jo, vitsipporna blommar - som sagt - här också nu
tisdag 24 april 2012
Kokvinnorna
Jag har lyckats missa filmen. Vill minnas att den gått åtminstone ett par gånger på TV. Nu senast, då jag verkligen hade planerat att se den, så gick vår TV-box - ellervareheter - sönder och det blev inget av. Jag trodde att den skulle gå att hitta på SVT-Play, men icke. Nu har jag i alla fall läst boken.
Något så vansinnigt vackert! Och jag är rörd och mållös över den oerhört respektfulla skildringen av de båda systrarna. Verklikgen helt fantastiskt.
Och de insiktsfulla tankarna om vad som har hänt med vår matproduktion. Fakta och tankar som jag känner igen från 'Döden i grytan' (som jag ännu inte lyckats formulera något om) och i viss mån 'Kor - en kärlekshistoria' med flera böcker.
Jag får nästan panikkänslor när jag tänker på det. Vad är det vi gör? Vad är det vi gör? Det här kommer att slå tillbaka mot oss på något vis. Det måste det göra.
Förresten ska jag nog låna filmen. Den finns på biblioteket har jag sett.
Tillägg: Nu när jag googlat på boken, ser jag att Britt - den äldre systern - dog i påskas. Hur har jag kunnat missa det? Och filmen sändes fyra(!) gånger i julas, och jag lyckades missa alla.
måndag 23 april 2012
Ruvning
Nu har vi två hönor som ruvar - dock inte Blåsippa, som här på bilden, utan Noppa och Gullviva. Det är de två vi har kvar av de ursprungliga tre sedan finaste Mynta blev slagen av höken. Noppa har tidigare dragit upp en kyckling, tuppen Björk. De övriga fyra övergav hon ju, som någon kanske minns, och jag lyckades smyga in en under Mynta medan övriga tre fick klara sig utan mamma. En av de tre är kvar och det är tuppen Kummin. Gullviva har aldrig ruvat förr. Hon var ju tuppen Boströms favorit och vek aldrig ett steg från hans sida fram till den dagen han gick till slakt (eftersom han var så jäkla elak). Nya tuppen är hon inte så tight med, så nu finns det uppenbarligen utrymme för ruvning. Om det blir något av hennes ägg är emellertid lite tveksamt, för det är flera hönor som har legat i det där redet. I början var det Lilja som låg där, och jag vill minnas att det var någon till innan Gullviva bänkade sig. Nå väl, jag håller tummarna. Jag vill gärna ha många kycklingar. Noppa har legat åtminstone i tio dagar, vilket i princip är halvvägs. Hon lade sig när vi var i Stockholm, och Älsklingen har ingen vidare koll på det hela, så han vet inte säkert. Det andra redet ligger nog någon dag efter.
Alsobia
Min alsobia (Alsobia dianthiflora) har godheten att blomma igen. Den har varit lite tjurig sedan jag planterade om den förra våren och klippte ner den rejält. Tidigare kunde den vara helt översållad av blommor - som den tyvärr vände utåt fönstret så att man nästan aldrig såg dem. Jag kanske borde ha den i ett ljusare fönster. De är rätt häftiga, blommorna, inte sant!?
söndag 22 april 2012
Hatt hattifnatt
Igår åkte ungarna pulka. Idag är snön helt borta igen. Jag sjalade på mig Nassan och gick på promenad. Och vad hittade jag uppe vid "stora" vägen?! Jo, fyra ankor som vimsade runt. Skrällen! Jag fick jaga hem dem innan jag kunde fortsätta. Uppe i övre byn fann jag vitsippor och Kvarnbäcken brusade och rann. Senast jag gick där uppe var den frusen. Åtminstone ovanpå. Bortsett från vitsippor och strömmande bäck var det grått, visset, fult och trist. Jag har svårt att hålla humöret uppe så här års. Så är det.
Nu är alla ungarna i säng. En koltrast sjunger i grantoppen och en björktrast sitter i grannens tv-antenn och knirkar - eller vad de nu gör. Jag ska gå ner och sätta en deg som får stå i kylen över natten. Det har blivit dåligt med bakandet det senaste.
lördag 21 april 2012
Snö och snö och snö
Idag såg jag en sädesärla för första gången i år. Jag tyckte så synd om den där den hoppade runt i snön under storhäggen. En liten rödhake hade vi här också, i verandarabatten.
Farmor och Farfar har varit här på fölsedagstårta.
Jag lyssnar på Philip Glass och väntar på att Nassan ska somna i min famn.
Farmor och Farfar har varit här på fölsedagstårta.
Jag lyssnar på Philip Glass och väntar på att Nassan ska somna i min famn.
fredag 20 april 2012
Fem för födelsedag
- Hissad flagga
- Födelsedagskramar av pojkarna
- En reservdunk för bensin - eller snarare etanol - att ha i SAABen
- En gå-i-skogen-kniv
- En koltrast från Wildlife Garden
Vi har ätit sushi och druckit bubbel.
Min far och min bror har uppenbarligen glömt min födelsedag, men det gör ingenting. Jag är ju inte världsbäst på att komma ihåg födelsedagar själv.
Etiketter:
Familjeliv,
Livets små glädjeämnen,
Vad jag görde idag
Mera Tradera - Madonna
Visserligen är jag lite svag för Ilse Claeson Roempkes bonader, det är jag, men religiösa motiv är väl inte riktigt min grej. Ja, de grekiska ikonerna då, men knappast sockersöta eller svulstiga madonnabilder. Ändå var det kärlek vid första ögonkastet när jag såg det här textiltrycket. Jag älskar det!
Det är säljarens bild, som jag har beskurit lite. Här hemma hänger hon i en liten nisch i trappen, men där blänker det så förbaskat att det inte går att fota. Jag borde nästan skaffa ett reflexfritt glas åt henne, det är hon värd. Jag blir alldeles glad i magen varenda gång jag ser henne.
Det finns inget dåligt väder?
Älsklingen har hissat flaggan. Den syns, om man säger. Och snön blåser helt horisontellt. Det är väl för att jag hade tänkt vara ute och stöka en hel del idag. Skitväder!
Etiketter:
I korthet,
Konstaterande,
Livets små förtretligheter
onsdag 18 april 2012
Tut i luren
Idag sken solen och snön har försvunnit nästan helt och hållet. Jag struntade i storhandlingen igår, för att slippa ge mig ut på sommardäck, och har istället fått den överstökad idag. I övrigt har jag sannerligen inte fått mycket ur händerna. Eller... typ... ingenting. Suck!
Draken har varit på sin simskola, och tack och lov verkar det ju fungera den här gången. Lilla Drakungen min! Tänk förrförra sommaren när han var den enda i simskolegruppen som inte fick något märke. Det skär i hjärtat på mig när jag tänker på det.
Efter simskolan var han och Älsklingen iväg för att prova instrument. Det är snart dags för honom att välja. Nu för tiden spelar de inte blockflöjt, utan har någon annan liten sak i metall och piper i. Jag har då aldrig lagt märke till ett uns av musikalitet hos ungen min, vilket inte alls är konstigt, eftersom båda hans föräldrar är särdeles omusikaliska, men han måste ju få prova i alla fall. Det verkar som om han tycker att det är kul att spela på den där lilla flöjten, även om han sällan plockar fram den hemmavid, och han är påtagligt förtjust i läraren. Han verkar ha bestämt sig för trombon efter kvällens prova-på. Det ni! TUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUT vad det ska låta här hemma.
tisdag 17 april 2012
Det snöar ännu
Hela natten har det hållit på. Hade det inte varit för att jag måste ut med bilen i sommardäck, så hade jag väl tagit det med ro. Det är ju det här som är vår. Fast det är sällan det folk tänker på när de stämmer upp i sina lovsånger till våren. Våren är kall, blåsig, hattig, gråmulen och mullvadsbrunfulvissen - ja, när inte snön täcker eländet, vill säga. Åtminstone är större delen av våren sådan. När det blir grönt, skönt, varmt och blommigt så är det i princip sommar. Åtminstone här uppe.
Hönsen kurar inne i hönshuset, men ankorna stod innanför hönsgårdsdörren och möööhpade redan när jag klev upp, och ville ut på promenix. Jag har lagt ut korn, havre och värpfoder - i brist på solrosfrön, de är slut - under storhäggen till småfåglarna. Åtminstone 50-talet bofinkar har myllrat därunder sedan dess. Ja, bortsett från en kort stund när jag upptäckte att det satt en sparvhök här ute i björken (på bilden). Då var här tillfälligt rent på småfåglar.
Nu ti-tuu:ar talljoxen här utanför och en tupp gal. Nyss hörde jag grönfinken från andra sidan huset, förmodligen sitter den i storbjörken. Nassan var för gräslig både igår kväll och i natt och jag har sovit uselt. Kanske därför jag känner mig extra sur, grinig och gnällig. Jag ska försöka rycka upp mig lite grand och vända på det här usla humöret. Det börjar ljusna nu och jag tror att det har slutat snöa.
Etiketter:
Konstaterande,
Livets små förtretligheter,
Natur
måndag 16 april 2012
Blomsterflicka
Jo, jag har, som sagt, inhandlat ett och annat konstifikt på Tradera. Saker som säkerligen kan få de mest härdade att förfasa sig, ho ho.
De prydnadssaker jag har här hemma begränsar sig i princip till ljuslyktor, ljusstakar och vaser. Ja, till jul och påsk åker det förstås fram en del krafs, det gör det. Och så är det ju Tilgmansskålarna, förstås. Men figuriner - eller vad man nu ska kalla det - är inte riktigt min grej. Så plötsligt fick jag för mig att jag ville ha en av Elsi Bourelius blomsterflickor. Kan man tänka! Jag är lätt chockerad över detta själv, ska jag medge :)
Nästan alla blomsterflickorna är blå med toppig hätta. Åtminstone nästan alla jag sett på Tradera. Men blått skulle inte funka här hemma, så till slut blev det en lite annan modell än den vanliga. En utan toppig hätta.
Egentligen var det meningen att hon skulle stå på hallbyrån, men här är hon bredvid min fåtölj:
Och här är hon från sidan:
Hon var väldigt söt med en liten minipåsklilja med blad i händerna i påskas. Av detta lilla arrangemang lärde jag mig att man inte ska hälla vatten i henne. Hon är inte glaserad undertill, så det blev fuktigt och möglade under. Lite synd, tycker jag som gärna hade velat sticka ner en vitsippa eller något annat trevligt så småningom. Eterneller är jag inte alls lika sugen på.
De prydnadssaker jag har här hemma begränsar sig i princip till ljuslyktor, ljusstakar och vaser. Ja, till jul och påsk åker det förstås fram en del krafs, det gör det. Och så är det ju Tilgmansskålarna, förstås. Men figuriner - eller vad man nu ska kalla det - är inte riktigt min grej. Så plötsligt fick jag för mig att jag ville ha en av Elsi Bourelius blomsterflickor. Kan man tänka! Jag är lätt chockerad över detta själv, ska jag medge :)
Nästan alla blomsterflickorna är blå med toppig hätta. Åtminstone nästan alla jag sett på Tradera. Men blått skulle inte funka här hemma, så till slut blev det en lite annan modell än den vanliga. En utan toppig hätta.
Egentligen var det meningen att hon skulle stå på hallbyrån, men här är hon bredvid min fåtölj:
Och här är hon från sidan:
Hon var väldigt söt med en liten minipåsklilja med blad i händerna i påskas. Av detta lilla arrangemang lärde jag mig att man inte ska hälla vatten i henne. Hon är inte glaserad undertill, så det blev fuktigt och möglade under. Lite synd, tycker jag som gärna hade velat sticka ner en vitsippa eller något annat trevligt så småningom. Eterneller är jag inte alls lika sugen på.
söndag 15 april 2012
Nålbindningen
Ja, i torsdags kväll samlades vi alltså, fem damer, för att lära oss nålbinda. Så kan jag nålbinda nu då? Nepp! Det ligger några små övningsknorvlar nere på bordet bredvid min "amningsfåtölj". De är sneda och vinda, och jag vet inte riktigt varför, dessutom får jag inte till det riktigt när jag ska börja med själva stygnen efter uppläggningen. Ändå var det inte jag som var taffligast när vi satt där. Jag ska försöka göra lite varje dag, så att jag inte tappar bort tekniken och så fort jag får möjlighet - förhoppningsvis på tisdag eller onsdag - så ska jag åka och köpa lite mer garn och låna böcker i nålbindning, för att se om jag får till det. Går det inte då, så får jag anmäla mig till en kurs här uppe. För nu vet jag ju att det faktiskt går kurser här uppe.
Förresten känner jag mig lite muttrig över att vi inte fick nålbindningsnålar utan ryanål. Det funkar ju bra det med, men jag hade gärna haft en riktig. Jag får skicka efter en. Gäller bara att bestämma sig för om det ska vara en i trä, ben eller horn. Och om jag beslutar mig för trä, vilket träslag.
Nu har jag kollat lite på Youtube, men alla jag kollat på hittills gör annorlunda mot vad jag fick lära mig - och olika sinsemellan - så det blir mest förvirrande. Hoppas, hoppas att någon av böckerna på biblioteket fungerar!
Här finns lite om nålbindning från sidan 365 saker du kan slöjda.
365 saker du kan sticka är en annan skojsig sida, som även innehåller virkning.
Förresten känner jag mig lite muttrig över att vi inte fick nålbindningsnålar utan ryanål. Det funkar ju bra det med, men jag hade gärna haft en riktig. Jag får skicka efter en. Gäller bara att bestämma sig för om det ska vara en i trä, ben eller horn. Och om jag beslutar mig för trä, vilket träslag.
Nu har jag kollat lite på Youtube, men alla jag kollat på hittills gör annorlunda mot vad jag fick lära mig - och olika sinsemellan - så det blir mest förvirrande. Hoppas, hoppas att någon av böckerna på biblioteket fungerar!
Här finns lite om nålbindning från sidan 365 saker du kan slöjda.
365 saker du kan sticka är en annan skojsig sida, som även innehåller virkning.
lördag 14 april 2012
Blommande sälg
I Stockholm blommade sälgen. Under resan hem höll jag noga utkik efter sälgblom, för jag tänkte att jag skulle se var gränsen gick mellan 'i blom' och 'ännu ej i blom'. Det fanns emellertid ingen gräns, utan sälgen blommade ända hem till byn.
Sanningen att säga var det först när jag läste 'Sälg' som jag lärde mig vad som är sälgblom. Innan har jag inte ens sett den. Nu värms och gläds jag ända in på djupet när sälgen blommar om våren.
Säga vad man vill om Sapir-Whorfhypotesen, men nog är det intressant alltid. Och man har väl konstaterat att en människa som kan många fågelnamn också ser fler fåglar än den som inte gör det och samma sak med växter. Kan man blommornas namn, så ser man fler blommor på en promenad än om man inte gör det. Å ena sidan kan man väl kanske tycka att det är självklart att någon som är så pass intresserad av fåglar att hen bryr sig om att lära sig namnen, också kommer att vara mer uppmärksam på fåglar under en utflykt. Å andra sidan så är ju jag helt klart naturintresserad och har en särskild förkärlek för träd, men jag har inte sett sälgblomningen förrän nu när jag kan sätta namn på den.
Sanningen att säga var det först när jag läste 'Sälg' som jag lärde mig vad som är sälgblom. Innan har jag inte ens sett den. Nu värms och gläds jag ända in på djupet när sälgen blommar om våren.
Säga vad man vill om Sapir-Whorfhypotesen, men nog är det intressant alltid. Och man har väl konstaterat att en människa som kan många fågelnamn också ser fler fåglar än den som inte gör det och samma sak med växter. Kan man blommornas namn, så ser man fler blommor på en promenad än om man inte gör det. Å ena sidan kan man väl kanske tycka att det är självklart att någon som är så pass intresserad av fåglar att hen bryr sig om att lära sig namnen, också kommer att vara mer uppmärksam på fåglar under en utflykt. Å andra sidan så är ju jag helt klart naturintresserad och har en särskild förkärlek för träd, men jag har inte sett sälgblomningen förrän nu när jag kan sätta namn på den.
måndag 9 april 2012
Hon har blommor i sitt hår
Jo, jag har köpt på mig en del saker på Tradera det senaste. Saker som säkert får de flesta att sätta i vrångstrupen av förskräckelse, ha ha! Ganska länge har jag kikat på Mari Simmulsons Beata och nu har jag införskaffat en. Tänka sig, jag har en keramiktavla! Vem hade väl trott något sådant? :) Hon ska upp i köket, tänkte jag, den goda Beata.
Olust
Jag trivs oförskämt bra med att gå hemma. Så bra att jag börjar känna mig olustig när jag tänker på att halva min mammaledighet redan är över. Och när jag ska tillbaka till jobbet den 1:a november, så är det inte till mitt älskade lillsjukhus, utan jag ska tillbaka till storsjukhuset. Lite vid sidan av, förvisso, bland människor jag känner lite grand sedan tidigare, men ändå. Det är randningen i rehabiliteringsmedicin som ska klaras av, och då alltså inte geriatrisk rehab, utan patienter yngre än 65 år. Mycket trauman, får man anta, och en och annan stroke. Det blir säkert bra, jag vet det, men ändå denna olust. Jag peppar mig med det enda positiva jag kan komma att tänka på, nämligen att bilresorna fram och tillbaka är såpass långa att jag kommer att kunna börja lyssna på böcker i bilen igen. Och tänk, detta lilla faktum kan göra att det liksom kvillrar lite av lycka i magen, så där!
söndag 8 april 2012
Barbro Lindgren - och jag
Jag såg faktiskt K-specials dokumentär om Barbro Lindgren, 'Äntligen måndag'. Klockan åtta är nattningstid, så det är sällan det funkar att se på tv då, men Nassan var så pipig och klängig, att jag inte kunde göra mycket annat än att sätta mig med henne i famnen. Tack för det, Nassan!
När jag var liten älskade jag Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner. Däremot tyckte jag aldrig om berättelserna om Loranga, Masarin och Dartanjang. Kanske skulle jag gilla dem bättre om jag läste dem idag. Och Benny och Vilda bebin är ju helt obetalbara, tycker jag nu när jag läser dem för barnen. För någon tid sedan läste jag - och tyckte om - Sorgen och den lilla glädjen och Dagbok från hönshuset.
Lustigt, jag har trott att Barbro alltid varit ensamstående. Vad har jag fått det ifrån? I själva verket har hon varit gift och har barn. Jag kan inte påstå att vi är lika, hon och jag, men jag känner stort frändskap när det gäller hennes behov av att vara ensam och av vardagslunket. Är hon inte ensam så kan hon inte jobba, säger hon, Barbro. Och då inser jag, att trots att jag inte är författare, aldrig haft ambitionen eller ens drömmen om att vara en, så skriver jag hela tiden. Skriver inne i huvudet. Det är därför jag nästan alltid längtar efter att vara ensam. Jag tycks ha ett osedvanligt stort behov av mina egna tankar - det är nog för att de är så jäkla bra ;) Människor i gemen verkar trivas med att ha ett ständigt input av musik, människor, tv, spel etc. Inte jag. Jag vill ha tyst, tyst, TYST - med undantag av naturljud och stundomvis lite självvald musik. Det är därför jag blir så trött på ungarnas malande. De tar mitt huvud ifrån mig, mitt skrivande ifrån mig. Båda två är hopplösa med det där. De mal och mal och vill att man ska lyssna, trots att de i själva verket inte har något att säga.
Åtminstone sedan jag gick i gymnasiet, och fick en elektrisk skrivmaskin, har jag skrivit, skrivit, skrivit. Dagböcker har aldrig fungerat, jag har alltid behövt få skriva till någon. Och när jag inte längre hade någon att skriva till, och jag led, bokstavligen led, så upptäckte jag att det gick att blogga. Kanske är det därför det passar mig så bra. Jag får utlopp för ett skrivbehov som inte har någonting med författande eller journalistik att göra. 2003 började jag skriva på nätet. Min livlina. Mitt andninghål.
Här finns programmet i SVT Play (t o m 15/4). Se det!
Löpankan Gösta Bernhard är ju bara för underbar, missa inte honom! Löpankor ser verkligen dråplig ut. Det är nästan så att jag skulle vilja ha några här.
Och tänk, i programmet säger hon Kjellegubben. Hon kallar honom - sin numera döde lillebror - faktiskt för Kjellegubben på riktigt :)
När jag var liten älskade jag Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner. Däremot tyckte jag aldrig om berättelserna om Loranga, Masarin och Dartanjang. Kanske skulle jag gilla dem bättre om jag läste dem idag. Och Benny och Vilda bebin är ju helt obetalbara, tycker jag nu när jag läser dem för barnen. För någon tid sedan läste jag - och tyckte om - Sorgen och den lilla glädjen och Dagbok från hönshuset.
Lustigt, jag har trott att Barbro alltid varit ensamstående. Vad har jag fått det ifrån? I själva verket har hon varit gift och har barn. Jag kan inte påstå att vi är lika, hon och jag, men jag känner stort frändskap när det gäller hennes behov av att vara ensam och av vardagslunket. Är hon inte ensam så kan hon inte jobba, säger hon, Barbro. Och då inser jag, att trots att jag inte är författare, aldrig haft ambitionen eller ens drömmen om att vara en, så skriver jag hela tiden. Skriver inne i huvudet. Det är därför jag nästan alltid längtar efter att vara ensam. Jag tycks ha ett osedvanligt stort behov av mina egna tankar - det är nog för att de är så jäkla bra ;) Människor i gemen verkar trivas med att ha ett ständigt input av musik, människor, tv, spel etc. Inte jag. Jag vill ha tyst, tyst, TYST - med undantag av naturljud och stundomvis lite självvald musik. Det är därför jag blir så trött på ungarnas malande. De tar mitt huvud ifrån mig, mitt skrivande ifrån mig. Båda två är hopplösa med det där. De mal och mal och vill att man ska lyssna, trots att de i själva verket inte har något att säga.
Åtminstone sedan jag gick i gymnasiet, och fick en elektrisk skrivmaskin, har jag skrivit, skrivit, skrivit. Dagböcker har aldrig fungerat, jag har alltid behövt få skriva till någon. Och när jag inte längre hade någon att skriva till, och jag led, bokstavligen led, så upptäckte jag att det gick att blogga. Kanske är det därför det passar mig så bra. Jag får utlopp för ett skrivbehov som inte har någonting med författande eller journalistik att göra. 2003 började jag skriva på nätet. Min livlina. Mitt andninghål.
Här finns programmet i SVT Play (t o m 15/4). Se det!
Löpankan Gösta Bernhard är ju bara för underbar, missa inte honom! Löpankor ser verkligen dråplig ut. Det är nästan så att jag skulle vilja ha några här.
Och tänk, i programmet säger hon Kjellegubben. Hon kallar honom - sin numera döde lillebror - faktiskt för Kjellegubben på riktigt :)
lördag 7 april 2012
Hönsarumpor
Åh vad jag älskar mina höns! Sötast är de när de kommer rusande mot mig, hela hopen - i tron att de ska få något gott att äta, får man anta. Då ser de ut som rundnätta små tanter med stora mamelucker.
torsdag 5 april 2012
Äkta Cederlunds
Jag vill skriva, men det blir inte riktigt tid. Fast egentligen skriver jag hela tiden. I huvudet.
I morse gjorde jag påskgubbe av Draken och skickade honom med Älsklingen till skolan. Sedan fixade jag Trollet, Nassan, höns, ankor och mig själv.
Därefter åkte vi och tittade på påskuppträdandet som barnen i grannbyns skola och dagis gör varje år. Farmor mötte upp. Hon åkte med en väninna, en mormor, från stan.
Sedan lämnade jag Trollet till dagmamman, sa 'hej då, vi ses på lördag' till Farmor, packade Nassan i bilen och körde till biblioteket för att hämta ut beställda böcker (barn-). Och så fick jag för mig att det kunde passa med lite punsch till påsk. Och jag är ett rekorderligt fruns, så jag köpte punsch, äkta Cederlunds... :)
Vidare till växthuset där jag köpte påskliljor, stora och små, pärlhyacinter och små, dubbla jordvivor.
Sedan hem och fixa med tvätten, plocka ur diskmaskinen, äta lunch och amma Nassan.
Och så åka och hämta Troll hos dagmamma och Drake på fritids. Plocka av dem olämpliga och på med lämpliga kläder, leta fram sekatören, sätta Nassan i Easy Hug:en och trava ut på linjan för att hämta påskris.
Hem samtidigt som Älsklingen, som hade thaimat med sig. Äta. Köra Draken på påskdisco via kompis som skulle med.
Snutta Nassan, fixa lite mail- och bankärenden via dator - ja, kanske lite slösurfande också.
Hämta pojkarna.
Fixa hönsen.
Snutta ledsen Nassa som varit hemma med pappa sin.
Gnugga bort allt klet i påskgubbe-Drakens ansikte. Han hade passat på att måla massa grönt med tuschpenna också. Kan någon begripa varför?!? Få på ungarna pyjamas. Bänka oss framför tv:n för att se 100% bonde. Tvärstimmigt Troll: hoppa springa, studsa, låta, spilla, somna snarkande i en liten fåtölj. Snutta Nassan.
Och här sitter jag än. Och snuttar. Elva på kvällen. Hon vaknar så fort hon inte är på mig.
Och, ja, kanske är det faktiskt det här livet går ut på: flänga runt, gnugga bort färg i barnaansikte, kämpa med stimmig lillebror, snutta liten bäbis.
Men det skulle vara skönt att få vila kroppen lite från både tyngd och konstiga ställningar.
Och nu blir det musik. Njut!
I morse gjorde jag påskgubbe av Draken och skickade honom med Älsklingen till skolan. Sedan fixade jag Trollet, Nassan, höns, ankor och mig själv.
Därefter åkte vi och tittade på påskuppträdandet som barnen i grannbyns skola och dagis gör varje år. Farmor mötte upp. Hon åkte med en väninna, en mormor, från stan.
Sedan lämnade jag Trollet till dagmamman, sa 'hej då, vi ses på lördag' till Farmor, packade Nassan i bilen och körde till biblioteket för att hämta ut beställda böcker (barn-). Och så fick jag för mig att det kunde passa med lite punsch till påsk. Och jag är ett rekorderligt fruns, så jag köpte punsch, äkta Cederlunds... :)
Vidare till växthuset där jag köpte påskliljor, stora och små, pärlhyacinter och små, dubbla jordvivor.
Sedan hem och fixa med tvätten, plocka ur diskmaskinen, äta lunch och amma Nassan.
Och så åka och hämta Troll hos dagmamma och Drake på fritids. Plocka av dem olämpliga och på med lämpliga kläder, leta fram sekatören, sätta Nassan i Easy Hug:en och trava ut på linjan för att hämta påskris.
Hem samtidigt som Älsklingen, som hade thaimat med sig. Äta. Köra Draken på påskdisco via kompis som skulle med.
Snutta Nassan, fixa lite mail- och bankärenden via dator - ja, kanske lite slösurfande också.
Hämta pojkarna.
Fixa hönsen.
Snutta ledsen Nassa som varit hemma med pappa sin.
Gnugga bort allt klet i påskgubbe-Drakens ansikte. Han hade passat på att måla massa grönt med tuschpenna också. Kan någon begripa varför?!? Få på ungarna pyjamas. Bänka oss framför tv:n för att se 100% bonde. Tvärstimmigt Troll: hoppa springa, studsa, låta, spilla, somna snarkande i en liten fåtölj. Snutta Nassan.
Och här sitter jag än. Och snuttar. Elva på kvällen. Hon vaknar så fort hon inte är på mig.
Och, ja, kanske är det faktiskt det här livet går ut på: flänga runt, gnugga bort färg i barnaansikte, kämpa med stimmig lillebror, snutta liten bäbis.
Men det skulle vara skönt att få vila kroppen lite från både tyngd och konstiga ställningar.
Och nu blir det musik. Njut!
tisdag 3 april 2012
Garnet
Här är garnet som damp ner i brevlådan här om dagen:
Kanske får man bättre känsla för hur det ser ut uppstickat om man tittar på den här filten, som dock är gjord av helt andra rutor än vad jag tänkte göra. Fast jag hade nog tänkt göra sådana rutor också, fast i annan färg, till ungarnas sängar uppe i buan :)
Det här mönstret tänkte jag sticka efter och filten ska jag ha i mitt vardagsrum, bland de andra glödfärgerna:
Och så här ser det ut uppstickat:
Kanske får man bättre känsla för hur det ser ut uppstickat om man tittar på den här filten, som dock är gjord av helt andra rutor än vad jag tänkte göra. Fast jag hade nog tänkt göra sådana rutor också, fast i annan färg, till ungarnas sängar uppe i buan :)
Det här mönstret tänkte jag sticka efter och filten ska jag ha i mitt vardagsrum, bland de andra glödfärgerna:
April april!
Det här vaknade vi upp till i morse, -7º och snö. Nåja, hellre detta än det vi hade igår, då det var igenmulet, ett par grader och blåste som fagerlund. Jag hatar blåst! Så pass att jag blir på riktigt dåligt humör när det blåser, även om jag försöker tänka positivt runt det. När Nassan och jag var ute till hönsen hade temperaturen stigit till -4º och det var riktigt skönt. Vi fyllde på fröautomaterna nere i storhäggen, lade ut frön och russin på marken runt omkring och satte nya talgbollar i spiralerna. När jag dukade undan frukosten såg jag domherrar i storhäggen och nu sjungen bofinken i syrenhäcken här utanför fönstret. Älsklingen tog Trollet med sig till dagmamman i morse, så jag har sluppit ut och åka själv. Väldigt skönt! Nassan var - som omväxling - riktigt lugn i natt. Hon vaknade och ville till mig rätt tidigt på natten, men sedan sov hon nog till åtminstone halv fyra innan hon började med sitt halvtimmassnuttande. I gengäld har Trollet varit hopplös. Kvart över tre hade jag varit till honom fem gånger och längre fram på morgonen kom han och kröp upp i min säng och väckte mig igen. Man blir rätt mör när man inte ens får sova en timma i stöten även om den totala sömnmängden troligen är rätt anständig.
måndag 2 april 2012
Tofsvipa!
Igår såg jag årets första tofsvipa. Inte här, förvisso, utan i närheten av Svärdsjö. Vi åkte runt för att hämta upp möbler till Drakens rum, inköpta på Blocket: en hylla i tre sektioner med över- och underskåp i två av dem, ett skrivbord med lådor på ena sidan och skåp med hylla på andra samt en säng i vuxenmått med två stooora sänglådor till. Med andra ord:
F Ö R V A R I N G för all rämmil. Jag ska strax börja röja undan i hans rum och ta ut det gamla så att det finns plats att bära in och bygga upp det nya. Han får hjälpa till när han kommer från skolan.
F Ö R V A R I N G för all rämmil. Jag ska strax börja röja undan i hans rum och ta ut det gamla så att det finns plats att bära in och bygga upp det nya. Han får hjälpa till när han kommer från skolan.
söndag 1 april 2012
Körsbärsblom (?)
De slog ut, körsbärskvistarna. Under ett par dagar satt jag och ammade och läste intill de vita små blommorna - i sällskap med vita Phalenopsis (brudorkide) och korallfärgad kristi törnekrona. Lustig blomblandning! De ligger väl ungefär så långt ifrån varandra som det går att komma, biotopmässigt. Nå väl, efter ett par dagar gav kvistarna upp och det hände inte mer. Jag borde ha lärt mig. Det blir inte mycket av de där, åtminstone inte hemma hos mig.
Men alltså... är det verkligen körsbär? Blommorna har ju helt korta skaft. Och är de inte väl små? Ser mer ut som päron eller något.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)