Igår gick jag min första kirurgjour. 11-23 sade schemat. När tiden äntligen började närma sig hemgång fick vi in en aorta – som det så vackert kallas när det kommer en patient med brustet aortaaneurysm – och min A-jour fick tillkalla kärlkirurgbakjouren och sedan stod hon och opererade. Och listan med opåtittade blev bara längre och längre, och jag kunde ju omöjligen bara gå hem, tyckte jag, så jag gnetade vidare med mitt trötta, förvirrade, värkande huvud. Klockan tre kom jag hem. A-jouren verkade i alla fall uppriktigt tacksam över att jag hade stannat kvar. Det är lite olika hur AT-läkarna gör, sa hon, det är ju ert schema som gäller.
Kvart i sex kom Trollet tufsande och ville snutta. När han kröp upp till mig kände jag att han osade, så det var bara att gå och byta blöja. Sedan låg vi och snuttade ett tag innan jag bar in honom i hans säng, stängde dörren, gick in till mig, stängde min dörr, satte i öronproppar och somnade om. Sedan väcktes jag igen då Draken kom och ville klappa rygg och för tredje, och sista, gången när Draken kom och ville visa sina nya Gormitti och Trollet tyckte att det var dags att snutta igen. Han tycker i princip alltid att det är dags att snutta igen. Då var klockan kvart över åtta, och det kändes i alla fall någorlunda rimligt att kliva upp.
Nu går jag bara här och såsar, gosar med ungarna och plockar lite här och där. Bland annat har jag fryst in fyra liter hiram. Det är mumma till fil och müsli det!
söndag 30 augusti 2009
måndag 24 augusti 2009
Hurusom man tar det lugnt vet jag icke
Det är ju det att jag har så svårt att ta det lugnt. Jag arbetar tills jag stupar. Typ. Igår skulle Älsklingen iväg och fixa mangelboden (byns) med övriga i byföreningens styrelse, och jag dukade av frukosten, bäddade rent, pysslade med tvätten, tog hand om barnen och rensade ogräs. Så kom Älsklingen hem och började klippa gräset. Och jag, *host*, började gräva. Sedan gick Älsklingen in och fixade våfflor, och när vi ätit så var jag helt slut, och den ännu ej tillfrisknade kroppen bara skrek om vila, att få sova en stund. Men jag ville ju så förtvivlat gärna komma ut i skogen en liten, liten sväng. Vi beslutade om att stanna vid något bra ställe, och sicksacka av skogen lite runt bilen, bara, så att det inte blev så långt att gå och så att Trollungen skulle kunna lufsa lite på egen hand och snaska blåbär, och inte behöva skrika om att bli buren hela tiden. Så vi packade en fikakorg och åkte iväg.
Något så där jättebra ställe att stanna på hittade vi inte. Så det blev mer gå än planerat och betydligt mer bära Trollunge. Vi hittade en del blek taggsvamp, lite kantareller och en herrans massa rödgul trumpetsvamp. Och så lite lingon och blåbär. Att plocka bär på något mer organiserat sätt är inte att tänka på med ungarna, men jag brukar i alla fall försöka plocka någon deciliter. Många bäckar små…
Sen var det bara att åka hem och ta hand om svampen och laga mat och bada ungar och ta hand om kaninen och ta hand om tvätten och duscha… Och Trollungen skulle inte sova, utan skrek och skrek och skrek och svampen ville aldrig bli klar, fastän jag rensade och rensade och förvällde och förvällde. Klockan var nog elva innan jag kom isäng, och då hade jag ändå sparat en del svamp-och-bär-jobb i kylen. Och jag hade varit igång precis hela dagen.
Idag är jag så trött och matt att jag knappt orkar lyfta armarna och ginge jag och lade mig, så skulle jag somna direkt.
Det är ju tur att min arbetsgivare inte vet hur jag bär mig åt när jag är sjukskriven.
Något så där jättebra ställe att stanna på hittade vi inte. Så det blev mer gå än planerat och betydligt mer bära Trollunge. Vi hittade en del blek taggsvamp, lite kantareller och en herrans massa rödgul trumpetsvamp. Och så lite lingon och blåbär. Att plocka bär på något mer organiserat sätt är inte att tänka på med ungarna, men jag brukar i alla fall försöka plocka någon deciliter. Många bäckar små…
Sen var det bara att åka hem och ta hand om svampen och laga mat och bada ungar och ta hand om kaninen och ta hand om tvätten och duscha… Och Trollungen skulle inte sova, utan skrek och skrek och skrek och svampen ville aldrig bli klar, fastän jag rensade och rensade och förvällde och förvällde. Klockan var nog elva innan jag kom isäng, och då hade jag ändå sparat en del svamp-och-bär-jobb i kylen. Och jag hade varit igång precis hela dagen.
Idag är jag så trött och matt att jag knappt orkar lyfta armarna och ginge jag och lade mig, så skulle jag somna direkt.
Det är ju tur att min arbetsgivare inte vet hur jag bär mig åt när jag är sjukskriven.
lördag 22 augusti 2009
Alldeles vanlig helg
Lite segt har det varit här idag, jag med min förkylning och en dåligt soven Älskling. Hur som helst tog han med sig Draken in till stan för att köpa Pokemonkort, och ordnade samtidigt med ny maskara till mig, några säckar barkmull till granhäcken, en glasruta till ett fönster i uthuset samt ett par ”mjukisjeans” till Trollet.
Trollet och jag var hemma och städade, tvättade, gosade, sjöng, lekte och bakade muffins.
När de äldre två pojkarna kom hem fikade vi och sedan stack vi ut en liten tur i skogen. Jag blev rätt svettig av ansträngningen, men det var väldigt skönt ändå. Det är alltid skönare att vara ute när man är förkyld. Vi såg två grodor och en stor och väldigt fin korsspindel. 2½ dl lingon, 2½ dl blandade hallon och blåbär, en påse kantareller och två påsar blandsvamp ligger nu i frysen. Draken var så duktig, idag igen, och hjälpte mig att rensa.
Älsklingen fick tag på lammfärs – av någon anledning är det inte det lättaste här uppe – och vi kunde göra en av mina favvisrätter, en Köp hem 5 från 'Allt om mat'. Väldigt simpel, men ack så god! Lammfärs, stora vita bönor, purjo, feta, citron (och vitlök – men lägger man till det blir det ju inte 5).
Älsklingen hade sett räven nedåt älven när han gick för att klippa grenar åt Vitnos. Jag får minsann aldrig se räven, klagade jag, varpå Älsklingen travade ner med mig till älven igen för att visa. Men inte fick jag se någon räv. Bah!
Mer glamouröst än så är inte mitt liv, ha ha. Men faktum är att det räcker alldeles gott för mig - även utan räv.
Nu ska jag fortsätta med höstens Eurobulbbeställning.
Trollet och jag var hemma och städade, tvättade, gosade, sjöng, lekte och bakade muffins.
När de äldre två pojkarna kom hem fikade vi och sedan stack vi ut en liten tur i skogen. Jag blev rätt svettig av ansträngningen, men det var väldigt skönt ändå. Det är alltid skönare att vara ute när man är förkyld. Vi såg två grodor och en stor och väldigt fin korsspindel. 2½ dl lingon, 2½ dl blandade hallon och blåbär, en påse kantareller och två påsar blandsvamp ligger nu i frysen. Draken var så duktig, idag igen, och hjälpte mig att rensa.
Älsklingen fick tag på lammfärs – av någon anledning är det inte det lättaste här uppe – och vi kunde göra en av mina favvisrätter, en Köp hem 5 från 'Allt om mat'. Väldigt simpel, men ack så god! Lammfärs, stora vita bönor, purjo, feta, citron (och vitlök – men lägger man till det blir det ju inte 5).
Älsklingen hade sett räven nedåt älven när han gick för att klippa grenar åt Vitnos. Jag får minsann aldrig se räven, klagade jag, varpå Älsklingen travade ner med mig till älven igen för att visa. Men inte fick jag se någon räv. Bah!
Mer glamouröst än så är inte mitt liv, ha ha. Men faktum är att det räcker alldeles gott för mig - även utan räv.
Nu ska jag fortsätta med höstens Eurobulbbeställning.
fredag 21 augusti 2009
Vargen
Världens bästa Arleta sjunger 'O Lykos' (Vargen)
Klockan är tolv
Det är de galnas timma
Αρλέτα - Ο Λύκος
Klockan är tolv
Det är de galnas timma
Αρλέτα - Ο Λύκος
Priviligerad
Jag har sjukskrivit mig.
Det är första gången på åtta år som jag får vara hemma och vara sjuk, utan att tvingas plugga eller ta hand om barn.
Vilken lyx!
Det är första gången på åtta år som jag får vara hemma och vara sjuk, utan att tvingas plugga eller ta hand om barn.
Vilken lyx!
torsdag 20 augusti 2009
Flöde
Jag har haft ont i halsen sedan i söndags. Ganska ordentligt ont har jag haft, men det har stannat därvid. Till idag. I morse började jag känna mig täppt och jag hade problem med att orka upp de två trapporna till AT-centrum när jag kom till lasarettet.
Under dagen har jag blivit stadigt sämre, så till slut skickades jag hem. Jag lyckades inte bli av med morgondagens jour helt och hållet, men käre kollegan P lovade ta 16-23. Jag tänkte att det kanske kan vara ok att gå 11-16, bara fem timmar. Dels får jag - som är så sketarädd för akuten - smyga igång lite, med bara fem timmar, dagtid, en vardag, dels kändes det rimligt att orka med det. Men nu börjar jag undra. Näsan rinner konstant, liksom ögonen, och tårarna droppar ner i knäet.
Inte för att jag längtade till akuten, men det känns då etter värre att göra sin första kirurgjour en lördag, 11-23. Nästa lördag, närmare bestämt. Blä!
Under dagen har jag blivit stadigt sämre, så till slut skickades jag hem. Jag lyckades inte bli av med morgondagens jour helt och hållet, men käre kollegan P lovade ta 16-23. Jag tänkte att det kanske kan vara ok att gå 11-16, bara fem timmar. Dels får jag - som är så sketarädd för akuten - smyga igång lite, med bara fem timmar, dagtid, en vardag, dels kändes det rimligt att orka med det. Men nu börjar jag undra. Näsan rinner konstant, liksom ögonen, och tårarna droppar ner i knäet.
Inte för att jag längtade till akuten, men det känns då etter värre att göra sin första kirurgjour en lördag, 11-23. Nästa lördag, närmare bestämt. Blä!
onsdag 19 augusti 2009
Gosetroll
Pinky PonkTrollungen var bedårande i morse. Av sin storebror har han lärt sig att man ska springa och hämta en butt när man ser en insekt. Storebrodern tycker nämligen att insekter (och andra kryp, förvisso) ska infångas och förvaras i burk, och utövar denna sport så till den milda grad att mitt burkförråd så gott som alltid är kraftigt decimerat, trots att jag fyller på med nya stup i kvarten. Och lillebrodern vill naturligtvis göra likadant. Ser han ett kryp, så springer han iväg och hämtar en butt. Eller ett lock. Det är inte så noga. Jag har aldrig sett honom få tag på något. Däremot brukar han ofta leka ut de kryp hans storebror infångat, för det är ju så roligt att kasta buttar i ner för trappan, eller ut genom dörren. Eller nått.
Nå väl, i morse stod Trollungen framför TVn och tittade storögt på I drömmarnas trädgård. Han gillar det. Med jämna mellanrum sa han Hämta burken! Hämta burken! Och rätt var det var sprang han ut i köket, hämtade en butt i lådan, sprang fram till TVn tryckte burken emot och försökte fånga de små figurerna. Det gick inget vidare. Det heller.
Han var så rasande söt där han stod :)
Nå väl, i morse stod Trollungen framför TVn och tittade storögt på I drömmarnas trädgård. Han gillar det. Med jämna mellanrum sa han Hämta burken! Hämta burken! Och rätt var det var sprang han ut i köket, hämtade en butt i lådan, sprang fram till TVn tryckte burken emot och försökte fånga de små figurerna. Det gick inget vidare. Det heller.
Han var så rasande söt där han stod :)
tisdag 18 augusti 2009
Opdag
Jodå, samma barnsliga njutning av lukten av sterilium, av att bli påklädd, av att få assistera. En mastektomi med axillarutrymning och två sektor med sentinel node (friska körtlar i bägge fallen). En utskrivning och två gamla epikriser betade jag också av. Jag ska tillstå att jag, uhrm, lagt av mig när det gäller att sy, men jag kämpade på med så väl sub- som intrakutana, med en nålförarare som inte riktigt ville lyda och en vimsig hjärna som inte kunde komma ihåg vilket håll jag snurrade åt sist.
Ja, jag VET! Ibland måste jag bara få svänga mig med lite doktorska, jag har ju aldrig någon att prata jobb med. Känner man ett våldsamt behov att få termerna förklarade för sig kan man googla eller fråga. Annars är det bara att låta det gå in genom ena ögat och ut genom det andra och skynda vidare till nästa blogg :)
Ja, jag VET! Ibland måste jag bara få svänga mig med lite doktorska, jag har ju aldrig någon att prata jobb med. Känner man ett våldsamt behov att få termerna förklarade för sig kan man googla eller fråga. Annars är det bara att låta det gå in genom ena ögat och ut genom det andra och skynda vidare till nästa blogg :)
måndag 17 augusti 2009
Kir
Jorå, det ska nog gå det här. Fast för tillfället väljer jag att förtränga att jag ska gå jour på fredag. Jag är placerad i endokrinteamet. Hurra liksom! Endokrinkirurgi är väl det jag tycker är roligast, jag har bra erfarenhet av endokrinkirurger sedan tidigare och enligt uppgift ska det här teamet dessutom vara det bäst fungerande och mest sympatiska på mitt sjukhus.
Min handledare, en äldre överläkare, har tidigare inte givit något vidare intryck, men har idag visat sig vara trevlig och sympatisk och riktigt charmig där han sitter och skrockar med sin torra humor.
Jag tidigare hört av de andra AT-läkarna att det är så svårt att komma till på operationerna, eftersom det är för mycket folk, men jag är då uppsatt som assistent på fem av sex operationer. Det är förvisso sommarbemanning fortfarande, så det är väl risk för att det blir större trängsel längre fram. Under sommaren opereras bara cancerpatienter, så det är bröstcancrar alla de fem.
Jag minns min barnsliga förtjusning i att assistera under utbildningen, hur jag älskade att stå med endokrinkirurgerna och hur jag älskade lukten av sterilium. Vi får väl se om det känns lika trevligt imorgon. Jag måste bara lyckas tvinga i mig ordentligt med frukost. Och komma ihåg att ta stödstrumpor på mig. Heja mig!
Min handledare, en äldre överläkare, har tidigare inte givit något vidare intryck, men har idag visat sig vara trevlig och sympatisk och riktigt charmig där han sitter och skrockar med sin torra humor.
Jag tidigare hört av de andra AT-läkarna att det är så svårt att komma till på operationerna, eftersom det är för mycket folk, men jag är då uppsatt som assistent på fem av sex operationer. Det är förvisso sommarbemanning fortfarande, så det är väl risk för att det blir större trängsel längre fram. Under sommaren opereras bara cancerpatienter, så det är bröstcancrar alla de fem.
Jag minns min barnsliga förtjusning i att assistera under utbildningen, hur jag älskade att stå med endokrinkirurgerna och hur jag älskade lukten av sterilium. Vi får väl se om det känns lika trevligt imorgon. Jag måste bara lyckas tvinga i mig ordentligt med frukost. Och komma ihåg att ta stödstrumpor på mig. Heja mig!
söndag 16 augusti 2009
En till bra
Idag har vi varit på gårdsrunda i Säter. På första stället tjatade Trollet mest om att han ville se krokodilen - som var en sådan där trädgårds-”prydnad” i sköldpaddsdammen. Som förälder misströstar man ju en smula, när man släpar iväg ungarna för att se på djur och de inte alls har något sinne för vad de, enligt vuxenmallen, borde ägna sitt intresse åt.* Nå ja, han tyckte att grisarna, getterna och hästarna var rätt kul de med, för allan del, men lamorna gillade han av någon anledning inte.
På andra stället skrek han i alla fall lyckligt när han fick syn på höns, ankor och gäss, och kalkonen var rätt skojig den med. Ungarna fick spargrisar och ballonger och Draken vann tre kilo potatis på lotteri.
På vägen hem somnade Trollet i bilen och Älsklingen stannade till för att jag och Draken skulle få gå en sväng i skogen och titta efter svamp. Någon vidare svampskog var det inte, men medan vi gick där och spanade fick jag syn på något invid en stock som såg lite underligt ut. Men vad ÄR det där? tänkte jag En möglig gammal svamp, eller? Det såg ut som något med vindlingar, som en hjärna eller en murkla. Jag gick närmre och närmre och plötsligt flaxade det upp en stor fågel framför mig. Jag hann inte alls se hur den såg ut, men den mögliga svampen visade sig vara en fågelunge. Jag kallade till mig Draken och vi upptäckte att det låg fyra stycken i en rad, alldeles stilla. De var spräckliga med relativt långa näbbar och cirka femton centimeter långa (lita inte på mig, jag är dysmåttiker). Så förfärligt söta! Jag misstänker att det var morkullor, åtminstone stämmer det rätt bra med den här bilden. Det var ett mindre, rätt fuktigt skogsparti, inklämt mellan åkrarna.
Väl hemma grävde jag klart för granhäcken (!). Sedan blåste vi upp ett tiotal ballonger och ungarna härjade och lekte med dem tills bara en var osmälld och därefter stoppades de i badet. Trollet skrek som en stucken gris och fick halas upp ganska omgående. Nu håller jag på och snuttar honom till sömns. Sedan är det bara att packa ner skor, stetoskop, namnbricka och pennficka och bita i det sura äpplet igen. Schemat för de närmaste sju veckorna innefattar en fredagskvällsjour, två lördagar med 12-timmarsjourer, en dagjoursvecka och en kvällsjoursvecka. Åh, vad jätteroooligt! Inte.
* När vi var i Orsa björnpark blev han alldeles till sig i trasorna och skrek lyckligt när han fick syn på alla måsar som kom flygande och skränande när björnarna utfodrades. Resten brydde han sig inte så mycket om. Draken var, vid sitt första Kolmårdenbesök, mest intresserad av de stora affischerna med tigrar på. Själv påstås jag ha suttit och tittat på duvorna efter att mina ömma föräldrar med mycken möda och stort besvär släpat mig upp för Skansens backar för att jag skulle få se på björnungarna.
På andra stället skrek han i alla fall lyckligt när han fick syn på höns, ankor och gäss, och kalkonen var rätt skojig den med. Ungarna fick spargrisar och ballonger och Draken vann tre kilo potatis på lotteri.
På vägen hem somnade Trollet i bilen och Älsklingen stannade till för att jag och Draken skulle få gå en sväng i skogen och titta efter svamp. Någon vidare svampskog var det inte, men medan vi gick där och spanade fick jag syn på något invid en stock som såg lite underligt ut. Men vad ÄR det där? tänkte jag En möglig gammal svamp, eller? Det såg ut som något med vindlingar, som en hjärna eller en murkla. Jag gick närmre och närmre och plötsligt flaxade det upp en stor fågel framför mig. Jag hann inte alls se hur den såg ut, men den mögliga svampen visade sig vara en fågelunge. Jag kallade till mig Draken och vi upptäckte att det låg fyra stycken i en rad, alldeles stilla. De var spräckliga med relativt långa näbbar och cirka femton centimeter långa (lita inte på mig, jag är dysmåttiker). Så förfärligt söta! Jag misstänker att det var morkullor, åtminstone stämmer det rätt bra med den här bilden. Det var ett mindre, rätt fuktigt skogsparti, inklämt mellan åkrarna.
Väl hemma grävde jag klart för granhäcken (!). Sedan blåste vi upp ett tiotal ballonger och ungarna härjade och lekte med dem tills bara en var osmälld och därefter stoppades de i badet. Trollet skrek som en stucken gris och fick halas upp ganska omgående. Nu håller jag på och snuttar honom till sömns. Sedan är det bara att packa ner skor, stetoskop, namnbricka och pennficka och bita i det sura äpplet igen. Schemat för de närmaste sju veckorna innefattar en fredagskvällsjour, två lördagar med 12-timmarsjourer, en dagjoursvecka och en kvällsjoursvecka. Åh, vad jätteroooligt! Inte.
* När vi var i Orsa björnpark blev han alldeles till sig i trasorna och skrek lyckligt när han fick syn på alla måsar som kom flygande och skränande när björnarna utfodrades. Resten brydde han sig inte så mycket om. Draken var, vid sitt första Kolmårdenbesök, mest intresserad av de stora affischerna med tigrar på. Själv påstås jag ha suttit och tittat på duvorna efter att mina ömma föräldrar med mycken möda och stort besvär släpat mig upp för Skansens backar för att jag skulle få se på björnungarna.
lördag 15 augusti 2009
Bra dag
Riktigt, riktigt kaffe i morse. I Dalarna går det inte att få tag på något schysst kaffe. Svindyra små påsar i specialaffärerna innehåller små tråkiga, matta bönor. Det var en lisa att äntligen få hem ett par kilo från Sibyllan.
Sedan ut och gräva för granhäcken. Nu är 5/7 avklarade.
Igår hade Älsklingen med sig thaimat hem, eftersom Draken bett om det. Två lådor, med tre små rätter i vardera, visade sig vara så väl tilltagna att vi hade en hel låda kvar, efter att ha ätit tre stycken av maten. Den kvarvarande åt vi till lunch.
Sedan åkte vi ut i skogen. Två liter blek taggsvamp, en liter kantareller och sex deciliter hallon. Det var väl inte så illa pinkat för en liten tur i främmande skog med ett Troll som ville bli buret i princip hela tiden. Draken och jag hittade skelettet efter en rovfågel.
Kaffe och cognac vid hemkomsten.
Draken var jätteduktig och hjälpte mig att rensa svamp. Det gick fort, fort tack vare honom. Nu har vi fyra påsar svamp till höstens skav och grytor och två buttar hallon i frysen.
Sedan åt vi nybakad focaccia, tzatziki, tomater, feta, salami, paprika och oliver och drack vin.
Nu ska jag gå ner till Älsklingen och äta lite gottisar innan jag går och lägger mig och läser. Jag är så innerligt glad över att jag äntligen kan läsa igen.
Sedan ut och gräva för granhäcken. Nu är 5/7 avklarade.
Igår hade Älsklingen med sig thaimat hem, eftersom Draken bett om det. Två lådor, med tre små rätter i vardera, visade sig vara så väl tilltagna att vi hade en hel låda kvar, efter att ha ätit tre stycken av maten. Den kvarvarande åt vi till lunch.
Sedan åkte vi ut i skogen. Två liter blek taggsvamp, en liter kantareller och sex deciliter hallon. Det var väl inte så illa pinkat för en liten tur i främmande skog med ett Troll som ville bli buret i princip hela tiden. Draken och jag hittade skelettet efter en rovfågel.
Kaffe och cognac vid hemkomsten.
Draken var jätteduktig och hjälpte mig att rensa svamp. Det gick fort, fort tack vare honom. Nu har vi fyra påsar svamp till höstens skav och grytor och två buttar hallon i frysen.
Sedan åt vi nybakad focaccia, tzatziki, tomater, feta, salami, paprika och oliver och drack vin.
Nu ska jag gå ner till Älsklingen och äta lite gottisar innan jag går och lägger mig och läser. Jag är så innerligt glad över att jag äntligen kan läsa igen.
torsdag 13 augusti 2009
Trädgårdsblogg
Jo... urhm... alltså... det finns en trädgårdsblogg också. Jag skaffade den för att jag ville dokumentera trädgårdens framväxt ur gräsöknen, och hade misslyckats totalt med att sköta detta i pappersform. Den är tämligen tråkig för utomstående, med - mestadels - rabblande av växter som inköpts och planterats och vilka som står var. Det har jag i alla fall lärt mig under mina år, att det kommer man inte ihåg.
Man får naturligvis titta in där om man vill, och i synnerhet får man gärna läsa dagens avsked till en trädgård som en gång fanns.
Invid älven
Man får naturligvis titta in där om man vill, och i synnerhet får man gärna läsa dagens avsked till en trädgård som en gång fanns.
Invid älven
Rumpetrollen
Trots mina farhågor gick det faktiskt bra med våra grodyngel. De växte och växte, och allt eftersom de blev större blev de mer och mer förtjusta i fiskmat. Trollungen älskade att mata dem, och det var ett sjå att hindra honom från att ta nävvis med fiskmat och slänga i backen.
Mata gungel! Mata tollen! ropade han förtjust så fort han klev upp och sedan åtminstone 20 gånger per dag.
Till slut blev fler och fler av dem till små grodor som hoppade upp på grenar och stenar och vidare ner i gräset. I början lyfte vi dem tillbaka ner i backen när vi hittade dem där i gräset, innanför pallkragarna. Men så lärde de sig hitta ut genom springorna och försvann en efter en. Det var väl inte helt optimalt. De borde nog ha transporterats ner till bäcken eller älven, men nu blev det som det blev. Jag tröstar mig med att det var så himla fuktigt av allt regnande, att de rimligen borde ha en chans att ta sig till vatten utan att riskera att torka på vägen. Bara ett enda dött litet rumpetroll hittade jag i backen när jag städade ur. En av ett trettiotal, det var väl inte så tokigt?!
Gungel hoppa väg! konstaterar Trollet med jämna mellanrum. Jo, nu har de hoppat iväg. Och ersatts av något annat spännande, ha ha :)
Mata gungel! Mata tollen! ropade han förtjust så fort han klev upp och sedan åtminstone 20 gånger per dag.
Till slut blev fler och fler av dem till små grodor som hoppade upp på grenar och stenar och vidare ner i gräset. I början lyfte vi dem tillbaka ner i backen när vi hittade dem där i gräset, innanför pallkragarna. Men så lärde de sig hitta ut genom springorna och försvann en efter en. Det var väl inte helt optimalt. De borde nog ha transporterats ner till bäcken eller älven, men nu blev det som det blev. Jag tröstar mig med att det var så himla fuktigt av allt regnande, att de rimligen borde ha en chans att ta sig till vatten utan att riskera att torka på vägen. Bara ett enda dött litet rumpetroll hittade jag i backen när jag städade ur. En av ett trettiotal, det var väl inte så tokigt?!
Gungel hoppa väg! konstaterar Trollet med jämna mellanrum. Jo, nu har de hoppat iväg. Och ersatts av något annat spännande, ha ha :)
Just detta troll tillhör dock inte årets kull
onsdag 12 augusti 2009
Undrens tid
Ytterligare en kortis. Denna om 200 sidor. Jag brukar verkligen inte läsa kärleksromaner, men nog var den här väl värd ett par timmar. Och kanske var det inte någon typisk kärleksroman. Jag vet inte riktigt, för jag brukar ju inte läsa några :)
Först kommer du att le
och sedan kommer du att gråta
- kom inte och säg att jag inte varnat dig.
Först kommer du att le
och sedan kommer du att gråta
- kom inte och säg att jag inte varnat dig.
Motorsågsmassakern, typ
Jag har slutat att läsa deckare. Och se på deckare. Ja, bortsett från Alexander McCall Smiths böcker om Mma Ramotswe då - fast varför de sorteras in under 'deckare' förstår jag inte riktigt. Morden i Midsomer klarar jag också av. Trots att folk dör till höger och vänster och varje avsnitts mördare brukar hinna med ett ansenligt antal offer, känns det rätt småtrevligt och puttrigt, det hela. Och till skillnad från vissa andra har jag inte alls svårt för fru Barnaby, ha ha.
I övrigt känns det som om deckare har blivit en tävling om vem som kan skapa den mest utstuderade, långdragna, vidriga, tortyrorgien med mesta möjliga lidande och ångest hos offren. Jag mår illa av eländet. Vari ligger njutningen med att läsa sida upp och sida ner om utdragen dödsångest, smärta, kränkningar och sargade kroppar?
Tidigare i somras tänkte jag att jag skulle låna några talböcker som jag skulle lyssna på samtidigt som jag handarbetade. Jag fann Orhan Pamuks ”Snö”. Finemang! tänkte jag Den här blir bra. Redan andra CDn var en evighetslångt utdragen skildring av en man som skulle skjutas och hans dödsångest. Till slut stängde jag av och återlämnade boken. Sedan kom jag av mig med både boklyssnande och handarbete.
I övrigt känns det som om deckare har blivit en tävling om vem som kan skapa den mest utstuderade, långdragna, vidriga, tortyrorgien med mesta möjliga lidande och ångest hos offren. Jag mår illa av eländet. Vari ligger njutningen med att läsa sida upp och sida ner om utdragen dödsångest, smärta, kränkningar och sargade kroppar?
Tidigare i somras tänkte jag att jag skulle låna några talböcker som jag skulle lyssna på samtidigt som jag handarbetade. Jag fann Orhan Pamuks ”Snö”. Finemang! tänkte jag Den här blir bra. Redan andra CDn var en evighetslångt utdragen skildring av en man som skulle skjutas och hans dödsångest. Till slut stängde jag av och återlämnade boken. Sedan kom jag av mig med både boklyssnande och handarbete.
tisdag 11 augusti 2009
Kliv över och kom till mig...
... bland klöver och timotej
Man tänker inte på klöver som en doftande blomma. Inte jag i alla fall. Ändå finns det inte mycket som kan mäta sig med doften av en klöveräng. Jag blir lika förundrad varje gång. Men vad ÄR det som doftar? Och så insikten Ja visst ja!
De ljuvligaste dofterna för mig är nog dessa:
Ja, och så Draken, Trollet och Älsklingen förstås. Men det är ju på ett lite annorlunda plan, tycker jag.
(Och så fort jag har postat det här så kommer jag säkert på minst tio till, som absolut borde varit med)
måndag 10 augusti 2009
Läst
Som bekant är jag förtjust i korta böcker. Den här är på 120 sidor. Jag hade inte hört talas om den tidigare då jag fann den i bokhyllan hemma hos Pappa. Den fick följa med hem. En säregen och förtjusande liten sak.
Trots att hans far tänkt sig en lysande militär karriär för hans del, hade Hervé Joncour till slut kommit att tjäna sitt uppehälle genom ett ovanligt yrke som, ironiskt nog, hade något så mjukt och behagligt över sig att dess kvinnliga framtoning inte helt gick att dölja.
För att tjäna sitt uppehälle handlade Hervé Joncour med silkesmaskar.
Olivia
Olivia är kvar hos oss. Vi ville vänta med att lämna henne tills svägerskan åkt ifrån svärföräldrarna. Sedan skulle vi själva bort, och Farmor skulle hit och passa katterna. Då var det lika bra att hon var kvar.
Sedan vi kom hem har Olivia verkat tryggare och nöjdare. Hon har varit inne mycket mer, varit mindre skygg och mer kelig och hon har än så länge inte kissat. Ifall det nu, mot förmodan, skulle vara så att det är på väg att vända, så vore det ju hemskt att skicka iväg henne. Hon får stanna någon vecka till, så får vi se hur det utvecklas.
lördag 8 augusti 2009
Nonooos
Vår gotlandskanin Vitnos är fantastisk. Maken till kavat och trevlig kanin får man leta efter. Han är nyfiken, sällskaplig och tämligen orädd. Han är uppenbart förtjust i katterna. Hoppar efter dem när de kommer och nosar genom gallret. Katterna nosar tillbaka och stryker sig mot honom. När vi – och i synnerhet Älsklingen – kommer ut, hoppar han runt, runt runt i hagen och verkar tydligt glad och nöjd över sällskapet.
Han är köpt från en kvinna med genbank, men är inte märkt. Vi tyckte inte det var nödvändigt, eftersom vi ändå inte planerar att avla. Gotlandskaninen är en lantras, och har alltså inte avlats fram för att vara söt, utan hållits för att den varit tålig, lätthållen och givit lättproducerat köttillskott.
Vi ska dock inte äta upp Vitnos, utan har honom för att vi tycker att han är söt och trevlig. Nonooos är vad Trollet kallar honom.
Han är köpt från en kvinna med genbank, men är inte märkt. Vi tyckte inte det var nödvändigt, eftersom vi ändå inte planerar att avla. Gotlandskaninen är en lantras, och har alltså inte avlats fram för att vara söt, utan hållits för att den varit tålig, lätthållen och givit lättproducerat köttillskott.
Vi ska dock inte äta upp Vitnos, utan har honom för att vi tycker att han är söt och trevlig. Nonooos är vad Trollet kallar honom.
fredag 7 augusti 2009
Ingen vill veta var du köpt din tröja
Nu känns det väldigt jobbigt igen. Jag känner mig både sviken och sårad ända in i märgen.
Inskolning
Vi sökte dagisplats till Trollet. Vi fick dagmamma. Det är helt ok. Draken och han skulle i alla fall inte vara nära varandra, eftersom dagis ligger på ena sidan stora vägen och lekis och fritids på andra. Dagmamman är en bastant finska med tämligen brett gangsmål. Hon bor på en gård i äldre delen av grannbyn. Hon har två katter och det finns höns, hästar och får nära inpå som barnen brukar gå och hälsa på. Det är tre dagmammor i byn som samarbetar. Jag tror att det kommer att bli jättebra.
Just nu håller jag på med inskolning, och jag lämnade för en stund sen en hysteriskt skrikande Trollunge i dagismammans famn. Jag ska snart åka tillbaka och hämta honom. Han har blivit så extremt mammig under sommaren. Igår satt han i mitt knä hos dagmamman och rabblade oavbrutet och lätt hysteriskt Mamma bära ungen! Mamma bära ungen! samtidigt som han riktigt klamrade sig fast vid mig. Han hade skrikit rätt bra igår när jag gick, men sedan lekt fint i sandlådan med de andra barnen, och när jag kom och hämtade såg han så tillfreds ut där han stod och grävde och åkte rutschkana.
Just nu håller jag på med inskolning, och jag lämnade för en stund sen en hysteriskt skrikande Trollunge i dagismammans famn. Jag ska snart åka tillbaka och hämta honom. Han har blivit så extremt mammig under sommaren. Igår satt han i mitt knä hos dagmamman och rabblade oavbrutet och lätt hysteriskt Mamma bära ungen! Mamma bära ungen! samtidigt som han riktigt klamrade sig fast vid mig. Han hade skrikit rätt bra igår när jag gick, men sedan lekt fint i sandlådan med de andra barnen, och när jag kom och hämtade såg han så tillfreds ut där han stod och grävde och åkte rutschkana.
torsdag 6 augusti 2009
Allt i ett
Egentligen var det ju så här jag ville ha det. Jag ville ha möjlighet att posta både text och bilder, det var därför jag till slut skaffade en plats på Fallfrukt som Bastet. För bildbehovet. När jag läste igenom en del av mina gamla texter från Dagbok Direkt, i samband med att jag skulle spara ner allt, minns jag hur jag i början av min Hypo-tid saknade att under dagen kunna göra små korta uppdateringar på bara några rader. Det kändes konstigt att göra så på Hypo, eftersom det innebar att man ”spammade” hela förstasidan med sina inlägg. Jag mindes också hur noga jag var, i början av min dagbokstid, att inte skriva längre texter än att man kunde läsa dem på skärmen utan att scrolla. På Hypo blev mina texter längre och längre, och jag förstår inte att folk orkade läsa dem. Jag tycker själv att det är rätt jobbigt att läsa långa texter på skärm. Här kommer jag att kunna få fördelarna med alla tre ställena. Något behov av många läsare har jag inte längre. Jag ska – om än mycket skamset – medge att jag njöt av hur mitt läsartal mångdubblades när jag gick från DD till Hypo, och nog kändes det förunderligt att på slutet vara den mest lästa på hela Hypo de perioder crackgrrl inte skrev där - hon hade minst hundra fler läsare per text. Men nu är det inte viktigt längre. Det viktiga är att jag får skriva. Jag behöver det. Någon dagbok i pappersform har jag aldrig lyckats upprätthålla, men av någon anledning fungerar det att skriva på nätet och hålla det igång. Jag kommer vara mycket noga med vilka jag lämnar ut den här adressen till. Och förresten lär det inte vara särskilt många som är intresserade av att få den.
Igår
Igår katapultade jag mig från Hypodea och Fallfrukt. Från Dagbok Direkt gick det inte att katapulta sig. Jag har skrivit till webansvarig och bett honom ta bort mig, men jag tror att han har semester.
Orsaken var ett jättegräl på Hypodea, där det framkom att ett flertal skribenter har värderingar som ligger så långt ifrån mina egna att jag tycker att det är direkt obehagligt att vara i närheten av dem – om man nu kan kalla det så när det handlar om nätet. Jag ville inte finnas tillgänglig för dessa personer längre. Inte för att jag tror att de är intresserade av mig, men för mitt eget välbefinnande och min känsla av trygghet. Jag räknar inte med att behöva ha att göra med sådana människor här. Dylika personer kan omöjligen lockas av min blogg.
Igår brände sorgen saltsyra i halsen och salt vatten under ögonlocken. Idag känns det bättre. Redan igår kväll beslutatde jag mig för att starta den här bloggen. Jag har skrivit dagbok som Scylla/Skylla i sju år. Varför skulle jag sluta med det?
När jag tittar in på Hypodea så vet jag att jag gjorde rätt. När jag ser hur det kvittras i kommentarsfälten, till höger och vänster, och i synnerhet till de personer jag knappt klarar av att ha att göra med, så vet jag att jag inte hör hemma där. Nu får det här bli hemma.
Orsaken var ett jättegräl på Hypodea, där det framkom att ett flertal skribenter har värderingar som ligger så långt ifrån mina egna att jag tycker att det är direkt obehagligt att vara i närheten av dem – om man nu kan kalla det så när det handlar om nätet. Jag ville inte finnas tillgänglig för dessa personer längre. Inte för att jag tror att de är intresserade av mig, men för mitt eget välbefinnande och min känsla av trygghet. Jag räknar inte med att behöva ha att göra med sådana människor här. Dylika personer kan omöjligen lockas av min blogg.
Igår brände sorgen saltsyra i halsen och salt vatten under ögonlocken. Idag känns det bättre. Redan igår kväll beslutatde jag mig för att starta den här bloggen. Jag har skrivit dagbok som Scylla/Skylla i sju år. Varför skulle jag sluta med det?
När jag tittar in på Hypodea så vet jag att jag gjorde rätt. När jag ser hur det kvittras i kommentarsfälten, till höger och vänster, och i synnerhet till de personer jag knappt klarar av att ha att göra med, så vet jag att jag inte hör hemma där. Nu får det här bli hemma.
Skylla/Scylla
Jag kan bara inte låta henne försvinna. Hon har trots allt funnits i sju år. Hon var jag var hon. Är.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
