En till bra

Idag har vi varit på gårdsrunda i Säter. På första stället tjatade Trollet mest om att han ville se krokodilen - som var en sådan där trädgårds-”prydnad” i sköldpaddsdammen. Som förälder misströstar man ju en smula, när man släpar iväg ungarna för att se på djur och de inte alls har något sinne för vad de, enligt vuxenmallen, borde ägna sitt intresse åt.* Nå ja, han tyckte att grisarna, getterna och hästarna var rätt kul de med, för allan del, men lamorna gillade han av någon anledning inte.

På andra stället skrek han i alla fall lyckligt när han fick syn på höns, ankor och gäss, och kalkonen var rätt skojig den med. Ungarna fick spargrisar och ballonger och Draken vann tre kilo potatis på lotteri.

På vägen hem somnade Trollet i bilen och Älsklingen stannade till för att jag och Draken skulle få gå en sväng i skogen och titta efter svamp. Någon vidare svampskog var det inte, men medan vi gick där och spanade fick jag syn på något invid en stock som såg lite underligt ut. Men vad ÄR det där? tänkte jag En möglig gammal svamp, eller? Det såg ut som något med vindlingar, som en hjärna eller en murkla. Jag gick närmre och närmre och plötsligt flaxade det upp en stor fågel framför mig. Jag hann inte alls se hur den såg ut, men den mögliga svampen visade sig vara en fågelunge. Jag kallade till mig Draken och vi upptäckte att det låg fyra stycken i en rad, alldeles stilla. De var spräckliga med relativt långa näbbar och cirka femton centimeter långa (lita inte på mig, jag är dysmåttiker). Så förfärligt söta! Jag misstänker att det var morkullor, åtminstone stämmer det rätt bra med den här bilden. Det var ett mindre, rätt fuktigt skogsparti, inklämt mellan åkrarna.

Väl hemma grävde jag klart för granhäcken (!). Sedan blåste vi upp ett tiotal ballonger och ungarna härjade och lekte med dem tills bara en var osmälld och därefter stoppades de i badet. Trollet skrek som en stucken gris och fick halas upp ganska omgående. Nu håller jag på och snuttar honom till sömns. Sedan är det bara att packa ner skor, stetoskop, namnbricka och pennficka och bita i det sura äpplet igen. Schemat för de närmaste sju veckorna innefattar en fredagskvällsjour, två lördagar med 12-timmarsjourer, en dagjoursvecka och en kvällsjoursvecka. Åh, vad jätteroooligt! Inte.


* När vi var i Orsa björnpark blev han alldeles till sig i trasorna och skrek lyckligt när han fick syn på alla måsar som kom flygande och skränande när björnarna utfodrades. Resten brydde han sig inte så mycket om. Draken var, vid sitt första Kolmårdenbesök, mest intresserad av de stora affischerna med tigrar på. Själv påstås jag ha suttit och tittat på duvorna efter att mina ömma föräldrar med mycken möda och stort besvär släpat mig upp för Skansens backar för att jag skulle få se på björnungarna.