Olivia är kvar hos oss. Vi ville vänta med att lämna henne tills svägerskan åkt ifrån svärföräldrarna. Sedan skulle vi själva bort, och Farmor skulle hit och passa katterna. Då var det lika bra att hon var kvar.
Sedan vi kom hem har Olivia verkat tryggare och nöjdare. Hon har varit inne mycket mer, varit mindre skygg och mer kelig och hon har än så länge inte kissat. Ifall det nu, mot förmodan, skulle vara så att det är på väg att vända, så vore det ju hemskt att skicka iväg henne. Hon får stanna någon vecka till, så får vi se hur det utvecklas.
4 kommentarer:
Då håper eg at det verkeleg vender. Ein blir så glad i desse kattane.
Hon är så VACKER. Jag är ju, inte helt överraskande, ohemult svag för svarta katter.
/Siv
Håller tummarna för att det verkligen är på väg att vända!
Klia henne lite bakom örat från en namne! :
/Fallfrukts-Olivia
Åh. Jag vill också ha en så fin katt, eller två... fast det vill jag ju inte. Jag menar att jag vill ha ett liv som rymmer en katt, eller två. Nu. Eller gärna redan igår. Tack.
Skicka en kommentar