Mata gungel! Mata tollen! ropade han förtjust så fort han klev upp och sedan åtminstone 20 gånger per dag.
Till slut blev fler och fler av dem till små grodor som hoppade upp på grenar och stenar och vidare ner i gräset. I början lyfte vi dem tillbaka ner i backen när vi hittade dem där i gräset, innanför pallkragarna. Men så lärde de sig hitta ut genom springorna och försvann en efter en. Det var väl inte helt optimalt. De borde nog ha transporterats ner till bäcken eller älven, men nu blev det som det blev. Jag tröstar mig med att det var så himla fuktigt av allt regnande, att de rimligen borde ha en chans att ta sig till vatten utan att riskera att torka på vägen. Bara ett enda dött litet rumpetroll hittade jag i backen när jag städade ur. En av ett trettiotal, det var väl inte så tokigt?!
Gungel hoppa väg! konstaterar Trollet med jämna mellanrum. Jo, nu har de hoppat iväg. Och ersatts av något annat spännande, ha ha :)
Just detta troll tillhör dock inte årets kull
4 kommentarer:
Första gången jag hörde vad grodyngel heter på norska var när en norsk tjej på min högskola berättade att hon tittat på ett naturprogram i SVT. Hon hade suttit i soffan och fnissat för sig själv över svenskarnas fåniga namn på grodyngel... tills hon plötsligt insåg vad de heter på hennes eget språk, varpå hon började skratta ännu mer! RUMPETROLL, liksom. Que? :D (Jag tycker att det är en så fin och rolig liten anekdot. Och så illustrerar den lite hur vi ersätter ord med en betydelse och glömmer bort dess konstruktion... intressant, tycker nörd som jag. :)
imseh: Rumpetroll är nog det sötaste ordet jag vet. Och talljoxar :)
Och jag kan också vara rätt nördig på den fronten :)
HETER det rumpetroll på norska allså? Underbart. Förresten tror jag inte att dom måste vara i närheten av vatten när dom blivit grodor. På Smålandsprärien fanns det grodor över-överallt, såna där små, både vid badsjön och i skogen, hur dom nu kunde ha tagit sig dit. Bara det finns fukt och skugga så?
Susanne: Jo men visst! :) Rumpetroll heter det. Och jag är helt kär i ordet. Vi använder det ofta i familjen, förmodligen oftare än grodyngel.
Vill minnas att jag läst någonstans att man ska släppa gungel där man tagit dem, för att de sedan letar sig tillbaka till samma ställe när de ska leka.
Skicka en kommentar