På sju år

Så här lite har jag inte skrivit på sju år. Det känns konstigt. Snart börjar min semester. Kanske blir det förändring då.

Så gärna

Jag vill så gärna skriva. Jag har så mycket tankar och funderingar. Det händer så mycket på jobbet. Men jag har bara inte tid, och ingen ork heller.

Men snart tror jag att jag får.

Jisses!

Inte visst jag att tovsippa (Anemone sylvestris) var så jäkla invasiv. Suck! De sticker till och med upp i andra växter, i fjärilsviolen och i fjädernejlikan, bland annat. Jag har börjat flytta dem. De får vara i den bliviande hönsgården.

Idag har jag planterat en ginnalalönn (Acer tataricum ssp ginnala) och två aronior (Aronia melanocarpa) i hönsgården. Runt om har jag satt tre blå aklejor som stod i verandarabatten - där ska det vara mörkrött och vitt - några självsådda myskmalvor, stjärnflockor och (antar jag) vita hässleklockor. Jag klämde också ner en stor mängd självsådda blåklint som jag flyttat från flaggstångsrabatten.

I morgon ska jag försöka få ner flädern och druvflädern. Jag har redan grävt för dem. Behöver bara hämta en skottkärra stallgödsel från C. Runt dem tänker jag sätta resten av tovsipporna.

Note to self

Plocka inte ut ICD ur avliden patient då denna ligger på "lit de parade"!


Jisses!

Mera Böna

Vi var hos en fiskare också. En fiskare med rökeri. Jag köpte fyra kast böckling och en burk gudomligt god böcklingpastej.

På kvällen KBT:ade jag lite till. Tro det eller ej, men jag stod på scenen iklädd morgonrock, peruk och papiljotter och skrålade Mamma är lik sin mamma för full hals. Ja, vi var ett gäng som tilldelats detta pikanta uppdrag, så jag var inte ensam där uppe. Det var första gången jag sjöng inför folk och jag tänkte att det var lika bra att ta i ordentligt, för det brukar låta mindre illa då - konstigt nog. Det lät nog illa i alla fall. Jag som hela mitt liv konstant vägrat allt vad rollspel och uppträdande heter. Jag var glad över att jag hade druckit ett par glas vin till maten. Jag tror att det underlättade lite. På natten drömde jag mardrömmar om att jag var på fyllan och gjorde bort mig på allehanda sätt.

Du gamla du fria

Jo då, vi fick upp flaggan. Till slut. Sist i byn, eller nått.

Inte har jag hunnit hälften av det jag hade tänkt - som vanligt - men jag har i alla fall grävt ett potatisland och kört dit fyra skottkärror stallgödsel. Och så har jag grävt runt hela flaggstångsrabatten och framsidesrabatten. Som ett första steg. Sedan ska det rensas, gödslas och sås ettåringar. Jo, så sen är jag!

Jag är skandalöst otränad efter en vinter när jag i princip inte rört en fena. Ja, det var några skidturer då, förstås, men det står man sig inte på. Jag måste stanna och vila på vägen från C med hästskiten, för att jag blivit så svag. Gah! Jag har gått upp i vikt också och min hållning är en smärre katastrof. Jag räknar med att åtgärda det hela medelst grävning och körande av fullastade skottkärror. Ni anar inte hur många jag behöver. Åtminstone sjutton på övre delen - och det är den lilla.

Bönan

I veckan fick jag följa med vårdcentralen på konferensresa. Lyxigt värre att få bo på hotell en natt, alldeles alldeles ifred, inga barnaskrik, inga sparkar och inget sprattel, inga danska skallar.

Vi var ute vid Bönans fyr. Jo då, nog skulle jag upp, tänkte jag. Först när jag skulle påbörja klättringen kom jag på att jag ju faktiskt är höjdrädd. Jag KBT:ade mig upp på spagettiben. Nedför gick det konstigt nog bättre.

Fyren från andra sidan

Fyrmästarbostaden

Nere vid stranden växte havtornssnår och jag blev jagad av tärnorna. Jisses vad ilskna de var. Jag visste inte riktigt vilket håll jag skulle gå åt för att de skulle vara nöjda, var livrädd att råka trampa på någon liten krake, eller ett ägg, och skulle samtidigt försöka hålla koll på de ilskna föräldrarna. Ack!

Havtorn

Ningenaning

Sjöfartsverket äger stället

Kungens komediant

Jag tycker om Pleijel, gör jag. Ska naturligtvis läsa sista delen också. Men...

nu är det slutlyssnat i bilen. Åtminstone för ett halvår. Till vårdcentralen har jag så nära att jag inte hinner. Jag har tagit fram mina Taube-CD istället.

Marknad

Förra helgen var vi på Leksands medeltidsmarknad. Håhå jaja! Draken längtade väldans efter att få slåss med orcherna och en kompis skulle han få ta med sig. Jag lade lappar i killarnas fickor med våra mobilnummer. Om vi tappar bort varandra och ni blir rädda och ledsna, så ta fram lappen och gå till någon vuxen, så hjälper de er att ringa.

Det blev varmt och killarna tog av sig jackorna. Sedan sprang Trollet bort och medan vi letade efter honom försvann Draken. Trollet återfanns efter en stund. Lyckligt leende kom han emot mig. Draken var borta. Vi letade och letade. Kompis Gustav följde oss skärrad tätt i spåren. Det tog ett tag innan jag insåg att jag hade Drakens jacka med med mobilnummerna. Det började spöregna och vi försökte skyla oss, men trots regnjackor och paraply blev vi tämligen blöta.

Till slut fann Älsklingen en genomsur, rödgråten Drake. Vi fick på honom lite kläder och så skulle killarna gå och slåss med orcherna. De kom tillbaka rätt snabbt. Orcherna hade skrikit dem i öronen, sa de. Det var inte roligt. De ville till bilen.

Jag försökte övertala dem att vi skulle gå till bilen, byta till torra kläder och sedan gå och titta på tornerspelen. Det ville de inte. De hade givit upp. De satt i bilen och åt kex och Älsklingen, jag och Trollungen tittade på tornerspelen. Trollet ville klappa alla hästarna efteråt. De fick han. De stod snällt uppställda på rad.

Jag köpte ytterligare två tovade trollsländor med skimrande orgazavingar, som ska hänga i sovrummet. En vacker dag kanske jag får till min "skog" där inne. Därtill ett skimrande rakubränt doftkrus - ja, jag är svag för skimmer. Och så en mobil av ax och vallmofrökapslar av samma kvinna som jag köpte den underbara eternellkransen förra året. Hennes grejer är fantastiska.

Nä, det blev inga vidare bilder av riddarna, men några till ska få komma med här ändå.

Kolla, liksom! Handknuten grimma av några repstumpar, inget träns, inget betsel (ellevareheter). Nä, det är en unghäst, jag rider aldrig unghästar med betsel. Och jisses som han red! Det var inget trött lunkande där inte, jag lovar. Vad riddaren hette minns jag inte, men hästen var en appaloosa.

Riddare Bernhard den store

Riddare Lejongap

Herman av Rudbäcksdal

Nä, jag minns inte namnet.

Tja...

Jaa, vad skriver man när det blivit så här glest en längre tid, trots att en hel del inträffat? Börjar från nu och struntar i det som varit? Börjar från början och tar det pö om pö? Börjar från nu och går bakåt? Vem bryr sig egentligen? Mina texter är numera för mig och för den lilla tappra, trogna skara som, till min förundran, fortfarande läser, och inte för de 200-per-text-på-Hypo. Tiderna förändras. Jag antar att mitt skrivande förändrats också, sedan jag lämnade Hypo.

Psyk är avklarat. Öppenvårdsplaceringen trivdes jag så väl på att jag nästan funderade på om jag inte skulle bli psykiater trots allt. Haja vad pengar man skulle tjäna, ha ha! Jag tyckte så mycket om människorna som arbetade där och jag tyckte så mycket om mötena med patienterna. Jag bär dem med mig i mitt hjärta, i princip allihop.

Sista dagen bjöd jag på tårta. De sa att jag var välkommen tillbaka och jag sa att psykiatri blir det väl kanske inte, men jag kommer så väldigt gärna tillbaka och randar. De sa att jag fick. Jag saknar dem.