Kendama

När jag var inne på Spelexpertens hemsida för att beställa spel till julklapp åt barnen upptäckte jag rubriken Kendama. Aldrig hört talas om! Så jag klickade in och hittade sådana här. Verkade rätt kul, tyckte jag, och beställde till killarna. Vad gör man inte för att locka dem från datorn ett ögonblick?

Kendama är kul. Jäkligt kul. Så kul att jag var tvungen att gå in och beställa en åt mig. Min har svart kula, för att kunna skilja från killarnas blå respektive gröna.

Drakungen hävdar att jag är proffs. Njae, inte riktigt. Jag har kommit så långt att jag som bäst lyckats få kulan i stora koppen åtta gånger på raken. De andra basgrejerna har jag inte ens testat. En sak i taget!

Så här snitsiga är proffsen:

Sätergläntan

I söndags var det öppet hus på Sätergläntan. Det var första gången jag var där, skam å sägandes, så nära som jag bor och så länge som jag velat åka dit.

Det var så skönt att få gå runt i den vackra miljön full av skaparkraft och -lust och titta på hantverk.. Jag mötte en av bibliotekarierna här på kommunbiblioteket och en synnerligen trevlig kvinna från grannbyn som jag träffat några gånger i samband med Trädgårdsamatörernas träffar och pratade en stund med dem var. Bibliotekarien skjutsade jag hem också.

Man fick prova på att karda och spinna. Men det gjorde inte jag för det var upptaget där. Och så är jag ju lite blyg också, och travar inte fram hur som helst och ber att få prova. Lite synd.

Elevarbeten i form av vävda badlakan.

Eleverna hade fått som uppgift att designa och sy en kjol som skulle stämma med deras egen personlighet. Jag fastnade för den lilla dekorationen i bussarongens sprund.

Och här är en provväv av Jenny Olsson, i Gagnefkrus, daldräll och tuskaft. Så makalöst vacker.

Den här kudden kunde man köpa som materialsats i butiken. Jag blev väldigt sugen. Det var nog tur att jag inte hade något fungerande kort när jag var där. Jag nöjde mig med en tovad fågel och några kort.

Livets mirakel

Och solen sken över Puttkojan

Igår gick jag upp till Puttkojan. Uppför, uppför Ändlösbergsvägen. Först efter två kilometer kommer en liten platå om 20 meter kanske, följt av en liten uppförsbacke och 50 meter i svagt nedförslut. Sedan går det uppför igen, ytterligare dryga två kilometer, innan det planar ut. Fem kilometer är det totalt. Jag tog stavarna och gick i hyfsad fart uppför. Vid kojan stannade jag en stund och fikade, sedan stoppade jag stavarna i ryggsäcken och lustvandrade nedför.

En liten gräsulv såg jag. Ja, åtminstone antar jag att det är en gräsulv. Den var så liten mot vad de brukar vara när jag ser dem, men alla är vi barn i början.

I ett dike lekte grodorna. Jag hörde det kluckande ljudet genom knastret från mina steg och stavar i gruset och tänkte 'tjäder', stannade och spanade och lyssnade inåt skogen. När jag gav upp och råkade glida med blicken över diket så såg jag dem. Flera grodor och flera romsamlingar. Ha ha, ja där ser man hur bildad jag är, som inte kan höra skillnad mellan en groda och en tjäder :)

När jag hade lyckats krångla mig ner i diket och böjde mig fram för att försöka fota så lade telefon-#¤%&§¤# av. Suck! Jag måste skaffa nytt batteri. Efter att ha kämpat i tio år med en kamera-#¤%§¤# som slukade batterier så att den alltid gav upp antingen direkt eller alldeles för snart och jag konstaterat att jag inte hade tid och ork att försöka sätta mig in i vad jag skulle köpa mig för ny, så valde jag att skaffa en telefon med hyfsad kamera, så länge. Och nu börjar den också. Bläää!

Sedan var jag så sur att det inte blev någon särskilt lustfylld vandring - tills jag fick syn på en lysmasklarv och sedan en till och sedan många. Då blev jag glad igen. Och lite sur också, faktiskt, eftersom jag inte kunde fota mitt fynd. Jag har inte sett någon lysmask sedan jag var barn, för pass 40 år sedan, ingen lysande hona i alla fall.

Och så såg jag två ex av en hittills oidentifierad fjäril. Jag jobbar på det :) Och hemma på gården var en nässelfjäril.

Grönt är skönt!

Jag har aldrig haft gröna naglar förr. Verkligen! Jag har hållit mig i den röd-rosa skalan, kalla färger. Grönt är inte riktigt min färg. Tyvärr, för jag älskar grönt. Men så tyckte jag att jag måste matcha min nya sjal - som är betydligt mer rosa än som syns här. Nagellacket fanns redan i skåpet, inhandlat till Trollet, som vid något tillfälle tyckte att han absolut ville ha grönt nagellack. Nu är det jag som har grönt nagellack. Tjihooo!

Älskade höns!

Jo då, nog vill de gå ut även på vintern, mina pullor. Men så är de ju hedemoror också. Det är såpass mycket snö att de rimligen inte kan se något alls när de går i de uppskottade gångarna, mer än vita snöväggar och himlen ovanför. Här har de i alla fall tagit sig fram till förstukvisten. De hoppar gärna upp, jag antar att det är förhållandevis varmt och skönt på trägolvet. Och så bajsar de ner, de rackarna :)

Här om dagen hade de lyckats leta sig fram i snölabyrinterna ner till storhäggen, där vi matar vildfåglarna. Men haja vilket paradis! Alldeles fullt med nedskvätta frön.

Grammofonfågel

Jag har precis fått hem min nya tavla, som framtill i dagarna varit utställd på Borlänge bibliotek, och jag är så sketaglad över den :)

Magnus Kalitzki har gjort den, här är hans sida. Jag gillar hans grejer.

(Skulle man inte kunna slänga upp ett plank i trädgården och beställa en sidensvans av honom? Eller en nötskrika? En häger? Ja, nu när jag sitter här och drömmer och planerar trädgård, med många (hemliga) rum och så...)

Förresten är jag väldigt sugen på kolibrin också, men eftersom jag kommer att ha ganska stora utgifter framöver, så måste jag försöka hålla mig i herrans tukt och förmaning.

(Suck vad jag önskar att jag vore åtminstone en liten smula konstnärligt lagd själv)

Buminnen (No1). Morkullan

Att man kan bli så lycklig över att höra en morkulla! Vad är det egentligen med det där lätet som gör att man bara måste älska det? Särdeles vackert är det ju inte.

Jag var bara tvungen att beställa Morkullans öga.

(Va? Vad sa du? Tycker du att jag ska börja läsa alla de böcker som ligger i drivor här hemma istället för att köpa nya? Vafalls?!)

Tre trappor upp!

Den här sitter vid sista trappsteget, tre trappor upp. Jag blir lika glad och nöjd varje gång jag ser den.

Ja, det är lite fånigt :)

Fyndat på mässan

Den ni, med smör på!


Ja ja, fotot är inte så vackert. Jag var så exalterad att jag helt enkelt var tvungen att fota den redan på pendeltåget hem och här ligger den i mitt knä med min knallrosa jacka skymtande och vagnens lysrör som speglar sig i den blanka ytan.

Det är nästan så jag är rädd att jag ska bli gravid efter detta osannolika bärfisfynd ;)

Fadderbarn!

Äntligen kom jag till skott! Nu har vi fått ett fadderbarn via SOS Barnbyar. Hon heter Miatta, är nio år och bor i Bo i Sierra Leone.

Nu ska vi se om jag och ungarna kan lära oss lite mer om Sierra Leone.

Asimbonanga

Jag tror att det var på Facebook och inte här jag postade den här tidigare. Skulle det nu vara en dubblett (absurd stavning!) här, så får det så vara.

Asimbonanga (We have not seen him)
Asimbonang' uMandela thina (We have not seen Mandela)
Laph'ekhona (In the place where he is)
Laph'ehleli khona (In the place where he is kept)

(Observera hur lååång han är!)

Jag är så oändligt imponerad av denne man. En förlust, förvisso, men är man 95 år så har man kanske gjort sitt - och Mandela mer än de flesta. En stor, mycket stor, man.

Låten har jag varit ytterligt förtjust i ända sedan Johnny Clegg och Savuka var med i Jakobs stege, anno dazumal. Och körsångerskan... vilken röst!

Som en (mycket) fånig parentes måste jag nämna att jag förundrar mig lite över att Mandela var en sådan ytterligt stilig karl på ålderns höst. Han var ju inte särskilt stilig i sin ungdom, att döma av bilderna från tiden innan han blev fängslad.

Alla vägar bär till...

Den här går inte av för hackor kan jag intyga. Anbefalles!

Fotografiska

Fotografiska är mitt favoritmuseum tror jag. Inte för att jag egentligen kan något om fotografi, eller ser mig som någon som är särskilt intresserad av fotografi och inte för att jag har varit där så väldans många gånger, men de tre gånger jag varit där har det varit så lyckat och jag har känt mig så upplyftad lång tid efteråt. Dels för utställningarna, dels för att det är ett sådant härligt ställe. Cafeterian är underbar - med reservationen att den är så knökfull på helgerna att man knappt tar sig in - och utsikten därifrån, vid Stadsgårdskajen, är enastående. Butiken är trevlig och toaletterna helt fantastiska.

Jag gillar att se helt enkelt. Jag gillade histologi och att mikroskopera. Jag gillar röntgen och annan bilddiagnostik. Jag gillar foto, bild, skulptur, arkitektur, trädgård, växter, djur... bara för att jag tycker om att se, inte för att jag kan något om det, har någon slags förfinad smak eller ens kan skilja bra från dåligt, enligt gängse normer, i någon högre utsträckning.

Jag såg Maplethorpe - som jag förvisso sett tidigare, på Moderna tror jag.

Sedan såg jag Christer Strömholm - som jag förvisso sett tidigare, på Moderna tror jag :)

Och tack och lov för reklamtidningen Fotografiska som med jämna mellanrum kommer med Svenskan. (Ja, så vänstervriden jag nu blivit på gamla dar, så är Svenskan ändock landets bästa tidning). Tack vare Fotografiska upptäckte jag Ruud van Empel. Eller var den en artikel i SvD? Nå ja! Jag såg Ruud van Empel och jag är helt såld. Jag kan inte riktigt förklara det. Jag köpte boken - för en massa pengar, inte helt likt mig.

Nu har det kommit ett nytt nummer av Fotografiska. Och jag är såld igen. Pieter Hugo. Helt fascinerande och fullkomligt vidrigt. Jag bara måste se utställningen. Den här bilden är på omslaget, och jiiiiiiis, inte visste jag att hyenor är så stora och biffiga.

Ja, den här bilden är väl inte så vidrig, men googla ni på de andra, om ni inte redan känner till dem. Apokalyps.

Favvis av Maplethorpe (Va, ni hade väl inte väntat er något avklätt va?)

Strömholm

Van Empel

Promenad

I skogen finner jag övervuxna lämningar efter något människoskapat. Det är för symmetriskt, de mossbelupna stenarna för lika i storlek och form för att ha hamnat där av en slump. Mitt i allt växa några höga, grova tallar. De måste vara gamla. Och jag undrar vad som hände här för länge, länge sedan.

På vägen hem ligger en liten kopparödla på vägen. Den är vansinnigt söt och den låter mig komma alldeles nära.

Jag fick ett!

Fick och fick, jag ropade in ett. Löven från Liljevalchs utställning Hemslöjden 100 år såldes på Tradera med sluttid nu ikväll.

Jag tyckte att det här var skojsigt, och så gillar jag ju fåglar :)

Barbro Löfvenholm har gjort det och bilderna är helt enkelt nallade av säljaren.

Och pengarna går till Vi-skogen. Kan det bli bättre?!

I regn

Det har regnat i princip hela dagen.

I kvällningen tog jag mig en promenad. Trots regnjacka och stövlar var jag rätt blöt när jag kom in.

Min psykolog* har givit mig i läxa att se till att få mig lite fler 'må-bra-tillfällen'. Jag jobbar på det. Att promenera ensam i regnet är må-bra.


Olle promenerade också i regn - dock inte ensam:




* Ja ja, det där med psykologen kan vi ta en annan gång.

Simma

Idag började Draken i simskolans steg 2. Förra terminen var Älsklingen med honom. Jag hade ju liten Nassa som jag inte ville lämna. Jag har förvisso fortfarande liten Nassa, men nu är hon större och vi måste börja vänja oss av vid varandra. Så nu är det min tur att följa med. Tanken är att jag ska passa på och simma när vi är där.

Simning är i princip den enda motion som jag verkligen njuter av och det redan från början. Det är över tio år sedan jag motionssimmade, ändå tog det inte emot det minsta. Ska jag springa så håller jag på att dööö efter hundra meter, och cykla ska vi inte tala om. Jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt att cykla när jag inte är van. Det är verkligen underligt att det går så lätt att simma.

Jag hann med dryga tusen meter. Nästa gång räknar jag med att åtminstone hinna femtonhundra, för det gick bort lite tid i början, nu när det var första gången med presentation och genomgång, och lite i slutet eftersom jag klev upp för tidigt och fick stå och vänta en stund på Draken. Med lite träning så borde jag ta mig upp i de tvåtusen per pass som jag brukade köra tidigare. Jag får väl uppmuntra Draken att gå steg 3 också :)

Jag behöver verkligen röra på mig. Jag har ont ta mig fasen överallt - fast inte samtidigt - för att jag är så otränad och muskellös. Och jag tycker så mycket om att simma. Därför kändes det här oerhört lyxigt. Som grädde på moset var det därtill gratis, både tids- och pengamässigt. Någon av oss var ju ändå tvungen att åka iväg och vara där tillsammans med Draken och i sista sekunden mindes jag att jag hört att landstingspersonal badar gratis, vilket visade sig stämma.

Åh, vad jag känner mig nöjd!

Vikarie

Äntligen har hästarna kommit hit till hagen bredvid oss. Jag blir glad och mår bra av att ha dem här.

Och den här veckan är jag vikarierande hästmaterska. Den ordinarie är nyopererad. Här har jag serverat lunchen. Hedersuppdrag :)

Minsann!

Näva med en av tre kycklingar. Det trodde jag aldrig. Som de har tjorvat i detta rede! Det kan mycket väl kläckas fler, för hönorna har inte bara ruvat lite hur som helst, utan också värpt där lite hur som helst.

Det är fortsatt struligt där ute. Jag måste styra upp det på något vis, men jag vet inte riktigt hur. Flera gånger varje dag är jag och lyfter bort hönor som lagt sig på fel ägg eller som helt sonika stulit någons. Ibland är det riktigt avancerade rockader som ska till för att få allt rätt. Lilja är värst. Henne har jag lyft bort tre gånger idag. Jag gjorde till och med i ordning ett rede med ankägg i, men det funkade inte. Då stängde jag luckan så att hon inte kunde komma in mer.


(Suddig bild ja, uschäääkta!)