Matt igen

 

Nej, det blev inte någon återvinningscentral i morse. Jag stängde av klockan som ringde vid åtta, stängde av och stängde av. Huvudvärk, svinont i halsen och så den förlamande tröttheten. Och uppenbarligen kan jag få så här ont i halsen bara av utmattningen. Det kan ju inte vara förkylning varannan dag, liksom. 

Sent omsider fixade jag med djuren och sedan har jag suttit i min fåtölj och lyssnat klart på min bok och spelat Candy Crush. Jag blir galen på mig själv när jag fastnar med det. Ju mer sliten, desto större risk har jag märkt. Jag kunde ju suttit och sytt ihop hålet jag hittade på mitt påslakan i stället, till exempel. 

En av ankorna möhpade som sjutton här ute. De är rätt kvackiga ibland, men jag tyckte att det lät lite väl ihärdigt, så jag gick ut och kollade. Rosa stod och möhpade utanför hönsgården och Lilja var borta. Så hörde jag att det kvackade inne ifrån hönshuset. Jo då, jag hade råkat stänga in lilla Lilja. Nu är hon utsläppt och det är tyst och lugnt. 

Nu sitter jag i sängen med en kopp te med honung - för halsen skull. Jag bar upp datorn igår kväll för att jag tänkte titta på någon av de booktubers jag följer - eller följde, ska jag kanske säga; det har blivit dåligt med det på nyåret, när tröttman utvecklats - så det är därför jag hamnade här nu. 

Så här fint såg det ut i min säng när jag kom upp. Baskade kattskrälle! Hur kan man bli så skitig om tassarna? Han har ju ändå gått igenom hela huset på väg upp till mitt sovrum. 

Den färdiglyssnade boken var Ragnar Jónassons Dimma, och därmed har jag lyssnat färdigt på Hulda-trilogin. Jag har ju inte orkat så mycket annat än deckare sedan i februari, men jag ska göra ett försök med Demon Copperhead, nu när barnen är hos far sin så att jag inte blir avbruten stup i kvarten och jag går här ute och pular och fixar i trädgården. Jag tror att den kommer att vinna Women's Prize for Fiction så jag vill så gärna få den läst.

Jag ska se om jag kan släpa mig ut och göra lite enklare sysslor i trädgården. Jag tycker att det är svårt att avgöra när man faktiskt måste vila och när det i själva verket snarare försämrar att vara inaktiv. Jag inbillar mig att jag, trots att jag känner mig matt och det småvärker typ överallt, faktiskt behöver vara fysiskt aktiv och att jag behöver vara ute. Att den återhämtning jag behöver inte ligger på vila-kroppen-planet utan träna-upp-kroppen. Men hur ska man egentligen veta?