I Stockholm blommade sälgen. Under resan hem höll jag noga utkik efter sälgblom, för jag tänkte att jag skulle se var gränsen gick mellan 'i blom' och 'ännu ej i blom'. Det fanns emellertid ingen gräns, utan sälgen blommade ända hem till byn.
Sanningen att säga var det först när jag läste 'Sälg' som jag lärde mig vad som är sälgblom. Innan har jag inte ens sett den. Nu värms och gläds jag ända in på djupet när sälgen blommar om våren.
Säga vad man vill om Sapir-Whorfhypotesen, men nog är det intressant alltid. Och man har väl konstaterat att en människa som kan många fågelnamn också ser fler fåglar än den som inte gör det och samma sak med växter. Kan man blommornas namn, så ser man fler blommor på en promenad än om man inte gör det. Å ena sidan kan man väl kanske tycka att det är självklart att någon som är så pass intresserad av fåglar att hen bryr sig om att lära sig namnen, också kommer att vara mer uppmärksam på fåglar under en utflykt. Å andra sidan så är ju jag helt klart naturintresserad och har en särskild förkärlek för träd, men jag har inte sett sälgblomningen förrän nu när jag kan sätta namn på den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh,jag gillar sälg! Mamma har en bjässe på tomten, men jag tror att den är så gott som död numera. Man kan ju tälja sig finfina visselpipor av grenarna oxå.
DET skulle jag vilja lära mig! Jag har önskat mig en kniv i födelsedagspresent. En kniv att ha i skogen, att tälja med och att ha vid svampplockning :)
Skicka en kommentar