Herr Larsson och jag, II

SKYLLA PÅ HYPODEA


eller Genombrottet

Idag körde jag in till Borlänge med barnen i bilen. Att vi överlevde är mig ännu en gåta. Det är första gången jag vågat köra med dem med. Och på lagom krokig, knögglig 70-väg dessutom. Jag som tycker att 70 känns som 'gasen i botten'. Nå ja, en gång i tiden tyckte jag att 40 kändes som värsta formel 1-loppet, ha ha.

På vägen hem regnade det, Trollungen vansinnesskrek och Drakungen satt och sjöng 'Blinka lilla stjärna' med hög och gäll röst i avsikt att trösta honom. Och jag lyckades hålla mig lugn mitt i det, och som den Skylla jag är. Fast det var nog tur att jag inte hade någon trökig jävel som låg och tryckte mig i baken, med obefintlig vägren och allt.

Och sedan när vi kom hem tog jag mig så elegant in i carporten, trots smal väg, dike, tvär sväng, lätt uppförsbacke och smal öppning. Ha ha, vad jag är bra! Fast Älsklingen såg rätt stressad ut. Bah, jag som inte ens var i närheten med vare sig backspeglar eller lack.

Detta var således det STOOORA genombrottet. Nu kan vi övningsköra utan att ha barnvakt. I princip kan vi sticka ut varenda dag. Jag kan köra, vart vi än ska. Tjihoooooo!!!




Kommentarer:
[2008-03-09 19:40] Mårr: Wihooo! Du rular, och behöver inte ens backa ut ur planteringen! :)

[2008-03-09 20:38] Vicky: Yeah! Fatta hur lyxigt jag har det på mina körlektione, men huva så dyrt! Maken och jag ska väl också snart våga ge oss ut på lite tuffare vägar med Malva i bilen.