Ovitt

Jag kan verkligen förlora mig i alla dessa vita inredningsbloggar, det kan jag. Men i takt med att ta mig fasen all inredningen är i vitt och vitt och silver eller cappuccino, vitt och cappuccino eller fondvägg, fondvägg och fondvägg, så blir jag mer och mer nöjd med vår röda soffa och våra blommiga öronlappsfåtöljer och ingen fondvägg så långt ögat når.

Jag hade aldrig någonsin själv kommit på tanken att köpa en röd soffa. Aldrig. Men nu hittade vi ju inget bra, billigt och småbarnsvänligt och det var lika bra att ta Älsklingens befintliga som - eftersom jag absolut inte kunde tänka mig en röd soffa - stod undanställd i stugan. Fåtöljerna heter Richard och tyget heter Venus. Jag har aldrig riktigt fallit för det när jag sett det på bild, men varje gång jag har stött på det i verkligheten (ie på Östbergs) så har jag känt att det vill jag ha, just det!

Ja *host*, mindre vacker bild på mindre vacker styling i ett nyinflyttat hem. Jag tog bilden för länge sedan för att skicka till Mor och visa att soffan och fåtöljen gick ihop. Man ser i alla fall det jag ville visa: hur o-vitt och hur o-cappuccino och o-fondväggigt vårt hem är.

Jag har förälskat mig i Kaffe Fassetts stickade filt. I all sin enkelhet är den underbar. Jag skulle vilja sticka en liknande i ull, ta upp färgerna i fåtöljen och ha den i soffan. (Bara för det tycker jag att fåtöljens färger ser blacka ut på bilden. De ser inte blacka ut i verkligheten, utan varma och snälla.)

Och så skulle jag vilja ha ljuslyktor i tusen färger på bordet. Men det går inte för Trollet.