Att bli glad över #1

• Att det är fullt av bofinkar under storhäggen
• En taltrast rafistulerar och sprätter i min rabatt
• Det blommar tussilago i jordhögen ut mot fägattu

Över

Snön är borta. Den är faktiskt borta nu! När vi kom hem från Stockholm i kvällningen flög två tranor över åkern.

På tisdag går jag tillbaka till lillsjukhuset, lite i förtid. Äntligen är det över. Denna hemska långa vinter och placeringen på rehab, som så när knäckte mig. Äntligen är det över!


Det är förunderligt svårt att börja skriva igen.


(Nej, bilden är förstås inte tagen nu, utan för många år sedan).

Jag springer

Jag springer. I jämnt, ganska lugnt tempo springer jag. Ena hälen i, och så den andra. Framåt, framåt. Tömmer huvudet på tankar. Bara framåt. Andas. Som meditation.

I mina tankar springer jag. I verkligheten är det bara plågsamt. Inte som simningen, där jag tar i, anstränger mig, men utan att det någonsin är plågsamt. När jag springer i verkligheten vill jag helst bara lägga mig ner och dö efter 20 meter. Typ.

Kan det kännas annorlunda?

Jag ska ta reda på det.