Jodå, jag lånade den och lyssnade, precis som jag sa när jag skrev om Agnes Cecilia.
När Jonas, Annika och David vattnar blommor på Selanderska gården hittar de gamla brev, skickade till en Emelie som levde på 1700-talet. I breven står det om en tretusenårig egyptisk staty i Ringaryd, där de bor. Finns den kvar, och i så fall var? Från en inspelning på ett av Jonas band hörs viskningar som leder dem närmare statyn. Andra märkliga saker sker, som att de blir uppringda av en gammal dam som vill spela schack i telefon, vem är hon? Och har den märkliga blomman ett eget liv?
Vad är det som påverkar historiens gång? Slumpen, viljan eller något annat?
Det här är den fantastiska berättelsen om några ungdomar i Ringaryd i Småland. Och om hur två till synes tillfälliga händelser gör att saker i det förflutna rullas upp på nytt och slutligen avslöjas.
Jo, visst är de riktigt charmiga de här böckerna. Och Jonas är ju så söt som reporter :) Fast jag tyckte nog bättre om Agnes Cecilia tror jag. Och faktiskt, jag tror inte att barn i yngre tonåren läser 1700-tals brev så där alldeles utan ansträngning. Eller så gör de det. Jag kanske underskattar folk.
Johorå, fler ungdomsböcker kommer. Hav förtröstan! ;)
1 kommentar:
Jag älskade den och Tordyveln när jag var liten. Nu kommer jag inte ihåg vad de handlade om. Tack för inspirationen, jag ska läsa dem igen.
Skicka en kommentar