Jag lånade och lyssnade på 'Det tysta köket' och 'Snigelsommar'. Och antingen är 'Snigelsommar' i stort identisk med 'Det tysta köket', eller så lyssnade jag på den först, glömde bort det och lyssnade sedan på den igen. Det senare är ingen omöjlighet i det skick jag befinner mig nu, men jag tror inte det. Förövrigt säger Lerin själv i den där intervjun att det egentligen inte är så många böcker han har skrivit, utan att det mer är nya versioner av de tidigare. Det finns en tredje ljudbok, 'Axels tid'. Den kanske är likadan den med. Det må så vara. Jag ska se om jag kan hitta den på biblioteket.
I början blev jag lite störd av hans röst. Ja, jag skäms att erkänna det! Men så vande jag mig. Och efter att ha hört den långa intervjun med honom blev jag fullkomligt kär i karln. Han är vansinnigt rolig. Ja, så då blev det till att gå in på sr.se och lyssna på hans gamla Sommar- och Vinterprogram.
Det är underbart att lyssna på Lars Lerin, så vilsamt. Och hans verbala bilder är nästan lika vackra som hans visuella. Jag njöt fulla drag.
Och medan jag sökte fram adresserna till Sommar- och Vinterprogrammet så upptäckte jag att han även gjort ett Tankar för dagen, så då måste jag ju lyssna på det också. Och så ytterligare ett Vinter som naturligtvis också måste avnjutas.
I sängen väntar 'Naturlära' på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar