Vind!
Här har det stormat.
Fyller Visbys gator
med pinglande musik.
Det stod så i ett vykort jag fick en gång. Är det inte konstigt att jag minns det, efter 40 år?
Här viner vinden om knutarna och huset knakar och suckar, precis som träden i Mumintrollets skog i Hur gick det sen? Det liknar mer mars än början av januari. Någon snö finns här inte, men grusvägarna är täckta av ett istäcke, efter den som tidigare låg. Jag halkar fram genom byn och längs skogsvägarna på broddar.
Jag längtar efter snön, efter ljus. Vind och blåst har jag alltid haft svårt att fördra.
Plötsligt har min blogg, som tidigare var isblå, fått en sanslöst ful bakgrundsfärg. Jag får försöka göra något åt det. Så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar