söndag 31 december 2017

När man är ensam...

Det har hänt fler gånger än vad som är rimligt.
Mamma är helt rudis när det gäller det nya, mobiler, datorer, you name it. Men när jag pratar om det som är jobbigt, om vardagen, om krånglande ungar, att aldrig få vila, aldrig få ro... så... POP... inser jag att jag pratar ut i tomma intet. Samtalet är brutet. Jag ringer upp Mamma igen. "Ja, du bara försvann, men vi var väl klara... jag älskar dig, pusspuss!"

Och så Pappa,... Jo, han är döv på höger öra, för all del. Rätt ofta får jag en känsla av att det är det döva örat han håller mot luren. Han hör det han vill "Jaha, så det är bra!" Ett påstående. Inte en fråga.

Nej! Vi var inte klara! Nej, det är inte bra!

Gode gud, låt mig bli något annat för mina barn!


onsdag 27 december 2017

Kärleken till skogen


Dalarna i ett nötskal! Det här är vad man kallar 'kärlek' till skogen. Att vistas där med en motorsåg, hörselkåpor och visir. Alternativet är med ett gevär. De vet fan inte vad en skog är! Jag blir bokstavligen illamående när jag ser det här. Gubbskrälle! Han har säkert en lövblås och en åkgräsklippare också och beskriver nyttjandet av dessa som att han älskar sin trädgård.

Artikeln var en plus-, så jag kunde inte komma in där utan fick ta en skärmdump i mobilen istället.