tisdag 30 oktober 2007

Summa sumarum

Jag har tydligen skrämt upp några med min förlossningsberättelse. Det var verkligen inte meningen. Tvärt om! En av anledningarna till att jag skrev var att jag ville att det skulle finnas en positiv berättelse också, eftersom flera av våra dagboksvänner ganska nyligen har varit med om rätt traumatiska förlossningar.

Jag ville visa att trots att det inte blev som jag ville och många av mina farhågor besannades och trots att det blev en del småstrul, både för mig och för Trollungen, så var det inget allvarligt, jag kände mig trygg och väl omhändertagen och det blev bra. För mig blev det bra. Jag är nöjd med min förlossning.

Och jag vill påpeka att jag verkligen inte är någon stoiker. Jag är rätt smärtkänslig och sjåpig av mig och piper högljutt för både det ena och det andra. Att somliga får väldigt jobbiga förlossningar beror alltså inte på att dessa kvinnor är smärtkänsliga sjåpmajor och det faktum att man är en smärtkänslig sjåpmaja diskvalificerar en inte från att få en positiv förlossning.

Och, nota bene, värkarna startade vid sextiden på kvällen och Trollungen föddes 21.37. Det gör 3 ½ timma med värkar. Futtiga 3 ½ timmar!

Men det är ju förunderligt att man kan glömma bort hur djävulskt ont det gör att föda barn. För det gör det faktiskt. Men man klarar det. Vi är gjorda för att klara det. Och att man kan glömma hur diametralt olika de vanliga värkarna och krystvärkarna är. Det överväldigande i krystvärkarna hade jag emellertid inte glömt. Det är fortfarande det mest fascinerande jag har upplevt i hela mitt liv. Och trots smärtan… jag skulle göra om det i morgondag för att få vara med om att föda ett barn till. Bara några dagar efter att jag kom hem började jag fundera över om det inte skulle vara möjligt att hinna med en till, trots min ålder. Och jag sa till Älsklingen:

- Vad synd att jag är så gammal så att vi inte hinner med en till

och jag såg hur det gnistrade till i hans ögon.



Kommentarer:
[2007-10-30 10:50] Pocks: Åh! Kör så det ryker!

[2007-10-30 10:57] Bonita: en drakunge en trollunge och en.....prinsessa????

[2007-10-30 11:16] Siv: TACK för din långa berättelse! Och jaaa, kör! :) Så snart ni orkar :)

[2007-10-30 11:18] tori: ah vafan, kan 60-åriga italienskor så kan du! :D

[2007-10-30 11:50] hj: Å, tack för den här texten, du sätter ord på så mycket, t ex att det existerar positiva förlossningsupplevelser samt sjåpighetsparadigmet och hur det griper om sig.
All lycka till med återhämtning och Gull- och Trollungar!

[2007-10-30 12:29] vajlan: jag upplevde inte alls din trilogi som nåt neggo eller avskräckande, inte ett dyft, tvärtom.

[2007-10-30 12:40] Bella?: Jag blev visserligen livrädd, men det är då rakt inte ditt fel. Jag kommenterade faktiskt, när jag pratade med någon häromdagen, att jag läste en förlossningsberättelse och blev helt skräckslagen och då var det ändå en BRA berättelse och en BRA förlossning. Trots lite strul på vägen.

Men jag är livrädd i största allmänhet just nu, det räcker att någon säger förlossning, så håller jag nästan för öronen. Så jag tror att jag får ta tag i det där, så att jag är förberedd när det väl är dags...

[2007-10-30 12:44] Vicky: Du fick mig att våga minnas min egen förlossning, som i backspegeln blr bättre och bättre!

[2007-10-30 17:14] Lisasan: Jag var livrädd innan, så det blev nog varken sämre eller bättre av din berättelse. Men, det är alltid intressant att höra om andras upplevelser! Det som skrämmer mig är att jag aldrig skulle fixa epidural / spinal-bedövning, och eftersom jag förmodligen skulle bli aktuell för kejsarsnitt är det ju lite svårt. Även om man kan söva folk är det väl inget man gör i första taget. Så, det skrämmer mig enormt, tyvärr.

[2007-10-30 18:27] aniara: JA JA JA!! Ut och spana efter bärfisar om ett par månader. I belive in them you know! Du skrämde inte mig speciellt mkt med din berättelse utan den var mest spännande.
..men det är klart att jag funderar lite på hur det ska gå i sommar för mig.. :) burr..

[2007-10-30 23:32] Garbo: Tycker du är fantastisk! <3

måndag 29 oktober 2007

Nästa dag - del 3

Under dagen föll den första snön.

Gullunge och Älsklingen kom.
- Åhh! sa Gullunge
- Åhh!
Och så ville han klappa och känna och titta. En liten stund. Sen ville han mest krypa under draperierna till de andra två nyförlösta på rummet, hänga och dingla i däverten, hoppa i sängen och krångla rent allmänt. Och jag var dödstrött efter förlossning och knappt någon sömn, fortfarande delvis bedövad i benen, ”satt fast” i sängen med kateterpåsen och var livrädd att Gullunge skulle hoppa på kateterslangen eller ramla på min stackars ”misshandlade” mage. Det blev inte så lyckat med andra ord. Älsklingen fick ta Gullunge och åka hem igen. Och jag var ensam kvar, men för trött för att bry mig.

Jag fick dem att dra katetern strax därefter och var livrädd att jag inte skulle kunna kissa, men det funkade. Och i väntan därpå, att blåsan skulle hinna fylla på sig, lyckades jag få ett par timmars sömn. Tack och lov!

Trollungen snuttade och snuttade. Under dagen hade han lätt förhöjd temp. Den försvann inte vid omkontroll, så de beslutade sig för att kolla CRP (infektionsprov). Det låg på gränsvärde, så de tog om. Då låg det högre. Och i kombination med att han var väl snabbandad och att jag bedömde honom som lite irritabel jämfört med tidigare (han blev ledsen så fort jag slutade amma) beslutade barnläkaren att han skulle läggas in på neonatalavdelning, uppkopplad, för att de skulle vara säkra på att det inte var en infektion under uppsegling. Och jag grät. Av oro för Trollungen, förstås, trots att jag egentligen inte tyckte att han verkade sjuk, och för att jag skulle tvingas lämna honom ifrån mig igen.

- Det finns inga platser där för föräldrar, men du får naturligtvis vara där hur mycket du vill sa de tröstande.

Men jag hade ju knappt sovit. Hur skulle jag orka sitta där hela natten?

Neo låg på andra sidan sjukhuset. En syrra följde mig dit.

De försökte sätta nål på mitt lilla troll, men lyckades inte. De stack och stack och stack. Tur att jag är så cool när det gäller sådant. Jag insåg där jag stod bredvid och gosade med trollungen att många mammor säkert skulle få ett spel av det där grävandet i små mjuka nyfödishänder. Tillslut gav de upp och nöjde sig med prover. Och så fick han ligga i en sådan liten värmesäng (fast utan värme), uppkopplad med EKG, saturationsmätare (syremättnad i blodet) och mätning av andningsfrekvens. (Han hade fyrlingar i grannsängen! Fatta! Gissa om de var små! Trollungen såg ut som en grotesk, förvuxen klump i jämförelse, ha ha)

Några gånger larmade apparaten på grund av för långsam hjärtrytm. Så här i efterhand fattar jag inte att jag inte drabbades av regelrätt panik när det hände, men det gjorde jag inte. Jag satt mest och funderade över vad det kunde bero på. Intellektualisering, får man anta. Så småningom insåg syrrorna att det berodde på att EKG-komplexen var lite lågt inställda på apparaten, så att den inte räknade alla hjärtslag.

Jag satt hos Trollungen i timmar, ända tills jag höll på att ramla ur stolen och syrrorna frågade om jag inte skulle gå och lägga mig i alla fall. Jag fick dem att lova att ringa till avdelningen och se till att de kom in och väckte mig så fort han blev ledsen och grät. Det var fasansfullt att gå ifrån honom, men hur skulle jag orka ta hand om honom dagen efter om jag inte fick sova denna natten heller? En syrra följde mig så långt tillbaka att jag kände att jag hittade (jag och mitt obefintliga lokalsinne!), med armen tröstande om min midja.

Min ena rumsgranne snarkade så förbaskat att jag var tvungen att stoppa i öronproppar - tur att de var nerpackade! Jag var förtvivlad över att lämna Trollungen, livrädd att de inte skulle väcka mig om han grät, livrädd för att förlora honom och ändå somnade jag som en klubbad säl. Jag var helt borta när de kom och väckte mig på natten, men jag drog på mig den fula sjukhusrocken och vinglade ner till neo. Satt i stolen och ammade tills jag höll på att ramla ur igen, och syrrorna frågade om jag inte skulle gå upp och sova. Jag kände mig som ett monster när jag gick ifrån min lilla unge. De ringde igen frampå morgonen och jag vinglade ner på nytt.

Jag satt där länge med mitt lilla troll i famnen och eftersom jag inte ville missa ronden så missade jag frukosten. De konstaterade att allt verkade bra med Trollungen och att han visserligen andades lite underligt, men att han syresatte sig normalt, att alla mätvärden var bra och att han verkade stark och frisk, och att man då inte behövde bry sig så mycket om den lätt förhöjda CRPn. De bestämde att de skulle undersöka honom en gång till vid lunchtid och om allt var ok då, så skulle jag få hämta "hem" honom.

När jag kom till avdelningen så var patientmatsalen upptagen och klockan blev över elva innan jag lyckades få i mig någon frukost, och trött och överkänslig som jag var började jag gråta för det också. Jag hade inte ätit sedan eftermiddagen dagen innan.

Nyduschad och nyäten kom jag så småningom ner till neo och eftersom inte heller denna läkarundersökning visade något avvikande fick jag hämta mitt troll.

På eftermiddagen lyckades Älsklingen leja ut Gullunge så att han kunde komma in till oss på lasarettet och vi fick vara tillsammans en stund. Äntligen! (Det blev tyvärr lite tokigt för oss med Gullunge, dagis och svärföräldrar, vi fick inte till det riktigt av olika orsaker).

Men vad var det egentligen som hände natten därpå?
Missa inte den spännande fortsättningen!



Nej då, jag skojade bara! Natten efter sov vi sött i vår säng, Trollungen och jag.

Slutet gott, allting gott :)



Kommentarer:
[2007-10-29 10:07] Binglan?: men usch vad du skräms på slutet där din fuling! Det var då för väl att det inte var någon spännande fortsättning nu igen, lite sömn och vila tror jag verkligen ni behövde!
Stor kram.

[2007-10-29 10:08] Bettty: Äntligen! Vilken rysare! Ibland är det tur att man inte vet vad som väntar en för då hade man aldrig orkat. När det sen händer bara går man framåt, gråta får man göra sen. Kram till dig du starka människa!

[2007-10-29 10:33] MBF: Flip! Kram!

[2007-10-29 10:39] Pocks: Haha . ja, en riktig rysare. Vad skönt att ni landat hemma nu!

[2007-10-29 10:54] Kanel: Läste helt darrig, tur att det slutade lyckligt för dig och din trollunge! <3

[2007-10-29 11:09] Bonita: Puh!! Skönt att det inte blev ännu värre. Det där räckte väl för några år framöver. Goda slut tycker jag om.

[2007-10-29 11:13] morsan: Härligt slut!

[2007-10-29 11:24] vajlan: åh gud, hälften hade varit mer än nog. puuuh. är det lugnt nu då? hoppas det!

[2007-10-29 13:00] Flikka: Men böööl! Och så är man alldeles hormonig och dan där i början. Uschia! Skönt att ni mår fint!

[2007-10-29 16:37] AnnA: Skönt att allt ordnade sig!
Ha det så gott hemma nu.
Kram

[2007-10-29 16:42] Vicky: Och nu hoppas jag att allt blir alldeles långtråkigt vanligt!

[2007-10-29 18:57] Heidi:: Fekk stikk av gjenkjenning.Min første nyfødde kom og på ei slik avdeling pga høg crp og for rask pust, og eg måtte ta meg fram dit dagen etter et keisarsnitt, og han låg der på magen varmesenga med rumpa ogg og såg ut som ein belgisk kjempekanin, han var nære på fem klo medan ein del av dei andre ville fått plass i ei handflate. Han måtte få venflon i tinninga sidan dei ikkje fekk det til i handa og eg amma og gråt og lengta etter han. Heldigvis var det og ein historie med lukkeleg slutt.

[2007-10-29 21:50] aniara: Att du orkade.oj oj. Tur att ni är hemma nu och att allt är bra. <3

lördag 27 oktober 2007

Natten efter - del 2

Sedan slutade jag inte blöda. Jag fick Methergin (livmoderssammandragande), men det fortsatte i alla fall. Det kom inga större mängder, men många bäckar små… De trodde att det kanske berodde på att blåsan var full och jag beordrades på toa. Inte kunde jag kissa. Då tappade de mig. Livmodern drog ihop sig och det slutade blöda. Ett tag. Sedan var det samma visa igen. Livmodern slappade och flöt ut som en stor degig klump.

Barnmorskan var tvungen att hänga sig på livmodern för att pressa ut blod och koagel, för står det något kvar drar den inte ihop sig. Jag kan garantera att det är 100%igt oskönt när någon hänger på ens nyförlösta livmoder och jag pep i högan sky. Varje gång. Hon upprepade nämligen tilltaget en gång i halvtimman eller så. Jag kan också garantera att det känns 100%igt olustigt när det blopsar ut koagel stora som hönsägg ur ens inre. Jag beordrades till toa för att kissa igen. Det gick inte. Inte för att det sved så förbannat i mitt sargade underliv, utan det var som om jag liksom glömt bort hur man gjorde. Och jag började smånoja lite över nervskador, så mycket jag nu orkade, och försökte komma på huruvida en pudendusskada skulle göra mig oförmögen att kissa eller snarare oförmögen att hålla tätt. Efter lite diskussioner kom vi fram till att det var lika bra att jag fick kateter - jag som innan fasat så just för det.

Det här kommer att ta tid sa barnmorskan vi kan inte släppa ner dig till BB i det här skicket. Antingen tar vi hit en madrass och lägger på golvet fortsatte hon till Älsklingen eller så är det lika bra att du åker hem och försöker sova. Jag insåg att han inte skulle kunna sova ett smack där på golvet hos mig, med barnmorskan som sprang ut och in och klämde på min livmoder, och tyckte att det var bättre att han åkte hem och sov ut, för på så sätt skulle han vara ett bättre stöd för mig under morgondagen. Så vid två, halv tre gav han sig av hemåt.

Barnmorskan fortstatte att hänga sig på min livmoder. Till slut började hon fundera på om moderkakan verkligen var ute i sin helhet. Hon kontrollerade den igen. Och sedan igen tillsammans med en tillkallad gynekolog. De var osäkra. Men eftersom det bara fortsatte att blöda gick det inte att komma ifrån att det kunde vara något där och tillslut kom gynekologen in till mig och med mitt goda minne fattade hon beslut om manuell utrymning - d v s operatören sticker in handen i livmodern och krafsar ut all rämmil som står kvar. Detta måste – förstås – göras på operation. Så de satte ny nål, hängde på mig allehanda dropp (såväl kolloider som kristalloider, för de bevandrade), op-anmälde mig och ringde in narkosläkaren. Klockan var halv fyra.

- Hur tänker du göra? frågade jag.
- Jag söver dig sa han. Men eftersom du har ätit måste jag sätta sond.
- Ja, båda varianterna känns lika olustiga, så mig kvittar det! sa jag.
Och så pratade vi ett tag och jag vill minnas att jag pep över att behöva lämna ifrån mig Trollungen. Då ändrade han sig.
- Äh, vi tar en spinal. Du har visserligen förlorat en del blod, men det ska inte vara något problem. Då slipper du vara mosig och kan ta hand om bäbisen direkt efteråt.

Klockan fyra var det dags och jag grät när jag lämnade Trollungen på förlossningen och åkte ner på op. Det kändes som om jag aldrig skulle få se honom igen – trots att det var ett ganska banalt ingrepp, och trots spinalen som gjorde att jag slapp "försvinna".

När jag målade fan på väggen inför en igångsättning tänkte jag:
- Jag vill inte bli snittad. Jag vill inte sitta på operationsbordet med bar rygg och känna hur de tar ut rätt nivå med hjälp av höftbenskammarna och trycker en nagel mellan kotorna för att göra ett märke att sikta på. Jag vill inte känna den iskalla spriten rinna ner för min rygg. Och jag vill inte skjuta rygg när de ska ha in nålen mellan kotorna och lägga spinalen. Jag vill inte ha en ful, ful ”duschmössa” med håret spretande ut åt alla håll. Jag vill inte! JAG VILL INTE!

På op luktade det Sterilium och jag blir lycklig av lukten av Sterilium. Jag fick en ful "duschmössa".

- Jag har aldrig begripit mig på de här sa jag till narkossyrran och op-uskan som tog emot mig. Jag har aldrig sett en enda patient som verkligen har håret INNE i mössan.

- Det är sant! sa narkossyrran och så såg han till att allt hår faktiskt var innanför. Och jag insåg att jag såg om möjligt ännu jävligare ut.

Jag fick ligga på op-bordet när narkosläkaren lade spinalen. Han tog ut nivån med hjälp av höftbenskammarna, tryckte in en nagel mellan kotorna och tvättade så att spriten rann ner för min rygg.

- Nu tänker jag gå in i min bubbla sa jag för nu tycker jag att det är obehagligt.
- Gör det, du! sa personalen. Och så gjorde jag det. Jag vill minnas att jag erbjöds opioider, i lugnande syfte, men tyckte att bubblan kunde räcka, till att börja med i alla fall. Den räckte.

Det jag fasade för innan var nog att få spinalen lagd, men det var inte särskilt otäckt när allt kom till kritan. Åtminstone inte där inne i min bubbla. Däremot tyckte jag att spinalen var väldigt obehaglig att ha. Som en gigantisk tandläkarbedövning från midjan och nedåt, känslan av kyla (de flesta tycker tydligen att det känns varmt) benen som stockar och omöjliga att röra. Och i längden var det väldigt obehagligt att inte ha någon känsel i baken.

- Nu tvättar jag dig sa op-syrran, och jag kände ju att någon var där och stökade.

Sedan kom gynekologen. Det är synnerligen speciellt att känna någon peta en strax nedom naveln och efter en stund inse att petandet försiggår inne i kroppen. Närmare bestämt inne i livmodern. Fort gick det i alla fall. Och nu har jag varit med om en spinal. Det kan säkert vara nyttigt att ha varit det (när man är doktor).

Tjugo över fyra kom jag tillbaka till förlossningen och min lilla trollunge. Och då grät jag igen över att få honom tillbaka. Han hade legat och snuttat och smackat på vadhelst han kom åt och de hade så roligt åt honom.

Trots den förlamade underkroppen gick det rätt bra att vända sig och röra sig i sängen med hjälp av däverten. Trollungen fortsatte att snutta och snutta. Med jämna mellanrum kom barnmorskan in och kollade att livmodern drog ihop sig som den skulle. Det gjorde den.

Klockan nio på morgonen kom vi äntligen ner på BB. Jag hade ätit två mackor och några mandariner på hela dygnet och gissa om jag njöt av den frukost jag fick in.



Men vad hände sedan? Varför fick Skylla och trollungen stanna en extra dag på BB?
Missa inte den spännande fortsättningen!
;)



Kommentarer:
[2007-10-27 13:00] morsan: Inte en cliff-hanger IGEN!!!!
Du har fått med dig många bra erfarenheter iaf :)

[2007-10-27 14:33] vajlan: åh fy fan, NU blev det jobbigt tyckte jag.. även om jag också hade nån som låg på magen och tröck. slapp dock spinalen. fick däremot sys i tre kvart, men det är nåt annat.. ditt var det värsta jag läst på länge. angående spinaler kan jag inte förstå att man gör det som STANDARD i Frankrike o säkert andra länder. tack för att du skriver. nu tänker jag på hur det hade varit att kunna skriva om min cervixruptur o mjölkstockningsfeberfrossa.. fast det jag mest känner ändå är att jag skulle vilja få göra det en gång till! :)

[2007-10-27 16:01] hj: åh <3

[2007-10-27 19:01] Bonita: Bonita är stum....och ivrigt väntande på fortsättningen...fan det här är ju värre än Greys Anatomi när man inte visste om Meredith skulle överleva eller inte....(fast jo...klart man visste...men dom drog ju ut på det så förfärligt)

[2007-10-27 20:45] Bettty: <3<3 knappt man klarar läsa och du hade ju inget val :-(

[2007-10-27 20:59] Vicky?: Skylla! *tittar strängt* Du måte ge oss fortsättningen nuuuuu! Och så massor av kramar till Skylla som får vara med om så jobbiga händelser.

[2007-10-27 23:04] Heidi:: Oi-oi...
Fordelen med denne episoden er jo at me veit det fekk ein lukkeleg utgang.

[2007-10-28 00:31] Lisasan: Jisses, vilken pärs! Det där med spinal är något som skrämmer mig något fruktansvärt, men hur är det om man får kejsarsnitt? Kan man få någon annan typ av bedövning då?

[2007-10-28 10:34] Heidi:: Lisasan: Ved keisarsnitt kan du og få epiduralbedøving eller narkose.

[2007-10-28 20:40] Binglan: o herregud vad spännande. Väntar nervöst på fortsättningen.
Stor kram!

[2007-10-29 21:45] aniara: Jag ångrar mig, jag skänker bort en hel förlossning i slutet av juni. Nu ska jag bara komma ihåg mandariner som står i slutet av din berättelse. Det och väntan på del <3

torsdag 18 oktober 2007

Födde

Ett stycke trollunge.

Nå, blandar man in bärfisar i barnavlandet så får man kanske acceptera en viss sylvatisk touch på barnen. Särdeles söt är han ju inte, det kan jag se, rent objektivt, med ansiktsform som Peter Harryson, en bred, rynkad, svullen näsa på persernosnivå, svullna ögon, bred mun (ja, vad kan man annars förvänta sig med tvenne storkäftade föräldrar?) och "hormonplitor" i ansiktet. Men för mig är han naturligtvis ljuvare än ljuv och helt outbytbar.

Nu ligger han här bredvid och krystar och stånkar och bajsar så det bubblar om det. Jo då! Jag har inget minne av att Gullunge stånkade när han skulle bajsa, utan att det där gula, lösa liksom bara rann ut, men jag har kanske glömt. Den här stånkar så jag vaknar av det på nätterna.

Han är särdeles behändig, den här lilla ungen. Han sover rätt mycket på dagarna och det går att lägga honom ifrån sig och göra saker. Och börjar han gråta och jag inte kan ta upp honom på en gång, så händer det att han tystnar av sig själv. Helt olik Gullunge, med andra ord. Den ungen sov bara om han var i mina armar och började han skrika så fortsatte han tills jag tog upp honom. Kanske var det min osäkerhet som förstagångsmamma som påverkade honom, vad vet jag. Igår var vi till och med ute och övningskörde en snabbis, medan trollungen sov och farmor och farfar vakade - med stränga order om att ringa om han vaknade och grät.

I natt har den lilla trollungen bara väckt mig tre gånger, eller nått, för snuttning. De två innan dess har han hållit på och uffat och nuffat, buffat och puffat och haft allehanda underliga ljud för sig ta mig fasiken hela natten. Jag hade börjat misströsta helt och hållet vad gäller hans dygnsrytm – som jag i och för sig vet att bäbisar inte har – och är nu evigt tacksam över att ha fått sova.

De-groteska-tuttarnas-dagar är avklarade. En viss svullnad av behagen kvarstår, men de blåvärkande bowlingkloten under huden är borta och ersatta med lite mer modesta doningar. Nu ska jag bara bli av med mitt karpaltunnelsyndrom också. Jag trodde i min enfald att det skulle försvinna när bäbisen var utklämd, men icke! I slutet på graviditeten hade de nattliga domningarna övergått i domningar dygnet runt och svårigheter att knyta händerna (och därmed att öppna burklock och flaskkorkar samt att vrida ur disktrasan, till exempel). Men efter förlossningen har det blivit värre. Blä! Nu värker det också, i synnerhet på nätterna, då svullnaden och därmed nervtillklämningen ökar. Jag går och nojar lite över att nervpåverkan ska bli bestående.



P.S. Gullunge tycker också att trollungen ska heta Fritjof :)



Kommentarer:
[2007-10-18 10:18] Basilika: Ljuvligt! Grattis, grattis!

[2007-10-18 10:20] Ipomoea: Åh! Fritjof! Grattis grattis grattis! :)

[2007-10-18 10:23] tori: Hej Fritjof!

[2007-10-18 10:27] Skylla: Tack, tack! Fast det blir inte Fritjof, för Älsklingen vill inte. Jag bara tyckte att det var sött att Gullunge hade en så bestämd åsikt :)


[2007-10-18 10:40] Pocks: Fritjof!! Grattis till allt och vad härligt atth öra - jagh ar månne tänkt på dig ska du tro. Mycket roligt! Gosa Fritte och hälsa gullisen att vi alla är lite avundsjuka på små Peterharryssonknytt!

[2007-10-18 10:54] Kanel?: Grattis!! Kul att han är här nu!

[2007-10-18 10:58] kicko: Men med två mot en, kan inte fadern bara ta och ÄNDRA sig då? *tsss*
Skönt att ha dig tlllbaka här, och höra att allt är bra! =)

[2007-10-18 11:02] sodan: hihi, fritjof! nu fick jag samboronbon i huvudet :) grattis till dig och lillknatten och resten av familjen också förstås!

[2007-10-18 11:05] Siv: Myyyyyser bara av att läsa. Härligt!

[2007-10-18 11:13] Anni: Sitter oxå här och myser. Trollungen Fritjiof! Som det kan bli - jag som var så helt inställd på att det skulle bli en Fritjofina ;-)

[2007-10-18 11:16] aniara: Så ska det låta ;) Gott att läsa att din lilla pösmunk mår bra och att du hänger i där hemma med ert nya liv tillsammans. Massa kram! <3

[2007-10-18 11:42] Smulmia: Mysigt med trollunge...:-)

[2007-10-18 12:02] tanke: Grattis grattis grattis till lilltrollet!

[2007-10-18 12:03] vajlan: han kan väl få heta carmencito då? ;) krya på onda handleden/erna och så megagrattis!

[2007-10-18 12:34] Bettty: åh, grattis till trollungen! får han onte veta fritjof i verkligheten kan han ju heta det här i alla fall. Så glad att det är över nu och att allt verkar funka så bra.

[2007-10-18 12:38] Kristin: Grattis och åh, det där stånkandet och buffandet och puffandet.. det är nästan så jag blir sugen på en till. Fast monsterungen ska väl kanske bli LITE mer än två och en halv månad först. :)

[2007-10-18 13:17] Kandidat Dro: Åh, äntligen får man höra. Grattis känns nästan futtigt att säga när du klämt ur dig världens underverk. Men, ändå: Grattis!

[2007-10-18 14:00] morsan: Drakunge och trollunge! Precis som det ska vara :)

[2007-10-18 14:02] Corn?: mitt allra största supergrattis till trollungen!

[2007-10-18 14:53] Vicky: Grattis igen, Skylla! Så underbart med ett litet bäbisknyte, sömnbrist till trots.

[2007-10-18 15:05] hj: å, stånkande och småtroll och bajs och tuttont och föräldralycka, grattis så in i norden!!
Fritjof! Jag hade redan innan jag kommit till slutet på texten sett framför mig ett livs texter om Gullunge och Sylvester :-)

[2007-10-18 16:38] vajlan: blev glad åt adjektiv sylvatisk, har nog inte sett nåt som anspelar på skog på det viset på svenska. :)

[2007-10-18 16:45] Jazz: Grattulerar
Jag har hört att det ofta är så, att barn nr2 gärna accepterar att inte vara centrum i världen hela hela tiden. Något som nr1 vägrar.
Min mamma påstår dessutom att nr3 är bonusbarn. Det är inte mer jobb att ha 3 ungar än 2.
Men vad vet jag. Jag tycker det är mest roligt att höra stånkbajsandet. (jag som inte ens har barn har hört bajsstånk... så jag antar att det är hyfsat vanligt)

[2007-10-18 17:56] Bella: Grattis till trollungen :)

[2007-10-18 18:25] Garbo: Jaa, grattis igen! Mys och njut! <3

[2007-10-18 18:28] AnnA: Fint att höra om trollunge och gullunge :)
Stort grattis!

[2007-10-18 18:32] Mårr: Ooooooooo, trollungen! Hurra!

[2007-10-18 18:58] Nox: Grattis! Jag har alltid tyckt att Fritjof är det vacker namn :)

[2007-10-19 11:14] Mysan: Massor med grattis!

[2007-10-22 21:30] MBF: Å det ljuva stånkandet! Varma grattis.

måndag 15 oktober 2007

Inte än

Rädd för att åka ut men inte riktigt redo att börja skriva än. Måste landa lite först. Snart så.


Kommentarer:
[2007-10-15 17:46] Garbo: Men ooh! Grattis till bebben Skylla! <3<3<3

[2007-10-15 17:59] crackgrrl: grattis fran mig med!

[2007-10-15 18:03] AnnA: *väntar* :)

[2007-10-15 18:07] sodan: jaaa grattis från sjuklingen med!

[2007-10-15 18:32] Basilika: grattis, kramar & styrka

[2007-10-15 18:53] jag: grattis!

[2007-10-15 18:56] Siv: Vi väntar troget på dig, det vet du.

[2007-10-15 18:58] morsan: Det räcker så bra så här :)

[2007-10-15 19:03] Kristin: Massa grattis och landa på i den takt du behöver :)

[2007-10-15 19:08] Pocks: jamen! Landa du!

[2007-10-15 19:12] madonna: grattis!

[2007-10-15 19:14] Kanel: Väntar :).

[2007-10-15 19:41] Bella: grattis!

[2007-10-15 20:02] MBF: Grattis i massor och landa du i lugn och ro! Ser fram emot en uppdatering när du orkar igen!

[2007-10-15 20:03] tori: jaaa, grattis. bra att du inte försvinner. :)

[2007-10-15 20:38] Bettty: grattis och hoppas att förlossningen inte var för traumatisk (eller inte traumatisk alls menar jag, jag hoppas att den inte var så som du befarade). Kram!

[2007-10-15 20:46] Bonita: ta det lugnt du. *slår mej ner och väntar tills Skylla är redo*

[2007-10-15 20:47] vajlan: landa på, vi väntar! och megagrattis till tillökningen! hoppas det ändå gick bra, trots igångsättning! kramar en masse!

[2007-10-15 21:14] Vana: grattis och ta den tid du behöver att landa :)

[2007-10-15 21:33] Vicky: Ta dig tid, kära Skylla. Och grattis igen!

[2007-10-15 22:04] Lisasan: Grattis!

[2007-10-15 22:28] Mårr: !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! <3

[2007-10-16 07:53] Peppar: Grattis, raring! <3

[2007-10-16 08:55] Anni: Instämmer i kören! :-)

[2007-10-16 13:46] Binglan: Många hurrarop från mig också! Stort grattis!
Kram!

[2007-10-16 19:25] aniara: Grattis till bebisen och ta den tid du behöver. Vi finns kvar här som vanligt när du har landat och hämtat lite extra krafter.
<3 <3 <3

[2007-10-16 20:09] kicko: Vi väntar tålmodigt!

och om det inte räcker med glädjeropen och lyckönskningarna här finns det fler borta hos mig. =)

[2007-10-17 00:33] lupin: Åh, det här hade jag missat. Grattis!

[2007-10-17 14:45] Mysan: Grattis!

tisdag 9 oktober 2007

Skit på're

Jaha, så var specialistmödravården avklarad. Allt såg väl i princip bra ut, förutom att bäbisen är mindre än beräknat.

- Det gör mig lite tveksam om vi borde sätta igång dig idag sa han, varvid jag naturligtvis pep i högan sky.

Hur den ungen skulle kunna ha taskigt med syre som den lever rövare och sparkar mig halvt fördärvad, det är mig då obegripligt. Dessutom har den vänt sig någon av de sista dagarna, så att smådelarna nu ligger åt vänster istället. Nu när lever och magsäck redan är demolerade, så tänkte den kanske ta en match med mjälten också.

Jag reflekterade över att han var väl hårdhänt när han skulle bedöma cervixmognad. Så pass att det gjorde rätt ont, och när jag tog papper för att torka av mig lite glidslem såg jag att jag blödde, och då först fattade jag att han hade försökt peta igång mig.

- Jaha, försökte du peta igång det lite sa jag.
Då skrockade han och svarade
- Jag drog lite där, ja!

Sedan började han prata om sista mens (av någon anledning), och jag passade på att påpeka att jag minsann inte alls tror på deras ultraljudsberäkning, eftersom de tidigarelade beräknad förlossning.

- Hade de senarelagt den, så hade det varit en annan sak sa jag.

- Jaha, mhm, ja det stämmer! sa han, och verkade otroligt nog hålla med mig, men så fortsatte han Ja, men det är ju bara ett par dagar..

- Ja, men ett par dagar räcker för att jag inte ska ha gått över tiden sa jag.

Då skrockade han igen och sa:
- Ok, du får ett par dagar på dig. Kom samma tid på onsdag! Väskan med!

Nå väl, jag är öppen ett par centimeter i alla fall och jag har rätt ordentliga "värkar" på CTGn, så det vore väl...

Nu får ni fan trasseltofsa lite så att det här kommer igång. För tänk vilken fasa att göra hela förlossningen på sjukhus. Blä! Jag som hande tänkt att jag skulle känna själv hur öppen jag är, nu när jag kan det hyfsat väl, och inte åka in förrän i sista sekunden.


Annars är min värsta noja när det gäller förlossningen den där insikten att man skiter på sig inför publik.

- Du kan få lavemang innan, om du tycker att det känns väldigt jobbigt sa min första barnmorska uppmuntrande, bara för att fortsätta men det brukar alltid komma ändå.

Ja, jag vet att det är fånigt. Och ja, jag vet att det är naturligt. Och ja, jag fattar ju att det är helt jävla orimligt att klämma ur sig en unge den vägen, utan att man klämmer ur sig en del annat också. Och det finns ju teorier om att bäbisen behöver det där bajset för att få en schysst tarmflora, och så länge det inte motbevisats så är det inte tal om att ens försöka med lavemang för min del. Icke desto mindre, jag tycker att det är jobbigt. Skitjobbigt - ha ha!


Jag kanske skulle ta och packa en väska, förresten.



Kommentarer:
[2007-10-08 10:55] kicko: *trasseltofsar för fullt*

[2007-10-08 10:57] Ipomoea: *trasseltofsar så mycket det bara går*

och vad härligt med lite riktigt, hederligt skitsnack! :)

[2007-10-08 11:02] jag: heja!

[2007-10-08 11:05] Garbo: <3

[2007-10-08 11:06] Heidi:: Heia, Heia!

[2007-10-08 11:17] Peppar: *trasslar järnet*

[2007-10-08 11:20] Bettty: haha, hon kommer imorgon sa jag ju!

[2007-10-08 12:00] Bonita: trasseltofsarna viner: go bebis go bebis go bebis

[2007-10-08 12:27] Vicky: Vi gör vågen och klappar i takt. Heja bebis! Komsi, komsi!
Jag tog ju inte lavemang, för jag hade redan så mycket värkar och barnmorskan sa att det antagligen skulle kännas rätt obehagligt att krysta av den anledningen också. Så sen låg jag där i mina krystvärkar och grät och gnällde: "Och nu bajsar jag också!" "Ja, ja" sa barnmorskan och sköterskan. "Det fixar vi så lätt" Nu kan jag garva åt det, men då var jag mest bedrövad.

[2007-10-08 12:37] Pocks: Åhshit - jag har också en massa såna bajstankar - jag trodde nästa jag var ensam: Men du: Nu hejjar vi på bebyn och på dig. Allt kommer att gå bra!

[2007-10-08 12:39] Kandidat Dro: Rena, rama cheerleader squaden här , men trasseltofsar och hopp och skutt.

[2007-10-08 12:50] Bella?: Ja, kom igen nu bebisen :)

[2007-10-08 13:07] morsan: *trasseltofsar trasseltofsar trasseltofsar*

[2007-10-08 13:09] vajlan: jag märkte inte av nåt bajsande och jag hade nog skitit i vilket haha. när min lilla var på väg ut, sexton dagar sen, så trodde jag inte det var äntligen var det, för "jag skulle ju bli igångsatt i övermorgon". vad knäpp man är! jag hoppas skrotten kommer ut av sig själv! snart! heja heja!

[2007-10-08 13:13] Basilika: klappar och lockar!

[2007-10-08 13:41] AnnA: Det är väl baksidan med barnafödandet ;)
*Trasslar med tofsarna*

[2007-10-08 13:46] Anni: TRASSSSSSSSSSELLLTOOFFFFFFFSAARRR!!!!! Bebis NUUUUUU!
Hjälper inte det så tussar jag bärfisar på dej! (Det börjar med fisar och slutar med bajs *hihi*)


[2007-10-08 16:36] astrud: *hoppar upp och ner efter förmåga och viftar med trasseltofsarna*

[2007-10-08 16:42] Binglan: Snart kommer bäbisen!!! Hej hej trasseltofs!

[2007-10-08 18:17] Jazz: tofsar från mig med

[2007-10-08 18:19] Mårr: Jag vet inte riktigt vad trasseltofsar innebär, men är det vad du vill ha så får du ett gross här på en gång. <3


[2007-10-08 18:58] Peppar: Kom UT nu, onge!!

[2007-10-08 19:25] aniara: Trasseltofsa? Är det att ha sex höggravid så förlossningen kommer i gång? ;)
och vad gjorde din läkare? "- Jag drog lite där, ja! " Va, va? Drog lite där. AJ! Vafan. Får man göra så när man inte är beredd?
*kram!*

[2007-10-08 20:07] Vicky: Bonita har vant oss vid att man tar till trasseltofsarna, när det behövs lite extra uppmuntran och hejarrop. Så trasseltofs är helt enkelt trasseltofs, ni vet sån där pompomtofs.

[2007-10-08 20:26] Kanel: Heja heja lilla bebis, kom ut nu!! (Och det där med att skita på sig var jag ju också rädd för, men sen när jag låg där och vrålade och födde så sket jag i det både bildligt och bokstavligen :-D. Och jag kunde inte brytt mig mindre just då, det enda jag ville var att få ut ungen!).

[2007-10-08 20:44] tori: koooomsi koooomsi, lilla bebisen! kom ut nu!

[2007-10-08 20:53] snyggo: Är man SÅÅ rädd att skita på sig, kanske man ska fundera på om man ens ska skaffa barn?

[2007-10-08 21:21] Bettty: och här fick vi påhälsning av nån som garanterat varken har barn eller vet nåt om förlossningar överhuvudtaget. Trevligt att du sprider din visdom och kärlek till medmännsikorna! Du gör världen till en bättre plats!

[2007-10-08 21:25] hj: vill bara sända mina allra som varmaste lycka tilltankar till dig <3

[2007-10-08 21:46] MBF: *trasseltofsar som en galning* Ja, det kan nog kännas jobbigt att bajsa på sig, men har du tur kommer det bara enliten klutt *blink blink* Nejdå, jag tänker på dig och sänder varmaste bäbisvibbar, det ska igång NU! Två centimeter, haha, då hade jag redan legat inne i fyra timmar - du ska se att det är på ärke-G!!!

[2007-10-08 21:48] MBF: Nä usch, förlåt om jag var plump. Det var inte meningen. Hoppas så med dig att det sätter igång på naturlig väg, det var egentligen det jag ville säga. Kram!

[2007-10-09 07:34] Skylla: MBF: Jag uppfattade dig inte som plump, hjärtat :)

Blåst på konfekten

Trots gynekologmanipulation och färdknäpp så händer det inte ett smack. Och i själva verket är jag livrädd för att bli igångsatt.

Rädd för att det är fel på bäbisen. Rädd för komplikationer som kanske skadar den - eller mig. Rädd för att det ska vara svårt att få igång det. Rädd för att det ska bli snitt till slut. Förtvivlad över att behöva göra allt på sjukhus, istället för att kunna vara hemma åtminstone halva tiden. Oroad över att det ska ta väldigt lång tid. Oroad över att det ska göra mer ont. Och så har jag blivit blåst på min förlossning!

Medan jag fortfarande var helt inställd på att jag bara skulle ha ett barn, så kunde jag sörja över att aldrig få vara med om en förlossning igen. Och nu har jag varit så glad och tacksam att jag skulle få chansen, trots att jag är så gammal.

När jag födde Gullunge hade jag TENS först och sedan lustgas de sista centimetrarna och fram till utdrivningsskedet. Jag tänkte att jag den här gången ville försöka utan smärtlindring. Att försöka vara helt och hållet fokuserad och helt och hållet närvarande i det hela. Försöka! Som det är nu så vill jag inte ha smärtlindring sa jag till Älsklingen men ber jag om det då, så är det DET som gäller. Jag räknade ju iskallt med att det skulle gå lättare och fortare andra gången och att jag nu har erfarenhet av en förlossning som stöd.

Men nu blir det troligen ingen förlossning. Det blir ett ingrepp. Det är inte jag och min kropp som sköter det hela, det kommer att styras utifrån. Som att ligga på operationsbordet, men kanske i ett par dygn, helt vaken och med smärtor. Ibland tänker jag att jag ska gå in och kräva en EDA innan de ens petar på mig, för vad är det för mening att ha ont när det inte är en förlossning. Men hur jävla kul är det att göra det hela ännu mer ingreppsartat med slang i ryggen och slang mellan benen och narkosläkare och en jävla kateterpåse att hålla ordning på ovanpå allt annat.

Jag har med största säkerhet blivit blåst på min förlossning! Och jag känner mig helt förtvivlad över det.



Kommentarer:
[2007-10-09 09:27] Heidi :: Fatt mot.
Trase, trasel,trasel, tofs, tofs, tofs...
Nemnar bare i ein bisetning at mine fire keisarsnitt var fantastiske opplevingar på tross av slangar og nåler både her og der. Hei, heia Skylla og babyen. Nå er eg innom her mange gonger til dagen for å sjekka korleis det ligg an!

[2007-10-09 09:40] Skylla: Tack Heidi! Tack snälla du!

[2007-10-09 11:05] Siv: Massor av trasseltofs (jag får trasseltofskramp i armarna men tänker att det mig är bra för gäddhnget), en hel bunt <3 och så om du kunde vara så vänlig och hojta ner följande mot magen:
"ey, baby, de tycker - ända nere i Västerås - att nu får du börja åla och härja och komma UT snart. Var snäll mot din mamma. Hon är himla bra, hörru bebisen."

[2007-10-09 11:22] morsan: Trasseltofsar här också! Inte förtvivla nu, det finns tid kvar <3

[2007-10-09 11:44] Kanel: Men du Skylla! Det finns tid kvar ännu väl? Själv blev jag ju också manipulerad, och det tog ett och ett halvt dygn innan värkarna startade (kvällen innan min planerade igångsättning). Hav förtröstan! Det kommer att gå BRA oavsett. Förstår din känsla att du blivit snuvad på förlossningen, men oavsett - det kommer det att gå BRA. Stor kram och pepp! Jag håller tummarna!

[2007-10-09 12:32] Bettty: Jag bkev igångsatt medelst hinnsprängning och fick bada och ha mig, precis som under an vanlig förlossning. Och än finns tid, jag har ju sagt att hon kommer idag :-)
Kramar!

[2007-10-09 12:34] MBF: *kram, stor, varm*

[2007-10-09 13:13] ikapika: gröna vindruvor och benböj!!!
Det är tröstlöst att gå och vänta, även jag började misströsta och fasa för en igångsättning, men det satte som tur var igång själv, håller tumme att det gör det innan morgondagen.

[2007-10-09 13:45] Basilika: *stora kramar* (som nar runt magen)

[2007-10-09 14:51] Vicky: Kramar till Skylla och lockrop till liten. Det kommer bli så bra, Skylla!

[2007-10-09 15:32] aniara: Trasseltofs!! Trasseltofsar som viftar frenetískt och ett & två & tre. Pom-pom-pom! Jag hoppas så att du sätter igång och får vara med om din förlossning. Jag tror de har räknat fel så det är på gång när som helst nu. Har du testat alla gamla knep i boken, allt från lyfta tungt till älskog med fyrverkerier? Masa pepp och kram!!

[2007-10-09 15:37] Pocks: <3

[2007-10-09 17:22] Binglan: fyrverkerier?!
Jag viftar som en galning här också.
♥ i mängder!

[2007-10-09 21:53] Siv: Nu ser jag bara framför mig hur vi på bästa stripjint-vis - allihop, kom ien nu tjejer - dessutom står med twirlande tofsar på brösten! (för det ar jag sett på film).
Och med tanke på hur långa mina 75F-tuttar kan bli om man bara låter dem så kan du GISSA att det rasslar och alla tofsar :-D

[2007-10-09 21:54] Siv: stripjint brukar normalt skrivas stripjoint, då'rå

[2007-10-09 21:55] skamsen Siv: Sista försöket:
Nu ser jag bara framför mig hur vi på bästa stripjiont-vis - allihop, kom igen nu tjejer - dessutom står med twirlande tofsar på brösten!
(för det har jag sett på film)
Och med tanke på hur långa mina 75F-tuttar kan bli om man bara låter dem så kan du GISSA att det rasslar om alla tofsar :-D
(i nästa liv SKA jag börja läsa igenom mina kommentarer INNAN jag skickar dem)

[2007-10-09 22:08] vajlan: siv, jag är på, jag har också såna! :) tack för bästa kommentaren, den gjorde kvällen!

[2007-10-10 12:17] Garbo: *lockar på bebben*
<3på dig.

[2007-10-12 08:36] madonna: Stort grattis till lillkillen!

[2007-10-13 23:54] Siv: Jättegrattis! <3

fredag 5 oktober 2007

Ur barnamun

Jag minns hur plågsamt jag tyckte det var - i synnerhet innan jag själv fick barn - när folk skulle tjata om sina ungar eller barnbarn, berätta vad de sagt, vad de gjort, visa kort...

Ha ha, här kommer hämnden, för nu ska jag tjata lite om min gris. Snart står han i skuggan av en liten bäbis, men just i denna stund ska han få spela huvudrollen:

Kalsonger
Till grannen i våras
- Vi ska flytta till Borlänge i sommar.
- Jaha, ska ni det.
- Och jag fyller fyra år.
- Ja, du har blivit stor pojke nu!
- Och jag har dinosauriekalsonger.


Igår morse kom han in och ville gosa med mig i sängen en stund, som vanligt. Han var orolig för att snoppen inte skulle få plats i pyjamasen, för den växer, och växer och blir ju så stor. Ha ha, jag kan garantera att den är lika GIGANTISK som snoppar brukar vara på fyraåringar :)
- Ja men, vi köper en större pyjamas till dig när snoppen blir större sa jag. Du ser, Pappa får ju plats med snoppen i sina kalsonger. Du får större kläder när snoppen blir större. Det verkade han nöjd med, så då gick han upp och åt sin macka med jordgubbsmadelad.


Djur
En kväll (när vi fortfarande bodde i Stockholm) fick Gullunge 'Bambi' på DVD. På morgonen när han kom till dagis var han förstås överlycklig och måste berätta. En vikarie sa glatt och uppmuntrande:
- Jaha, Bambi?! Vet du vad för slags djur bambi är då?
- En vitsvanshjort sa Gullunge.
Vikariens min var helt obetalbar. Hon sa inte ett knäpp resten av tiden vi var där.

På nya dagiset är de ännu inte riktigt vana vid Gullunge. När vi kom för att hämta honom igår, lekte han utter, omgiven av tre fascinerade fröknar.
- Han leker utter!!! sa de.
- Jaha sa vi, som tycker att utter känns som ett tämligen "vardagligt" och föga uppseendeväckande djur.
- Om han hade lekt hund eller nått… men UTTER! fortsatte fröken. Här är hans håla, och här kryper han in pekade hon. Han är otrooolig på att hitta på.
Hemma har han mest lekt indricotherium de senaste dagarna. Det var ju tur att han inte utsatte dem för det på dagis. De vet nog inte vad en indricotherium är.

Jag vet inte riktigt vad 4-åringar brukar kunna, men jag tror inte att Gullunge skiljer sig så mycket från sina jämnåriga. Det är bara det att hans intresse inte gäller bilar och bollar, utan han har valt en annan inriktning. Men alla reagerar liksom på honom, och blir så fascinerade. Käraste Gudmor har en grannpojke, något år äldre än Gullunge, som brukar komma och hälsa på henne. Han stod och blurrade i en halvtimma om olika sorters makadam och gräv- och anläggningsmaskiner (eller vad man nu ska kalla dem) av olika slag, och det tyckte ju jag var mer anmärkningsvärt i sådana fall. Hur kan man intressera sig för makadam, liksom? Nå ja, sådana föräldrar, sådana barn – i någon mån. Hans pappa höll på med någon slags bygge på tomten.

Gullunge kan garanterat inte ett enda bilmärke och inte ett smack om sport. En period i våras gick han och tjoade:

- Hammare bu! Hammare bu!

Det var Älsklingen som kom på att det var 'Hammarby' han menade. Han måste ha hört någon på dagis. Jag är övertygad om att han inte har den blekaste aning om vad det är han säger, utan bara tyckte att orden låg väl i mun, liksom, och härmade sina kompisar.


Språk
Och ska inte 4-åringar prata grammatiskt riktigt - har jag för mig att jag läst någonstans? Gullunge böjer alla verb svagt: vilde, skulde, gåde… Alla utom ett - och det är fel. Han säger rang.
- Vad var det som rang? när äggklockan ringer.

Bä bä vita lamm sjunger han
gåde på restaurang
Vet ni vad han gjorde
bajsa’ under borde’
Då kom polisen
ridande på grisen


Och Älsklingen och jag får anstränga oss för att hålla masken. Nå ja, han lär sig säkert med tiden. Det är ju ont om 15-åringar som säger gåde, och det tyder ju på att det brukar lösa sig.


Bajs
Annars är det mest bajs och bajskorv och ett evigt, evigt gnällande som gäller. Rätt tradigt. ALLT är bajs och bajskorv, och det finns inte tillstymmelse till tabuorsakat fnissande - som trots allt kan göra det hela rätt charmigt - med i det hela. Vid matbordet är det värst:

Jag vill inte ha. Det är bajskorv. Jag tycker inte om. Det smakar bajs. Det här är Lizzybajs, jag vill ha titatisbullar (korv/köttbullar/fisk/majs/soppa/hamburgare/pytt i panna eller vad fan som helst som inte står på bordet just den dagen).

En morgon här i helgen så tröttnade Älsklingen och jag, och när Gullunge kom till bordet så sa vi:
Hej lilla bajskorv! Har du vaknat nu? Vill du ha en bajsmacka? Vad vill du ha på? Bajselad?

Då tittade han INDIGNERAT på oss och sa med barsk röst och upprörd min:
- Så DÄR får man inte säga!



Kommentarer:
[2007-10-05 10:27] Bettty: Haha, ja jag tröttnar i alla fall inte på att höra om Gullunge. Och på söndag smäller det! Söndagsbarn och synska. Och har tur har jag för mig.

[2007-10-05 10:35] Skylla: Bettty: Söndag? Har inte du gissat på 9:e?

[2007-10-05 10:41] Vicky: *asg* Ja, jag blir iag road av Gullungeberättelser!

[2007-10-05 11:20] KandidatDrop: Obetalbart! Underbara historier. Jag tröttnar aldrig på att höra söta historier om barn. (Jo, det har förresten hänt en gång. En kollega som tjatade om sina tråååkiga ungar jämt och när hon började berätta om hur en av dem fyllde hennes nylonstrumpbyxor med leksaker tröttnade jag. Det var ingen knorr på det hela. Han bara fyllde strumpbyxorna och sedan var det slut....)

[2007-10-05 11:20] KandidatDrop: Förlåt att jag tog så många rader...

[2007-10-05 11:21] Bajsilika: underbart, underbart! *fnissar*

[2007-10-05 13:49] Molly: Hahahaha, jag vet en unge som sa till sköterskan på 4-årskontrollen: "Jag kan inte rita en huvudfoting, men jag kan säga det!".

[2007-10-05 13:50] Molly: Glöde en sak, bajsleken, byt ut ett av orden i t ex en filmtitel mot "bajs". Det kan bli "Bajsar med vargar" eller "Vi hade i alla fall tur med bajset" osv. Skitkul! Det skrattar även 40-åringar åt.

[2007-10-05 16:45] vajlan: åh, det där med vitsvanshjorten påminner om min lilla. Gullunge låter just som en gullunge! och snart har du två! :) hur är det att ha flyttat? saknar du stan ibland? jag är bara nyfiken. och hur går det med att klaga på Förnedringskassan? jag har haft en egen dust med dem nu.. bläk.

[2007-10-05 16:46] vajlan: och jag skulle naturligtvis bytt namn till Bajlan

[2007-10-05 23:40] MBajsF: Å vilka underbara historier! Skriv ner dem och spara om du inte redan gjort det. Man glömmer så fort.
När vi var på upprop i sexårs och för första gången träffade alla nya föräldrar, var Knut sprickfärdig av energi och pratade mer än fröken. Så när hon till sist fick en syl i vädret och på sitt tillgjorda halvbarnspråk sa till klassen (alla föräldrar närvarande) att "Igår när jag skulle lägga mig så hade jag lite svårt att SOOOVA!! för jag var lite nervös och det KILLADE i MAGEN" (tutenutt gullegull och solsken i tonfallet) ställde skig Knut upp och glädjeskrek: "Hallå! Hallå! Det killade i magen på mig igår kväll också!!! För jag har mask!"


[2007-10-05 23:47] vajlan: MBF> tack!! :)

[2007-10-06 01:45] poo: Vaddå, heter det inte rang? *sårad* ringa, rang, rungit säger jag!

Ljuvliga små bitar ur gullungeliv :)

[2007-10-06 10:29] ikapika: Härligt, känner igen efersom jag ju är med 4 åring själv. Däremot måste jag fråga om det är en pojkgrej att bli sådär jätteintresserad av en sak. Min huligan har många spridda intressen istället och jag kan inte minnas att jag "snöade in" på något heller. Däremot har maken mycket specifika kunskaper inom flera områden från tidig ålder. Om det är en killgrej att bli tokintresserad av något speciellt är det i så fall kulturellt eller biologiskt. Hm... denna fundering kanske kräver eget inlägg.

[2007-10-07 11:42] Siv: Nu m¨ste jag bidra med MIN favorit (som dock inte är min i meningen at jag har fött fram henne själv, men ni hajar), Elsa. Hon var inte ens tre när hon kläckte det hela; de var ute med bilen, min vän MG körde och passerade en polisbil varpå Elsa säger - med EMFAS - "SKÖNT, vi klarade oss den här gången också"

[2007-10-07 14:38] Anni: Mer kul från Gullunge! Verkar vara mycket verbal och kreativ krabat! Brås väl på mamma förstås...

[2007-10-07 23:19] kicko: Nu är ju inte halsdukar och små lekande barn världens bästa kombination, men hur bedåååååårande är inte den här?? http://www.morehousefarm.com/KnittingKits/Scarves/Dragon/

[2007-10-08 11:52] Skylla: kicko: Ha ha, väldigt söta :) Fast lite risk för att de sticks. Jag kanske kan roa mig med att försöka förfärdiga något dylikt i bomull/acryl när jag sitter ensam ute i tassemarkerna i vinter :)

[2007-10-08 11:55] sodan: oooh vilken skön halsduk!

[2007-10-08 11:58] sodan: och innan mina fingrar fick hyperhastighet och tryckte på tab+enter hade jag tänkt säga att jag kan ju tyvärr inte sticka men jag blir svårt sugen på att köpa mönstret och lägga en beställning hos min mamma. som kan sticka.

torsdag 4 oktober 2007

Inte - aldrig

Jag har inte sett Borta med vinden
och inte Sound of Music
och inte Titanic
och inte Dirty Dancing heller.

Jag har sett större delen av Pretty Woman. Och jag tyckte att den var rätt bedrövlig.

Jag har aldrig sett någon av sjukhusserierna. Inte ett enda avsnitt.

Och jag har aldrig sett Simpsons, Ally McBeal, Sex and the City eller Buffy och vampyrerna. Inte Lost heller.

Jag har sett större delen av ett avsnitt av Seinfeld. Jag tyckte att det var urbota fånigt.

Är det normalt?


Jag såg ett avsnitt av Morden i Midsomer i somras. Nästa vecka somnade jag ifrån det. Sedan tror jag att jag såg ett avsnitt till – eller om jag somnade den gången också.

Det är enda gångerna jag sett på tv sedan jag flyttade till Dalarna i början av juni. Ändå har vi en sjuhelvetes massa kanaler här, jämfört med bara markkanalerna när vi bodde i Stockholm.

Är det normalt?


Förut fanns det en hel del program, i synnerhet på 1:an och 2:an, som jag kunde tänka mig att se, men antingen hade jag inte tid, inte ro eller inte ork att vara uppe när de bra filmerna slutade halv ett på natten.

Nu har vi köpt en ny DVD med hårddisk så att det går att spela in filmer som ligger så där sent, men trots alla jäkla kanaler har jag inte sett en enda film jag velat ha inspelad. Och ibland har jag lust att få sitta och slötitta lite, men det finns inte ett enda program jag vill se, inte ens på 1:an och 2:an.


21.00 Sex med Victor
till sin hjälp har de gästerna Tilde Fröling och Musse Hasselvall som berättar hur de låter när de får orgasm.

Men herregud! Låt mig slippa! För guds skull, LÅT MIG SLIPPA!




Kommentarer:
[2007-10-04 10:51] ikapika: Jag tycker att det låter skönt att ha ett tv-fritt liv. Vanligtvis finns det inte mycket att titta på ändå. jag förljer väl en, eller kanske två, serier per vecka. Slötittar en del, mest på Mythbusters. Alla sånna där sex, relations, gör om mig, dokusåpor (förutom project runway) blir jag mest lack på.

[2007-10-04 12:35] c.: Det låter jättesunt. Jag tittar bara på tv när jag är deppig eller inte har något bättre för mig. Ingen tv = friskhetstecken.

[2007-10-04 12:39] crackgrrl: Jag fattar vad du menar... enda gångerna jag ser på TV är då jag är med någon annan som absolut måste titta. Själv skulle jag aldrig komma på tanken att titta; det finns inget som intresserar mig. Om jag någon gång hamnar framför Seinfeld, SATC eller Family Guy har jag inget emot dem, men det är en gåta för mig hur man kan välja aktivt att titta. Tror inte ens att jag skulle vilja se "Sex med Victor", haha.

[2007-10-04 13:01] goof: Vad gör ni istället för att titta på tv? Själv är jag en soffpotatis som alltid har tv:n på. Går sällan och lägger mig innan ett, pga något tv-program som jag inte kan slita mig ifrån. Det är iaf inte normalt! :-)

[2007-10-04 13:22] crackgrrl: träffar folk, går ut med hunden, joggar, läser... minst 15-30 slöa minuter varje kväll på nätet innan läggdags måste jag också ha, annars kan jag inte sova :)

[2007-10-04 13:30] Anni: Grattis Skylla - du har ett liv! :-)
För mej är TV ett sätt att få hjärnan att gå på tomgång. Typ när man är sjuk och inte orkar läsa, men vill ha nåt att glo på för att glömma att man mår dåligt. Då kan man reta sej på dumma program istället för att gnälla på att näsan droppar.

[2007-10-04 15:01] sodan: gah! det där gjorde mig bara ännu gladare för att jag inte äger en tv. tvi vale!

[2007-10-04 15:18] Kanel: Äsch, det är väl normalt att se på TV precis som det är att aldrig se. Men man får nog mer gjort utan TV. :)

[2007-10-04 15:34] Skylla: Fast jag tycker inte att jag får särskilt mycket gjort ändå :( Jag bara känner mig jävligt udda när jag aldrig hänger med i vad folk snackar om.

[2007-10-04 16:20] Kanel: Var glad att du inte ser på TV! Själv önskar jag att jag inte tittade så mycket på TV. Den stjäl alldeles för mycket tid.

[2007-10-04 16:47] crackgrrl: fast om man gillar att se pa TV, varfor inte...? alla har ju sina egna satt att koppla av.

onsdag 3 oktober 2007

Bärfisen story - resumé

Till aniara
- och er andra som missat de första avsnitten.

[Till denna text fanns ursprungligen en massa länkar till Hypotexter som numera inte existerar]


Bärfisen gjorde sitt intåg i våra Hypo-liv här. Man måste läsa kommentarerna också. Och det var mot bakgrund av det här och det här. Se den klentrogna! ;)

Sedan gick det så här och slutligen så här.

Nästa gång började det så här med detta resultat. Men så verkade det vara på väg att strula till sig, här. (Lite tydligare men olidligt långt beskrivet här). Men då kom bärfisen en gång till, här, och visade att han är att lita på, för det gick så här.

Och tänk, nu har den lille rackaren varit framme igen, här.


(Om jag missat några viktiga texter, v g meddela så att jag kan komplettera)



Jag återkommer med referenser till PubMed och Cochrane lite senare ;))




Kommentarer:

[2007-10-03 09:26] Binglan: det var härlig morgonläsning, bärfisar rockar!!
Kram!

[2007-10-03 09:51] Lisasan: Ja, bärfisen är mäktig! Jag hoppas att den jag fotade för några veckor sedan (http://www.hypodea.com/text.cgi?id=25384) betyder något också! Snart så kanske... :)

[2007-10-03 09:51] Basilika: Barfisar rock indeed *stort leende*

[2007-10-03 10:17] Bonita: jorå, bärfisar och storkar är ett team. Helt klart.

[2007-10-03 10:48] Corn: placera den inte hos mig, bara! ;)

[2007-10-03 11:28] kicko: vad fasen sitter du här för kvinna - gå och föd barn med dig så jag får rätt!! ;)

Och det var bra sammanfattat och ihärdigt uppsökt bland alla gamla inlägg!

[2007-10-03 11:31] Skylla: Corn: Klart att DU ska ha en bärfis, Corn-flickan min! :)

Kicko: Vi försökte t o m med en färdknäpp igår, enkom för din skull, men det hjälpte visst inte.

[2007-10-03 11:48] Bonita: Lugn..det är inte den fjärde ännu. Imorgon eftermiddag kommer grabben har jag ju sagt.

[2007-10-03 13:29] Ipomoea: Tsss...den 6:e kommer han! Tidigt på morgonen. Sådetså. ;-)

[2007-10-03 13:30] aniara: Ooahh! :) Det här är mäktigt att läsa. Jag tror stenhårt på kopplingen bärfis/barn och skratt/grät mig igenom alla länkar. Vilken story!. Den som inte tror på bärfisen är vilse ;)
Bärfisen har nu invaderat Fallfrukt för den som missat det.
http://www.fallfrukt.se/index.php?mode=text&text=4555

[2007-10-03 13:48] aniara: Ooahh! :) Det här är mäktigt att läsa. Jag tror stenhårt på kopplingen bärfis/barn och skratt/grät mig igenom alla länkar. Vilken story!. Den som inte tror på bärfisen är vilse ;)
Bärfisen har nu invaderat Fallfrukt för den som missat det.
http://www.fallfrukt.se/index.php?mode=text&text=4555

[2007-10-03 13:56] madonna: bärfisen kommer innan tolv inatt :)

[2007-10-03 14:15] KandidatDrop: Om nu inte Corn vill ha de där insekterna så kan jag offra mig.... Fast nu ser vi väl inga bärfisar förrän till våren?

[2007-10-03 14:59] Skylla: KD: Jag såg ju min första i januari och den andra i mars :)

[2007-10-03 20:45] Mårr: Nu har hon tre timmar på sig ungefär, lillskyllajzan!

[2007-10-03 22:30] KandidatDrop: Ha! Ha! Jag ser fram emot bärfisreferenser på PubMed ;-)

[2007-10-04 08:06] Skylla: KD: Ja, för att inte tala om metaanalyserna på Cochrane! :)

[2007-10-04 22:51] Vicky: *asg* Ja, vilken mäktig insekt det är! Och så heter den fis... (Ja, jag vet att det beror på den lilles skydd, som gör att det smakar fis. Men ändå!)

tisdag 2 oktober 2007

Dalmål?

Lika bestört varje gång ögnar jag igenom lokaltidningarnas Födda-bilder och ser små rosenkindade flickebarn och pojkar i kepa som sitter och håller sin nyfödda bäbis, leende in i kameran.

- Herregud! tänker jag De där kan ju inte vara en dag över 20 bara för att fortsätta läsa:

Syskonen heter Alva, Victor och Lukas.

Eh…

Och jag känner mig ännu mer som en mupp. Att vara 40+ i Stockholm och vänta barn är ju föga originellt. Inte ens att vara 40+ och förstis är speciellt avvikande. Men jag kände mig orolig för det när jag flyttade upp hit. Stackars Gullunge och Bäbis att ha en sådan gammal skabbig mamma! Jag kommer att sticka ut, de kommer att bli retade, skämmas över mig.

Och ändå så frågar varenda kotte här när de får syn på mig:

- Är det första?

På jobbet i somras, i kassan på ICA, på bussen, i affärer på stan, i mödravårdens väntrum…

Men herregud! Jag är 44 år! Hur kan ni ens avlägset misstänka att det är första? Här! Här där mammorna föder sitt fjärde barn innan de är fyllda 25?!?

Nu har jag börjat misstänka att det hela är frågan om en dialektal artighetsfras som jag inte riktigt är van vid. I Stockholm frågar man Jaha, när är det dags? eller Vilken vecka är du i? Och så de som inte har barn själva: Vilken månad är du i?. I Dalarna frågar man Är det första?


(Och nej, ingen bäbis än. Oroa er inte, ni kommer att få veta så fort det händer något)



Kommentarer:
[2007-10-02 09:50] morsan: *skrattar gott* Jo du, så är det De flesta här i Dalarna verkar bara kunna köra Amerikanare och barnvagn...

[2007-10-02 10:00] tori: vi vill ha onlineförlossning! som man brukar ropa på kattforum. ;)

[2007-10-02 10:48] Bettty: jag kommer att få rätt, bebban kommer den 7:e!

[2007-10-02 17:25] Skylla: Bettty: Kanske det ja! Jag hade i alla fall inte rätt, för då ska det gå jäkligt snabbt. Bara inte Ipomoea har rätt så - uuuschäkta! - är jag nöjd, för jag unnar Älsklingen den där fina whiskyprovningen med bästa kompisen :)

[2007-10-02 17:38] kicko: Men om du skyndar på ungen lite grann bara så kan JAG ha rätt! =)

[2007-10-02 18:01] Mårr: I morgon kommer hon! :)

[2007-10-02 18:03] aniara: Eftersom alla människor har rätt att ändra sig och jag är medial i dag så säger jag samma datum som Betty, 7 oktober. Jag har en Saidateori som kan stärkas om jag får reda på vad bärfisen har för symbolik. ;)

[2007-10-02 18:04] aniara: .. och för att återknyta till din text så förstår jag heller inte hur folk i 25 års åldern har 3 barn och sitter där med en hel släkt. Jag gick på högstadiet när jag var 25 år, typ

[2007-10-02 20:18] morsan: Jag vet inte riktigt hur det fungerar men har i alla fall förstått så pass mycket att sambo är populärt, många barn är populärt, byta sambo är populärt, få barn med nya sambon är populärt vilket ger minst dubbelt upp i barnaskaran. Mina barn, dina barn, våra barn. Dessutom blir det konstigt när ex-sambon träffar någon ny och får mina barn (våra barn?) dina barn (våra barn?) och våra barn...Hängde ni med?

[2007-10-02 20:21] morsan: Vilket i sin tur resulterar i att väldigt få barn har helsyskon men väldigt många halvsyskon...

[2007-10-02 20:48] kicko: Fok i Dalarna skulle behöva fler hobbies med andra ord? ;)

[2007-10-02 21:44] morsan: jag vet inte det :) de verkar ta med sig sedan dit de kommer. En bekant har lyckats få barn med 3 olika tjejer, som i sin tur fått barn med andra killar. De bor i Sthlm men är födda i Dalarna eller har mor- eller farföräldrar här:)

[2007-10-03 08:13] Skylla: Ja, masar och kullor är ett lössläppt och promiskuiöst jäkla folk! ;) Och dalskar sig gör de på vissa håll också, har jag just läst i tidningen.

Fast jag tycker nog att det där med nya barn med ny sambo medan den gamla i sin tur får nya barn med sin nya sambo, som i sin tur redan hade fyra barn med sin gamla... passar rätt bra i Stockholm också. Och för mig får folk skaffa hur många barn de vill och hur tidigt de vill, det var bara kombinationen generellt mycket yngre föräldrar/frågan "Är det första?" till mig som är såpass gammal, som jag hade problem med. Men jag har ju också löst problemet genom att göra det dialektalt. Det kanske rent av är Älvdalingarna som är ute och dalskar sig, ha ha! Eller så är dalfolk helt enkelt så vidsynta och fördomsfria. Vem vet?!

[2007-10-03 13:23] morsan: Rakt på sak är de iaf :)

måndag 1 oktober 2007

Mera kontroversiellt

I Landstinget arbetar vi med 95% säkerhet sa överläkaren. En urolog, för övrigt. Skulle vi sträva efter högre säkerhet än så, då skulle vi får hålla på och utreda in absurdum och då skulle pengarna bara räcka till några få. På det här sättet får så många som möjligt så bra vård som möjligt. Men visst, 5% kommer vi att missa. Men hellre det, än att pengarna bara räcker till 10% av dem som behöver vård. Ungefär så sa han.

En skribent här på nätet skrev en gång att det minsann inte kan vara svårt att vara läkare, för det är bara att sätta sig på en stol och säga att det är virus, för då behöver man inte göra något. Hon blev ivrigt påhejad av andra som minsann hade haft hög CRP när doktorn sa att det var virus, och som minsann hade haft rätt, fast den dumma, dumma doktorn inte trodde dem.

FEL! Att vara doktor och sätta sig på en stol och säga: Det här är med all sannolikhet virus. Jo, det kan ta väldigt lång tid att bli bra. Ja, man kan bli jäkligt risig av virus det är SVÅRT. Det är alltid mycket, mycket lättare att utreda, utreda, utreda, skriva ut antibiotika och göra patienten till viljes.

Doktorn som säger Det här är virus han har så mycket kunskaper och erfarenhet att han vet att detta med 95% sannolikhet är virus. Han vet också att i 5% av fallen så kommer hans bedömning att vara fel. Han har också gjort bedömningen av dig att om detta skulle vara en bakteriell infektion, så kommer du att klara av det fint. För man måste inte alls äta antibiotika så fort man får en bakterieinfektion. En normalfrisk och inte alltför gammal och sliten kropp, klarar av sådant.

Och visst kan doktorn ta CRP, LPK, Monospot och StrepA-test på varenda jäkel som kommer till mottagningen, för att minska de där 5% - men då räcker inte pengarna till vård åt diabetikern som sitter i kö efter dig och inte till reumatikern som sitter därefter heller. Och hög CRP kan man ha av virus också, adenovirus t ex. Och man kan ha normal CRP och ändå ha en bakteriell infektion, urinvägsinfektion t ex.

Och visst kan doktorn skriva ut antibiotika för att du ska bli nöjd och inte gå hem och skriva i din blogg hur dumma och inkompetenta alla jävla doktorer är. Du kommer inte ta någon som helst skada av lite Kåvepenin i alla fall, och de resistenta bakteriestammar han på så sätt medverkar till att odla fram, kommer inte drabba dig, som är förhållandevis ung och frisk. Men det lilla spädbarnet som sitter ute i väntrummet, och den lilla pojken med leukemi och den äldre damen med KOL, de kommer att dö.


Nå, naturligtvis måste man få gnälla av sig. Jag är ju själv inte den som drar mig för att pipa i min dagbok. Jag ville bara ge er andra sidans perspektiv.



Kommentarer:
[2007-10-01 09:05] ikapika: Nä, skriv inte ut antibiotika... om det inte behövs förståss. Givetvis vill alla ha en House MD som går igenom ALLA konstiga undersökningar som finns för att hitta just din obskyra lilla sjuka men det är klart att det inte går.
Något som jag däremot uppskattade i US var att man hade husläkare på riktigt (att det sen var försäkringsfinansierat är en helt annan fråga) Som man fick träffa en gång per år och kunde ta alla dumma frågor om konstiga födesemärken , onda höfter och konstiga snuvor utan att det behövde bli akut. Jag vet inte vad ett dylikt preventivt program kostar men i teorin tror jag nog att det kan vara smart (tas väl till viss del upp av företagshälsovården).

[2007-10-01 09:46] Jazz: Men jag undrar om inte den där inställningen går lite till absurdum ibland. Min syster fick en ganska stor böld på ryggen efter vurpat på cykeln. Det blev aldrig något sår, vilket gjorde det lite märkligt att hon fick en infektion som gav gigantisk varböld. Hon åkte in till akuten och fick Voltaren att knapra på i 10 dagar. Till saken hör ju att min syster är stelopererad just i ryggen. Ganska precis där bölden satt. Ändå funderar inte läkaren på att detta kanske inte ska hanteras som vilken patient som helst. Det hela slutar att hon tillslut hamnar hos sin specialist 3 veckor senare och då får akutoperera ut titanstängerna de satt in i ryggen.
Jag köper ditt resonemang, men tycker att man standardkalkylerar lite väl mycket. Det går lite väl på rutin.

[2007-10-01 10:47] vajlan: det är bra att få alla sidor belysta på ett vettigt o någorlunda resonligt sätt, så jag är glad för din o Mårrs o andra doktorers bloggar. personligen är jag glad när jag slipper antibiotika, så om jag går o kollar o de säger Säkert virus blir jag mest tacksam, då har jag kollat med proffs (såsom man ska när man inte blir bra fick jag höra från dagis som var trötta på folk som gick o segdrog på saker o smittade ner andra) o så slipper jag få sånt som ger mig klåda i muffen.

att det kan få vara så dumt som med uppdelad kö för adhd-utredning på bas-team på sjukhus och autismspektrumgrejer på bup fast så många har lite av båda, det är däremot en grej jag inte kan köpa. det o mycket annat som min styvmor som är läkare berättat eller som jag sett, inte bara i mitt privatliv utan som tolk. men det är klart att gigantiska system som vårdapparat fallerar på många håll, det är ju ändå människor som skapat det.

[2007-10-01 11:29] Siv: flip, en gigantisk jämrans JÄTTEFLIP, Skylla!

[2007-10-01 12:34] Lilla Mysan: Det är JÄTTEsvårt att våga låta bli att skriva ut antibiotika, även till djur. Förutom djurägaren som flåsar en i nacken och mer eller mindre kräver antibiotika för att hunden ju har feeeber gu bevars, har man ansvarsnämnden att "oroa sig" över... Det finns alltså fall där veterinärer blivit dömda av ansvarsnämnden för att de inte givit antibiotika till tex vanliga gastoenteriter.(sic) Även inom veterinärmedicinen har ekonomi en viss betydelse - djurägarens ekonomi. Jag kan göra alla upptänkliga diagnostiska tester om djurägaren är villig att betala absurda summor (är det någon som ens är tacksam över att humanvården är subventionerad?!). Eller så gör man en bedömning - detta är med 95% sannolikhet kennelhosta och kommer att gå över av sig själv. Och gör det inte det är det djurägarens skyldighet att söka igen (vilket de ofta blir arga över - då kostar det ju ÄNNU mer pengar, när de kunde fått antibiotika första gången, precis som de ju sagt till den korkade veterinären.)
Så, ja, FLIP

[2007-10-01 14:26] Morris: Ja! JÄTTEFLIPP!

[2007-10-01 16:02] hj: om dumma, dumma doktorn hade gett sig tid att förklara det du så tydligt och bra pekar på här ovan, kanske h*n inte uppfattats som fullt så dum, tänker jag.

[2007-10-01 17:18] c.: Jag tycker att det allra viktigaste är HUR MAN BLIR BEMÖTT. HUR läkaren berättar om utredningen. OM han/hon förklarar varför någonting kommer att hända/inte hända. ATT han/hon är ödmjuk, mänsklig och tar sig tid.

Lite av ett sidospår, men ändå!.

(P.S. Jag tror att du är precis en sådan som lyssnar och förklarar, Skylla!)

[2007-10-01 17:29] Mårr: High TEN, nä fan, tårna också, high TWENTY, bästfina!!! :D

[2007-10-01 18:06] tori: läkaren som tyckte så synd om mig som hade virus att han utan tvekan skrev ut en stor flaska cocillana känner jag inget agg emot alls trots att han inte kunde bota mig med penicillin :D

[2007-10-01 18:46] aniara: Ja om resultatet av att det skrivs ut för mkt antibiotika är resistenta bakteriestammar, låt friska människor hela sig själva. Hur kan ennästan frisk människa bli mer "frisk" av tabletter? Själv har jag bara ätit antibiotika när jag haft lunginflammationer och legat i 40 graders feber i 3 veckor. 4-5 år sen sist nu. Bra att du skriver från din sida skrivbordet tycker jag. Synd att inte fler läkare berättar det här för patienten.
Kram!

PS: Sover bebisen lugnt i magen än? Han/hon är inte sugen på att kika ut?

[2007-10-01 19:39] KandidatDrop: Hear! Hear!

[2007-10-02 07:21] Vicky: Och jag undrar om Malva ska få det nya vaccinet? Vi måste ju minska användandet av antibiotika!