fredag 29 oktober 2010

Färdig!

Nu är jag klar med AT. Dock inte legitimerad, ska jag kanske tillägga. Jag borde känna mig euforisk, men jag är mest trött.

Draken har varit på diskokalas och har skjutsats fram och tillbaka. Fredagsmiddagen bestod av korv med bröd - och inget vin p g a bilkörningen. Här är det festligt värre! I morgon ska vi ha kalas för Farmor. Hon fyllde år förra helgen, men eftersom hon var på cellgiftsbehandling på fredagen, så passade det inte så bra att fira då.

Och datorn där bilderna ligger, kommer man för tillfället inte ut på nätet med. Därav bildlöst.

torsdag 28 oktober 2010

Ord

Jag var tvungen att härma Eva:

39 rätt av 40 möjliga
Av de 53855 personer som hittills gjort testet, klarade du dig bättre än 46162 (86%)

Tja, jag brukar väl ha något fel, men jag ska tillstå att jag är förvånad över att så många uppenbarligen har alla rätt.

onsdag 27 oktober 2010

Trasig

Nog för att jag har träffat människor i min dag där personkemin bara inte stämt. Jag har inte gillat dem eller de har inte gillat mig. Eller ömsesidigt. Men min studierektor är något i särklass, något jag inte träffat på någonsin förr i mitt liv - och jag är ändå 47 år gammal. Hon förstår inte ett enda ord av vad jag säger. Uppenbarligen! För hon kontrar alltid - och jag menar alltid - med något som får mig att tänka att: Ja men... var det inte JUST DET jag sa? eller Men VAD i herrans namn har DET med saken att göra? Och jag går alltid där ifrån och tänker HERREGUD, antingen är hon komplett galen, eller så är jag det.

Jag mår alltid skit när jag har träffat henne, och skit mår jag nu också. Jag inser att hon är en stor anledning till att min medicinplacering blev så katastrofal. Jag hade börjat få stöd från kliniken när hon stolpade in och trampade skiten ur mig. Den sista lilla uns av ork och tro på mig själv jag hade försvann efter mötet med henne.

Igår hade jag min sista medsittning, med vårdcentralschefen, som sannerligen inte är någon mespropp och som jobbar enligt devisen Man ska inte ge för mycket beröm. Han gav mig 5:or hela vägen igenom, precis hela, skrev berömmande ord efteråt på kommentarsraderna och sa Du är en skitduktig person! Och jag var så glad och lättad efteråt, och jag kände att jag växte och vågade tro lite på mig själv. Och så åkte jag raka vägen för möte med studierektorn som tydligt uttryckte att jag inte var vatten värd och inte gör skäl för min lön, och som tittade skeptiskt på mig när jag sa att jag fått ST-tjänst och genast började rada upp de hinder jag kunde räkna med.

Fy fan vad jag är glad att jag slipper henne nu! Jag är värd! Jag är visst värd!

tisdag 26 oktober 2010

Uncle Tom

Den här tulpanen köpte jag på Eurobulb förra säsongen. Men bilden gör den inte rättvisa. Den var helt fantastisk. Mörkt mörkt brunröda jättestora fyllda blommor som öppnade sig betydligt mer än på bilden och därför såg ut som pioner, något som förstärktes av att de var senblommande och stod runt om mina buskpioner - som däremot inte behagade blomma. Nu blev det ju inget Eurobulb i år, men jag funderar på om jag skulle komplettera med några andra dubbla nästa år, och se om de är lika maffiga.

Carnaval de Nice


Ice Cream


måndag 25 oktober 2010

In the Middle Somewhat Elevated

Jag såg In the Middle Somewhat Elevated med Marie Lindqvist på Operan i Stockholm för många år sedan nu. Den var en av tre korta baletter i en 'Balettafton'. Jag hade inte hört talas om den.

Jag rös. Bokstavligen. Det kröp, så där, längs ryggraden minns jag. Och jag tänkte Gud, är det bara jag som tycker att det här är helt fantastiskt? Det var det inte. Jag tror att det är det häftigaste jag sett i dansväg.

Här är det Sylvie Guillem som dansar




söndag 24 oktober 2010

Obetalbar 2

Ytterligare en obetalbar bild ur en barnbok: Mamman och den vilda bebin av Barbro Lindgren och Eva Eriksson.

Till i vår

Vi åkte upp till buan igår för att stänga för vintern. Det var helt tomt där uppe. De flesta hade hakat av grindar och satt för fönsterluckorna. Ekorren hade tassat i snön på trappan. Fladdermusen var borta, men två nötväckor hoppade omkring oss på husväggar och gärdesgård.

Vattnet i regntunnan hade frusit ordentligt, tur att den inte gått sönder.
Jag har varit på jakt efter en dörrmatta till stugan och hade turen att springa på en till halva priset på Önskehuset när vi var inne i stan och förhandlade om lånen i fredags. Den visade sig passa perfekt, både när det gällde mått och stil.

Kandelabern gjorde inte mycket till kylan där inne och någon större idé att börja elda, i varken vedspis eller öppna spisen, var det ju inte med den korta visiten. Vi värmde oss med kaffe istället.

Jag gick ner i skogen och plockade en påse frysta trattisar. Vi hade dem till lammsteken på kvällen.

Mönstret under hatten är ju rent förunderligt.

L'air du desert marocain

Lite var det ju namnet jag föll för. Jag som går här och längtar mig fördärvad till Essaouira.

Den här är inte insmickrande. Inte ett dugg! Den har en not som jag i början uppfattade som "djurisk" och ganska provokativ, och som jag kände mig väldigt ambivalent inför.

Efter att ha låtit den vila ett tag kan jag fortfarande känna den där provocerande noten, men nu uppfattar jag den inte alls djurisk. Nu tycker jag att den luktar kåda. Inte den där mjuka, varma, söta svenska kådlukten, utan den lite torra, fräna, kärva retsinan, snarare. Fast det är ju min näsa det. Den lär innehålla: Coriander, Petitgrain (Bitter orange), Lemon, Bergamot, Jasmin, Cistus, Bourbon, Geranium, Cedarwood, Vetiver, Vanille, Patchouli and Ambergris

Och så här beskrivs den hos Lucky Scent:

'Imagine finding peace in a room, lying on the bed, exhausted from the heat of the day, with the window open, letting the cool air in which still is very dry and filled with the scents from the near desert and overlayed with the spicy scents of the streets below.' - Andy Tauer

L'Air du Desert Marocain is the scent of desire, inspired by the fragrant world of the Maghreb desert, powerful, sensual and pure. It's a dry, resinous cedar scent, rounded out with rock rose and jasmine, and hints of typical Moroccan spices such as coriander, cumin and petitgrain. A unisex scent, the cedar and vetiver base notes hover over a fine amber background. We are in love with this exotic beauty by Swiss perfumer Andy Tauer.

Jag gillar den, det gör jag, jag tycker att den är häftig som fan, men jag är lite rädd att använda den när jag ska träffa folk, just för att den känns så provokativ och jag känner mig väldigt osäker på hur folk ska uppfatta den.

Först tyckte jag att flaskan var skitful, men nu när det har bytt till den här nedan, tycker jag att det är synd.


Den här med, Susanne? :)

lördag 23 oktober 2010

Vem sover inte?

Stina Wirséns Vem-böcker är helt underbara. Jag älskar dem. Trollet älskar dem. Och Draken brukar smyga in och lyssna han med.

Och den här bilden är ju fullkomligt obetalbar!

- Vad gör mamman och pappan? frågar jag Trollet.

- De gosar lite svarar han.

- Nä, jag tror de HÅNGLAS säger Draken, och ser lagom finurlig ut.

fredag 22 oktober 2010

Ingen

Jag önskar att jag hade en enda person, åtminstone en enda, i mitt liv som jag kunde prata med. Som jag kunde berätta för: Det här gjorde jag idag. Det här hände. Det här vill jag. Det här längtar jag efter. Så här tänker jag.

Jag har ingen. Ingen alls.

Just så-historier


Jag gillade inte alla, men de flesta är helt underbara. Och översättningen! Jisses!


Ur Hur valen fick sitt trånga svalg

Det var en gång en val i havet, o min hjärtevän, och han åt fisk. Han åt laxen och braxen och skädda och gädda och sill och makrill och en lake med make och den snoende gloende kringelikrokålen. Alla fiskar han kunde hitta i hela havet slukade han i sitt gap - så här!
...
Om du simmar till femtionde nordliga breddgraden och fyrtionde västliga längdgraden (det är trollord), så hittar du en flotte mitt i havet en skeppsbruten sjöman med bara ett par blåbyxor och ett par hängslen (du får inte glömma hängslena, min hjärtevän!) och en fällkniv på sig, och han, det bör du få veta, är en riktig fiffikus till karl.


Frankincense-Myrrh-Rose Maroc

I början var jag inte så över mig. Jag tyckte att den (också) luktade som de små rökelsefyllda små butikerna i gamla stan i slutet av 70-talet. Men jag har ändrat mig. Ja, visserligen luktar den kanske lite som de där affärerna, men jag tycker mer och mer om den.

För mig luktar den mjukt, varmt och sött - utan att vara sötsliskig - rökelse, kåda, honung, ambra och svagt av sandel.

Innehållet ska vara just det den heter, och inga fler doftnoter står angivna.

Så här beskrivs den hos Lucky Scent:
This is a decadent and resinous perfume oil filled with the scents of rituals both sacred and profane-- of imagined opium dens and warrior pirate queens, of gilded mosques and ancient religious ceremonies. Rich, thick and dark as an Arabian night, Harris built her creation around the ceremonial incense resins of frankincense and myrrh, while the costly and precious "oil of passion, " rose maroc, adds a rose-tinged spice and deep honey accord. Hand-blended and presented in exotic handmade metalwork bottles, this perfume oil is spellbinding in its dark, sweet magnificence - a holy fragrance to enchant and beguile with.

Jag har lite problem med att jag är väldigt svag för rökelsedofterna och det orientaliska, för egentligen tycker jag inte att de passar mig som typ. Frågan är vad jag är för typ. Jag är inte damig eller klassisk. Inte särskilt feminin eller ljuv. Inte sportig. Knappast sval eller strikt. Inte åt det maskulina hållet. Inte bohemisk. Inte färgstark, konstnärlig. Jag vet inte vad jag är.

Kanske är det så att man inte förmår placera sig själv i ett fack. Att den bedömningen måste göras utifrån.


Vill du prova den, Susanne - innan jag gjort slut på den?

Bilden av dörren fann jag när jag googlade på doften för att hitta bild på flaskan. Den fanns i en blogg om doft skriven på något slaviskt(?) språk och var med just i texten om Frankincense-Myrrh-Rose Maroc. Jag tyckte att den passade, så jag snodde den :)

torsdag 21 oktober 2010

Nära dig!

Virkade grytlappar måste jag förstås ha uppe i buan. När jag inte hittade några riktigt bra mönster mailade jag min ömma moder och undrade om hon hade kvar de där gamla mönstren som vi virkade efter på 70-talet. Det hade hon. Riktiga vinnare, på min ära!


Jo jo, de här ni, med smör på! Jag ska virka flera av dem. Så det så!

Minus tio


Jo jo, nu börjas det. -10 var det när vi klev upp, någon grad högre när kortet togs. Någon egentlig snö har vi inte, det är mest frost i gräset. Jag tror att Morsan har fått sin beskärda del där uppe, men här, lite längre ner, är det lugnt än så länge, trots att de varnar och varnar.

Timotej

Ankstackarna har ta mig sjutton frost i fjäderdräkten. De rusar upp så fort man kommer ut, antagligen för att kolla om de ska få någon mat, men de lägger sig snabbt ner över fötterna, och traskar efter en liten stund tillbaka och lägger sig under en buske. Jag känner mig lite orolig för att de ska fara illa i kylan, trots att jag inser att lantrasdjur knappast är framavlade i utställningsbur, utan torde vara väl anpassade till svensk vinter.

Humle

P.S. Det är skitsvårt att fota ankor. Ni anar inte!

Trädgården som inte blev

Nej, inte blev det något trädgårdsbloggande, som jag planerat. Hela trädgårdsgeisten försvann under senare delen av sommaren, i samband med att vi köpte stugan. Jag har knappt gjort någonting sedan dess. Grävt bort ytterligare lite gräsmatta och fått ner en del marktäckare och tidlösaknölarna jag fick av Pappa, det är allt.

Geranium endressii, spansknäva

Tanken var att jag skulle gräva bort gräset och plantera marktäckare och perenner längs hela staketet nedom grinden, där det nu står en del buskgrupper och ett par träd. Jag skulle gräva ut längs granhäcken och plantera fler träd och buskar samt marktäckare där. Jag skulle gräva ut runt den nyplanterade syrenhäcken, där gräset nu vuxit in, gödsla och plantera mer smultron. Jag skulle också ha skickat efter mer vårlök från eurobulb.nl. Och jag skulle ha grävt "blå rabatten" bredare och planterat kantnepeta längst fram.

Geranium 'Midnight Reiter'

Suck! Ett annat år! Ett annat liv?

Geranium x oxonianum, kronnäva

På bilderna syns nävorna i min vit-rosa *host* framsidesrabatt. 'Midnight Reiter' ska flyttas, eftersom den, som synes, är blå. Den har ett fantastiskt mörkt bladverk som nu under hösten varit knallrött-auberginfärgat. Inte dum alls! 'Splish Splash' upplever man inte blå på håll, så den får stå kvar. Jag har par nysådda aklejor som ska ner där istället, 'Snowball' och 'Pink Petticoats', men det får bli till våren.

Geranium 'Splish Splash'

Jag sörjer särskilt att jag inte hann skicka efter lökar från Eurobulb. Jag vet att det är lika bra, för jag hade aldrig haft tid att få dem i jorden, men det känns synd att missa en hel säsong på lökfronten. Jag hade så gärna velat skicka efter fler små vita och blekgula narcisser i olika varianter, för de jag hade blev så himla fina där de stod bland myskmadra, lungört och förgätmigej. Jag hade också tankar på att skicka efter svarta tulpaner att ha bland mina vita (och någon 'Freckles') fjärilsvioler och frö till rosa förgätmigej att ha både här och där. Nå ja, men men, som sagt...

onsdag 20 oktober 2010

-8742:-

Nu har käraste SAABen och jag vinglat respektive halkat ner till OK-verkstaden och fått nyssens nya dubbdäck påmonterade. Det känns skönt.



Nä, okejrå, det var en överdrift. Jag vinglar inte, jag känner mig bara förunderligt darrig och SAABen halkade inte.

Nu ska jag darra iväg och hämta ungarna.

Vintras

Det har snöat under natten. Inga större mängder, det täcker inte marken fullt ut, men Djurmo klack syns gråvit bortom älven. Solen börjar titta fram bakom molnen, så jag antar att det snart smälter bort helt och hållet. Jag vet inte riktigt om jag längtar efter snön eller inte. Kanske inte riktigt än. Det är skönt med snö som lyser upp när det blir än mörkare och naturen blir mullvadsbrun, men det känns lite tidigt. Än är marken grön och björkarna gula.

Jag känner mig sämre idag och misstänker att det blir till att ringa mig sjuk i morgon. Fråga mig inte när jag ska administrera ikapp. Jag får väl åka bort en sväng i helgen. Jag borde sätta mig och plugga inför AT-tentan, men jag är seg och okoncentrerad och anar att det inte blir något av. Kanske ska jag unna mig att vara sjuk idag och ta det lite lugnt. Jag kommer ju att offra en hel del semester på läsandet framöver.

Mina dubbdäck har kommit till verkstaden, och jag borde åka dit och hämta dem. Helst borde jag försöka få dem påsatta också, men det är tveksamt om de har tid. Jag tycker lite synd om Älsklingen om han måste ut och göra det ikväll.

Inga småfåglar hörs ute i syrenhäcken, så jag misstänker att talgbollarna är slut. Jag tror att jag får gå ut och fylla på.

tisdag 19 oktober 2010

Kravlig

Jag har känt mig småkravlig ett tag, det har jag. Någon natt har jag vaknat av halsont, som nästan varit borta sedan under dagen. Nästan men inte helt. Igår kväll var det svårt att komma till ro för jag låg och småhostade hela tiden. Till slut gick jag upp och tog en slatt Cocillana. Då lugnade det ner sig.

I morse var jag kletig i ögonen och under dagen har irritationen i halsen tilltagit, liksom snorigheten. Vilken tur att jag har läsdag i morgon och kan vara hemma i sängen och plugga! Bara en och en halv vecka kvar på vårdcentralen. Det är skönt.


(Är det generellt svårt att få doktorn att skriva ut Cocillana, eller är det bara på min vårdcentral de är hysteriska?)

Hur mycket blåst klarar en fluga?

Jo, den var väl rätt charmig. Kanske inte just den typen av frågor som jag längtar efter att få svar på. Hur bajsar en blåval? Det undrar jag. Jag får nog skriva och fråga.

Sagt och gjort. Nu har jag skrivit och frågat. Här gör man det. Jag har frågat ett par gånger förr, faktiskt.

Om boken

måndag 18 oktober 2010

Idé?

Det blåser uttans och jag fryser och fryser och är b-a-r-a trött. Helst skulle jag vilja gå i ide, gärna inlindad i björnpäls. Eller åtminstone få krypa ner i sängen en vecka och slippa alla måsten. Jag får väl trösta mig med lite svinsköldkörtel. Det lär bota det mesta - till och med träningsvärk. Fast någon sådan har jag inte, var säkra.


(Bilden ofint lånad av herr Heikki Jokinen)

Virkat

Jag virkar gardiner till buan. De här gamla klassiska "Sonja Stjernquist-gardinerna" blir det och den ena, av två planerade, är färdig - förutom några trådar som ska fästas. Sådant kan jag dra på en evighet.

Jag trodde att det var helt ute med virkade gardiner. Jag vet inte när jag såg några senast. Men nu är det ett flertal av mina kolleger som bestämt hävdar att det håller på att bli inne igen och att man ser dem i vart och vartannat inredningsmagasin. Där ser man! Tänk om jag går och blir inne på gamla dar.

Och av baksidan ser man ungefär hur gammalt mitt mönster är. Ho ho!

söndag 17 oktober 2010

Och nu blir det...

Lite schysst musik, bara. (Nej, det finns ingen dold undermening i detta).

Om ryor

När mamma väntade mig knöt min pappa en rya. Det var 60-tal och ryor var väldigt inne. Alla hade ryor. Alla knöt ryor. Den där ryan har funnits i mitt barndomshem under hela min uppväxt. Nu finns den inte mer. Pappa har slängt den. Jag är rätt sur på honom för det.

Ryan gick i svart-brunt-orange-nånting (tusen nyanser). Det låter inte särskilt snyggt. Jag kan se den framför mig och jag tycker att den var snygg. Jag har alltid tänkt på den som en Viola Gråsten, men förmodligen var den inte det.

På nattduksbordet ligger Uuve Snidares Ryamattan och jag är inne på Tradera stup i kvarten och letar ryor. 60-talsryorna gör mig komplett lycklig. Jag minns att, för länge sedan, då jag jobbade natt på servicehuset och det fortfarande var lugnt och jag fortfarande jobbade ensam - senare blev vi två som slet som djur - så hittade jag en gammal katalog med ryamönster inne på terapin. Där fanns minst tio jag hade velat knyta. Jag kom aldrig till skott med att beställa någon. Lika bra det, för jag antar att den där firman, redan då, var nedlagd för länge sedan. Men sedan dess har jag längtat efter att få knyta en rya.

Vad jag vet finns det bara ett ställe, nu för tiden, som tillhandahåller ryasatser, och det är Gunnebo. Fast där finns väl inte riktigt något som lockar. Jag längtar efter 60-talsmönsterna. De är underbara! (Och just nu lyckas jag inte få fram några ryamönster hos Gunnebo heller, men det fanns för inte så länge sedan). Men det verkar som om de där 60-talsryorna börjar bli lite inne igen, så kanske, kanske jag någongång i framtiden kan hitta en materialsats och knyta mig en alldeles egen rya.


(Bilden visar Torbjörn Boströms samling av ryor av Marianne Richter)

lördag 16 oktober 2010

Perpetuell

Igår när jag kom hem låg anställningsbeviset i brevlådan. Älsklingen hade köpt färska musslor och till det drack vi en halvflaska champagne. Det kändes bra.

Trots -5° både igår kväll och i morse, så blommar en Stanwell Perpetual. Det tackar vi för!

fredag 15 oktober 2010

Borde skämmas?

Varför har jag så svårt att lockas av annonser där någon vill sälja något som chabby chick, även om sakerna är jättefina?

(Ja, jag är en förtappad varelse!)

Jag förstååår inte

Jag som inte ens gillar 60-talsprylar. Jag flänger in och ut på Tradera och letar efter ryamattor, Tilgmanprylar och flamskvävnader så det står härliga till.

Den här är helt galen och kommer att passa fint i mitt vardagsrum som är tämligen sprakande, sprudlande och så långt från vit-vitt och shabby chic man kan komma. Bortsett från att det är rätt shabby då, möjligen.

(Säljarens bild)

torsdag 14 oktober 2010

Träd kan rädda världen

Jag har skrivit om träd förr. Som ni vet älskar jag träd.

En kolsänka är enkelt uttryckt en process som avlägsnar växthusgaser från atmosfären och lagrar dessa. Ett träd är alltså en kolsänka. Det bästa sättet att använda skogen som kolsänka är att avverka den och omvandla virket till produkter (där kolet fortsätter att lagras), och därefter plantera ny skog. Bäst är om produkten är långlivad, som ett hus, eftersom kolsänkan då kan finnas kvar i ytterligare några hundatals år. Men varje gång vi kan välja en produkt av trä, från träsleven i köket över trädgårdsmöbeln till roddbåten, och däreigenom undvika att fler ting görs av plast, har vi gjort en god gärning för miljön.

Kolsänka

Vill du inte dricka björksaven kan du gnugga bort celluliter med vätskan (fungerar sådär)... Ho ho!

Läs!


En annan bok som handlar om träd. Underbar! Anbefalles å det varmaste!

Gå in och plantera några träd vettja! Träd är trolleri.

Tradera

Jag begriper inte vad som tagit åt mig. Jag har handlat ett 20-tal artiklar på Tradera bara på ett par veckor. Suck! Jag är verkligen ingen shoppande person. Jag förstår mig inte på mig själv.

Men nog behövs det en brödkorg i näver till buan, till exempel! (?)


(Säljarens bild)

onsdag 13 oktober 2010

Snålheten...

bedrar visheten.

När 20%-rabatten kom visade sig koftan jag planerat att köpa vara slut. Jädrars!

tisdag 12 oktober 2010

Fynd

Den här handbroderade gardinen köpte jag på Tradera för 220 pix. Den ska jag ha i köket uppe i buan. Jag är otroligt glad för den. Ser visserligen ut som Hallandssöm, men skit samma. Jag tycker i alla fall att den kommer att passa där uppe.

(Säljarens bild)

Vägen ut

Har givit dig förord till facket. När jag får det hela påskrivet hör jag av mig. Ren rutin. /G

Äntligen fick du fackets välsignelse. Nu är det lönen kvar. Vill du komma hit, när det passar dig? /G

I fredags löneförhandlade jag.

Jag har en ST-tjänst i geriatrik.

Och de andra doktorerna såg så glada ut och kom och kramade mig (kvinnorna) och klappade om mig (männen). Och sekreteraren kramade mig. Och avdelningsföreståndaren kramade mig. Vääärldens bästa doktor! sa den enda sköterskan jag träffade på, och hon log och log.

Och jag behövde det. Jag behövde det så jävla mycket.




PS. Nu kommer jag att tjäna mer än Lillebror som arbetar på verkstadsgolvet

måndag 11 oktober 2010

Att stå ut

Allmänmedicin må vara det roligaste rent medicinmässigt, men när det gäller arbetsförhållandena så är det vidrigt och jag tackar min lyckliga stjärna för att det snart är över.

Jag har inte lärt mig ett smack, inte ens det mest elementära - som när det är dags att sätta in blodtrycksbehandling; direkt, typ. Det fick jag klart för mig mig förra veckan. Jag hoppas att mina obehandlade patienter inte får stroke. Jag har inte lärt mig sticka i knän och jag har inte lärt mig spruta trokanteriter. Jag har inte gjort ett enda "lilla kirurgin"-ingrepp. Jag ligger och sprattlar hjälplöst under horder av patienter med diffusa besvär som ingen annan orkar ta hand om. Jag orkar inte heller. Inte utan handledning, psykiatrikonsulttid (nä men hoppsan, har ni glömt att lägga in det i min tidbok?!) och utan administrationstid.

Jag antar att det är mitt eget fel. Jag brukar vara bra på de där patienterna. Att lyssna. Att bekräfta. Att bilda allians. Och jag ger dem tid och sätter upp dem på återbesök, istället för att hugga in på "nya spännande fall". Och egentligen är det meningslöst. För jag blir inte kvar och någon egentlig nytta av att bygga upp en allians finns inte. Jag bara inte lär mig det jag borde. Problemet är att jag inte kan arbeta utan att se en helhet. Det sitter i ryggmärgen sedan 25 år. När en ung kille söker akut för knäbesvär så ser jag att han har acneproblem av sådan grad att det behövs en hudremiss , och då tar jag itu med det också. Så ska man inte jobba på akutpassen. Det genererar mycket mer arbete, ni anar inte. Men hur ska jag kunna blunda?

Orken är slut. Lusten är slut. Jag läser inte. Rör mig inte. Arbetar inte i trädgården. Läser inga böcker. Läser inga bloggar. Pratar med ingen. Kommunicerar med ingen. Jag slösurfar på Tradera om kvällarna och dricker vin för att stå ut.

Och ångesten växer. Över de patienter jag "tappat bort" någonstans på vägen, för att jag inte har någon tid över till administration.