lördag 11 januari 2020

Och så regn

Takahashi Hiroaki

Jag hade tänkt att jag skulle promenera upp till Puttkojan idag, ta med mig fika och sitta en stund i skogen och andas. Men jag vaknade sent och ute var det grått och mörkt och blåste rent infernaliskt - åter igen - så jag slog det ur hågen. Efter ett par timmar började det regna också. Det här vädret går mig på nerverna.

I stället har jag suttit inne och läst, avslutat Italo Calvinos Klätterbaronen och börjat på Peter Handkes Kort brev till långt farväl. Jag gitter inte göra något annat, fast jag sannerligen borde. Ur granen ramlar kulor med jämna mellanrum, julblommorna står vissna i vaser och skålar och det behöver dammsugas, torkas och putsas. En annan dag. Jag brukar vara väldigt trött dagen efter att jag lämnat barnen till Lassepappan och det gjorde jag igår, så jag tillåter mig att vila, utan att bråka alltför mycket med mig själv.

Kanske har jag lite bättre ork i morgon. Kanske är vädret åtminstone en liten aning bättre. Hur som helst så ska jag försöka komma i säng i anständig tid, så kanske jag slipper vakna så sent. Ställa klockan vill jag inte gärna göra på helgerna.

fredag 10 januari 2020

Frost


Idag blev det kallt igen, -8° och björkriset var vitt av frost. Jag lyckades äntligen schasa ut mig själv på en långpromenad. Varför är det så förbålt svårt att lyfta på ändan och ge sig ut? Jag älskar ju att gå. Att gå långt.

I morgon spår de +5°. Jäkla hattande. Kan det inte bli vinter?


onsdag 8 januari 2020

Försvann igen

Utagawa Hiroshige

Nej, inte blev snön kvar. Redan nästa morgon hade allt smält, utom det som fallit på den isiga grusvägen, som slingrade sig som ett vitt lakan genom byn. Nu är snön borta även där och det blåser igen. Och tiodygnsprognosen spår inte någon förändring: någon dag med minusgrader, ett par nätter, någon dag med snö, men plusgrader. Jag roade mig med att knappa in Luleå, Kiruna och Arvidsjaur också och fann att där bara är några få minusgrader. Vad är det här för vinter?! 

söndag 5 januari 2020

Nej se det...

snöar!
Ito Sozan

I morse när jag gick ut till hönsen var det mulet men det hade äntligen slutat blåsa och kändes lite kallare. När jag kollade termometern stod den på -4°.

Pojkarna fick jag jaga upp med hugg och slag vid middagstid - nå ja, något mildare var jag kanske. Sedan kom Lassepappan för att hämta Nasse, som skulle få åka till Leos lekland och busa runt med en kompis. Tack och lov att jag slapp ge mig iväg, utan kan sitta här och mulla i min fåtölj. Ja, efter att ha utfodrat barn, tagit hand om en gigantisk disk och lite annat pyssel här hemma då.

För någon timma sedan började det snöa, och det håller på än.

I både kakelugnen och vedspisen sprakar det. Jag har förvånansvärt kallt här hemma, trots att det varit en mild vinter. Jag vet inte riktigt vad som är fatt med värmepumpen. Helt klart genererar den inte alls lika många watt som den brukar.

Salim ligger här på armstödet och spinner och han har lagt hakan i mitt högra armveck, så jag får skriva med en hand.

Det känns fint: ledig dag, nöjda barn, lite glögg i en mugg, sprakande brasor, en spinnande katt och en bok som ligger bredvid mig och väntar.

lördag 4 januari 2020

Det blåser och blåser


Idag är jag mör. Vid tolv i natt kom Nassen och lade sig hos mig och sprattlade och sprattlade. Sedan började Trollet hosta så infernaliskt att jag då aldrig varit med om maken och jag gick upp och hällde upp lite Cocillana åt honom och slutligen började Draken springa upp och ner för trappan för att fixa nudlar och gud vet vad (Det var väl bra, för all del, för jag har sagt åt honom att han måste ta sig något att äta när han sitter uppe så där tonårssent). När klockan var fyra och jag hade blivit väckt 30 gånger eller så och hade fått en gräslig restless legs, så gav jag upp.

Jag läste till 6-tiden och gick sedan upp och bakade bröd och kokade risgrynsgröt. När det började ljusna gick jag ut och fyllde på frön, jordnötter och talgbollar till vildfåglarna och sedan släppte jag ut hönsen och städade hönshuset.

Jag har inte gjort många knop sedan dess, kan jag intyga. Och det blåser och blåser och blåser...

torsdag 2 januari 2020

Och vinden suckade och ven...


Vind!
Här har det stormat.
Fyller Visbys gator
med pinglande musik.

Det stod så i ett vykort jag fick en gång. Är det inte konstigt att jag minns det, efter 40 år?

Här viner vinden om knutarna och huset knakar och suckar, precis som träden i Mumintrollets skog i Hur gick det sen? Det liknar mer mars än början av januari. Någon snö finns här inte, men grusvägarna är täckta av ett istäcke, efter den som tidigare låg. Jag halkar fram genom byn och längs skogsvägarna på broddar.

Jag längtar efter snön, efter ljus. Vind och blåst har jag alltid haft svårt att fördra.

Plötsligt har min blogg, som tidigare var isblå, fått en sanslöst ful bakgrundsfärg. Jag får försöka göra något åt det. Så småningom.



fredag 16 november 2018

En naken rumpa


Nassen går på simskola - sent omsider. Igår var vi i badhuset och eftersom jag fortfarande inte är frisk från min förkylning, så hade jag beslutat mig för att hoppa över badandet för egen del. Nassen ville så gärna att vi skulle basta ihop, och det tyckte jag väl kunde gå bra. Så jag stod där i omklädningsrummet och höll på att klä av mig. Jag hade precis dragit av mig trosorna, det sista plagget, och stod lätt framåtlutad in mot skåpet för att lägga in dem. Jag måste ha stått lite snett också, så att ryggen var något riktad mot dörren in till omklädningsrummet.

Plötsligt kom det in en kvinna, i min ålder, kanske något äldre, och tjoade högljutt Oj oj oj! Jag undrade förstås vad som stod på och tittade mot henne då hon fortsatte, lika högljutt En naken rumpa!

Eh... alltså... i omklädningsrummet till en simhall? Ja, det är klart var det enda jag till slut lyckades haspla ur mig.