lördag 20 januari 2018

Inte så hejans kul vecka det här alltså

På väg från jobbet till parkeringen

Det har varit en tuff vecka. I måndags skjutsade jag Draken till träningen och var inte hemma förrän halv nio och då skulle jag ta hand om djuren och förbereda för att lämna småkatterna på djursjukhuset för kastrering.

Sedan tisdagens vedermödor som jag skrev om här.

På onsdagen fick jag åka tillbaka till djursjukhuset och köpa en kroppsstrumpa till Mei-lin, eftersom det inte funkade med kragen. När jag kom hem vid sextiden var jag dödligt trött och bara orkade inte göra något vettigt.

På torsdagen skulle jag lämna bilen på besiktning redan sju på morgonen. Båda katterna lyckades smita ut och jag sprang runt här i halvmeterdjup snö och jagade katter, sönderstressad, och kom naturligtvis för sent. De tog mig ändå men bilen gick inte igenom. Mitt fel. Något så banalt som parkeringsljusen, som jag fått tillsägelse om redan förra året, men glömt bort. Så nu åker jag alltså på ombesiktning. Och måste byta lampor. Tydligen är det helt hopplöst att göra själv på den bilen, så jag måste fixa tid på verkstad. Suck!

Efter jobbet åkte jag raka vägen till Lassepappan för att hämta Draken och köra på veckans andra ju-jutsuträning. När jag kom hem vid nio var det bara att sätta igång med skottningen - som jag borde ha fixat redan på onsdagskvällen. Jag höll på till strax före tolv - igen. Sedan var jag tvungen att röja undan det allra värsta här för eftersom jag skulle få ungarna på fredagen samt duscha. Jag kom i säng halv fyra på morgonen. Och skulle upp klockan sex igen.

Och igår, slutligen, var jag tvungen att storhandla. Först granngården där jag köpte solrosfrön, jordnötter, talgbollar och hampfrön och sedan Willys för att inhandla veckans mat. Eftersom jag bara sovit tre timmar under natten kändes det inte så lockande att ställa sig och laga mat när jag kom hem vid sju, utan jag åkte och handlade thai. Ungarna blev lyckliga.

Då jag hade nattat Nassen och satte mig i min fåtölj för att slappna av en stund innan jag gick och lade mig kom Trollet ner för trappan. Mamma, någon av katterna har kissat i min säng! Bara att resa sig och trava upp för att bädda rent. Ut med lakan och täcke, bort med madrassöverdrag, ställa undan madrassen för senare åtgärd, ta fram ny madrass och nytt täcke och så bädda rent. Suck igen!

Och i morse, vid sjutiden, när jag varit uppe och kissat och krupit ner hos Nassen igen (hon brukar få ligga kvar i min säng på fredagsnätterna när hon kommer, för det är så gosigt att ha henne här igen; men jag sover rätt dåligt, så det får bara bli en natt) kände jag att en katt hoppade upp bredvid mig i sängen. Jag klappade lite på huvudet på den, bakom ryggen så att säga, och började ana oråd när den - jag uppfattade det som Amok - inte började spinna. Och mycket riktigt, kattfan hade hoppat upp och satt sig att kissa!!! Jag slet bort täcket för att förhindra att det rann igenom ner på lakanet, men naturligtvis hann jag inte. Det hade kommit både på lakan och madrasskydd. Det var bara att väcka Nassen och bädda rent hela sängen. Alltså, jag blir galen! Jag vet inte om det är kastreringen som gjort Amok lite knäpp. Men faktum är att jag haft problem med i stort alla katterna, mer eller mindre. De stammar alla från min vackra Nikita, en kvartsabessinier, som tyvärr blev överkörd innan vi ens haft henne ett år och när hennes ungar, Takita och Neko, bara var åtta veckor. Hon sprang och kissade lite här och där och jag försökte med allt, inklusive stor undersökning hos veterinär, innan hon plötsligt slutade efter några månader och sedan var det inga problem.

Men nu är det helg. Jag har fått sova ut någorlunda och även om jag har mycket att göra så behöver jag inte stressa och jag kan sätta mig lite då och då och läsa. Jag har tvättat, tvättat och tvättat efter kattskrällets framfart, städat hönshuset, varit borta till grannen och hämtat hö till kaninen och skottat en gång fram till förrådet. Draken och Nasse har varit snälla och skottat fram till verandan och till ladugården (inga kor där, nej, men en trappa upp till ett isolerat förråd där jag förvarar kartongerna med jul- och adventspryla) Tidigare i veckan har jag bara orkat skotta gångar fram till hönshuset, kaninen, från carporten fram till förstukvisten samt ytan framför carporten, så att jag kunde ta mig ut med bilen. Det har snöat en halvmeter under veckan och vinden har blåst upp drivor som är meterhöga och först i natt kom plogbilen för andra gången. Gissa hur vägarna här i byn har sett ut!

Slutsatser:

  • Inte en vinter till utan snöslunga.Nästa gång jag byter bil ska jag ha en fyrhjulsdriven.


  • Jag ska köpa madrasskydd till ungarnas sängar. Finns det något värre än att dra av och på madrassöverdrag?


  • Det fungerar inte med krage på nyopererade katter. Har aldrig någonsin gjort. Således har jag införskaffat kroppsstrumpor i två storlekar. Heja mig!


  • Jag måste få mer ordning på mig. Varför i h-e fixade jag inte de där glödlamporna till parkeringsljuset i fjol? Hur kunde jag bara glömma bort det? Jag måste finna en strategi för att komma ihåg dylikt. (Och SAAB-eländet ska ställas av, så fort den är ombesiktigad. Äntligen!)




  • Drottning Gåsfot


    I 1700-talets Paris arbetar huvudpersonen Jacques som stekvändare i sin fars stekstuga Drottning Gåsfot. När stekstugan en dag får besök av abbé Coignard får Jacques ett erbjudande: mot fri mat ska abbén undervisa honom i latin, grekiska och kristendom. Det visar sig att den försupne abbén har minst sagt okonventionella föreställningar om vad ett kristet leverne innebär. Tillsammans stöter de på en mängd bisarra figurer, alla med sina egna säregna idéer om samhället, livet och historien. 

    Vimsiga jag uppfattade det som att boken var skriven på 1700-talet, men så är ju inte fallet. Den kom ut 1893. Jag hade dessutom lyckats förtränga att Anatole France är nobelpristagare, 1921 fick han priset.

    Jo, den var för all del rätt kul. Men det största värdet för mig när jag läser äldre klassiker är nog ändå detta med att ta del av något som skrivits för hundra år sedan eller mer. Jag kan nästan känna mig lite andäktig.

    Inläsningen gillade jag däremot inte. Och jag blir - som bekant - jäkligt irriterad när ord uttalas helt fel. Går man inte igenom sådant före inläsningen? Och jag förstår att det är lätt att läsa 'hän-ger sig åt' som 'hänger sig åt' av bara farten - jag läser ju för mina barn nästan dagligen, så nog vet jag hur det är - men kan man inte gå in och redigera i efterhand?

    Och med denna har jag klarat av första boken i utmaningen Månadens språk som alltså är franska (i e böcker ursprungligen utgivna på).

    Dessutom har jag prickat in kategorierna 'nobelpristagare' och 'klassiker', varav jag faktiskt är uppe i fem redan av den senare. En klar förbättring sedan i fjol då jag bara lyckades klämma en på hela året, ha ha!

    onsdag 17 januari 2018

    Veckans topplista; vecka 3

    Man hittar mycket roligt när man fnattar runt bland bokbloggar. Jag blev nog lite förskräckt när jag först började träffa på Veckans topplista: Herregud! Är det verkligen så många som hinner läsa så många böcker på en vecka att de bland dessa kan utse fem favoriter? Och i förskräckelsen kastade jag bara ett snabbt öga på inläggen och förstod aldrig vad det egentligen handlade om. Nu har jag emellertid uppdaterat mig en smula och det var naturligtvis inte så att det sitter människor i var och varannan bloggstuga som läser 25 böcker per vecka. I stället är det så att man varje vecka ska välja fem böcker på ett specifikt tema. Idén kommer uppenbarligen från Johannas deckarhörna, och varje veckas tema kan man utläsa här.

    För vecka 3 gäller Vinterkänsla (t ex omslag eller i bokens handling). Och eftersom jag för tillfället är helt besatt av böcker så tänker jag hänga på även detta och gör härmed min debut.


    Jag tycker väldigt mycket om alla dessa fem.

    Snö av Maxence Fermine
    1800-talets Japan. 17-årige Yuko är en poet med stark fascination för snö. Han anställs vid kejsarens hov men får först gå i lära hos mästaren Soseki. Männen finner varandra och Yuko hjälper Soseki att få återförenas med sin älskade, den vackra lindanserskan Snö, och lär själv känna hennes dotter Vårsnöflinga... Jag skrev om den här.

    Flickan med glasfötter av Ali Shaw 
    Säregna saker händer på öarna i den avlägsna och snökalla skärgård som heter St. Hauda’s Land. Egendomliga bevingade varelser fladdrar förbi i de frusna myrmarkerna. Albinovita djur gömmer sig i de snöhöljda skogarna. Maneter lyser i havets djup. Och Ida MacLaird är sakta på väg att förvandlas till glas...  Jag skrev om den här.

    Snöns rike av Yasunari Kawabata
    Till en turistort med heta källor på den snörika ön Honshu - ett paradis för njutningslystna rika - kommer Shimamura. Han är medelålders, förmögen, en estet ut i fingertopparna, som tillfullo förmår uppskatta två fjärilars lek över fälten, men vars trötta hjärta inte orkar omfatta en passion. I honom förälskar sig den unga geishan Komako. Deras förbindelse är dödsdömd från början, men i det längsta vägrar Komako, hängiven och förtvivlad, att inse detta. 
    Det är nu väldigt länge sedan jag läste Snöns rike, men då jag gjorde det älskade jag den och jag läste - och älskade - allt jag lyckades finna av Kawabata. Jag kan inte påstå att jag blir jättesugen när jag nu läser baksidestexten. Men en dag ska jag sätta mig ner och läsa om alla mina Kawabata. (De är visst bara tre, upptäckte jag nu när jag kollade här)

    Vid lärkvatten av Maria Tapaninen
    Vid en grumlig sjö, i en ålderdomlig by i Karelen bor de sju systrarna. De lever i symbios med naturen och umgås med döda själar och kvarblivna ryssar i en kollektiv och drömlik värld.
    Jag skrev om den här.

    Trollvinter av Tove Jansson
    Det är vinter i Mumindalen. Hela muminfamiljen har gått i ide för att sova tills våren kommer igen, precis som alla mumintroll har gjort i eviga tider. Men plötsligt händer något oväntat - Mumintrollet vaknar upp och kan inte somna om. Han är det första troll som någonsin har fått uppleva den främmande, iskalla värld som kallas vinter. 
    Typ världens bästa bok eller nått. I många, många år plockade jag fram den varje år när snön kom och läste. Och jag har lyssnat på den många gånger också. Finns inläst både av Birgitta Ulfsson och Mark Levengood. Det är något visst med att få med finlandssvenskan. Draken och Trollet gillar den också. Draken bad mig låna den åt honom strax före jul så att han skulle få lyssna igen.

    Genomgående: magin, det poetiska, det estetiska; snö och frost.

    tisdag 16 januari 2018

    Jag tror jag blir galen!

    I morse lämnade jag in de två yngsta katterna på djursjukhuset för kastrering, vaccinering och chipmärkning. Jag kom sent iväg från jobbet och först vid halv sex var jag framme för att hämta dem. Jag fick vänta en halvtimma innan jag fick komma in. Och så instruktioner: kragar förstås, inte gå ut, hålla sig lugna, inte springa runt i trappor och så och göra häftiga rörelser osv.

    Det har snöat förskräckligt idag och blåst en massa så det är höga vallar både här och där och väglaget är uselt. Jag körde hemåt, i 80 på motorvägen. Ganska snart märkte jag att Amok blev alldeles tossig där bak i buren. Jag försökte nå bak med armen för att sticka in ett finger och gnussa lite på honom så att han skulle lugna ner sig. Det gjorde han inte. Det var full kalabalik där bak. Och plötsligt började det osa. Det rådde liksom inget tvivel om att kattskrället hade bajsat. Och herre min je vad det stank. Efter att ha puttrat i 60 på lillvägen hem mot byn kom jag äntligen fram. Naturligtvis var det inte plogat i byn. Bilen tvärdog när jag skulle över snövallen in. Tack och lov lyckades jag ta mig över när jag startade igen, jag trodde att jag bara skulle slira där jag stod mitt i härligheten. In i carporten kom jag emellertid inte, utan fick ställa mig på trekvart och rusa in med katterna.

    Mei-lin släppte jag ut och Amok bar jag i buren in i duschen. Han hade både kissat och bajsat, trampat runt i det hela och dessutom fått av sig kragen och kletat ner hela den och bandet också. Jag hade missat att stänga dörren helt, så han lyckades putta upp den och smita ut medan jag försökte spola ner bajset för att få bort den värsta lukten. Jag fick fatt på honom rätt snart, men innan dess hade han kladdat bajs på halva hallgolvet också. Med mycken möda och fara för mitt liv - nå ja - lyckades jag få kattskrället rent.

    När jag kom ut hade Mei-lin lyckats få av sig kragen och smitit in i hålet under köksskåpen - som jag naturligtvis glömt bort och inte tänkt på att sätta för. Jag har letat igenom hela huset uppifrån och ner, krupit och krälat, lyft och kikat bakom, under och i, och krageländet är borta. Men alltså, hur kan en hel kattkrage bara försvinna? Hon kan ju inte gärna fått med sig den in i hålet och tagit av den där. Jag letade igenom skrubben under trappan där jag trodde att jag hade en gammal hängande efter tidigare kastrering och allt vad nu katterna råkat ut för, men icke.

    Jag slängde den nedbajsade handduken och alla de jag använt för att torka Amok i tvättmaskinen och torkade golvet i hall och på toan. Tre gånger. Sedan sanerade jag kattburen så att det inte skulle lukta så förbaskat.

    Jag gav katterna mat och det lockade fram Mei-lin så att jag kunde blockera hålet. Sedan ställde jag mig och sanerade Amoks krage och fick efter mycket om och men på den på en hysterisk Mei-lin. Det känns viktigare att hon har en, hon har ju hål rakt in, så att säga.

    Under tiden gjorde Amok skäl för sitt namn och for som ett torrt skinn upp och ner för trappan och busade med allt han kom åt, tessade på Mei-lins krage så att hon blev sönderstressad samt jagade sin arma moder Takita så att hon morrade ilsket åt honom.

    Och här sitter jag - jag var bara tvungen att få i mig en macka och lite te - och har just konstaterat att Mei-lin har fått av sig kragen igen. Det tog typ fyra minuter.

    Klockan är tjugo i nio och jag måste ut och skotta. Inte bara alla gångar, så att jag tar mig fram, utan även det insnöade SAAB-eländet så att jag kommer åt att sätta batteriet på laddning och kan få ut den när den ska på besiktning på torsdag bittida.

    Amok håller på och river övervåningen - låter det som. Där gick något ikull! Fan! Vad? Det är ingen idé att sätta på Mei-lin kragen, jag kan inte dra åt hårdare än jag gjorde, då stryps hon. Hur fan ska det här gå?


    måndag 15 januari 2018

    Läsutmaning: 6 klassiker på 6 månader

    Vargnatt utmanar sig själv att läsa sex klassiker på sex månader. Och eftersom jag inte är riktigt klock i skalen så hänger jag på. Jag är i gott sällskap har jag sett när jag googlat runt. Ja, när det gäller att anta utmaningen då. De andra är sannolikt hur klocka som helst. Hur som helst så sammanfaller denna utmaning fint med ett ännu inte outat läsprojekt jag har snickrat på här i min fåtölj under helgen istället för att göra det jag borde gjort.

    Så här ser min lista ut:
    • Ringaren i Notre Dame - Victor Hugo
    • Onkel Toms stuga - Harriet Beecher Stowe
    • Pickwickklubbens efterlämnade papper - Charles Dickens
    • Övertalning - Jane Austen
    • 1984 - George Orwell
    • Skriet från vildmarken - Jack London
    Jo, alla finns på Storytel, annars hade jag aldrig kunnat ge mig på det. 

    Och eftersom alla goda ting inte alls är tre, så vet man inte vad som händer framöver, ho ho!


    söndag 14 januari 2018

    När Scylla har lust att ge sig själv smisk


    Äsch! Inte ett smack har jag fått gjort i helgen. Jag hade planerat att jobba med mitt projekt, promenera, åka skidor, röja undan julen, städa, koka linssoppa - både på gröna och röda - ringa mamma och pappa, skriva brev till faster, sätta en surdeg med mera. Istället har jag lyssnat på böcker, skrivit och drömt om och planerat för alla böcker jag ska läsa under 2018. Ack, jag är en förtappad varelse!

    Hela huset är ett kaos av julgrejer som ännu inte är nedplockade i sina lådor - bara en med julgranspyntet (till den ena granen, vill säga) är klar och står i hallen. En avbarrad gran med avklippta grenar står uppe i allrummet. Den andra står ute på förstukvisten. Jag har inte rört på mig på hela helgen: ingen promenad, inga skidor, ingen yoga, ingen qigong, ingen tai chi. Och ingen meditation. Arrgghhhh, jag blir galen på mig själv! Rätt åt mig att jag är stel som en pinne, har ont i ryggen och flåsar som en blåsbälg när jag går upp för de tre trapporna till min exp på jobbet!

    Det måste bli ändring på detta. Måste!



    Läsutmaning: 3 x 3 under 2018

    Naturligtvis borde jag veta bättre. Jag vet inte bättre. Jag är oförbätterlig. Det är ju det där med listor, med glädjen i att bocka av, kryssa i. Gjort! Jag är duktig! Duktiga Scylla! Ugglan & Boken har trenne läsutmaningar för 2018. Vi får väl se hur länge jag kan hålla mig ifrån den där tredje. Här är - mot bättre vetande - den andra: Läs tre teman med tre böcker i varje, alltså 3 x 3 under 2018. Nedan ser du mina teman. Fem av böckerna ligger här hemma och väntar. Fyra står på kö i Storytelbokhyllan. Åtminstone en av böckerna i hyllan skulle gå att lyssna på via Storytel, om det blir alltför svårt med läsandet.

    3 Chimamanda Ngozie Adichie
    Half of a Yellow Sun
    Alla borde vara feminister
    Brev till en nybliven förälder

    3 nigerianska (utöver Adichie)
    Stanna hos mig - Ayòbámi Adébáyò
    Fiskarmännen - Chigozie Obioma
    Nattens sång - Chris Abani

    3 böcker min 92-åriga faster rekommenderat och lånat mig
    The Group - Mary McCarthy
    The Ballad of the Sad Café - Carson McCullers
    Pentimento - Lillian Hellman

    Dålig koll som jag har på Afrika och dess litteratur så var det inte förrän jag började googla på dessa författare som jag insåg att de alla är nigerianer, liksom även Chinua Achebe. Många stora författare från detta land, alltså. Mitt ursprungliga tema var 3 afrikanska. Nu har jag ändrat det. Nästa steg får bli att utforska fler afrikanska författare, från andra länder, och försöka få lite geografisk fason på sig. Och så måste jag läsa på lite om Nigeria, rent allmänt, också.

    Och lite nöjd är jag när jag, så här i efterhand, noterar att sju av nio titlar har kvinnlig författare, fem olika.


    Häng på vettja!