I morse fick jag stappla upp och skjutsa barnen till skolan. De missade bussen. Uppenbarligen kom den i tid, eller nästan i tid, för första gången på tio år. Bussen här har alltid kommit minst tio minuter sent.
Jag fixade med djuren och gick och lade mig igen. Vaknade på morgonen med huvudvärk och har fortfarande huvudvärk. Det här skulle ju bli dagen då jag verkligen fick påta i trädgården. Och här sitter jag, över elva är klockan, och känner mig så mosig och så förtvivlat trött. Helst skulle jag vilja gå och lägga mig igen och sova, men jag antar att det bästa är att komma igång; vara ute, höra fåglarna, se hönsen sprätta, påta och dona, få jord under naglarna.
Jag ska dricka ur min kaffebalja bara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar