I måndags, förra veckan, när jag kom hem från jobbet hade sädesärlan kommit och spankulerade runt på gräsmattan. Morgonen efter hade det snöat, likaså på onsdagen och torsdagen. Visserligen smälte det bort under dagen, men ändå. Jag har inte sett den sedan dess. Jag hoppas att den bara flugit en bit söderöver och det inte är mina kattskrällen som varit framme.
Jag har mycket bofinkar här under storhäggen. Och en rödhake. Ja och så de vanliga som är kvar här över vintern. Och två par ringduvor går här. Jag har inte haft dem inne på tomten förut, bara hört dem. Jag har slängt ut solrosfrön, havre och vete lite då och då för att stötta fåglarna i kylan. Och gammalt bröd.
Veckan innan sädesärlan kom såg jag den första tofsvipan på en åker invid motorvägen till Falun. Det går inte att ta fel på den vingformen. En hel del sångsvanar, gäss och tranor har där varit, men faktiskt nästan mer på åkrarna här. Det kanske inte finns någon spillsäd där vid motorvägen i år, så att det är därför de är färre än de brukar i år.
Nästan inget grönt finns här än. Enstaka strån och minimala bladknoppar, men absolut inte så att man kan plocka något till marsvinen och kaninen. De får persilja än så länge för att få i sig lite grönt. Det har varit bedrövligt dyrt med marsvinens paprika och persilja i vinter. Paprikan var ju uppe i över 90 kronor kilot. Nu är det i alla fall nere i 60. Jag vågar inte riktigt experimentera med annat, vill känna mig säker på att de får i sig tillräckligt med c-vitamin, och jag vet hur mycket paprika de behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar