Tillträdesdatum närmar sig med stormsteg. Det förvånar mig att jag inte längtat. Att jag inte längtar. Möjligen tänker jag:
Fy fan vad skönt det ska bli med tvättmaskin!
när jag under svår tidspress krånglar mig nedför smala trappan med vansinnesskrikande Trollunge i liften i ena handen, en gigantisk tvättsäck i den andra och en ständigt krånglande Drakunge hängande i de missklädsamma, förhatliga svettisbrallorna. Eller:
Fy fan vad det ska bli skönt med diskmaskin!
när jag står med jättedisken orvar, den tredje för dagen, och porslinsskrammel och glasklirr ackompanjeras av vansinnesskrikande Trollunge och ständigt krånglande Drakunge.
Ibland börjar jag fantisera och föreställa mig mig själv i huset, men då drabbas jag av sådan svindel att jag tvingas bryta. Jag är höjdrädd.
Och ibland när jag tittar på huset, som nu ligger som skrivbordsunderlägg på datorn, så drabbas jag likaledes av någon slags ångestliknande tillstånd och måste raskt återbörda mina sinnen till den verkliga, långt mer torftiga världen.
Det är liksom för stort. Det här är vad jag lägtat efter, vad jag drömt om i 25 år.
Kommentarer:
[2007-11-26 13:08] vajlan: uj vad jag känner igen, och ändå får jag bara större än jag haft på väldigt länge, inte vare sig hus eller trädgård att fylla.. det känns som man kunde misslyckas med det, förbo sig eller nåt. men det ska väl landa det också! o tvättmaskin o diskmaskin är en välsignelse!!
[2007-11-26 14:06] Pocks: Ååh.. underbart. Det blir så bra, så bra. Och du är så värd det - som du kämpat för att nå dit, kvinna! Det bästa till dig!
[2007-11-26 14:28] Anni: Jag citerar Kicko, med ett varmt "Gott åt dej"! Njut av ditt hus, du trollmor och draktämjare!
[2007-11-26 15:03] Vicky: Jag skulle bryta ihop utan disk- och tvättmaskin, och jag har bara ETT barn. Jösses, Skylla. Sen är jag vansinnigt avundsjuk på dig som hittat Huset redan.
[2007-11-26 17:30] aniara: Ja herregud. Har du drömt om det här i 25 år så är det aningens overkligt att det är sant. Snacka om vuxenpoäng! 2 barn, disk och tvättmaskin, hus och en man.. Så kan det oxå vara och nu är det DIN tur! *kram*
måndag 26 november 2007
onsdag 21 november 2007
Den där doktorn - igen
Min ambition har aldrig varit att försvara usla läkare. Jag vet att det finns sådana, jag har själv träffat på dem, både som patient och kandis. Och jag vill inte försvara doktorer som gör uppenbara fel - för naturligtvis förekommer sådant också. Och naturligtvis ska doktorn vara snäll och trevlig, glad och empatisk och lyssna på vad du säger. Fattas bara!
Min ambition är blott och bart att ge en lite mer nyanserad bild. För även om det finns dåliga läkare, så tror jag faktiskt inte att de är i sådan överväldigande majoritet som man ibland får intryck av när man lyssnar och läser vad folk har att förtälja.
Folk i gemen tycks ha en väldigt kluven inställning till läkare. Å ena sidan en underdånighet och beundrande attityd, å andra Du ska inte komma och tro att du är något! Och det är så legitimt att hacka på doktorn, så politiskt korrekt.
När det går snett i mötet mellan två människor, så brukar det vanligen bero på bristfällig kommunikation. Doktorer ska vara bra på att kommunicera. Det är deras jobb. Alla är inte det, jag vet att det är så. Kanske är jag riktigt hopplös själv också. Men i ett möte finns alltid två (minst) människor, och doktorn är inte den enda som bär ansvaret för hur kommunikationen blir.
Ponera att du går till vårdcentralen för att du har så satans ont i ett knä. Då vet du själv – förhoppningsvis – varför du går dit. Men doktorn vet inte.
(Vaddå VET inte. Det är klart att jag går till doktorn för att jag har ont i knät, det var ju det jag sa, dumhuve, "Jag har ont i mitt knä")
Men vilken av följande patienter är du?
1. Jag har så ont i mitt knä. Jag behöver recept på ordentliga värktabletter. Alvedon hjälper ju inte ett smack.
2. Jag har så ont i mitt knä. Vad är det här egentligen? Varför har jag så ont? Nej, jag vill inte ta en massa tabletter. Jag är rädd för tabletter.
3. Jag har så ont i mitt knä. Min mamma hade artros. Är det här artros? Jag vill ha en röntgenremiss så att jag får besked.
4. Jag har så ont i mitt knä. Kan jag göra det värre om jag fortsätter promenera? Är det bättre om jag vilar? Hur länge får jag dras med det här?
5. Jag har så ont i mitt knä. Min väninna fick en kortisonspruta och blev bra i sitt knä när hon hade ont. Jag vill också ha en kortisonspruta.
6. Jag har så ont i mitt knä. Det är säkert en infektion. Jag vill ha penicillin.
7. Jag har så ont i mitt knä. Min faster fick cancer i benet. Jag är så rädd att det här är cancer. Är det cancer?
8. Jag har så ont i mitt knä. Jag vill ha remiss till en ortoped som kan utreda det här omedelbums.
9. Jag har så ont i mitt knä. Går det inte att operera? Jag har en kollega som också hade ont i knät och han blev opererad och nu är han bra.
10. Jag har så ont i mitt knä. Det värker så på nätterna att jag inte kan sova. Jag vill att du skriver recept på sömntabletter. Jag måste få sova.
11. Jag har så ont i mitt knä. Jag klarar inte av att arbeta när det är så här, för jag står och går hela dagarna. Jag behöver bli sjukskriven.
12. Jag har så ont i mitt knä. Nej, jag vill inte bli sjukskriven. Jag vill ha en remiss till en sjukgymnast. Vet du någon som är bra just på knän?
13. Jag har så ont i mitt knä. Och min man har just blivit uppsagd från jobbet och min dotter ligger i skilsmässa och min chef är så elak och jag vet inte hur jag ska orka mer.
14. Jag har så ont i mitt knä. Och så har jag en konstig prick här nere på benet, är det cancer? Och ibland slår mitt hjärta i otakt och så hårt och fort, och jag är så rädd att jag ska få en hjärtinfarkt, min syster dog i en hjärtinfarkt förra året. Och jag blir så konstigt yr ibland på kvällarna när jag sitter och ser på tv, det är nog en hjärntumör, tror du att det kan vara en hjärntumör? Och…
Min erfarenhet är att väldigt många patienter kommer in till doktorn, sätter sig på stolen och säger Jag har så ont i mitt knä. Och så svarar de på doktorns frågor, säger ja och amen och går därifrån. Och sedan muttrar de:
- Och inte fick jag några ordentliga värktabletter/sömntabletter.
- Och det enda den dumma kossan gjorde var att skriva ut tabletter.
- Jag fick minsann ingen kortisonspruta/inget penicillin, det fick min granne när hon hade ont.
- Och hon sa inte ens vad det var, tänk om jag har cancer.
- Och inte blev jag sjukskriven fast jag har så ont.
- Och inte ens en sjukgymnast-/ortoped-/röntgenremiss skrev hon.
- Äh, den där doktorn! Hon lyssnar ju inte i alla fall.
Men sa du något då?
Kommentarer:
[2007-11-21 12:22] vajlan: 4, 12 (och 13 just nu då..).. och du har helt rätt! SA DU NÅT DÅ?
[2007-11-21 13:18] Lisasan: Ha, ja det är lätt att känna igen sig! Jag har nog varit med om alla typer, glömt fråga själv och blivit grinig för att jag inte fått besked, eller faktiskt frågat men fått svar som goddag yxskaft.
Cancer har jag aldrig oroat mig för, men när jag sökte för svår huvudvärk och yrsel för några år sedan sa läkaren -jaha, så nu tror du att du har en hjärntumör. Hur många gånger jag än sa att "nej, jag är övertygad om att det inte är en tumör, men jag vill gärna veta vad det är" spelade ingen roll. Resultatet i min journal blev: "bukfet patient tror att hon har en hjärntumör". Vad nu "bukfet" hade med saken att göra? Fast den läkaren tillhör nog ovanligheterna. Och på andra sidan av skalan kommer t ex vårdupplevelsen jag hade igår... tyvärr var jag för groggy för att tänka på att säga till personalen vad jag tyckte, men dom var helt underbara allihop. Sånt är fantastiskt, när läkare, sköterskor etc inte bara "gör sitt jobb", utan verkligen får en att känna sig väl omhändertagen på alla sätt!
[2007-11-21 13:18] Lisasan: Whoa, ursäkta romanen... jag tänkte inte på hur långt jag skrev... oops!
[2007-11-21 13:30] Pocks: Word!
[2007-11-21 13:50] Morris: Jag secondar Pocks, WORD!
[2007-11-21 14:12] crackgrrl: fast många läkare blir ju helt vansinniga om man dristar sig till att "föreslå" en viss typ av tabletter, remiss eller liknande, och klappar en bara lite på axeln med några nedlåtande ord att det nog är bäst att de själva får ställa diagnos. whatever, gubbjävel. men självklart fattar jag att alla inte är likadana och att det måste vara frustrerande med patienter som inte kan vara mer specifika än att de har "ont".
[2007-11-21 15:23] Siv: Vrålflip!
[2007-11-21 15:26] tori?: jag har "sämst" erfarenhet av sköterskorna i telefonen som blir sura när man visar sig kunna mer än vad de trott. som hon som försökte slå i mig att det inte finns bättre/starkare hostmediciner än de receptbelagda. Yeah right.
fast det där var ju lite OT. ;) Du är bra du Skylla!
[2007-11-21 15:33] Kandidat Dro: Huve på spik!
[2007-11-21 16:34] Anni: Klockren text! Du är klok som en uggla!
I takes two to tango i all kommunikation!
[2007-11-21 19:54] morsansdoter: På det stora hela håller jag med dig!!!! *ler*
Så jag försöker allt kommunicera det jag vill ha framfört.... men som sagt tidigare i kommentarerna, vissa läkare vill inte ha förslag från en "lekman" och dömer en som dum i huvudet eller besservisser.
Som senast jag var till läkaren (i måndags). Det är en lång historia, men det ska jag inte ta upp mer tid med här.
(om ingen ber specifikt)
Men i vilket fall så är min upplevelse att jag har lättast för att bli stämplad som gnällfrans och hypokondriker fast jag försöker vara noga med att tala om alla tankar jag har omkring det jag söker för...
och det är inte så roligt! När jag ändå försöker göra mitt bästa för att vara hjälpsam och tydlig. (gnäller nu iallafall då...)
[2007-11-22 06:55] madonna: Det gäller framförallt att ställa öppna frågor...man kommer lättare/snabbare fram till vad det är just den patienten/kunden vill veta/behöver.
[2007-11-22 16:10] Anni: Fast ibland kan det gå till överdrift åt andra hållet oxå. Jag var hos en läkare en gång som hela tiden frågade mej vad jag ville. Penicillin? Sjukskrivning? Väldigt snällt av honom, men jag ville ju veta vad HAN tyckte. Det är verkligen inte lätt det där med kommunikation!
[2007-11-22 21:12] Mårr: Bästa scybalan!!! :)
Min ambition är blott och bart att ge en lite mer nyanserad bild. För även om det finns dåliga läkare, så tror jag faktiskt inte att de är i sådan överväldigande majoritet som man ibland får intryck av när man lyssnar och läser vad folk har att förtälja.
Folk i gemen tycks ha en väldigt kluven inställning till läkare. Å ena sidan en underdånighet och beundrande attityd, å andra Du ska inte komma och tro att du är något! Och det är så legitimt att hacka på doktorn, så politiskt korrekt.
När det går snett i mötet mellan två människor, så brukar det vanligen bero på bristfällig kommunikation. Doktorer ska vara bra på att kommunicera. Det är deras jobb. Alla är inte det, jag vet att det är så. Kanske är jag riktigt hopplös själv också. Men i ett möte finns alltid två (minst) människor, och doktorn är inte den enda som bär ansvaret för hur kommunikationen blir.
Ponera att du går till vårdcentralen för att du har så satans ont i ett knä. Då vet du själv – förhoppningsvis – varför du går dit. Men doktorn vet inte.
(Vaddå VET inte. Det är klart att jag går till doktorn för att jag har ont i knät, det var ju det jag sa, dumhuve, "Jag har ont i mitt knä")
Men vilken av följande patienter är du?
1. Jag har så ont i mitt knä. Jag behöver recept på ordentliga värktabletter. Alvedon hjälper ju inte ett smack.
2. Jag har så ont i mitt knä. Vad är det här egentligen? Varför har jag så ont? Nej, jag vill inte ta en massa tabletter. Jag är rädd för tabletter.
3. Jag har så ont i mitt knä. Min mamma hade artros. Är det här artros? Jag vill ha en röntgenremiss så att jag får besked.
4. Jag har så ont i mitt knä. Kan jag göra det värre om jag fortsätter promenera? Är det bättre om jag vilar? Hur länge får jag dras med det här?
5. Jag har så ont i mitt knä. Min väninna fick en kortisonspruta och blev bra i sitt knä när hon hade ont. Jag vill också ha en kortisonspruta.
6. Jag har så ont i mitt knä. Det är säkert en infektion. Jag vill ha penicillin.
7. Jag har så ont i mitt knä. Min faster fick cancer i benet. Jag är så rädd att det här är cancer. Är det cancer?
8. Jag har så ont i mitt knä. Jag vill ha remiss till en ortoped som kan utreda det här omedelbums.
9. Jag har så ont i mitt knä. Går det inte att operera? Jag har en kollega som också hade ont i knät och han blev opererad och nu är han bra.
10. Jag har så ont i mitt knä. Det värker så på nätterna att jag inte kan sova. Jag vill att du skriver recept på sömntabletter. Jag måste få sova.
11. Jag har så ont i mitt knä. Jag klarar inte av att arbeta när det är så här, för jag står och går hela dagarna. Jag behöver bli sjukskriven.
12. Jag har så ont i mitt knä. Nej, jag vill inte bli sjukskriven. Jag vill ha en remiss till en sjukgymnast. Vet du någon som är bra just på knän?
13. Jag har så ont i mitt knä. Och min man har just blivit uppsagd från jobbet och min dotter ligger i skilsmässa och min chef är så elak och jag vet inte hur jag ska orka mer.
14. Jag har så ont i mitt knä. Och så har jag en konstig prick här nere på benet, är det cancer? Och ibland slår mitt hjärta i otakt och så hårt och fort, och jag är så rädd att jag ska få en hjärtinfarkt, min syster dog i en hjärtinfarkt förra året. Och jag blir så konstigt yr ibland på kvällarna när jag sitter och ser på tv, det är nog en hjärntumör, tror du att det kan vara en hjärntumör? Och…
Min erfarenhet är att väldigt många patienter kommer in till doktorn, sätter sig på stolen och säger Jag har så ont i mitt knä. Och så svarar de på doktorns frågor, säger ja och amen och går därifrån. Och sedan muttrar de:
- Och inte fick jag några ordentliga värktabletter/sömntabletter.
- Och det enda den dumma kossan gjorde var att skriva ut tabletter.
- Jag fick minsann ingen kortisonspruta/inget penicillin, det fick min granne när hon hade ont.
- Och hon sa inte ens vad det var, tänk om jag har cancer.
- Och inte blev jag sjukskriven fast jag har så ont.
- Och inte ens en sjukgymnast-/ortoped-/röntgenremiss skrev hon.
- Äh, den där doktorn! Hon lyssnar ju inte i alla fall.
Men sa du något då?
Kommentarer:
[2007-11-21 12:22] vajlan: 4, 12 (och 13 just nu då..).. och du har helt rätt! SA DU NÅT DÅ?
[2007-11-21 13:18] Lisasan: Ha, ja det är lätt att känna igen sig! Jag har nog varit med om alla typer, glömt fråga själv och blivit grinig för att jag inte fått besked, eller faktiskt frågat men fått svar som goddag yxskaft.
Cancer har jag aldrig oroat mig för, men när jag sökte för svår huvudvärk och yrsel för några år sedan sa läkaren -jaha, så nu tror du att du har en hjärntumör. Hur många gånger jag än sa att "nej, jag är övertygad om att det inte är en tumör, men jag vill gärna veta vad det är" spelade ingen roll. Resultatet i min journal blev: "bukfet patient tror att hon har en hjärntumör". Vad nu "bukfet" hade med saken att göra? Fast den läkaren tillhör nog ovanligheterna. Och på andra sidan av skalan kommer t ex vårdupplevelsen jag hade igår... tyvärr var jag för groggy för att tänka på att säga till personalen vad jag tyckte, men dom var helt underbara allihop. Sånt är fantastiskt, när läkare, sköterskor etc inte bara "gör sitt jobb", utan verkligen får en att känna sig väl omhändertagen på alla sätt!
[2007-11-21 13:18] Lisasan: Whoa, ursäkta romanen... jag tänkte inte på hur långt jag skrev... oops!
[2007-11-21 13:30] Pocks: Word!
[2007-11-21 13:50] Morris: Jag secondar Pocks, WORD!
[2007-11-21 14:12] crackgrrl: fast många läkare blir ju helt vansinniga om man dristar sig till att "föreslå" en viss typ av tabletter, remiss eller liknande, och klappar en bara lite på axeln med några nedlåtande ord att det nog är bäst att de själva får ställa diagnos. whatever, gubbjävel. men självklart fattar jag att alla inte är likadana och att det måste vara frustrerande med patienter som inte kan vara mer specifika än att de har "ont".
[2007-11-21 15:23] Siv: Vrålflip!
[2007-11-21 15:26] tori?: jag har "sämst" erfarenhet av sköterskorna i telefonen som blir sura när man visar sig kunna mer än vad de trott. som hon som försökte slå i mig att det inte finns bättre/starkare hostmediciner än de receptbelagda. Yeah right.
fast det där var ju lite OT. ;) Du är bra du Skylla!
[2007-11-21 15:33] Kandidat Dro: Huve på spik!
[2007-11-21 16:34] Anni: Klockren text! Du är klok som en uggla!
I takes two to tango i all kommunikation!
[2007-11-21 19:54] morsansdoter: På det stora hela håller jag med dig!!!! *ler*
Så jag försöker allt kommunicera det jag vill ha framfört.... men som sagt tidigare i kommentarerna, vissa läkare vill inte ha förslag från en "lekman" och dömer en som dum i huvudet eller besservisser.
Som senast jag var till läkaren (i måndags). Det är en lång historia, men det ska jag inte ta upp mer tid med här.
(om ingen ber specifikt)
Men i vilket fall så är min upplevelse att jag har lättast för att bli stämplad som gnällfrans och hypokondriker fast jag försöker vara noga med att tala om alla tankar jag har omkring det jag söker för...
och det är inte så roligt! När jag ändå försöker göra mitt bästa för att vara hjälpsam och tydlig. (gnäller nu iallafall då...)
[2007-11-22 06:55] madonna: Det gäller framförallt att ställa öppna frågor...man kommer lättare/snabbare fram till vad det är just den patienten/kunden vill veta/behöver.
[2007-11-22 16:10] Anni: Fast ibland kan det gå till överdrift åt andra hållet oxå. Jag var hos en läkare en gång som hela tiden frågade mej vad jag ville. Penicillin? Sjukskrivning? Väldigt snällt av honom, men jag ville ju veta vad HAN tyckte. Det är verkligen inte lätt det där med kommunikation!
[2007-11-22 21:12] Mårr: Bästa scybalan!!! :)
lördag 17 november 2007
Corpus post partum
Jag är fett avundsjuk på alla kvinnor som kommer i sina vanliga kläder typ tre dagar efter förlossningen. Snart sex veckor har gått och jag är inte ens i närheten av att ta mig i mina. Ändå gick jag i princip inte upp mer än själva graviditeten. Jag framlever livet med en tämligen osnygg påsliknande sladdrig tingest placerad på min framsida. Jag inser också hur tighta kläder jag faktiskt normalt ikläder mig. De framhäver den där påsliknande saken betydligt mer än önskvärt. Jag längtar mig fördärvad efter att få klä mig i något annat än svettisbyxor och ber en stilla bön att jag åtminstone på tillträdesdagen, om två veckor, ska kunna gå in på banken med min Älskling i ett par vanliga jeans. Helst något prydligare, förvisso, men jämfört med svettisarna är det ju ett lyft.
Jag, som normalt knappt fyller en A-kupa och under förra amningsperioden knappt fyllde en B-kupa, tufsar nu omkring med C-kupa - och till och med en del sådana var för små när jag provade. I sanning förunderligt! Och folk förutsätter att jag ska vara lycklig över stora bröst. Det är jag inte. De är inte jag. Jag tycker om att amma och jag tycker om att det är mjölk i mina bröst, men jag hade helst klarat av det med min vanliga A-kupa. Förresten är jag förvånad över att C-kupebröst inte är större. Jag har alltid tyckt att C-kupa är så STORT. Eller så är det bara helt omöjligt för mig att se mig som storbröstad.
Och inte är jag av med det satans avslaget.
Och inte kan jag ha mina ringar på vänster hand.
Och inte har de satans handskenorna rått bot på mina domningar.
Bah!
Kommentarer:
[2007-11-17 21:14] tori: Inte för att det är mjölk i mina, men jag vet precis vad du menar om att man tror att c-kupa är mycket större än vad det är när man själv ska ha det. Jag är chockad varje gång en c-kupa är för liten. Wtf?
[2007-11-17 22:49] Lisasan: Hmm, jag har D-kupa och börjar undra hur jag kommer se ut om jag faktiskt lyckas bli gravid... F? G? Finns det ens? Huvva.
[2007-11-17 22:53] vajlan: hihi.. ni vill inte höra vad jag hade för bh-storlek när jag ammade min andra. :D
[2007-11-18 07:54] Skylla: Älsklingen har bekanta där kvinnan under amning hade H-kupa, så åtminstone så stort finns :)
[2007-11-18 12:26] Kristin: Fast jag har F-kupa i vanliga fall och F-kupa även när jag försökte amma. Så med lite tur (?) så slipper man extragigantostora.. eller snarare extragigantostörre, kanske.
[2007-11-18 18:31] crackgrrl: man tanker sig verkligen C-kupa som nagot jattelikt nar man i vanliga fall har en A eller AA...! har i USA tror jag att de stora storlekarna kallas DD, DDD osv, jag kan inte ens forestalla mig hur det skulle se ut pa mig.
[2007-11-18 20:21] Vicky: Och det jävla avslaget, jag hade det i evigheter! För att inte tala om de där två stygnen som aldrig löste upp sig. Det var undebart när barnmorskan äntligen klippte bort dom! Själv är jag fortfarande långt från mina gamla kläder, så längt att jag kastat det mesta.
[2007-11-18 20:30] sodan: storlek är så extremt relativt. när jag hade c-kupa första gången i 16-årsåldern tyckte jag att de var duktigt stora. när jag nu är tillbaka på c-kupa efter en flerårig utflykt i dubbel-d så tycker jag de är ganska så...små. eller ibland för små men ibland för stora ändå. fast oftast ganska så små. mysko det där.
[2007-11-18 20:58] ikapika: Själv längtar jag efter att komma i mina normala B kupor. trots att G bara ammar nattetid är de ännu för små, men amningsbharna är gigantiska. Kanske måste shoppa något nytt?? Men jag tror fortfarande att jag kommer minska lite till (typiskt om jag inte gör det eftersom jag shoppade en hel hög nya bhsar typ veckan innan jag blev gravid. Hade ju varit trevligt att kunna ha dem igen)
Jag, som normalt knappt fyller en A-kupa och under förra amningsperioden knappt fyllde en B-kupa, tufsar nu omkring med C-kupa - och till och med en del sådana var för små när jag provade. I sanning förunderligt! Och folk förutsätter att jag ska vara lycklig över stora bröst. Det är jag inte. De är inte jag. Jag tycker om att amma och jag tycker om att det är mjölk i mina bröst, men jag hade helst klarat av det med min vanliga A-kupa. Förresten är jag förvånad över att C-kupebröst inte är större. Jag har alltid tyckt att C-kupa är så STORT. Eller så är det bara helt omöjligt för mig att se mig som storbröstad.
Och inte är jag av med det satans avslaget.
Och inte kan jag ha mina ringar på vänster hand.
Och inte har de satans handskenorna rått bot på mina domningar.
Bah!
Kommentarer:
[2007-11-17 21:14] tori: Inte för att det är mjölk i mina, men jag vet precis vad du menar om att man tror att c-kupa är mycket större än vad det är när man själv ska ha det. Jag är chockad varje gång en c-kupa är för liten. Wtf?
[2007-11-17 22:49] Lisasan: Hmm, jag har D-kupa och börjar undra hur jag kommer se ut om jag faktiskt lyckas bli gravid... F? G? Finns det ens? Huvva.
[2007-11-17 22:53] vajlan: hihi.. ni vill inte höra vad jag hade för bh-storlek när jag ammade min andra. :D
[2007-11-18 07:54] Skylla: Älsklingen har bekanta där kvinnan under amning hade H-kupa, så åtminstone så stort finns :)
[2007-11-18 12:26] Kristin: Fast jag har F-kupa i vanliga fall och F-kupa även när jag försökte amma. Så med lite tur (?) så slipper man extragigantostora.. eller snarare extragigantostörre, kanske.
[2007-11-18 18:31] crackgrrl: man tanker sig verkligen C-kupa som nagot jattelikt nar man i vanliga fall har en A eller AA...! har i USA tror jag att de stora storlekarna kallas DD, DDD osv, jag kan inte ens forestalla mig hur det skulle se ut pa mig.
[2007-11-18 20:21] Vicky: Och det jävla avslaget, jag hade det i evigheter! För att inte tala om de där två stygnen som aldrig löste upp sig. Det var undebart när barnmorskan äntligen klippte bort dom! Själv är jag fortfarande långt från mina gamla kläder, så längt att jag kastat det mesta.
[2007-11-18 20:30] sodan: storlek är så extremt relativt. när jag hade c-kupa första gången i 16-årsåldern tyckte jag att de var duktigt stora. när jag nu är tillbaka på c-kupa efter en flerårig utflykt i dubbel-d så tycker jag de är ganska så...små. eller ibland för små men ibland för stora ändå. fast oftast ganska så små. mysko det där.
[2007-11-18 20:58] ikapika: Själv längtar jag efter att komma i mina normala B kupor. trots att G bara ammar nattetid är de ännu för små, men amningsbharna är gigantiska. Kanske måste shoppa något nytt?? Men jag tror fortfarande att jag kommer minska lite till (typiskt om jag inte gör det eftersom jag shoppade en hel hög nya bhsar typ veckan innan jag blev gravid. Hade ju varit trevligt att kunna ha dem igen)
onsdag 14 november 2007
Lingua del fikon
Jag undrar om det står i min journal att jag är doktor sa jag till Älsklingen när vi var på förlossningen.
Det är skönast att få vara patient när man är patient, tycker jag. Och det blir lätt så krystat och konstigt när folk vet att man är läkare. De blir nervösa och taffliga när de ska sticka eller förutsätter att jag kan en massa saker jag inte kan. Eller något annat.
Å andra sidan är det rätt skönt att slippa mörka och slå knut på sig själv för att inte försäga sig och verkligen anstränga sig för att hitta vanliga ord, när ens vokabulär primärt är tämligen fikonaktigt.
- Ja, om inte så lär de fatta det ändå sa Älsklingen avmätt. Du använder ju såna DÄR ord hela tiden.
Ha ha, där fick jag som ansträngde mig SÅ och tyckte att jag var SÅ diskret.
Jag råkade försäja mig, när jag beklagade mig över det där olustiga med att behöva skita på sig inför allmän beskådan.
- Ja, men det är ju så lite som kommer i så fall sa hon det är ju inga mängder som kommer. Åtminstone har jag aldrig varit med om det.
- Nej men DET har jag! sa jag. För det har jag faktiskt. Och så insikten… Ridå! Min barnmorskeelev verkade inte reagera på det jag sa och jag tänkte: Hon vet nog.
Sedan när jag bara fortsatte att blöda så ville den avlösande nattbarnmorskan att jag skulle pimpla på lite för att ersätta vätskeförlusterna.
- Inga problem sa jag för jag är törstig som fan. Hur mycket ska jag dricka för att du ska känna dig nöjd?
- Tja… en Ringer-Acetat sa hon.
Ha ha!
Och så kom gynekologen och svängde sig med ord som hemokoncentration och narkosläkaren som sa:
- Äh, du vet, jag ger dig Marcain tung.
Och vid det laget var jag övertygad om att de visste, så när jag kom upp på op och det luktade så gott av Sterilium så sa jag nöjt
- Åh, jag älskar den här lukten! Vadheterenuigen, det där blå desinfektionsmedlet? för just då fick jag hjärnsläpp.
- Men, jobbar du i vården?! sa narkossyrran det låter som du har UTBILDNING.
- Ja, brukar man inte ha det när man jobbar i vården? sa jag och så retades vi lite med honom, jag och op-uskan.
- Ja, själv kommer jag direkt från SAAB-Scania sa hon.
- Ja men… det låter som du har VIDAREutbildning sa han och tänkte väl på att jag verkade ha lite koll på op.
- Nej, jag har ingen vidareutbildning sa jag bara en vanlig grundutbildning.
På BB visste de definitivt inte att jag var läkare. Där förklarade sköterskorna glatt att kärlen drar ihop sig när det är kallt på ungefär samma nivå som jag skulle lägga mig om jag skulle förklara det för Gullunge. Så där fick jag vakta min tunga igen.
Men när jag kom ner till neo så sa syrran:
- Han fick en brady och
- Vi tar en billi och en kapresp
(- En billi?! Jag som tycker att han är så rosa)
Så då var det bara att vänja sig vid att de visste. Igen.
Jag antar att det låter banalt alltsammans, men jag har jätteproblem med den här balansgången. Jag har alltid varit usel på att spela, att låtsas vara någon eller något jag inte är. Och det är förjävla mycket svårare än man någonsin kunde ana att hålla sig till ett lekmannaspråk. Älsklingen skäller jämt på mig, för trots att jag anstränger mig till mitt yttersta, så BOPS! har jag råkat säga cervix, eller något annat han inte förstår. Jag kan aldrig berätta för honom vad jag har varit med om på jobbet, för han blir bara sur när han inte förstår. Och då blir jag sur för att han inte bara kan fråga när jag råkar använda sådana där ord. Blä!
Och jag minns i somras när jag satt på min första vårdplanering (ja, som ensam doktor alltså) och var oerhört medveten om att jag måste prata svenska och inte använda läkarspråk, och jag hade verkligen tänkt igenom hur jag skulle beskriva var stroken satt, utan att använda konstiga ord, och jag hade verkligen kollat igenom att jag hade svenska ord att använda för alla diagnoser, men inte hade jag sagt många meningar förrän biståndshandläggaren lade pannan i djupa veck och sa:
- Vad är det???
Bah!
Så nästa gång ni sitter hos en doktor som bara svänger sig med en massa läkarspråk, så FRÅGA! Vad är det? Vad innebär det? Hur går det till? Det behöver inte alls vara någon allmänt hänsynslös typ. Det kan rent av vara jag som sitter där, och riktigt slår knut på mig själv för att vara tydlig och använda svenska ord och förklara ordentligt. Dock utan att lyckas särskilt väl.
Kommentarer:
[2007-11-14 13:13] vajlan: tihi...igenkänning. när jag varit i vården o sagt simpla saker som bronkit istället för luftrörskatarr eller talat om blodbristen jag fick efter cervixrupturen har de hoppat till så det krävs sannerligen inte mkt! då har jag sagt att för mig är det de normala orden, jag är ju franskfödd gubevars. andra gånger har jag sagt att jag jobbat som tolk. man MÅSTE inte vara Riktigt Vårdfolk alltså. :) men jag tror jag förstår ditt dilemma av att inte veta vilken roll ikläda sig när du är läkare fast ändå inte för du är inte där SOM det..
[2007-11-14 13:14] vajlan: eller blodbristen, anemin menar jag! ;)
[2007-11-14 14:07] Kandidat Dro: Känns igen. Ja, inte förlossningen och alla orden där. Men det där med "andra civila". Mr H mulnar titt som tätt och säger till mig att prata svenska. Och ändå försöker jag, precis som du.
[2007-11-14 16:01] Anni: Han muttrar säkert bara för att han inte gillar att känna sej underlägsen sin lärda fru...? ;-)
Men nog måste du väl få vara patient och bli behandlad som sådan även om du är läkare och kan själv. Det ingår väl i utbildningen att bemöta olika patienter utifrån deras förutsättningar och behov. Även om du förstår läkarlatin så behöver du ju omtanke och tröst ändå, när du är patient.
[2007-11-14 17:34] tori?: förstår typ nada av orden däruppe, men innehållet går fram! *nickar*
Det är skönast att få vara patient när man är patient, tycker jag. Och det blir lätt så krystat och konstigt när folk vet att man är läkare. De blir nervösa och taffliga när de ska sticka eller förutsätter att jag kan en massa saker jag inte kan. Eller något annat.
Å andra sidan är det rätt skönt att slippa mörka och slå knut på sig själv för att inte försäga sig och verkligen anstränga sig för att hitta vanliga ord, när ens vokabulär primärt är tämligen fikonaktigt.
- Ja, om inte så lär de fatta det ändå sa Älsklingen avmätt. Du använder ju såna DÄR ord hela tiden.
Ha ha, där fick jag som ansträngde mig SÅ och tyckte att jag var SÅ diskret.
Jag råkade försäja mig, när jag beklagade mig över det där olustiga med att behöva skita på sig inför allmän beskådan.
- Ja, men det är ju så lite som kommer i så fall sa hon det är ju inga mängder som kommer. Åtminstone har jag aldrig varit med om det.
- Nej men DET har jag! sa jag. För det har jag faktiskt. Och så insikten… Ridå! Min barnmorskeelev verkade inte reagera på det jag sa och jag tänkte: Hon vet nog.
Sedan när jag bara fortsatte att blöda så ville den avlösande nattbarnmorskan att jag skulle pimpla på lite för att ersätta vätskeförlusterna.
- Inga problem sa jag för jag är törstig som fan. Hur mycket ska jag dricka för att du ska känna dig nöjd?
- Tja… en Ringer-Acetat sa hon.
Ha ha!
Och så kom gynekologen och svängde sig med ord som hemokoncentration och narkosläkaren som sa:
- Äh, du vet, jag ger dig Marcain tung.
Och vid det laget var jag övertygad om att de visste, så när jag kom upp på op och det luktade så gott av Sterilium så sa jag nöjt
- Åh, jag älskar den här lukten! Vadheterenuigen, det där blå desinfektionsmedlet? för just då fick jag hjärnsläpp.
- Men, jobbar du i vården?! sa narkossyrran det låter som du har UTBILDNING.
- Ja, brukar man inte ha det när man jobbar i vården? sa jag och så retades vi lite med honom, jag och op-uskan.
- Ja, själv kommer jag direkt från SAAB-Scania sa hon.
- Ja men… det låter som du har VIDAREutbildning sa han och tänkte väl på att jag verkade ha lite koll på op.
- Nej, jag har ingen vidareutbildning sa jag bara en vanlig grundutbildning.
På BB visste de definitivt inte att jag var läkare. Där förklarade sköterskorna glatt att kärlen drar ihop sig när det är kallt på ungefär samma nivå som jag skulle lägga mig om jag skulle förklara det för Gullunge. Så där fick jag vakta min tunga igen.
Men när jag kom ner till neo så sa syrran:
- Han fick en brady och
- Vi tar en billi och en kapresp
(- En billi?! Jag som tycker att han är så rosa)
Så då var det bara att vänja sig vid att de visste. Igen.
Jag antar att det låter banalt alltsammans, men jag har jätteproblem med den här balansgången. Jag har alltid varit usel på att spela, att låtsas vara någon eller något jag inte är. Och det är förjävla mycket svårare än man någonsin kunde ana att hålla sig till ett lekmannaspråk. Älsklingen skäller jämt på mig, för trots att jag anstränger mig till mitt yttersta, så BOPS! har jag råkat säga cervix, eller något annat han inte förstår. Jag kan aldrig berätta för honom vad jag har varit med om på jobbet, för han blir bara sur när han inte förstår. Och då blir jag sur för att han inte bara kan fråga när jag råkar använda sådana där ord. Blä!
Och jag minns i somras när jag satt på min första vårdplanering (ja, som ensam doktor alltså) och var oerhört medveten om att jag måste prata svenska och inte använda läkarspråk, och jag hade verkligen tänkt igenom hur jag skulle beskriva var stroken satt, utan att använda konstiga ord, och jag hade verkligen kollat igenom att jag hade svenska ord att använda för alla diagnoser, men inte hade jag sagt många meningar förrän biståndshandläggaren lade pannan i djupa veck och sa:
- Vad är det???
Bah!
Så nästa gång ni sitter hos en doktor som bara svänger sig med en massa läkarspråk, så FRÅGA! Vad är det? Vad innebär det? Hur går det till? Det behöver inte alls vara någon allmänt hänsynslös typ. Det kan rent av vara jag som sitter där, och riktigt slår knut på mig själv för att vara tydlig och använda svenska ord och förklara ordentligt. Dock utan att lyckas särskilt väl.
Kommentarer:
[2007-11-14 13:13] vajlan: tihi...igenkänning. när jag varit i vården o sagt simpla saker som bronkit istället för luftrörskatarr eller talat om blodbristen jag fick efter cervixrupturen har de hoppat till så det krävs sannerligen inte mkt! då har jag sagt att för mig är det de normala orden, jag är ju franskfödd gubevars. andra gånger har jag sagt att jag jobbat som tolk. man MÅSTE inte vara Riktigt Vårdfolk alltså. :) men jag tror jag förstår ditt dilemma av att inte veta vilken roll ikläda sig när du är läkare fast ändå inte för du är inte där SOM det..
[2007-11-14 13:14] vajlan: eller blodbristen, anemin menar jag! ;)
[2007-11-14 14:07] Kandidat Dro: Känns igen. Ja, inte förlossningen och alla orden där. Men det där med "andra civila". Mr H mulnar titt som tätt och säger till mig att prata svenska. Och ändå försöker jag, precis som du.
[2007-11-14 16:01] Anni: Han muttrar säkert bara för att han inte gillar att känna sej underlägsen sin lärda fru...? ;-)
Men nog måste du väl få vara patient och bli behandlad som sådan även om du är läkare och kan själv. Det ingår väl i utbildningen att bemöta olika patienter utifrån deras förutsättningar och behov. Även om du förstår läkarlatin så behöver du ju omtanke och tröst ändå, när du är patient.
[2007-11-14 17:34] tori?: förstår typ nada av orden däruppe, men innehållet går fram! *nickar*
onsdag 7 november 2007
Vardagstråckel
Inne i mitt huvud växer en text. En kärleksförklaring till Borlänge. Stackars oförtjänt illa sedda Borlänge. Två saker här är jag emellertid missnöjd med. Det första är dagis och det andra är kollektivtrafiken. Ja, inte själva dagiset i sig, det är det inget fel på. Men det ligger ett på fem minuters gångavstånd och ett på 10-15 minuters gångavstånd och vi har fått ett tredje som ligger på en halvtimmas gångavstånd, bort från stan. Det vill säga en halvtimma för mig. För Gullunge tar det en timma att gå. Och då gnäller han som fan hela tiden och jag får bära honom halva vägen (det var så lagom käckt när jag var höggravid!)
Något körkort har jag som bekant inte. Och det är här missnöje No 2 kommer in i bilden: kollektivtrafiken. Säga vad man vill om det förhatliga SL och att det borde funnits ett tredje spår samt dubbelspår till Nynäs redan för tio år sedan, för att det ens avlägset skulle vara up to date, men de verkar i alla fall ha som ambition att det ska gå trafik, åtminstone till och från stan - tvärförbindelserna är ett annat kapitel.
I Borlänge förutsätts man ha körkort och bil, åtminstone om man är dum nog att - som vi - bosätta sig på fel sida älven. Fram till omläggningen för drygt en vecka sedan gick bussarna till och från dagis med en eller två timmars mellanrum. Nu går det två bussar in mot stan och två utåt. Per dag. Åt fel håll.
Nå, det är inte riktigt så illa som det låter, inte för oss i alla fall. Som ersättning har man inrättat en "Flexlinje", d v s en beställnigsbar buss. Linjen körs från 8 på mornarna. Det funkar för oss, men för dem som ska till skola/arbete är det ju kört.
Jag försökte beställa bussen till busshållsplatsen alldeles här utanför och till den utanför dagis. Det gick inte. Man måste beställa från dörr till dörr, har de fått för sig. Urbota korkat att tvinga in en stor buss på gångvägarna här i området, i synnerhet när vårt hus ligger rätt långt från infarten. Det tar ju bara längre tid för allt och alla. Det hela visade sig sedermera bero på att alla gatuadresser i Boränge lagts in som koordinater, men inte busshållsplatserna. Smart va?!
Numera åker vi alltså lilla flexbussen till dagis på morgonen och från dagis på eftermiddagen. Det har funkat sådär. Två mornar har vi stått utan buss. En av de dagarna fick vi snällt stanna hemma. Jag förutsätter att det kommer att flyta bättre efter dessa två veckor, när båda gängen (ett dag- och ett kvällspass som byts av varje vecka) har kört in sig. De är ju buss- och inte taxichaufförer och hittar således fint när det gäller busshållsplatserna här i stan, men kan naturligtvis inte alla gatuadresser.
Ett deal har vi redan hunnit få till stånd med chaffisarna. De hämtar oss på busshållsplatsen här utanför och släpper av oss där, i krokarna av dagis, det passar dem bäst i förhållande till nästa körning. Här revolterar vi friskt, ha ha!
Själv promenerar jag den där halvtimman från dagis på morgonen och till dagis på eftermiddagen. Det är egentligen perfekt. Jag är hopplös när det gäller att komma mig för, i synnerhet att komma mig för att gå ut, trots att jag tycker att det är skönt när jag väl är ute. Och inte blir det ju lättare med förkommet när det är sen höst, regn och rusk. På det här viset får jag en timmas gratis promenad varje dag. Det är inte så pjåkigt. Och extra opjåkigt blev det när jag igår - som först - kom på att jag ju faktiskt kan gå längs älven hem. Det är så fint där nere.
Inget ont utan något gott med sig.
Kommentarer:
[2007-11-07 20:29] Bonita: Hur går det med dina körlektioner?
[2007-11-07 21:25] Skylla: Bonita: Jag kör fortfarande bara med Älsklingen. Och det går pissdåligt :(
[2007-11-07 21:40] Bonita: Ge det tid...du har ju så mycket annat i huvudet nu med en ny bebis och allt...och plötsligt lossnar det...tro mej..jag vet...
Något körkort har jag som bekant inte. Och det är här missnöje No 2 kommer in i bilden: kollektivtrafiken. Säga vad man vill om det förhatliga SL och att det borde funnits ett tredje spår samt dubbelspår till Nynäs redan för tio år sedan, för att det ens avlägset skulle vara up to date, men de verkar i alla fall ha som ambition att det ska gå trafik, åtminstone till och från stan - tvärförbindelserna är ett annat kapitel.
I Borlänge förutsätts man ha körkort och bil, åtminstone om man är dum nog att - som vi - bosätta sig på fel sida älven. Fram till omläggningen för drygt en vecka sedan gick bussarna till och från dagis med en eller två timmars mellanrum. Nu går det två bussar in mot stan och två utåt. Per dag. Åt fel håll.
Nå, det är inte riktigt så illa som det låter, inte för oss i alla fall. Som ersättning har man inrättat en "Flexlinje", d v s en beställnigsbar buss. Linjen körs från 8 på mornarna. Det funkar för oss, men för dem som ska till skola/arbete är det ju kört.
Jag försökte beställa bussen till busshållsplatsen alldeles här utanför och till den utanför dagis. Det gick inte. Man måste beställa från dörr till dörr, har de fått för sig. Urbota korkat att tvinga in en stor buss på gångvägarna här i området, i synnerhet när vårt hus ligger rätt långt från infarten. Det tar ju bara längre tid för allt och alla. Det hela visade sig sedermera bero på att alla gatuadresser i Boränge lagts in som koordinater, men inte busshållsplatserna. Smart va?!
Numera åker vi alltså lilla flexbussen till dagis på morgonen och från dagis på eftermiddagen. Det har funkat sådär. Två mornar har vi stått utan buss. En av de dagarna fick vi snällt stanna hemma. Jag förutsätter att det kommer att flyta bättre efter dessa två veckor, när båda gängen (ett dag- och ett kvällspass som byts av varje vecka) har kört in sig. De är ju buss- och inte taxichaufförer och hittar således fint när det gäller busshållsplatserna här i stan, men kan naturligtvis inte alla gatuadresser.
Ett deal har vi redan hunnit få till stånd med chaffisarna. De hämtar oss på busshållsplatsen här utanför och släpper av oss där, i krokarna av dagis, det passar dem bäst i förhållande till nästa körning. Här revolterar vi friskt, ha ha!
Själv promenerar jag den där halvtimman från dagis på morgonen och till dagis på eftermiddagen. Det är egentligen perfekt. Jag är hopplös när det gäller att komma mig för, i synnerhet att komma mig för att gå ut, trots att jag tycker att det är skönt när jag väl är ute. Och inte blir det ju lättare med förkommet när det är sen höst, regn och rusk. På det här viset får jag en timmas gratis promenad varje dag. Det är inte så pjåkigt. Och extra opjåkigt blev det när jag igår - som först - kom på att jag ju faktiskt kan gå längs älven hem. Det är så fint där nere.
Inget ont utan något gott med sig.
Kommentarer:
[2007-11-07 20:29] Bonita: Hur går det med dina körlektioner?
[2007-11-07 21:25] Skylla: Bonita: Jag kör fortfarande bara med Älsklingen. Och det går pissdåligt :(
[2007-11-07 21:40] Bonita: Ge det tid...du har ju så mycket annat i huvudet nu med en ny bebis och allt...och plötsligt lossnar det...tro mej..jag vet...
tisdag 6 november 2007
Det har kommit
Säg att det är snyggt, för bövelen, fast det verkligen inte är det. Riktigt fult och pisstråkigt om jag får säga det själv. Och när jag tänket på vad det här sketna lilla fula, pisstråkiga pappret har kostat mig, så börjar jag nästan tjura.
Lite surt att jag så sent fattade att examensdatum blir den dag man ansöker, inte den dag man tar det sista poänget. Nå ja!
[Texten låg 'Privat' på Hypodea och bifogad var en bild av mitt examensbevis. Jag hoppar över det här]
Kommentarer:
[2007-11-06 12:18] crackgrrl: stoppa undan det nagonstans och tank inte pa det... ngn gang kommer det sakert till nytta. kram!
[2007-11-06 12:25] Pocks: ... och jag tyckte dessutom att det var ganska snyggt.
[2007-11-06 12:44] ikapika: Grattis. jag tillhör ju de konstiga som faktiskt har mitt doktorsdiplom uppsatt på väggen. Jag tycker att du ska vara stolt över att du faktiskt klarade det!! Grattis!!!
[2007-11-06 13:17] kicko: Det är ju inte det där papperet du kämpat för, utan allt om ligger BAKOM papperet - och DET är nåt att vara glad och stolt över att du klarat, heja dig!!
[2007-11-06 14:14] Bonita: Där var orden jag saknade..tack Kicko...
[2007-11-06 18:38] Morris: Supersnyggt!
Duktiga du!
[2007-11-06 18:57] Jazz: Stort!! Du är så duktig!! Grattis
[2007-11-07 21:13] AnnA: Fint! Och du ska vara stolt!
Lite surt att jag så sent fattade att examensdatum blir den dag man ansöker, inte den dag man tar det sista poänget. Nå ja!
[Texten låg 'Privat' på Hypodea och bifogad var en bild av mitt examensbevis. Jag hoppar över det här]
Kommentarer:
[2007-11-06 12:18] crackgrrl: stoppa undan det nagonstans och tank inte pa det... ngn gang kommer det sakert till nytta. kram!
[2007-11-06 12:25] Pocks: ... och jag tyckte dessutom att det var ganska snyggt.
[2007-11-06 12:44] ikapika: Grattis. jag tillhör ju de konstiga som faktiskt har mitt doktorsdiplom uppsatt på väggen. Jag tycker att du ska vara stolt över att du faktiskt klarade det!! Grattis!!!
[2007-11-06 13:17] kicko: Det är ju inte det där papperet du kämpat för, utan allt om ligger BAKOM papperet - och DET är nåt att vara glad och stolt över att du klarat, heja dig!!
[2007-11-06 14:14] Bonita: Där var orden jag saknade..tack Kicko...
[2007-11-06 18:38] Morris: Supersnyggt!
Duktiga du!
[2007-11-06 18:57] Jazz: Stort!! Du är så duktig!! Grattis
[2007-11-07 21:13] AnnA: Fint! Och du ska vara stolt!
måndag 5 november 2007
Μη!
Nej, jag får inte till någon text. Har fullt upp med min ångest över att vara en sådan katastrofalt usel mamma - framförallt till Gullunge. Jag är för hård, för hetsig, för krävande, för tålamodslös, för egoistisk, för allt. Jag exploderar och tar för hårt...
Och så ångesten. Och det plågsamma i att tvingas leva med att jag är jag.
Går det att göra om sig själv?
Hur gör man?
Kommentarer:
[2007-11-05 20:24] vajlan: kram till dig. du är en så bra mamma som du kan o alldeles säkert en tillräckligt bra mamma, om än inte perfekt (och läskigt overklig) i alla alla lägen... jag vet inte ett skit om det, men det är min tro iaf. fast ångesten kan man ju ha ändå...
[2007-11-05 20:33] Morris: <3
[2007-11-05 22:10] ikapika: åh, hjärtor och igenkännanden!!. Jag somnar varje kväll med klump i magen över att jag inte varit bästa mamman för T idag heller...
[2007-11-06 08:32] Bonita: Jag tror du är en bra mamma även om inte du gör det.
hjärtan till dej
[2007-11-06 09:39] MBF: Du är trött och hormonstressad efter förlossning och förmodligen sömnbrist. Tror JAG. Och då är det lätt att det halkar på sne och man tar för hårt och exploderar. Se till att skaffa avlastning PRONTO så du vänder trenden.
[2007-11-06 09:41] MBF: Och det säger jag av egen dyrköpt erfarenhet.
[2007-11-06 10:27] Kanel: Jag tror du är en jättefin mamma.
[2007-11-06 11:08] morsan: Jag undrar om inte de flesta flerbarnsmammor upplevt det du gör just nu, jag gjorde det iaf.
Försök få avlastning som MBF skriver <3
[2007-11-08 09:09] Garbo: <3
[2007-11-08 11:47] Skylla: Nej, tyvärr! Jag kan varken skylla på sömnbrist eller bristande avlastning. Jag har ett helvetes humör, bara, och är usel på att behärska mig. Stackars Gullunge! :(
Och så ångesten. Och det plågsamma i att tvingas leva med att jag är jag.
Går det att göra om sig själv?
Hur gör man?
Kommentarer:
[2007-11-05 20:24] vajlan: kram till dig. du är en så bra mamma som du kan o alldeles säkert en tillräckligt bra mamma, om än inte perfekt (och läskigt overklig) i alla alla lägen... jag vet inte ett skit om det, men det är min tro iaf. fast ångesten kan man ju ha ändå...
[2007-11-05 20:33] Morris: <3
[2007-11-05 22:10] ikapika: åh, hjärtor och igenkännanden!!. Jag somnar varje kväll med klump i magen över att jag inte varit bästa mamman för T idag heller...
[2007-11-06 08:32] Bonita: Jag tror du är en bra mamma även om inte du gör det.
hjärtan till dej
[2007-11-06 09:39] MBF: Du är trött och hormonstressad efter förlossning och förmodligen sömnbrist. Tror JAG. Och då är det lätt att det halkar på sne och man tar för hårt och exploderar. Se till att skaffa avlastning PRONTO så du vänder trenden.
[2007-11-06 09:41] MBF: Och det säger jag av egen dyrköpt erfarenhet.
[2007-11-06 10:27] Kanel: Jag tror du är en jättefin mamma.
[2007-11-06 11:08] morsan: Jag undrar om inte de flesta flerbarnsmammor upplevt det du gör just nu, jag gjorde det iaf.
Försök få avlastning som MBF skriver <3
[2007-11-08 09:09] Garbo: <3
[2007-11-08 11:47] Skylla: Nej, tyvärr! Jag kan varken skylla på sömnbrist eller bristande avlastning. Jag har ett helvetes humör, bara, och är usel på att behärska mig. Stackars Gullunge! :(
lördag 3 november 2007
CTS
Nej, fyra veckor efter förlossningen har mitt CTS fortfarande inte givit med sig. Förra veckan ringde jag vårdcentralen och fick läkartid i tisdags. Doktorn skrev remiss till arbetsterapeut som ringde i onsdags och idag har jag varit iväg till Rehabcenter och fått handledsortoser ("skenor") att ikläda de små handsingarna nattetid. Håll några hypotummar för att jag står ut med att ha dem och att de hjälper mig att bli av med skiten! Jag är less på att gå med domnade händer (nåja, tumme-ringfinger) dygnet runt och att vakna på nätterna med händer som är som två surrande klumpar utan särskilt mycket känsel och försöka manövrera liten bäbis med de där klubborna.
Fast mest är jag förstås rädd för bestående nervskada. Händer är liksom rätt... hrm... eh... viktiga :/
Kommentarer:
[2007-11-09 15:36] kicko: Håller odomnade tummar och råttsvansar!
[2007-11-09 15:36] kicko: Håller odomnade tummar och råttsvansar!
[2007-11-09 15:36] kicko: Och slinter på Skicka-knappen! =)
[2007-11-09 16:54] AnnA: Tumhåll! Hade också besvär och fick ha skenor. Men det gick över. Ha förtröstan! Kram
[2007-11-09 20:13] Bonita: kniper med all hypokraft
[2007-11-09 22:14] Lisasan: Håller tummar här med! Jag har också sovit med ortoser... det kan vara lite bökigt innan man är van. Om det är omöjligt att sova med dom, testa att plocka ur själva skenorna och använd resten. Om man drar åt dom rejält blir det ett riktigt bra stöd ändå, och det är ju bättre än inget! Fast, det vet du säkert redan, men jag tipsar ändå, utifall att... :)
[2007-11-09 23:32] Pocks: Du som är läkare vet ju såklat bättre än mig - men är det nerverna och inte senorna som är klämda? Jag har opererat höger handled för quervains sjukdom (?) och då var det ju senskidan som blir för trång så de sprättar upp den. Och då sa ortisen att det var vanligt hos många gravida och nylivna mammor - och kunde ha med hormonomställningarna i kroppen att göra trodde han - och att man bär mycket. nu har du ju inte börjat bära järnetoch jag har förstått att detta pågick även under grav och jag förstår ju att detta är ett cts... men.. äh. Du är doktorn, förresten. Men jag suddar ändå inte ut det. Kram!
[2007-11-09 23:33] Pocks: jag menade inte att fråga om nerverna är klämda - utan om det är nerverna och inte i stället senorna som har det lite för trångt i sina skidor. så skulle det vara. Over and out.
[2007-11-10 10:50] Skylla: Lisasan: Jag undrar om jag inte har en annan sort än du. Mina är formpressad plast och det finns liksom inget att ta bort. Hade du sådana i tyg med metallskena i, kanske? Hur som helst så gick det rätt bra.
Pocks: Jo, i mitt fall är det tämligen säkert just medianusnerven som ligger i kläm. Stickningar och domningar i just de medianusinerverade fingrarna talar för det. Det går ju senor genom karpaltunneln också, förvisso, och de torde ju också vara lite tillklämda, men det är inte de som ger mig mina symptom.
Men när Gullunge var liten hade jag en fin de Quervain - insåg jag i efterhand. Fy satan vad ont det gjorde! Det jag har nu gör inte ont, bara lite ibland. (Och det är ett senfack, inte senskidan, som är för trång - om jag får vara lite besserwissrig)
[2007-11-14 15:40] Pocks: Skylla> Ahaaa! Det ante mig att du hade koll! ;) Man kan nog säga att min dottore lekte lite lekmannaspråk med mig då,f ör jag minns just att han pratade, återkommande, om senskidan som var för trång - men det kanske var bara för att jag skulle fatta bättre. Nåväl: De sprätatde upp dem (stort drama för mig som är liiiivrädd för läkare och operationer) och det hela läkte, om än långsamt, och blev kalasbra. Nu inga men alls. Fint som snus. Tack alla dottore för att ni gör gott (även fast ni är FAAARLIGA! );) (inte du då!)
Fast mest är jag förstås rädd för bestående nervskada. Händer är liksom rätt... hrm... eh... viktiga :/
Kommentarer:
[2007-11-09 15:36] kicko: Håller odomnade tummar och råttsvansar!
[2007-11-09 15:36] kicko: Håller odomnade tummar och råttsvansar!
[2007-11-09 15:36] kicko: Och slinter på Skicka-knappen! =)
[2007-11-09 16:54] AnnA: Tumhåll! Hade också besvär och fick ha skenor. Men det gick över. Ha förtröstan! Kram
[2007-11-09 20:13] Bonita: kniper med all hypokraft
[2007-11-09 22:14] Lisasan: Håller tummar här med! Jag har också sovit med ortoser... det kan vara lite bökigt innan man är van. Om det är omöjligt att sova med dom, testa att plocka ur själva skenorna och använd resten. Om man drar åt dom rejält blir det ett riktigt bra stöd ändå, och det är ju bättre än inget! Fast, det vet du säkert redan, men jag tipsar ändå, utifall att... :)
[2007-11-09 23:32] Pocks: Du som är läkare vet ju såklat bättre än mig - men är det nerverna och inte senorna som är klämda? Jag har opererat höger handled för quervains sjukdom (?) och då var det ju senskidan som blir för trång så de sprättar upp den. Och då sa ortisen att det var vanligt hos många gravida och nylivna mammor - och kunde ha med hormonomställningarna i kroppen att göra trodde han - och att man bär mycket. nu har du ju inte börjat bära järnetoch jag har förstått att detta pågick även under grav och jag förstår ju att detta är ett cts... men.. äh. Du är doktorn, förresten. Men jag suddar ändå inte ut det. Kram!
[2007-11-09 23:33] Pocks: jag menade inte att fråga om nerverna är klämda - utan om det är nerverna och inte i stället senorna som har det lite för trångt i sina skidor. så skulle det vara. Over and out.
[2007-11-10 10:50] Skylla: Lisasan: Jag undrar om jag inte har en annan sort än du. Mina är formpressad plast och det finns liksom inget att ta bort. Hade du sådana i tyg med metallskena i, kanske? Hur som helst så gick det rätt bra.
Pocks: Jo, i mitt fall är det tämligen säkert just medianusnerven som ligger i kläm. Stickningar och domningar i just de medianusinerverade fingrarna talar för det. Det går ju senor genom karpaltunneln också, förvisso, och de torde ju också vara lite tillklämda, men det är inte de som ger mig mina symptom.
Men när Gullunge var liten hade jag en fin de Quervain - insåg jag i efterhand. Fy satan vad ont det gjorde! Det jag har nu gör inte ont, bara lite ibland. (Och det är ett senfack, inte senskidan, som är för trång - om jag får vara lite besserwissrig)
[2007-11-14 15:40] Pocks: Skylla> Ahaaa! Det ante mig att du hade koll! ;) Man kan nog säga att min dottore lekte lite lekmannaspråk med mig då,f ör jag minns just att han pratade, återkommande, om senskidan som var för trång - men det kanske var bara för att jag skulle fatta bättre. Nåväl: De sprätatde upp dem (stort drama för mig som är liiiivrädd för läkare och operationer) och det hela läkte, om än långsamt, och blev kalasbra. Nu inga men alls. Fint som snus. Tack alla dottore för att ni gör gott (även fast ni är FAAARLIGA! );) (inte du då!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
