Lingua del fikon

Jag undrar om det står i min journal att jag är doktor sa jag till Älsklingen när vi var på förlossningen.

Det är skönast att få vara patient när man är patient, tycker jag. Och det blir lätt så krystat och konstigt när folk vet att man är läkare. De blir nervösa och taffliga när de ska sticka eller förutsätter att jag kan en massa saker jag inte kan. Eller något annat.

Å andra sidan är det rätt skönt att slippa mörka och slå knut på sig själv för att inte försäga sig och verkligen anstränga sig för att hitta vanliga ord, när ens vokabulär primärt är tämligen fikonaktigt.

- Ja, om inte så lär de fatta det ändå sa Älsklingen avmätt. Du använder ju såna DÄR ord hela tiden.

Ha ha, där fick jag som ansträngde mig SÅ och tyckte att jag var SÅ diskret.

Jag råkade försäja mig, när jag beklagade mig över det där olustiga med att behöva skita på sig inför allmän beskådan.

- Ja, men det är ju så lite som kommer i så fall sa hon det är ju inga mängder som kommer. Åtminstone har jag aldrig varit med om det.

- Nej men DET har jag! sa jag. För det har jag faktiskt. Och så insikten… Ridå! Min barnmorskeelev verkade inte reagera på det jag sa och jag tänkte: Hon vet nog.

Sedan när jag bara fortsatte att blöda så ville den avlösande nattbarnmorskan att jag skulle pimpla på lite för att ersätta vätskeförlusterna.

- Inga problem sa jag för jag är törstig som fan. Hur mycket ska jag dricka för att du ska känna dig nöjd?

- Tja… en Ringer-Acetat sa hon.

Ha ha!

Och så kom gynekologen och svängde sig med ord som hemokoncentration och narkosläkaren som sa:

- Äh, du vet, jag ger dig Marcain tung.

Och vid det laget var jag övertygad om att de visste, så när jag kom upp på op och det luktade så gott av Sterilium så sa jag nöjt

- Åh, jag älskar den här lukten! Vadheterenuigen, det där blå desinfektionsmedlet? för just då fick jag hjärnsläpp.

- Men, jobbar du i vården?! sa narkossyrran det låter som du har UTBILDNING.

- Ja, brukar man inte ha det när man jobbar i vården? sa jag och så retades vi lite med honom, jag och op-uskan.

- Ja, själv kommer jag direkt från SAAB-Scania sa hon.

- Ja men… det låter som du har VIDAREutbildning sa han och tänkte väl på att jag verkade ha lite koll på op.

- Nej, jag har ingen vidareutbildning sa jag bara en vanlig grundutbildning.

På BB visste de definitivt inte att jag var läkare. Där förklarade sköterskorna glatt att kärlen drar ihop sig när det är kallt på ungefär samma nivå som jag skulle lägga mig om jag skulle förklara det för Gullunge. Så där fick jag vakta min tunga igen.

Men när jag kom ner till neo så sa syrran:

- Han fick en brady och
- Vi tar en billi och en kapresp
(- En billi?! Jag som tycker att han är så rosa)
Så då var det bara att vänja sig vid att de visste. Igen.

Jag antar att det låter banalt alltsammans, men jag har jätteproblem med den här balansgången. Jag har alltid varit usel på att spela, att låtsas vara någon eller något jag inte är. Och det är förjävla mycket svårare än man någonsin kunde ana att hålla sig till ett lekmannaspråk. Älsklingen skäller jämt på mig, för trots att jag anstränger mig till mitt yttersta, så BOPS! har jag råkat säga cervix, eller något annat han inte förstår. Jag kan aldrig berätta för honom vad jag har varit med om på jobbet, för han blir bara sur när han inte förstår. Och då blir jag sur för att han inte bara kan fråga när jag råkar använda sådana där ord. Blä!

Och jag minns i somras när jag satt på min första vårdplanering (ja, som ensam doktor alltså) och var oerhört medveten om att jag måste prata svenska och inte använda läkarspråk, och jag hade verkligen tänkt igenom hur jag skulle beskriva var stroken satt, utan att använda konstiga ord, och jag hade verkligen kollat igenom att jag hade svenska ord att använda för alla diagnoser, men inte hade jag sagt många meningar förrän biståndshandläggaren lade pannan i djupa veck och sa:

- Vad är det???

Bah!


Så nästa gång ni sitter hos en doktor som bara svänger sig med en massa läkarspråk, så FRÅGA! Vad är det? Vad innebär det? Hur går det till? Det behöver inte alls vara någon allmänt hänsynslös typ. Det kan rent av vara jag som sitter där, och riktigt slår knut på mig själv för att vara tydlig och använda svenska ord och förklara ordentligt. Dock utan att lyckas särskilt väl.





Kommentarer:
[2007-11-14 13:13] vajlan: tihi...igenkänning. när jag varit i vården o sagt simpla saker som bronkit istället för luftrörskatarr eller talat om blodbristen jag fick efter cervixrupturen har de hoppat till så det krävs sannerligen inte mkt! då har jag sagt att för mig är det de normala orden, jag är ju franskfödd gubevars. andra gånger har jag sagt att jag jobbat som tolk. man MÅSTE inte vara Riktigt Vårdfolk alltså. :) men jag tror jag förstår ditt dilemma av att inte veta vilken roll ikläda sig när du är läkare fast ändå inte för du är inte där SOM det..

[2007-11-14 13:14] vajlan: eller blodbristen, anemin menar jag! ;)

[2007-11-14 14:07] Kandidat Dro: Känns igen. Ja, inte förlossningen och alla orden där. Men det där med "andra civila". Mr H mulnar titt som tätt och säger till mig att prata svenska. Och ändå försöker jag, precis som du.

[2007-11-14 16:01] Anni: Han muttrar säkert bara för att han inte gillar att känna sej underlägsen sin lärda fru...? ;-)

Men nog måste du väl få vara patient och bli behandlad som sådan även om du är läkare och kan själv. Det ingår väl i utbildningen att bemöta olika patienter utifrån deras förutsättningar och behov. Även om du förstår läkarlatin så behöver du ju omtanke och tröst ändå, när du är patient.

[2007-11-14 17:34] tori?: förstår typ nada av orden däruppe, men innehållet går fram! *nickar*