Den där doktorn - igen

Min ambition har aldrig varit att försvara usla läkare. Jag vet att det finns sådana, jag har själv träffat på dem, både som patient och kandis. Och jag vill inte försvara doktorer som gör uppenbara fel - för naturligtvis förekommer sådant också. Och naturligtvis ska doktorn vara snäll och trevlig, glad och empatisk och lyssna på vad du säger. Fattas bara!

Min ambition är blott och bart att ge en lite mer nyanserad bild. För även om det finns dåliga läkare, så tror jag faktiskt inte att de är i sådan överväldigande majoritet som man ibland får intryck av när man lyssnar och läser vad folk har att förtälja.

Folk i gemen tycks ha en väldigt kluven inställning till läkare. Å ena sidan en underdånighet och beundrande attityd, å andra Du ska inte komma och tro att du är något! Och det är så legitimt att hacka på doktorn, så politiskt korrekt.

När det går snett i mötet mellan två människor, så brukar det vanligen bero på bristfällig kommunikation. Doktorer ska vara bra på att kommunicera. Det är deras jobb. Alla är inte det, jag vet att det är så. Kanske är jag riktigt hopplös själv också. Men i ett möte finns alltid två (minst) människor, och doktorn är inte den enda som bär ansvaret för hur kommunikationen blir.

Ponera att du går till vårdcentralen för att du har så satans ont i ett knä. Då vet du själv – förhoppningsvis – varför du går dit. Men doktorn vet inte.

(Vaddå VET inte. Det är klart att jag går till doktorn för att jag har ont i knät, det var ju det jag sa, dumhuve, "Jag har ont i mitt knä")

Men vilken av följande patienter är du?

1. Jag har så ont i mitt knä. Jag behöver recept på ordentliga värktabletter. Alvedon hjälper ju inte ett smack.

2. Jag har så ont i mitt knä. Vad är det här egentligen? Varför har jag så ont? Nej, jag vill inte ta en massa tabletter. Jag är rädd för tabletter.

3. Jag har så ont i mitt knä. Min mamma hade artros. Är det här artros? Jag vill ha en röntgenremiss så att jag får besked.

4. Jag har så ont i mitt knä. Kan jag göra det värre om jag fortsätter promenera? Är det bättre om jag vilar? Hur länge får jag dras med det här?

5. Jag har så ont i mitt knä. Min väninna fick en kortisonspruta och blev bra i sitt knä när hon hade ont. Jag vill också ha en kortisonspruta.

6. Jag har så ont i mitt knä. Det är säkert en infektion. Jag vill ha penicillin.

7. Jag har så ont i mitt knä. Min faster fick cancer i benet. Jag är så rädd att det här är cancer. Är det cancer?

8. Jag har så ont i mitt knä. Jag vill ha remiss till en ortoped som kan utreda det här omedelbums.

9. Jag har så ont i mitt knä. Går det inte att operera? Jag har en kollega som också hade ont i knät och han blev opererad och nu är han bra.

10. Jag har så ont i mitt knä. Det värker så på nätterna att jag inte kan sova. Jag vill att du skriver recept på sömntabletter. Jag måste få sova.

11. Jag har så ont i mitt knä. Jag klarar inte av att arbeta när det är så här, för jag står och går hela dagarna. Jag behöver bli sjukskriven.

12. Jag har så ont i mitt knä. Nej, jag vill inte bli sjukskriven. Jag vill ha en remiss till en sjukgymnast. Vet du någon som är bra just på knän?

13. Jag har så ont i mitt knä. Och min man har just blivit uppsagd från jobbet och min dotter ligger i skilsmässa och min chef är så elak och jag vet inte hur jag ska orka mer.

14. Jag har så ont i mitt knä. Och så har jag en konstig prick här nere på benet, är det cancer? Och ibland slår mitt hjärta i otakt och så hårt och fort, och jag är så rädd att jag ska få en hjärtinfarkt, min syster dog i en hjärtinfarkt förra året. Och jag blir så konstigt yr ibland på kvällarna när jag sitter och ser på tv, det är nog en hjärntumör, tror du att det kan vara en hjärntumör? Och…


Min erfarenhet är att väldigt många patienter kommer in till doktorn, sätter sig på stolen och säger Jag har så ont i mitt knä. Och så svarar de på doktorns frågor, säger ja och amen och går därifrån. Och sedan muttrar de:

- Och inte fick jag några ordentliga värktabletter/sömntabletter.
- Och det enda den dumma kossan gjorde var att skriva ut tabletter.
- Jag fick minsann ingen kortisonspruta/inget penicillin, det fick min granne när hon hade ont.
- Och hon sa inte ens vad det var, tänk om jag har cancer.
- Och inte blev jag sjukskriven fast jag har så ont.
- Och inte ens en sjukgymnast-/ortoped-/röntgenremiss skrev hon.
- Äh, den där doktorn! Hon lyssnar ju inte i alla fall.

Men sa du något då?



Kommentarer:
[2007-11-21 12:22] vajlan: 4, 12 (och 13 just nu då..).. och du har helt rätt! SA DU NÅT DÅ?

[2007-11-21 13:18] Lisasan: Ha, ja det är lätt att känna igen sig! Jag har nog varit med om alla typer, glömt fråga själv och blivit grinig för att jag inte fått besked, eller faktiskt frågat men fått svar som goddag yxskaft.

Cancer har jag aldrig oroat mig för, men när jag sökte för svår huvudvärk och yrsel för några år sedan sa läkaren -jaha, så nu tror du att du har en hjärntumör. Hur många gånger jag än sa att "nej, jag är övertygad om att det inte är en tumör, men jag vill gärna veta vad det är" spelade ingen roll. Resultatet i min journal blev: "bukfet patient tror att hon har en hjärntumör". Vad nu "bukfet" hade med saken att göra? Fast den läkaren tillhör nog ovanligheterna. Och på andra sidan av skalan kommer t ex vårdupplevelsen jag hade igår... tyvärr var jag för groggy för att tänka på att säga till personalen vad jag tyckte, men dom var helt underbara allihop. Sånt är fantastiskt, när läkare, sköterskor etc inte bara "gör sitt jobb", utan verkligen får en att känna sig väl omhändertagen på alla sätt!

[2007-11-21 13:18] Lisasan: Whoa, ursäkta romanen... jag tänkte inte på hur långt jag skrev... oops!

[2007-11-21 13:30] Pocks: Word!

[2007-11-21 13:50] Morris: Jag secondar Pocks, WORD!

[2007-11-21 14:12] crackgrrl: fast många läkare blir ju helt vansinniga om man dristar sig till att "föreslå" en viss typ av tabletter, remiss eller liknande, och klappar en bara lite på axeln med några nedlåtande ord att det nog är bäst att de själva får ställa diagnos. whatever, gubbjävel. men självklart fattar jag att alla inte är likadana och att det måste vara frustrerande med patienter som inte kan vara mer specifika än att de har "ont".

[2007-11-21 15:23] Siv: Vrålflip!

[2007-11-21 15:26] tori?: jag har "sämst" erfarenhet av sköterskorna i telefonen som blir sura när man visar sig kunna mer än vad de trott. som hon som försökte slå i mig att det inte finns bättre/starkare hostmediciner än de receptbelagda. Yeah right.

fast det där var ju lite OT. ;) Du är bra du Skylla!

[2007-11-21 15:33] Kandidat Dro: Huve på spik!

[2007-11-21 16:34] Anni: Klockren text! Du är klok som en uggla!
I takes two to tango i all kommunikation!

[2007-11-21 19:54] morsansdoter: På det stora hela håller jag med dig!!!! *ler*
Så jag försöker allt kommunicera det jag vill ha framfört.... men som sagt tidigare i kommentarerna, vissa läkare vill inte ha förslag från en "lekman" och dömer en som dum i huvudet eller besservisser.

Som senast jag var till läkaren (i måndags). Det är en lång historia, men det ska jag inte ta upp mer tid med här.
(om ingen ber specifikt)
Men i vilket fall så är min upplevelse att jag har lättast för att bli stämplad som gnällfrans och hypokondriker fast jag försöker vara noga med att tala om alla tankar jag har omkring det jag söker för...
och det är inte så roligt! När jag ändå försöker göra mitt bästa för att vara hjälpsam och tydlig. (gnäller nu iallafall då...)

[2007-11-22 06:55] madonna: Det gäller framförallt att ställa öppna frågor...man kommer lättare/snabbare fram till vad det är just den patienten/kunden vill veta/behöver.

[2007-11-22 16:10] Anni: Fast ibland kan det gå till överdrift åt andra hållet oxå. Jag var hos en läkare en gång som hela tiden frågade mej vad jag ville. Penicillin? Sjukskrivning? Väldigt snällt av honom, men jag ville ju veta vad HAN tyckte. Det är verkligen inte lätt det där med kommunikation!

[2007-11-22 21:12] Mårr: Bästa scybalan!!! :)