Och orken tröt

Sedan i måndags jobbar jag heltid igen. Och då räcker inte orken till någonting annat än ren överlevnad - och knappt det. I tisdags hade jag tid i Uppsala för moderkaksprov. Först kände jag mig lycklig över att ännu en långtur i bil stod på schemat, men eftersom började jag noja mig över att jag, med mitt usla lokalsinne, skulle ha svårt att hitta och bli jättestressad eftersom det var en så viktig tid att passa. Det slutade med att Älsklingen följde med - och han lämnar ju inte gärna ifrån sig ratten, vilket jag förövrigt inte ids tjafsa om. Det var skönt att ha honom med. Efter provet åt vi lunch och åkte till Botan för att se kameliautställningen Fröjd och lidelse

Svar på provet ska komma inom en vecka. Tråkiga besked kommer per tel, och positiva per brev. Än har jag inte hört något. Men det såg i alla fall helt normalt ut, allting, när han tittade med ultraljudet, och bäbisen sprattlade för fullt.