Hon är död

Ända sedan jag hörde att Wisława Szymborska dött, har jag haft ett embryo till text malande i bakhuvudet. Wisława, min favoritpoet. Underbara Wisława!

Ikväll handlade K-special om henne. Jag visste att jag inte skulle hinna titta, men konstaterade att en repris ska gå i morgon. Jag hoppas att jag kan se den då.

Nu när jag tittar in i min blogg har Alexandra uppmärksammat mig på programmet. Jag antar att det för henne, med polska rötter, är lätt(are?) att minnas att Wisława är min favorit. Eller borde jag kanske säga Szymborska. Att Szymborska är min favorit.

'Om döden utan överdrift' har följt mig i över tio år, sedan jag upptäckte henne, och jag har haft den uppsatt på min anslagstavla på jobbet. På mitt jobb som, sista halvåret före mammaledigheten, bara inbegrep patienter som snart skulle dö. Jag har haft den uppsatt innan också, på en garderob, den enda korta tid före ST då jag hade en fast plats som var "min" att pryda med det som var viktigt för mig.

En annan favorit är denna.

Och det blir visst inte mer av embryot, än denna text, som mest är här och nu. Denna kväll med lite för mycket vin.

Hennes senaste, hennes sista, finns på bokrean. Jag har den faktiskt inte. Naturligtvis kommer jag att köpa den. Det hade jag gjort oavsett.


Tack Alexandra för omtanken!


(Jag nöjer mig med att länka. Efter Karins varning, varefter jag plockade bort en bild från bloggen, har jag blivit väldigt nojig av mig)