Vi blev ihop för tio tusen år sedan – korna och vi människor. Sedan dess har de fött oss, stött oss och hållit oss sällskap. Kor – en kärlekshistoria är boken som lyfter fram korna och deras personlighet i rampljuset. Boken bjuder konstnärligt foto och texter om människor som ser kor, umgås med kor, älskar kor, och minns kor.
Jodå, koboken har jag läst ut, även om mitt läsande nu går i ultrarapid. Jättefin och med fantastiska bilder. Läs den!
Ur boken:
Det är lätt att underskatta kor. Att gå på kosläpp är som att se gamla damer plötsligt resa sig och börja dansa. Kor kan. Kor cancan. Det är kanske inte riktigt gjorda för sådana utsvävningar, men det struntar de i. Lite strakbenta, lite klunsiga, med svängande juver, snoren stänkande om nosen och något vilt i blicken.
Och nu är jag än mer sugen på att ha en vit fjällnära ko med svart mule, svarta öron och svarta prickar, som jag skrev om här.
Några som skrivit om boken hittar man här och här
3 kommentarer:
Ja, en mjuk liten fjällko vill jag oxå ha! Kan man ha den på balkongen tro?
Kor är mitt favoritdjur!
Men du, om du någonsin ser en liten bok som heter "Koboken" av Lars Lerin, se då till att lägga vantarna på den! En ljuuuuvlig liten tingest, som kanske är den konstigaste och roligaste boken någonsin!
kicki: Fjällkor är ju rätt stora, men just de fjällnära lär vara pluttiga, så en sådan får kanske plats :)
Lilla Mysan: Ja, de nämner faktiskt den boken när de hänvisar till andra böcker om kor. Jag ska hålla utkik.
Skicka en kommentar