Det var kära Eva som först skrev om boken och gjorde mig nyfiken. Hon hade beställt den men fått en annan, med samma titel, istället. Sedan måste jag ha missat när (om) hon skrev om boken.
Myriam, en vilsen men kreativ kvinna i fyrtioårsåldern, öppnar restaurang i ett försök att ge sig själv en ny chans och lägga bakom sig den skamliga hemlighet som ödelade hennes tidigare liv. Restaurangen, där hon både bor och arbetar, heter "Chez moi", Hemma hos mig. Den blir en plats där hon kan experimentera fram nya och spännande skapelser baserade på lika delar dröm och verklighet och med smak av henne själv. I sitt slit vid kastrullerna för hon en dialog med levande och döda, nya vänner och fördrivna spöken och fram växer en doftande och berusande lovsång till livsglädjen och möjligheten att gå stärkt ur katastrofer.
Någonstans beskrevs den som feelgood, och jag brukar få sliskrysningar av böcker som kallas så. Brukar. De funkar bara inte på mig*. Den här höll sig hela tiden på gränsen för vad jag klarar av, utan att göra ett enda övertramp, kan man väl säga. Men... njae... jag vet inte jag. Ingen favorit för mig, men troligen för många andra. Jag avråder ingen från att läsa den.
* Naturligtvis finns det böcker som har må-bra-funktion på mig, men de brukar inte benämnas feelgood. Mma Ramotswe är må-bra-litteratur för mig, t ex :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar