På väg hem - Borlänge

Nästan hemma

På väg hem - Herrestads kyrka

Tyvärr stängd. Duvkutter och bräkande får med lamm. Några skräniga kajor på taket. En kyrkogård. En nygrävd grav.

Nu får jag nog ta och bränna på hemåt.

På väg hem - Sverkerskapellet

Jag börjar få rätt klart för mig hur jag ska lägga upp resrutten för mig och ungarna i sommar.

På väg hem - Alvastra klosterruin

Oj vad fint! Vårlök, tusensköna, svalört, luktviol och en matta av pestskråpsblom. Därtill en klosterkatt. Hit ska jag ta ungarna. De kommer att älska att ränna runt bland murarna.

Vidare norröver.

På väg hem - Viken

Det har varit kallt, regnigt och blåsigt värre. Inte förrän nu, när jag är på väg hem har jag tagit mig ner till havet. Utanför sjunger en bofink och idag är i alla fall himlen blå.

Mot Väla för att inhandla en telefonladdare

Den dansande djävulen

Flera hundra meter ner i den mörka gruvan arbetar 13-årige Tyko med att leta efter silver, som ska bekosta "Den dansande djävulens" överdådiga fester ovan jord. Men så kommer söndagen som förändrar allt. Och som tar Tyko och vännen Julius med på en hisnande resa till nya världar.

Ytterligare en bok som jag har försökt pracka på Drakungen ett flertal gånger utan att lyckas. Så till slut bestämde jag mig för att läsa (lyssna på) den själv. En bloggrecensent nämner att boken har häftiga illustrationer och att man bör satsa på den istället för CD-boken. Nå ja, nu blev det som det blev.

Den är kort, bara fyra CD-skivor, och första delen i en serie om tre. Kanske hade serien gjort sig bättre som en bok istället för en trilogi, för Den dansande djävulen känns mer som en inledning än som en hel bok, lite rumphuggen. Kanske är det en anpassning till en läsare som ännu inte orkar med så tjocka böcker och det är för all del inte värre än att man fortsätter direkt med nästa del, vilket jag kommer att göra. Både Fyrtornet i Son-Li och Polyhyminas guld ligger och väntar ute i bilen.

Den är inte dum alls. Skulle passa bra till tioårig Drake. Trollet med sina sex bedömer jag vara lite för liten för den. Det ska bli kul att se vad det blir av det hela!

Pappas vingar

Som bekant gillar jag tunna böcker och jag söker mig gärna utanför den anglosaxiska sfären. Därför drogs mitt öga till denna, där den stod i bibliotekshyllan, tunn och med ett icke anglosaxiskt författarnamn.

På kullen med hänförande utsikt över Medelhavet och omgivet av orörd natur ligger Madames hus, en sista utpost mot den invaderande turismen. Ensam, iklädd sina otidsenliga, egenhändigt sydda klänningar, med sitt totala ointresse för pengar och sin fixa idé att skona Sardinien från betongen, sticker Madame ut. Står i vägen. Men inte för sin fjortonåriga förtrogna. Hon förstår . . .

Trevlig liten sak. Riktigt charmig. Fast det var något med slutet jag inte gillade, själva handlingen var bra, riktigt bra, men hur skeendet beskrevs... Nå ja, inte hänga upp sig på småsaker. Den var trevlig i alla fall.

Elisabet Grate förlag har givit ut en hel del godbitar. Och jag tilltalas av själva böckerna, utformning och omslag, vad man nu kallar det. Jag brukar alltid se de böckerna, av någon anledning, där de står på biblioteket bland tusen och åter tusen andra.

På väg - Vadstena

I Vadstena är det grönt och blommigt. Mitt batteri är nästan slut och billaddaren är trasig. Slut på det roliga. Mot Viken!

På väg - Brändåsen

I Guldsmedshyttan blommade vitsipporna. När jag började närma mig Örebro blev åkrarna gröna och häggmisplarna hade börjat visa sitt rosa bladutspring. Inne i Örebro var en del buskar redan gröna. Nu har jag passerat och befinner mig i Brändåsen. Här fann jag en domarring.

Nu ska jag kolla in kartan och bestämma mig för om jag ska ge mig ut på motorvägen igen eller ta lillvägen

På väg - Klenshyttan

Äntligen tog jag mig i kragen och stannade i Klenshyttan. Underbart ställe! Hit ska jag åka med ungarna i sommar.

Fortfarande på väg mot Örebro.

På väg - Ludvika

En julgran med tända ljus och påskfjädrar i lysande färger.
:)

Solen skiner än.

Mot Örebro

På väg - Borlänge

Just när jag var klar och började bära ut packningen så sprack det upp och solen tittade fram - för första gången på femte dagen av min ledighet, som jag tillbringat i regn, snålblåst och snöyra. På verandan satt årets första rödhake.

Längs vägen blommande sälg, tussilagosolar och trastar.

Nu mot Ludvika.

Bergfinkar

Nu är bergfinkarna här!

Snart sätter jag mig i bilen och far till Skåneland. Jag har packat en gigantisk matsäck. Istället för att stanna vid någon tråkig hamburgerrestaurang eller annan vägkrog, ska jag stanna till på fina platser. Vid kyrkor, kanske. Jag är ju tokig i kyrkor.

Jag har fått allt svårare att åka ifrån barnen. Det värker i magen. Men det ska väl gå bra, antar jag.

Rundjur - och andra djur

Idag såg jag att sälgen faktiskt blommar här också. Och tre tranor gick på åkern istället för två som tidigare. Jag har haft fullt med fåglar i häggen idag: pilfinkar, gulsparvar, talgoxar, blåmesar, koltrastar, domherrar, bofinkar, kajor, skator och en nötväcka. Kanske fler. Alla känner jag inte igen utan kikare och den har jag bara plockat upp ett par gånger idag.

Jag jagar abessinier. En viltfärgad vill jag ha. Hane vill Älsklingen. Det är dags för en katt.

I eftermiddags när jag kom hem ifrån affär och unghämtning låg ankan Nässla i halmen inne i hönshuset och kunde inte gå. Jag förstår inte vad som har hänt. På dagen såg hon helt vanlig ut och senast igår var ankisarna ute och rände hela dagen och då hade hon inga problem att hänga med. Idag har jag haft dem i hönsgården. Hönshusdörren stod öppen för att hönsen skulle kunna gå ut och in, de stör inte grannarna på samma sätt, så dem kan man ha ute. Så visserligen skulle något djur ha kunnat ta sig in i hönshuset och över stängslet in till ankdelen och skadat henne, men det tror jag inte. Inga spår av yttre skador och både ankorna och hönsen var lugna. Det brukar märkas på dem om något har hänt. Så jag fick köra iväg henne till vår slakthjälp. Inte kul :(

Imorgon sätter jag mig i bilen och kör ner till Skåne för att försöka pigga upp min, numera, rätt kravliga mor. Jag har redan börjat angsta över att åka ifrån ungarna.

Dödssynden

Jag ligger lite dåligt till när det gäller att läsa klassiker och försöker, sakta men säkert, att ta mig an en och annan. Nu var det dags för denna, tyckte jag.

Det känns väldigt konstigt att läsa 'neger'. Konstigare än 'nigger' som ju faktiskt finns kvar som skällsord. Men 'neger'... Egentligen tycker - tyckte - jag om ordet. För mig var det aldrig laddat åt någondera hållet. 'Svart' däremot tycker jag fortfarande känns konstigt och krystat, även om jag pliktskyldigast använder det. Och nu känns 'neger' konstigt också.

Kanske borde jag ha läst den på engelska. Jag irriterade mig rätt mycket på språket.

... och att det bästa försvaret mot henne var energisk fräckhet, vilket allt vi kunde klart förstå. 

Denne, en mr Glimer, var oss inte välbekant.

Jag ansåg att Jem räknade sina kycklingar.

mandragorarötter. Men snälla! ALRUNErötter.

pilotfish. Men snälla! LOTSFISK


Lilla nioåriga Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin.

Inför Scouts oskuldsfulla ögon omstörtas den sömniga lilla staden och hon blir seende: hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss undslipper.

När Harper Lees Dödssynden (To Kill a Mockingbird) kom ut 1960 i USA var det en händelse som skapade rubriker från kust till kust. Hennes berättelse om rasism och fördomsfullhet är, dessvärre, aktuell på många håll i världen fortfarande idag.


Lilla nioåriga Scout?! Det är en tuff brud. 'Lilla nioåriga' låter så fel, så förklenande, så tramsigt.

Huvudtemat, svart man anklagad för våldtäkt på vit kvinna, må ha varit nog så kontroversiellt på sin tid. Nu känns det en smula krystat att den vita kvinnan - eller snarare hennes far - är så genomrutten, att familjen är sådant renodlat "slödder" utan några som helst positiva egenskaper. Eller kanske är det just det som är grejen. Att inte ens då, inte ens under de här omständigheterna har den väl ansedde Tom Robinson chans mot en vit man. Kanske krävdes den kalibern 1960 men det hade ju varit mer intressant om det var tvärt om. Illa ansedd svart man oskyldigt anklagad för våldtäkt på respekterad vit mans dotter. Jag vet inte hur man ska vara skapt för att inte ta Tim Robinsons parti i den här berättelsen.

Hur som helst, jag gillade "det andra" bäst, berättelsen om Scout och hennes familj. Den håller bra utan någon falskt anklagad svart man. Scout är fullkomligt urcharmig och jag tyckte verkligen om att läsa om henne, Jem, pappa Atticus, deras släktingar, Dill och de andra i staden. Riktigt bra!

När våren kommer

Som varje år denna förtvivlade längtan efter att dokumentera våren. Som varje år denna totala brist på ork. Vanligtvis går jag och lägger mig direkt efter att ha nattat ungarna. De senaste dagarna har jag lagt mig redan vid halv sextiden, sedan klivit upp och nattat ungarna och därefter lagt mig igen.

Det är tidigt i år. En fem, sex grader över medel i större delen av landet. Persisk blåstjärna blommar sedan länge. Snön är helt borta sedan ett par veckor och krokus och vintergäck blommar även de för fullt. Igår såg jag blommande sälg inne i Borlänge, men här har den inte riktigt kommit igång. Bofinken sjunger. Det var en morgon förrförra veckan då jag klev ur bilen för att lämna Nasse hos dagmamman som jag hörde den för första gången. Att man kan känna sådan glädje över bofinkssång! Ett tranpar förefaller ha slagit sig ner på en åker en liten bit bort, jag ser dem varje morgon. Tofsvipor har jag sett på åkrarna längs motorvägen liksom grå gäss - grågäss? Är det grönfinken som sjunger så väldigt intensivt där ute?

I söndags, tämligen seg efter kvällsjour på lördagen, tufsade jag runt i trädgården klädd i långärmad t-shirt. Igår, då jag började en veckas ledighet, slog vädret om: en plusgrad, snålblåst och duggregn från en gråmörk himmel. Jag som ska putsa fönster. Putsa fönster, städa, åka ner till Skåne och pyssla om min numer rätt kravliga moder. Ledig för att jobba.

Men än sitter jag vid köksbordet. En stor balja kaffe - nymalet fransk-italienskt, Klassisk morgon på radion, axlar som långsamt sjunker.