På kurs. En kollega, en medmänniska, i rullstol. Och då plötsligt ser jag. På ett lasarett, där man rimligen borde tänkt på saken
Eh... de där ståborden utanför föreläsningssalen
Eh... de där dörröppnarna, snören i taket, man måste stå för att nå
Eh... dörröppnaren som inte funkar. Inte någon dag i veckan
Eh... uppförsbackar, nedförsbackar, trafik. Det går att ta sig - om man inte har en hög skada och nedsatt kraft även i armarna
Eh... bestick, servett, vatten, glas, på stånivå
Den vackraste mannen på kursen, med ögon som gör till och med en frigid tant matt. Igår som jag. Cykelolycka. Den som inte når upp till ståbordet
Det kunde varit jag. Eller du.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar