Ingen?

Jag lyssnar på Raymond & Maria. Jag gillar den, trots att den ger mig ångest och trots att den också gör mig jävligt förbannad. Å ena sidan ångest över livets intighet. Å andra sidan vrede över att den får mig att känna så. Att den förminskar och förfuttigar det lilla livet. Det vanliga livet. Vardagen. Alla kan vi ju faktiskt inte vara superstjärnor och varje dag inte fest och glam och party party. Är våra liv meningslösa då?

Bussen går halv 9, men den brukar vara sen.
Har man otur blir det bråttom när man kommit fram
Om man går genom tunneln kan man spara nån minut,
men då får man räkna med rödljusen vid korsningen.

Halv nio?! MEN vad skönt! Så sent har jag aldrig någonsin kunnat åka hemifrån. Och jag som är så morgontrött och hatar att stressa om mornarna. Och vad bra att det finns en genväg!

På jobbet vet jag att november kan bli svår,
minst vart fjärde samtal måste leda till ett köp.
Men alla verkar nöjda och vi har en ny bra chef.
Han kan allas namn och säger hej varenda morgon, men...

Så bra att du har ett jobb! Alla har inte det. Så bra att alla trivs! Och vad bra att ni har en bra chef! Sådana växer minsann inte på träd.

Nästa lördag kanske vi ska titta på ett hus,
det finns några nya som de bygger vid stationen.
Gör man lite själv så blir det inte farligt dyrt
Och din man är händig, han har redan byggt en bastu, men...

Ett hus! Jag har drömt om ett eget hus i 25 år. Och så skönt att det går att få ett som inte är farligt dyrt. De flesta hus ÄR farligt dyra. Och vad bra med en händig man! Säga vad man vill om Älsklingen, men särskilt händig är han inte (inte jag heller för den delen) Eller så är det mest att han inte tror sig om att kunna så att han inte riktigt försöker. Och Bastu! Jag vill hemskt gärna ha en bastu. Det finns faktiskt ingen i vårt hus, men jag hade önskat en.

Förra sommar'n minns jag, den var faktiskt riktigt fin.
Sol varenda dag, vi hade hyrt ett torp i Värmland.
Hur vi gör i år det är ännu inte helt bestämt,
men vi har jobbat bra, så vi ska få extra semester.

Skönt! I somras var det ju inte så där väldans. Och torp i Värmland låter mysigt. Jag har inte haft så många veckor semester i min dag. Jag får ingen i sommar heller. Och EXTRA semester?! För att ni har jobbat bra?! Jag har aldrig fått någon extra semester, trots att jag har slitit som ett djur. Ingen bonus heller, för den delen. Då, när jag ensam fick ta hand om ett servicehus, ett gruppboende för dementa samt en nattpatrull (till fots, för jag har ju inget körkort), fick jag en utskällning istället. För att jag inte hunnit läsa igenom hela rapportboken på demesboendet, där jag egentligen inte jobbade, och därmed inte visste att i detta specifika fall skulle morfinet inte signeras på särskild lista. Hå hå ja ja!

Ingen sörjer när du dör, ingen ska sakna det du gör,

Nä, vet du, det där tror jag inte på. Jag har hittills inte haft en enda patient som dött ifrån mig om som jag inte fällt en liten tår över. Jag har inte haft en enda, under mina dryga 20 år i vården, som inte haft en enda människa som sörjt. Och det gäller även de riktigt udda existenserna. Gäller även de utan barn eller andra nära anhöriga. Och att en alldeles vanlig människa, med man och barn, väletablerad i samhället skulle lämna livet osörjd, glöm det!

ingen vill veta var du köpt din tröja.

Nå, ÄR inte det en bagatell, säg? Hur många av de tröjor du såg igår skulle du kunna redogöra för idag? Huvudsaken att du tycker att den är fin och trivs i den.

Och fast ni flyttat till ett hus som är öppet, fräscht och ljust

Åh, ljus! efter mina sju år i en NERmörk liten lägenhet vet jag att uppskatta ljus. Och hus.

så kommer inga gäster minnas var det låg,

Ja ja, alla kan ju inte vara Elvis och ha ett Graceland som folk vallfärdar till. Typ. Och det är väl viktigare att gästerna minns DIG och stämningen än att det minns var huset låg.

Och fast du gjort allt som man ska, du är artig, du är glad,
och du har tränat bort din dumma dialekt.
Det var väl synd! Det är så trevligt med regionalt färgat språk. Tråkigt om vi alla skulle låta likadant.

Och fast du lärt dig varje låt och fast du har en härlig båt,
så finns det ingen som vill röra vid din kind.

Jo, det tror jag nog! Som sagt, även de udda existenserna, även de utan barn och nära anhöriga… Jag har alltid gått in och smekt kind eller hand farväl. Överläkare B gick in till samtilga sina avlidna patienter och klappade dem farväl. Och så gjorde underläkare B också, när han kom. Och vi gjorde det innan de dog också, förstås. Och anledningen till att vi smeker är varken sångerna eller båten. Anledningen är DU.

Din gnällspik! Afriksbarnen skulle minsann vara glada om de hade ett ljust hus och en fin båt.

Och inte bara de.



Kommentarer:
[2007-12-08 12:15] karin: flip!

[2007-12-08 12:42] vajlan: jag flippar det också, men vill dock invända att jag inte VET om de inte kanske skojar/är ironiska? jag har inte hört låten med flit nånsin o aldrig tänkt på texten när jag råkat gå förbi en radio i en affär som spelat den (förlåt för syftningsfelet, det är ju radion o inte affärn som spelar låten.) men tack för dina betraktelser, du har helt rätt.

[2007-12-08 13:56] ikapika: den där låten fick oss att flytta till USA...

[2007-12-08 14:12] Jojo: men man skulle väl kunna tolka den som en varintesåduktiglevlivetistället-låt? det finns ju en del av de duktiga som blir fanatiska och bara måste påpeka det för andra hela tiden, att man har köpt sin perfekta tröja på det trendigaste stället i stan så man är uppenbarligen ganska bra på mycket typ... och att man har jobbat så fantastiskt mycket att man får extrasemester och att man då "uppenbarligen" är den enda i hela världen som har arbetat hårt. och under tiden sitter de som lyssnar och bara "men lev lite för fan, vi skiter väl i att du har köpt den perfekta tröjan bara för att impa på oss". att det inte är ett hån/hot/whatever den här låten utan en uppmaning att du inte får ut nåt av att bränna ut dig på att impa på andra eller tro att du är viktigare än vad du är. typ som innan utbrändningssjukskrivningen när folk tror att världen går under om inte just de jobbar dygnet runt.och när de sen har försvunnit rullar ju arbetsplatsen på ungefär lika bra som innan, man sliter ut sig i onödan..

[2007-12-08 14:43] Skylla: vajlan & Jojo: Må så vara! :)
Jag hänvisar bara till känslan den ger mig, och bemöter - mest för mig själv - det som ger mig en känsla av meningslöshet och futtighet, trots att det faktiskt är bra.

[2007-12-08 16:34] aniara: När den slog 2004 blev jag förbannad när jag hörde den för jag kände att allt var meningslöst och att människor visst bryr sig om någon dör. Sen när jag ett par månader senare satt mitt i en skilsmässa grät jag när den kom på radion och jag mådde fysiskt illa så jag fick stänga av. Nu, snart 4 år senare lyssnar jag på texten och inser att det är en progglåt som ska provocera. Ett budskap om att man inte ängsligt måste vara som "alla andra" och det där med att de inte bryr sig om vart man köpt sin nya tröja är ett proggigt antikommersiellt budskap.
Nu låter den riktigt bra, enkelt och handklappigt och jag vill stå på en loge i kjol och träskor och klappa fram människor som dansar i mitten :) Tänk så det kan ändra sig för jag har ju varit i alla ändar nu i förhållande till den här låten :)

[2007-12-08 19:22] Jojo: och jag tyckte den var totalt menlös när jag hörde den, tills jag läste texten nu med skyllas kommentarer (och håller med såklart), och nu alla reaktioner här. fantastiskt vad en på ytan "intetsägande" låt kan skapa mycket tankar och diskussioner!