Så skört är livet

Morgonsysslor. Duka av. Ladda diskmaskin. Torka upp kattkiss. Tvätta nerkräkt soffdynefodral. Ge ankorna mat och vatten. Kratta undan bajs. Ge hönsen vatten (de har mat i en foderautomat och kan sköta det där själva, till skillnad från ankorna som är hysteriskt glupska - och bajsar därefter!). Hänga ut talgbollar i buskarna. Hälla ut en påse rester till skatorna. Fylla på fröautomaterna nere i stora häggen.

Då, när jag skopar upp solrosfrön ur säcken och tömmer i en hink får jag med den. En liten död mus. Säcken är gjord av dubbla skikt papper, och man ser hur den lilla musen gnagt sig igenom det inre skiktet, nästan ända upp. Men inte hela vägen. Och inte båda skikten. Den måste ha plågats till döds, och jag känner mig skyldig.

Det är nästan omöjligt att mussäkra. Vi har köpt stora plastbuttar att hälla över frön, säd och fågelpellets i, men allt får inte plats där. Det blir säckar som står. Jag lyfter i alla fall upp säcken högre upp, så att det ska bli lite svårare att ta sig dit, och så viker jag ner kanterna så om en mus tar sig dit, så ska den också kunna ta sig ut.

Se, så söt den är! Gnistrande snöflingor i den mjuka pälsen, och till och med en i det lilla örat. Snart helt översnöad.