Mitt bröd visade sig vara mögligt och jag sörjde en stund innan jag kom på att jag kunde äta knäckis med böcklingpastej. Böcklingpastej är verkligen sjukt gott. Det tyckte Takita också.
Efter frukost tog jag mig i kragen och satte mig ner och rensade rönnbär. Skittrist! Jag tröstade mig med att lyssna på några gamla program på Vetenskapsradion.
Ett om Antarktis, dels om paleontologernas forskning om kontinenten innan den skiljdes av från Sydamerika och var skogsbevuxen och fylld av stora landlevande djur, dels om hur fiskar anpassats för att kunna leva i det minusgradiga vattnet.
Sedan hittade jag två program om Amazonas, ett om forskningsstationen Cocha Cashu och ett om mashco-piro-folket, ett av de folk som lever helt isolerade i Amazonas utan kontakt med "civilisationen". Otroligt fascinerande!
Därefter ett program om kartläggningen av Neandertalarnas genom.
Slutligen ett om Lene Hau, som lyckats sakta ner ljuset till cykelfart och sedermera stoppa det helt. Tanken svindlar!
Det finns HUR mycket som helst att lyssna på på P1.
Vid fem åkte jag till Falun för att gå på tai chin. Det är fin väg att gå från parkeringen till lokalen vi håller till i.
Väl hemma gick jag ut i hönshuset och hämtade Yckepycke - som varken har mamma eller syskon att ty sig till - och band fast henom vid min mage med en sjal så att hen skulle få lite värme och närhet en stund. Jag tänkte att hen ska få sova inne i natt. Jag gjorde ett försök att stoppa in henom i kattburen med en varmvattenflaska att värma sig på, det brukar gå utmärkt, men ikväll pep hen hjärtskärande så jag stoppade in henom i sjalen igen.
Och så bakade jag bröd, ett Anna Bergenströmrecept.
Och nu är klockan massor igen. Att jag ska vara så hopplös!
Då får vi se om Yckepycke går med på att sova i kattburen.
1 kommentar:
Haha! Äntligen ett alldeles ypperligt läge att använda ordet hen. Hoppas det går bra för Yckepycke!
Skicka en kommentar