Amma

Nej, inte verbet. Substantivet. Jag kan tydlligen titulera mig så. Jag anmälde mig när jag födde Trollungen. Med tanke på hur det flödade när jag ammade Drakungen, så kunde det vara lämpligt, tänkte jag. Dessutom var de ju så snälla och rara mot oss på neo och hjälpte oss så fint, så då kunde vi kanske hjälpa dem lite tillbaka.

Det har inte gått så där hejans bra, måste jag tillstå. Inte för att mjölken tryter, men för att tiden gör det. Jag tycker att jag ägnar hela mina dagar åt att hämta och lämna Drakungen på dagis och med flytt, BVC, MVC, VC och lasarettsbesök (p g a de eländes händerna) så håller jag på att stressa ihjäl mig.

Inför besöket på neurofyslab ringde jag neo och hörde om de var intresserade, trots att jag inte lyckats samla så särdeles mycket mjölk. Det var de. Vi tar varenda droppe vi kan få. Vi har många små barn nu svarade kvinnan i telefonen. Så Älsklingen och Drakungen gick och lämnade min frysemjölk medan BMAn härjade med mina nn medianus och ulnaris.

Jag är alltså amma. Låter det inte fint?!




Kommentarer:
[2007-12-21 21:47] Bonita: Jag tycker det låter väldans fint.

[2007-12-21 22:08] Vicky: Och jag beundrar att du hinner få ut ens en droppe extra, tidsmässigt alltså. Herregud, jag har ett barn och händerna fulla..

[2007-12-21 22:15] Bella: Det låter jättefint och ÄR jättefint också :)

[2007-12-22 09:12] Kristin: Det är jättefint, och det är tack vare dig och andra ammor som Lillmonster fick modersmjölk första tiden i livet. För vilket jag alltid kommer vara tacksam. :)