Tack lilla rara mamma!

Mail från Mamma efter att jag berättat vad Trollungen ska heta:

Glömde ju fråga från vem 'E' kommer!?? Låter litet tungt med 'O' 'E' efter varandra, kanske beroende på att båda slutar med "r" - ert val, självfallet.

Och som vanligt blir jag helt gråtfärdig. Jag kan inte göra någonting utan att hon är där och småhackar.

Nej, hon behöver naturligtvis inte gilla vårt namnval. Jag hade inte förväntat mig att hon skulle göra det. Men normaluppfostrade människor ser till att HÅLLA KÄFTEN. Det vore skillnad om vi bad om råd eller valde mellan flera alternativ och hon gav sin synpunkt. Men det här namnet är klappat och klart.

Jag kunde inte ens berätta att jag var med barn utan att hon hackade. Jag gick och gruvade mig för att berätta, hur länge som helst, och till slut valde jag att maila och jag skev att jag valt att göra så för att slippa bli sårad över hennes reaktion (vis av hur hon reagerade när jag ringde och berättade att jag väntade Gullunge). Och vad gör hon?! Jo, svarar något i stil med att ja, det var ju mitt beslut, men tänk på att du kommer att ha tonårsbarn när du är i klimakteriet och du som har ett sådant humör.

Tack lilla Mamma! Tack för den!

En normal människa svarar Grattis! Vad roligt! Jag vet ju att ni vill ha en till!

Vad hade det kostat dig Mamma? Vad hade det kostat dig att för en jävla gångs skull låta bli att hacka?


Det finns ingenting i världen som jag är så in i helvete jävla rädd för som att bli som min mamma. Och det värsta av allt är att jag håller på att bli sådan. Fast kanske inte just när det gäller sådant som avhandlas ovan.



Kommentarer:
[2007-12-04 13:29] Pocks: Åh. <3. Det är så synd att man som vuxen själv inte kan bortse från det där - det är ju de som har problem och det får stå för dem. Ändå tar man åt sig och låter det gå in. Medkänsla så ända ini... Ini.

[2007-12-04 14:01] hj: nä, samma här, jag menar jag med/inte jag heller. Vill bli min mamma.
Fetingtjockt med sympati, försök ha lite hinna runt såret och stå opp för lillknoddis fina, fina namn fast det känns som att glädjen är solkad <3

[2007-12-04 15:22] vajlan: menar hon att klanka eller är hon mest klantig? angående allt närstående säger kan jag känna lite tvärsom, att när min motsvarighet till mamma (styvmor) säger artigheter i stil med Fint namnval, fast hon egentligen tycker annorlunda, att det vore bättre att hålla käften eller säga som den tycker hellre än att vara artig bafatt o så kommer det ändå fram hur hon tycker sen. fast det är ju för att hon just varit så dubbel i alla åren.. o vilken konstig mening det blev nu då.. har målat i flera timmar är min ursäkt den här gången. är förstås nyfiken på vad knodden heter också.

[2007-12-04 15:26] vajlan: fast det var jävligt onödigt att hålla på att peta i det där med r- det tycker jag. tycker du inte det var ett fint namn så knip igen. det där kan ju spöka för alltid sen, namnet ska ju liksom vara kvar, det är inte som ett par brallor man tycker är fula. suck. vill minnas att min far tyckte lillan namn inte var bra, men jag har förträngt det nu, för jag minns inte ens detaljerna.

[2007-12-04 16:58] Garbo: Nä usch vad taskigt. Stackars dig! Strunt i klantmamman så gott det går och var stolt över namnvalet. <3

[2007-12-04 19:01] Kristin: "Men normaluppfostrade människor ser till att HÅLLA KÄFTEN. Det vore skillnad om vi bad om råd eller valde mellan flera alternativ och hon gav sin synpunkt." - amen to that! Men det verkar vara ont om normaluppfostrade människor när det kommer till vad man väljer för namn till sitt barn, och gott om folk som tror att man dör av längtan efter att höra deras negativa åsikter.

[2007-12-04 20:13] Corn: AMEN säger även jag, med barn med konstiga namn som väääldigt många hade knasiga åsikter om. Nu är barnen stora och allt glömt och förlåtet dock, även de mest förhärdade namnhatare tycks kunna glömma sina egna beska åsikter när den lille skrynklige namnbäraren charmar igång dem.

[2007-12-04 23:00] Lisasan: Ja, det där är så typiskt vissa människor, det är så synd bara att det ska vara din mamma. Det låter som en människa som hade sagt något snarlikt vad ni än hade valt för namn, så egentligen kanske det inte var namnen som var fel? Strunta i det om det går, och tänk på barnet som får växa upp med två kärleksfulla och omtänksamma föräldrar som ni är! Det är inte fy skam!

[2007-12-04 23:02] aniara: Dessa mammor! Du kommer inte bli lik henne eftersom du redan är observant på att inte döma och värdera andras val. Det är ju hela hemligheten som vissa har svårt att förstå.
E och O låter jättefint :) Favoritbokstäver ju!

[2007-12-05 06:05] Heidi:: Einar Orvar?
Elner Oscar?
Nei skal ikkje spørja, men tek meg i å prøva ut kombinasjonar i hovudet mitt.
Namna kjem til å passa. Det gjer dei alltid.

[2007-12-05 08:27] Tintomara: Min morfar sa bar betänksamt: Hon får väl göra namnet vackert. (om mig alltså, eller mitt namn snarare.)
För så blir det ju. Om man tycker om någon tycker man om namnet också.
Det är inte så konstigt att folk har synpunkter på namn - det ligger djupt. Förr (och än på vissa ställen) trodde j´man ju att namn hade magiska egenskaper. Men det är förstås ingen ursäkt för att såra nån.


[2007-12-05 08:59] MBF: Och namn som är så personligt och känsligt när de ska till att ges! Förstår mer än väl att det känns pissigt att mamma reagerar på det sättet. Jag är helt säker på att det är underbara namn ni har gett lille trollungen!! Våran ungen heter också något jag inte hört något annat barn heta i Sverige, och min far hade åsikter (som han inte sa till oss! halleluja! men mamma var naturligtvis där och läckte. "Jamen, sa pappa, vad är nu DET för namn, ska han HETA det verkligen?") Hoppas det lägger sig och att du har namnglädjen kvar!!!!!

[2007-12-05 09:37] Anni: Barn växer i sina namn och om några veckor kommer ingen att kunna tänka sej nåt annat namn. Synd bara att inte mammor växer in i sin supporterroll lika lätt... jag menar, din har ju haft några år på sej...

[2007-12-05 10:06] Skylla: Trollungens tilltalsnamn har hon redan dömt ut. Fast då blev jag inte sårad, för då var det fortfarande på planeringsstadiet och vi valde mellan flera och hon sa: Snälla, inte F!
Nu blev det F i alla fall. Men det här var ju bara mellannamnen. Och O är efter min morfar (hennes far! betyder inte det något?) och E efter min ingifte farbror som jag tyckte mycket om, som dog alldeles för tidigt och som var gift med min allrakäraste gudmor. Det verkar dessutom inte bli några barnbarn till honom, så jag ville att han skulle få finnas kvar i Trollungen, åtminstone. Jag tror inte att hon hade några invändningar mot namnen som sådana, och de är likartade i stil, så det skär sig inte på det viset, men någonting MÅSTE hon ju hacka om, så då fick det bli att det lät "tungt" med O E tillsammans. Och så jävla tungt kan det omöjligt låta, för båda är tvåstaviga och okonstiga, men man kan ju alltid dra till med de där två R:n. Och även om det nu låter tungt, HUR ofta läser man upp någons hela namn så att man hör det? Typ aldrig! Blä!

[2007-12-05 13:05] vajlan: mm.. nu låter det som hon skulle hitta nåt litet grand att peta på. trist. förmodligen dötrist att vara sån också, peppar peppar. uj vad jag undrar vad trollisen heter. alla dessa initialer gör en nyfniken. :)