Och jag har fortfarande inte gråtit

SKYLLA PÅ HYPODEA


Jo den där uppkörningen. Den som gick så käpprätt åt helvete. Den jag inte ens förmått att gråta över ännu.

Jag var så sjukt nervös innan. Så där så att jag höll på att gå sönder. Jag kan inte påstå att jag kände mig redo, men jag försökte tro på vad de sa: Lita på mig! Jag har hållit på med det här i 20 år. Du är redo. Och när jag väl skulle köra, så lugnade jag ner mig. Det var rusningstrafik och det hällregnade. Och då menar jag HÄLLregnade.

Det gick hyfsat bra, tyckte jag. Nog gjorde jag några missar, men det fick man ju göra, hade de sagt. Och när jag var klar svängde jag in på parkeringen.

Provet är inte godkänt sa han. Och jag kände ingenting. Bara tomhet. Jag hade alla tårtbitar, sa han, men kunde inte sätta ihop dem till en helhet. (Aha, jag kan alltså inte köra bil alls!) Jag kunde inte planera. Jag hade ingen uppsikt. Jag såg inte ens det som låg rakt framför mig. Jag var oförsiktig och gav mig för snabbt in i rondellerna (Hur fan ska man ta sig in i en proppfull rondell i rusningstrafik då? Stå och vänta tills det är tomt på bilar?) och jag skrämde andra bilister med mitt oförsiktiga beteende. Jag visste inte vart jag var på väg (Ja, jag missade någon skylt, det är min svaga sida. Men de har sagt på körskolan att det inte är hela världen, för man är inte trafikfarlig för att man missar en skylt, det är bara att vända och köra rätt. Och så gjorde jag.) och så fick det ju verkligen inte vara när man var ute och körde bil. Och jag tittade inte i speglarna i rondellerna (jamen, min körlärare har sagt att jag inte behöver kolla i speglarna i rondellerna. Att det räcker att hålla koll framåt, och se över axeln innan man byter fil) och när jag stod och skulle ut i vänstersväng på den hysteriskt trafikerade 90-vägen och sa nä, jag tror jag fegar, jag pallar faktiskt inte ge mig ut här när det kom tre tveksamma (för mig) luckor. Då sa han att det var ett tecken på oförsiktighet, att jag kallade det "att fega", för han hade minsann inte heller givit sig ut i de där luckorna (nä, men det hade far min gjort, och bror min, och Älsklingen; och om jag, som aldrig har varit i en sådan situation förut, tar det säkra för det osäkra och låter bli att åka ut, trots att jag tror att han förväntar sig det, HUR HUR HUR i helvete kan det vara oförsiktigt?)

Och jag var tom tom tom känslomässigt och jag undrade i mitt stilla sinne hur tre körlärare kunnat säga att jag var redo för uppkörning, när jag uppenbarligen inte kunde köra bil överhuvudtaget. Och jag undrade om min körlärare sagt att jag var läkare, eftersom han tycktes ha ett sådant behov att trycka ner mig så totalt i skorna. Och jag tänkte på hans nedlåtande sätt i bilen, och på hur övermild och smetig han var när han talade om för mig att allt jag gjort var fel och dåligt och ingenting var bra.

Ring imorgon och boka tid för ny uppkörning sa min körlärare. Och jag ringde och skulle boka fler körlektioner. Jag skulle få vänta 2½ vecka på att få nästa lektion. En uppkörning i slutet av augusti, som han talat om, kändes då helt orimlig. Hur skulle jag kunna köra upp efter bara två, tre körlektioner när jag inte överhuvudtaget kunde köra bil?

Efter helgen ringde de upp mig från körskolan och undrade om jag verkligen inte skulle boka uppkörning. Då var nästa lediga tid i andra halvan av oktober.

Och sedan var jag livrädd för att köra. Fick panik bara jag skulle upp i 70 på vägen här ute. Hade jag dåligt självförtroende innan, så var det totalt bortblåst efter uppkörningen.

Jag har fortfarande inte gråtit. Jag som är en sådan lipsill och tjuter över allt. Det har kostat mig så fruktansvärt mycket att vara utan körkort. Kostat hela familjen.

Första tiden med Trollungen minns jag bara som dessa fasanfulla resor till och från dagis med Drakungen, som tog all tid. Jag var bara trött och stressad och önskade att Trollungen skulle sova så att jag fick vila och hann tvätta. Fattar ni?! Jag missade hela hans spädbarnstid. Hade jag haft körkort hade jag klarat dagisleveranserna på 20 minuter istället för 1½-2 timmar per vända.

Och hela mammaledigheten när vi väl flyttat hit till huset blev ju bara en hel jävla lång fasa, när vi satt fast här och inte kunde ta oss någonstans och Drakungen inte hade någon att leka med. Med körkort hade vi kunnat åka till Öppna förskolan, gått på biblioteket, åkt på utflykt, åkt till Farmor & Farfar, vad som helst. I stället var Drakungen hemsk och jag ännu hemskare och Älsklingen hysteriskt belastad och min mammatid med Trollungen fortsatt bortkastad.

Och så började jag jobba. Och inte nog med att jag arbetade heltid på direkten, jag hade dessutom tre timmars extra restid bara på grund av att jag inte har något körkort. I sommar har jag sett mina barn ungefär 1½ timma per dag, i vaket tillstånd, i veckorna. Och eftersom Trollungen knappt får se mig om dagarna, så tar han igen det på nätterna. Och jag har inte hjärta att stöta bort honom när han vill komma till mig och snutta. Och så får jag inte sova och så blir jag sur och grinig och...

Det faktum att jag inte har körkort har kostat familjen så fruktansvärt mycket. Och jag får sådan ångest att jag håller på att gå sönder när jag tänker på att jag slarvat bort hela Trollungens bäbistid på att inte ha något körkort. Den tiden är borta, för alltid förlorad. Och hur ska jag någonsin kunna gottgöra honom? Hur mycket skada har han tagit?

Det gör så ont, ni anar inte.
Så ont att jag fortfarande inte har kunnat gråta.

Och jag har fortfarande inget körkort.



Kommentarer:
[2008-09-01 21:40] Heidi: Neste gong klarer du det.

[2008-09-01 21:42] Lisasan: Ja nästa gång går det bättre. <3

[2008-09-01 21:49] tori: men du, det är ju så himla himla många som kör på uppkörningen. och varför ska just uppkörningsmannens omdöme om dig väga så mycket tyngre än vad TRE andra erfarna sa om dig. ja, okej, det är klart att det väger tyngre eftersom han har makten att kugga dig. men det betyder inte att du är usel på att köra bil. att du kuggar betyder itne att du är usel på att köra bil. det betyder att, tja, att du kuggade. och nästa gång tar du det, banne mig!

(förlåt om jag låter förnumstig. ignorera om du inte vill höra det.)

[2008-09-01 21:58] Vicky: Åh, hjärtat! Vilken vidrig inspektör du mötte! Vidrig! Och jag klarade ju inte heller första uppkörningen, men gjorde en sådan grov tabbe (jo, det är grovt , när inspektören får använda dubbelkommandot och bromsa för att förhindra en krock), så någon annan kritik fick jag inte. Men gud så illa jag körde! Nervositeten knäckte mig fullständigt. Jag körde rätt kasst andra gången också, men mycket bättre än första. Och direkt efteråt, när jag hade kortet körde jag en miljon gånger bättre. Att ta körkort är det värsta jag gjort, Skylla! Värre än den vidriga förlossningen. Du tar kortet, du fixar det, det bara är så det funkar. Det är hemskt, men intelligenta människor tar det, trots diverse ångestupphängningar. Och Trollungen går det banne mig ingen nöd på! Han har en morsa som finns där vareviga natt, en pappa och en storebror. Kan livet bli bättre? Och Trollungen har lärt sig att det finns utrymme för honom att ta för sig, det är gott att ha det så. Jag är säker på att han har det alldeles tillräckligt förträffligt ur bebisperspektiv. Snart, snart Skylla, ligger detta i backspegeln. *kramar hårt*

[2008-09-01 22:02] Vicky: Jag fattar att tid gått förlorad för dig, menade inte att ignorera det. Men jag är säker på att Trollungen inte tagit den minsta skada! Säkert är det jobbigt för alla, men den som tagit skada är du. Jag hoppas du hittar gråten, den gör ju gott.

[2008-09-01 23:10] Jazz: Man kör faktiskt olika bra från ena dagen till den andra. Även när man har tagit körkort. Säger dina lärare att du är redo, så kan det faktiskt vara så att om du körde upp imorgon så skulle du klara det galant.

Du kommer fixa detta. Jag lovar.


[2008-09-02 00:40] Garbo: Kära kära Skylla, tänk på allt du kan, allt du gjort och alla svårigheter du tagit dig igenom. Att ta körkort är en baggis i jämförelse. Dumma kontrollanter är väl klassiskt - nästa gång slipper du kanske honom? Nästa gång får du lappen, jag lovar! Du fixar det. Ut och kör mycket - med många timmar bakom ratten känns det snart mindre dramatiskt. Var inte orolig för Trollungen, men ta hand om dig själv så att du får sova om nätterna. Jag håller på dig!
<3


[2008-09-02 02:07] Doriz: Vet du vad??? Drakungen har haft det jätte-JÄTTEbra!!! Och nästa gång ber du att få köra upp för någon annan!

[2008-09-02 08:16] Bonita: <3<3<3<3<3<3<3

[2008-09-02 10:57] AnnA: Åh, låt inte ETT tillfälle och EN dum människa ta så stor betydelse. Ta tillbaka makten. Många missar uppkörningen både en och två gånger, alltså inget ovanligt. Du har ju gjort ett fantastiskt jobb så här långt. Med flytt, barn och jobb. Du är bra Skylla! Ge dig själv lite kred. Det är du värd.
Kramar i massor!

[2008-09-02 11:02] Morris: <3

[2008-09-02 13:21] Laylisen: Min körskolelärare var före detta militär och började med att deklarera med myndig stämma att "Nu skall vi se om du kan köra bil!" och sen behöver jag väl inte lägga till att jag var skitnervös efter det. Dock så fick jag en extremt lätt uppkörning (lite landsvägskörning och ingen parkering) och det var därför jag klarade mig. Du kommer att fixa det nästa gång. Jag håller tummarna!

[2008-09-02 20:32] aniara: <3 Du kan visst köra bil. Den där inspektören verkar ju helt kokt. Nästa gång får du en normal en som fattar att man är nervös och som inte kammar mattan hemma med luskam.
*kram* <3