(SKYLLA PÅ HYPODEA)
Det finns olika sätt att lära sig simma. Visst kan man slänga ut en unge på djupt vatten och säga Vassego och ta dig i land! Antagligen gör den det. Men de flesta mår nog bäst av någon slags simskola.
Kanske kan man tycka att det är rimligt att börja öva i vattnet. Seså, ner med dig i vattnet. Det är ju där du ska vara när du simmar. Du måste vänja dig vid vattnet.
Jag är emellertid sån sort som inte alls vill ge mig ut i vattnet förrän jag har fått öva in rörelserna på land, liggande på mage i den varma, trygga sanden.
Enligt tradition har AT-läkare fått lära sig simma genom metod 1. Så är det nu inte på mitt sjukhus. Däremot har det framhärdats under hela min utbildning, och i viss mån på mitt sjukhus, att det är metod 2 som är den enda riktiga och rätta. Man måste... DU måste... Och ingen har någonsin lyssnat till vad jag har försökt säga om hur jag fungerar, vad jag behöver, att det är inte det bästa sättet för mig, alla är inte likadana, att man kanske bör lämna lite utrymme för olika personlighetstyper, olika inlärningsmönster.
Det är väl därför det har blivit som ett spöke för mig. Det är väl därför det fick gå så långt att jag nästan brakade ihop innan jag sa ifrån.
Tro mig, jag kan också lära mig simma! Men fan inte om ni tvingar ner mig i vattnet innan jag är redo.
Fotnot: Inlärningsmetod 3 har jag haft behov av först som vuxen. Således lärde jag mig, i själva verket, simma enligt metod 2.
Kommentarer:
[2009-02-12 21:56] Bonita: Yey - du har sagt ifrån - betyder det att stressen och pressen har, om inte försvunnit, så minskat?
[2009-02-13 13:27] KD: Bra att du sagt ifrån. Synd att ingen reagerade tidigare. Jag är också sådan att metod tre fungerar bäst för mig, det gör att jag oroar mig en smula för AT.
Hoppas du mår bra nu, att det fungerar bättre. Kram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar