Mästerlig psykologisk skildring av den ständigt aktuelle Nobelpriskandidaten Abraham B Yehoshua.Mommi var (verkade i alla fall) mycket fascinerad, och undrade om inte jag ville läsa. Den lät ju verkligen intressant.
Men näe, jag tyckte verkligen inte om språket och trots en egentligen ganska spännande story, tyckte jag att boken var rätt tråkig. Dock inte så tråkig att jag lade den ifrån mig. Jag var liksom tvungen att se hur det gick. Vad nu det skulle vara bra för, slutet kändes snarast som ett antiklimax.
När jag läst ut boken googlade jag och först på listan stod Mats Gellerfeldts positiva recension. Ja ja, det är väl någon brist hos mig som gör att jag inte förstår det fina i kråksången, antar jag. Ett flertal privatrecensenter är också lyriska. Det där med litterär analys inte är min grej. Jag läser rätt upp och ner, bara. Tolkar inte - åtminstone inte på något djupare plan. Och jag känner ungefär som Bokmoster. Jaha, bageriet ska ses som staten Israel, jaha, ja… För det ska man förstå av ordvalet, jaha... Och Bokmania är verkligen inte positiv hon heller.
Den var platt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar