En ung kvinna börjar arbeta som hemhjälp åt en matematikprofessor, som råkat ut för en bilolycka och drabbats av en hjärnskada. För honom stannade tiden 1975 och nu klarar han bara av att minnas saker 80 minuter åt gången. Varje morgon måste hon på nytt tala om för honom vem hon är. Men allteftersom dagarna går växer en varm och egenartad vänskap fram mellan de båda - och mellan professorn och kvinnans tioårige son. Matematiken blir snart deras gemensamma språk, steg för steg avtäcker professorn dess mysterier för dem. Han får dem att upptäcka en ny, tidigare okänd värld och vad det innebär att fullt ut leva i nuet.
Jag fick syn på den på Pocket Shop då jag var i Stockholm strax innan Nassan föddes och tyckte att det kanske kunde vara något för mig. Sedan tog det, som vanligt, lite tid innan jag tog mig an den. Uppenbarligen gick den som radioföljetong i slutet av förra året. Det upptäckte jag nu när jag googlade på den.
Jag tyckte att den var jättefin. Jag tilltalas av det faktum att professorn, trots sin svåra hjärnskada, och trots att han uppenbarligen var lite eljest även innan han ådrog sig den, har så mycket att ge och är så betydelsefull för människor i sin närhet. Man måste inte vara 100% för att vara värdefull. Och så blir jag fascinerad av det här med matematiken. Matte är ju inte riktigt min grej. Trots att jag i alla fall har krånglat mig igenom naturvetarmatten på ett anständigt vis, så lider jag fortfarande av matteskräck. Dock inte värre än att jag kan förtjusas av hur den framställs i denna bok.
Siv tyckte också om den.
3 kommentarer:
Åh...jag måste beställa den från bibblan nu!
Tack för hjälpen Karin! (www.karinkomet.se). Jag tar nu bort din kommentar för säkerhets skull. <3!
Skicka en kommentar