Det känns som alldeles nyssens jag var tvungen att hasta ut till fåglarna före halv fyra, för annars hade hönsen gått och lagt sig och ankorna såg inte maten i mörkret. Nu är det ännu helt ljust halv fyra och fåglarna får vänta lite längre på kvällsmaten. Jag har haft dem ute i några dagar. Efter att Mynta blev slagen så har de nästan bara fått gå inne i hönsgården. Men där är ju så uckigt nu, med allt bajs och tjockt islager. Med ens jag släpper ut dem så vet jag att det är så de måste få ha det. Det är en ren fröjd att se dem. Hönsen går längs hus- och laduväggar där det är barmark och skrockar och sprätter. Jag satte ankornas badbalja under stuprännan så att den fylldes med smältvatten och de badade och badade och badade, putsade och putsade och flaxade med vingarna. Sedan gick de och lade sig mellan min kallbänk och syrenhäcken och stack näbben i fjädrarna och sov en stund. Fåglarna är underbara. Jag är så glad att jag har dem. De får mig verkligen att må bra.
Kö till badet:
Och nu blir det musik:
1 kommentar:
jamen talljoxarna ja! <3 De tittar Joel och jag på i buskarna nere vid strömmen, sen vinkar vi till änderna, ejdrarna, sothönsen och skrattmåsarna. Inga jävla pippifåglar här inte! *rabiat*
Ljusets återkomst är märkbar här en bit söder om sthlm oxå, men den där rent fysiska tillfredställelsen infinner sig inte riktigt.
Skicka en kommentar