Jo, jag läste en hel del i den vackra boken. Men inte hela, nej. Den är på 500 sidor. Det kinesiska originalet till vänster och den svenska översättningen till höger förvisso. Men även 250 sidor, om man ska räkna så, är rätt mycket när det gäller poesi. Poesi läser man ju långsamt. Som om man läste högt inne i huvudet. Och bara några dikter i taget. Finns det någon som läser poesi annorlunda? Egentligen har jag ju ingen aning. Tar bara för givet att andra är som jag. Jag lämnade tillbaka den för att ge någon annan chansen ett tag, och tänkte mig sedan att låna den igen.
Yang Mu kommer från Taiwan. Hans hemsida finns här. Översättningen är - kanske inte helt överraskande - gjord av Göran Malmqvist. Formgivaren heter Kerstin Hanson. Och här finns DN:s recension.
När jag googlade på boken, så fann jag Bokberget - Om kinesisk litteratur (och en del annat asiatiskt ibland). Låter väldigt intressant. Den ska jag kolla in lite noggrannare vid tillfälle.
Jo, jag gillar verkligen det här. Egentligen skulle jag nog vilja ha ett eget exemplar hemma i bokhyllan och ta fram då och då. För det är så jag läser poesi, tar fram med jämna mellanrum och läser lite här och lite där. Knappast något sträckläsande. Då lämpar det sig inte riktigt att låna på biblioteket.
Fysik (1972)
Om risvin och en maskros vore lika långa
och man hettade upp dem båda för att sedan
frysa ner dem; om man sedan föreläste för dem
torterade dem och kastade dem i fängelse, då skulle
risvinet helt visst bryta sig ut ur fängelset
bege sig uppför berget och bli stråtrövare
Om fysiken inte diskuterar ett fall som detta
vad ska fysiken då diskutera?
Om fysiken och risvinet vore lika långa
och båda slog följe, lämnade sin hembygd och tog värvning
och du ansvarade för fördelningen av manskapets uppgifter
och plutonchefen frågade Vem ska bli maksingevärsskytt?
Vem ska ta hand om fältköket?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar