”Det var en gång en pojke som älskade en flicka och hennes skratt var en fråga som han ville ägna hela livet åt att besvara. Deras kärlek var hemlig och de berättade inte för någon om den. Han lovade henne att han aldrig så länge han levde skulle älska någon annan”.
Att följa historien om Leo och hans ungdomskärlek Alma är som att följa livet självt. När deras öden möts förstår vi att kärleken liksom den stora litteraturen överlever allt. Kärlekens historia påminner oss om fiktionens magiska kraft. Rolig och sorgsen, skrämmande och hoppfull. En berättelse som fängslar från första sidan och roar med sin finurlighet, originalitet och värme.
Sinnlig, sinnrik och fantastisk står det på omslaget, och just så är den. Jag är glad att jag läste om den från början, när det glesa läsandet hade fått mig att tappa tråden. Den var väl värd det, och den var så lättläst att det gick rätt snabbt. Jag tyckte riktigt mycket om den här boken.
SvD:s recension.
DN:s recension.
Som efterrätt lyssnar jag på Basia Frydmans sånger på jiddisch:
1 kommentar:
Bibblan är stängd i dag, annars hade jag gått direkt dit och lånat boken. Tack för tipset.
Skicka en kommentar