När jag öppnade dörren i morse så klingade hundra silverklockor. Jo, de satt i björken, sidensvansarna. Och på väg tillbaka från brevlådan sjöng en fågel, nästan som en koltrast. Jag tittade och tittade vad det kunde vara för fågel. Till sist fick jag syn på den. Det var en koltrast. Men sången var verkligen inte den typiska. Kanske behöver de sjunga upp sig lite på våren innan sången blir som den ska.
Idag har jag inte gjort särdeles många knop. Min rygg bråkar igen och minsta rörelse orsakar en huggsmärta som får mig att tappa andan. Varken Tramadol eller Naproxen hjälper ett smack. Det är ju typiskt att det kommer när jag är ensam och inte kan få bärhjälp. Till råga på eländet har jag svinont i höger biceps, framförallt i fästena på underarmen. Hur vilar man sin högerarm när man har en bäbis? Gnäll gnäll! Tant SVBK kanske borde ta och träna upp lite bålmuskler, som hon så hurtigt konstaterade i början av året att hon minsann skulle ta i tu med, *host*.
Ja, det är klart att vi åt våfflor till lunch. Fattas bara!
2 kommentarer:
Det låter fint med silverklockor, så fint du har det!
Inga våfflor för mig, men jag tänkte äta i morgon när jag har vaknat (jag jobbar natten), i dag glömde jag våfflorna för jag pysslade i min klädkammare.
EvaP: <3!
Skicka en kommentar