Tackar som frågar

Jo då, midsommarafton avlöpte väl på ett någorlunda anständigt vis. Ungarna sprang i förväg från midsommardansen och när Älsklingen och jag kom vandrande tillbaka hörde vi Draken ifrån hygget, gråtande med mycket panik i stämman. Vad är det? ropade jag Vad har hänt? Men Draken bara grät förtvivlat medan han sprang mot huset. Till slut dök han upp bakom buskar och sly så att vi kunde se honom. Han hade lindat sin munkjacka runt vänsterbenet och stannade till med jämna mellanrum och höll om det. Nu har han blivit ormbiten eller huggit sig med yxan sa Älsklingen. Draken bara grät och jag fick säga till på skarpen för att få se på benet.

Han hade rispat upp ett ganska djupt jack, några centimeter långt, gud vet på vad. Snittet låg tvärs emot sprickriktningen så det glipade duktigt. Är det farligt? kved Draken. Nej då! sa jag och konstaterade att vi nog faktiskt fick ta och åka hem och tejpa ihop det lite ordentligt, för naturligtvis hade jag inte tagit med mig sådana attiraljer. Så in med Nassa och Drake i bilen. Köra tre mil hem - tur att det inte är så långt emellan. Tvätta rent och så på med Steri-Strips för att hålla ihop sårkanterna. Och så tillbaka igen.

När vi kom fram hade Älsklingen maten klar. Sedan bråkade ungarna som vanligt så att man hade god lust att strypa dem, eller åtminstone skicka iväg dem till Pernambuco. Jo jo, värre än så var det inte med den 'svåra skadan' - som Draken själv kallade det.

På väg hem såg Draken och jag i alla fall två harar på vägen. Och morkullan flög över stugan vår. Och Älsklingen och jag smet ut på en liten promenad när ungarna hade somnat. Det var fint.