När jag dök ner i bassängen blev jag helt bestört. Jag orkade inte simma. Jag som alltid tyckt att just simma (och gå) aldrig är några problem. Hur otränad jag än har varit har jag aldrig haft några problem med att simma 2000 meter eller att trava och gå en hel dag. Nu blev jag flåsig och konstig och det var stört omöjligt att synka andetagen med simtagen. Jag var fruktansvärt besviken och försökte inte fler gånger.
Jag tror det var minnet av detta som gjorde att jag drog mig för att simma på Rhodos. När jag väl försökte var det inte några problem. Allt var som vanligt igen. Trots att jag är totalt otränad gick det utmärkt att simma och jag hade inga problem med att synka andning med simtag. Det måste ha berott på graviditeten, antagligen på den extra liter blod jag hade att pumpa runt. Särskilt stor var jag ju ännu inte, så någon större tyngd eller begränsat utrymme för lungorna var det inte fråga om. Jag hoppades att det skulle vara så, men vågade inte riktigt tro på det.
Så nu i efterhand ångrar jag väldigt att jag inte tog chansen och simmade lite ordentligt ett par tre gånger varje dag. Det tar inte så lång stund att simma 1000 meter och Älsklingen hade gärna tagit alla ungarna, det vet jag. Surt, men ändå en väldig lättnad.
Nu börjar jag fundera på om vi inte skulle kunna åka till Maserhallen - eller varför inte Aqua Nova - hela familjen lite då och då. Älsklingen och jag skulle kunna turas om att simma. Kanske skulle det rent av gå att synka med Drakens simskola. Vi har väl tänkt att han ska få gå fortsättningskursen. Han kastar sig helt vilt i vattnet, dyker som en liten säl och simmar bra under vattnet, men att simma ovanpå har han inte riktigt fått kläm på än :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar