Hem i natten. Till snusande barn och snarkande man. Det ljusnar redan. En hispig liten hare kors och tvärs över vägen. Sedan en katt i långsamt mak längs med. Slutligen en en mus tvärs över, snabbt pilande, med enstaka små skutt upp i luften. Jag lyssnar på Vart du än går är du där. Låter axlarna sjunka, känner min andning. När jag kliver ur bilen är fågelsången nästan öronbedövande. Nu ska jag gå in till mina ungar, i tur och ordning, nosa på dem och pussa på deras mjuka kinder, säga att jag älskar dem och sedan krypa ner i sängen.
lördag 7 juni 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Snart jag också, fast inga barn och ingen man att pussa på.
Sov gott!
I gengäld slapp du skrikande ungar klockan 6 på morgonen. Allt har sina för- och nackdelar. Hoppas att du sov gott du också :)
Skicka en kommentar