I veckan hämtade jag hem Nikita från Karin - den underbara kvinna som tog vara på henne, åkte till djurklinik för att läsa av chip och få henne identifierad och sedan gjorde allt som stod i hennes makt för att få tag på oss. Karin hade svept in henne i en vit handduk och lagt en kärleksört invid henne.
Hon fick ligga i vår frys några dagar. Stress och fläng i kombination med ösregn gjorde att begravningen sköts upp.
Men så igår begravde vi henne, barnen och jag. Varsin bukett blommor och ett rött hjärta lade vi i graven. Jag har planterat en ullungrönn intill henne, inte den vanliga 'Dodong' utan 'Ullung-do', sådd av frön från Göteborgs Botan. Någon slags marktäckare ska också dit, och så vårlök. Men jag har inte ens orkat fundera ut vad jag ska ha där.
Hennes ungar försöker fortfarande dia från mina ben om kvällarna.
1 kommentar:
Ahh, hade hon så små ungar. Sorg.
Skicka en kommentar