Aljosha

När jag såg 'Taikon' i SVT Play, så fanns där en länk till Zigenarhövdingens son i Öppet arkiv.

Jag läste ju en barnbok om Aljosha för en tid sedan och önskade då en något mer vuxen framställning om hans liv. Därför blev jag alldeles till mig när jag såg att det här programmet fanns att se.

Men filmen handlar inte om Aljoshas liv, som jag hade tänkt mig. Den handlar om Aljosha då, 2002, som gammal man som förlorat sin älskade hustru och sina två barn. En ensam, sorgsen och bitter man, som en gång förskjutits av sina egna och som nu, när han åter accepterats av dem, är för bitter för att försonas. Det är en mycket sorglig och rörande film. Men en film som inte alls handlar specifikt om det romska - bara om att vara människa. En gammal ensam människa, med sinande krafter och många sorger i bagaget.

Skotta, skotta, skotta

Som jag har slitit de senaste dagarna - ja enligt utmattningsmått då förstås.

I söndags var jag på upptaktsträff i min tai chi-grupp. Efter två timmar tai chi och en sväng in på Kupolen för att köpa yllestrumpor åkte jag hem och slängde in mina grejer innanför dörren. Sedan skottade jag i två timmar, högg ved och tog hand om djuren. Precis när jag klev innanför dörren och tänkte Nu, NU ska jag äntligen sätta mig ner och vila, så plingade det till i telefonen: Då gör vi ett sista ryck kl 18 för den här veckan. Meddelande från sammankallande i "Spolgruppen". Det åligger föräldrarna att sköta skridskobanan vid skolan. Ja, då var det bara att gå in och äta lite och sedan åka iväg och skotta en timma till.

Igår förmiddag när jag kom ut så hade alla gångar jag skottat blåst igen och det var bara att börja om från början igen med två till tre decimeter snö att skotta. I tre timmar slet jag, sedan gick jag in och duschade och åkte och hämtade Nassen och Trollet. Det är Lassepappan som har barnen den här veckan, men eftersom båda pojkarna hade sitt första träningstillfälle för säsongen och jag insåg att det skulle bli körigt för Lassepappan med jobb, hämtning, matlagning och skjutsning, så tänkte jag att jag skulle hjälpa till lite.

Det hade gått ut ett meddelande på Facebook: På måndag börjar friidrottsträningen. Se hemsidan för tider.

Ja, så jag gjorde väl det, kollade tiderna för Trollets grupp. 17 skulle de börja. Så jag stressade som en galning, petade i de två mat, samlade ihop biblioteksböcker jag skulle passa på att lämna, samlade ihop deras grejer, tappade bort Nassens vantar i röran men hann inte leta och åkte iväg.

Helt tomt i gympasalen. Kollade hemsidan, jo, där stod faktiskt att det bara var utvecklingsgruppen som skulle starta vecka två, de andra vecka tre. #4&%¤43§##¤! Ja men varför gå ut med ett meddelande där det står  att friidrotten börjar på måndag om det bara gäller en av grupperna? Varför inte Utvecklingsgruppen börjar sin träning på måndag. Jo jo, det stod på hemsidan att det gällde först vecka tre för Trollets grupp, men jag tyckte ju redan att jag fått info om datum för första träning, jag tittade bara efter tiderna. Det var bara att åka hem till Lassepappan och lämna av ungarna. Dessutom blev jag tvungen att åka hem och leta fram Nassens vantar och åka tillbaka och lämna dem. Allt helt i onödan. Jävla skit! Ja, faktiskt, jag tänker inte ens ursäkta svordomen.

Idag matade jag hästarna, skottade i två timmar, gick in och åt, gick ut igen och gjorde rent hönshuset och kaninhägnet, matade vildfåglarna, högg ved och fixade och donade lite allmänt där ute. Sedan gick jag in och fixade ett avlopp som det var stopp i.

Många timmars tungt fysiskt arbete de senaste dagarna. Sådant känns av för en person med utmattningssyndrom och hälsporre. Tro mig!

I morgon är det tjugondag Knut och jag ska försöka städa ut julen. Bland annat.

Knut Lavard

Taikon

Jag blev så jädrans glad när jag såg att 'Taikon' fanns att se på SVT Play. Jag är som bekant mycket mån om att lära mig mer om romer - i den takt jag nu förmår.

Jag har nog egentligen inte känt till Katarina Taikon som annat än författare till Katitziböckerna. Jag visste också att hon legat gravt hjärnskadad i många år, men trodde nog att det var på grund av en stroke - sannolikt en efterkonstruktion. Hennes politiska kamp var jag omedveten om tills, ja, kan det ha varit tills jag läste Hans Caldaras självbiografi?

Filmen ligger kvar på SVT Play till på söndag. Se den!

Jag önskar verkligen att jag kunde bädda in filmen härifrån, men jag lyckas inte. Här finns den.

(Och är inte Rosa fantastisk?!)

Hon har kallats Sveriges Martin Luther King. Dokumentären om Katarina Taikon skildrar en av våra mest älskade barnboksförfattare, men också en utsatt minoritet, en människorättsaktivist och det Sverige som hon slogs mot, med och för.

Back to black

Lyssnar på 'Back to Black' och testar 'Back to Black'

Den var tämligen söt i början, men nu börjar den ta sig :)

Läs om den här och här.

Vad hände?

I hela mitt liv har jag älskat vintern och snön och jag har tokälskat julen. Inte längre. Vad hände?

Julafton var grå och lerig - och jag brydde mig inte ett skvatt. Kände mig bara nöjd över att det inte var så kallt. Hur kan man känna sig nöjd med en gråbrun jul?

Nu har kylan kommit och snön. Jo, snön är väl vacker, för all del, men jag svär och svär över kylan. Vill inte. Verkligen vill inte!

Julen var tidigare den enda helg jag överhuvudtaget brydde mig om. Och det fina med julen har varit att få pynta som jag vill, baka de kakor och laga den mat som är viktig för mig att ha till jul och sedan kunna sitta ner i lugn och ro och njuta av alltsammans.

Men jag hinner inte pynta som jag vill. Jag hinner inte baka alls. Och jag får definitivt inte sätta mig ner och njuta av någonting. Det är bara stress, stress, stress - och sorg över det som inte blev som jag önskade. Ja, jag antar att jag skulle jobba på att sänka kraven. Eller... krav och krav. För mig är det meningslöst, ointressant med julen utan detta. Det är ju det som är julen. Ingen annan i familjen bryr sig eller tycker att det jag gör är otillräckligt, men för mig innebär det inte "sänkta krav", bara att allt blir än mer ointressant. Och jag känner mig så ensam.